Mellan världar

Stor aktivitet på Hills of Grace

2012-03-01T04:10:00.000-08:00

Förra fredagen var det väldigt mycket aktivitet på Hills of Grace. Dels var det

” Teachers Training” för ca 45 deltagare dels var det gratis bröstcancer undersökning av ca 40 kvinnor i olika åldrar.

”Teachers Training”

Barnmissionens OL team samarbetar med små lokala kyrkor och församlingsgrupper i ett försök att nå barnen i ett program som heter Kiddy Bible Class. I deras många gånger enkla lokaler- det kan vara ett hem, ett garage, det kan vara utomhus samlar man barnen till en glad och rolig stund där man sjunger, har tävlingar , lär sig berättelser ur Bibeln samt etiska värderingar. Volontärerna från dessa församlings grupper träffades på ett par seminarie dagar på Hills of Grace denna veckan. Entusiasmen och glädjen gick inte ta fel på. Målsättningen är att dessa volontärer ska fortsätta samla barnen i sina kvarter även sedan OL teamen lämnat.

Kiddy Bible Class med Sally och Art

Bröstcancer kontroll

Bröstcancer är vanligt på Filippinerna och många kvinnor dör pga sen upptäckt. Till vårt Center kom i fredags en grupp läkare och sjuksköterskor från ett statligt sjukhus inne i Manila. De började med att föreläsa om bröstcancer och sedan demonstrera hur man kan kolla sig själv med jämna mellanrum. Det var oerhört intressant att se hur intensivt kvinnorna, både unga och äldre lyssnade till föredraget. Flera av de undersökta kvinnorna hade någon form av knuta som bör undersökas vidare.

Intressant studiebesök och resan till och ifrån jobbet.

2012-02-23T03:09:00.000-08:00

Min senaste blogg var från den 12 februari....idag är det den 23:e. Går tiden verkligen så fort ???

Jag bara undrar, gör den verkligen det ?

Sen jag skrev sist har jag bl.a. varit på studiebesök på en födsloklinik som drivs av en amerikansk missionär , Jeri Gundersen, sedan början av 90-talet. Kliniken finns för de många fattiga kvinnor som annars inte får den professionella hjälp de behöver under sin graviditet. Organisationen heter HELP International Ministries och på deras klinik förlöser de mer än 500 barn om året och över 7000 kontroller av gravida mammor görs varje år. Det var en enkel plats men de hade allt de behövde och jobbar efter naturliga metoder i allt de gör. Papporna uppmuntras att vara med vid förlossningen vilket det är förbud på i ett vanligt sjukhus.

Jeri Gundersen tycker att papporna ska se sina hustrur som HEROES, hjältinnor. Mammorna som föder sina barn på Shiphrah Birthing Home behandlas alla med stor respekt och kärlek, vilket inte alltid är fallet i deras egna hem. Det förekommer mycket förtryck, alkohol och droger och efterföljande våld i många hem. Dessa kvinnor som kommer till Shiphrah blir ” Empowered”, ett väldigt bra uttryck som jag tycker saknas i det svenska språket. De blir medvetna om sina rättighter och sin värdighet.

Vi kommer att skicka minst 2 av Barnmissionens barnmorskor till denna klinik för träning framöver inför våra planer att starta en liknande verksamhet i Rodriguez på vårt nya Center. Spännande!!

Resten av denna blogg ska jag ägna åt en serie foton tagna på bilresan igår från vårt hem till vårt Center i Rodriguez. De är tagna från bilfönstret så inte särskilt bra kvalite men talar ändå för sig självt.

Gatulivet är färgrikt, livligt och ofta rörigt. Här kör vi igenom Marikina stadsdelen

Filippinerna är ett i huvudsak katolskt land och det finns oändligt många kyrkor.

När vi närmar oss Soptipps området i Payatas möter vi lastbil på lastbil med sorterade sopor.

Den här mannen skyddar sig från solen när han vinkar fram trafiken vid ett vägarbete

Efter ca fem kvart är vi framme vid det nya Centret i Rodriguez.

När vi kommer fram hittar vi Vernon och Reggie i full fart med att hjälpa Wilky tvätta glasdörrar.

På resan hem kör vi förbi denna byggarbets plats där det byggs en ny Iglesia ni Christo kyrka. Rörelsen ses som en sekt där deras ledare är som en Gud för dem. Flera miljoner människor är anslutna till denna rörelse.

En suddig men intressant bild. Alldeles i närheten av det stora Smokey Mountain och Payatas området finns Representant Huset där de rika, de laglärda och de mäktiga sitter och bestämmer över sina "undersåtar". Man skulle önska att de tänkte mer på de mindre lyckligt lottade som det finns så många av precis utanför deras dörr.

Åtta månader och fem kg.

2012-02-12T22:46:00.000-08:00

Ett av de små barnen som förra veckan togs till Barnmissionens MCHC, Mother and Child Health Care Center, är 8 månader gammal och väger strax under 5 kg. Den lilla flickan var i dåligt skick och låg alldeles stilla på vågen. Hon hade precis skrivits ut från sjukhuset efter att ha haft diarre en tid. Men det var fler saker som inte var bra med henne. När Dr Yu, vår pediatriker, lyssnade på hennes lungor hade hon lunginflammation. Hon fick utskrivit antibiotika och vi hoppas den lilla klarar sig.

Jag gjorde en tur till MCHC förra veckan och på den korta stunden som jag var där på besök kom det in 3 speciella fall.

Förutom fallet ovan kom en mamma med sin lilla brännskadade dotter på 3 år. Hon hade fått heta nudlar över sitt lår. Här på Filippinerna hämtar man alltid tandkräm och brer ut över en brännskada. Jag vet inte inte vad det har för effekt, jag bara vet att kallt vatten under 20 min är det bästa medlet. Tyvärr finns det inte alltid tillgång till kallt vatten....

Det tredje fallet var en två- årig pojke som fått en svår infektion i en fot. Hans fot och ben var svullna och han fick omedelbart en stelkramps spruta samt antibiotika.

Behoven är hur stora som helst och en del av kampen är mot okunskap och felaktig hantering av olika sjukdoms tillstånd. Hemma i huset finns ofta någon gammal mormor eller farmor som har svar på det mesta. Nu ska man inte förakta den uppsjö av ” Herbal Medecine” dvs. helande örter som används speciellt på landsbygden. Det ligger mycket i dem. Men lika många gånger kan det leda till felbehandling.

Idag hörde jag av Tina, en av missionens social arbetare, att 2 mammor som är med i vårt ULE, Unite Learn and Earn program, båda förlorat sina barn vid födseln nu i januari . Barn och mödra dödligheten är bland de högsta i Asien. Det skulle inte behöva vara så.

Vi hoppas att snart kunna öppna den andra Mamma-Barn kliniken, nu i vårt nya verksamhets center i Rodriguez.

Spännande och utmanande.

Den här mamman är 23 år gammal, detta är hennes 4:e barn, han är 2 månader gammal och har hjärtfel. Vi remitterade babyn till det stora statliga sjukhuset inne i Manila.

Vernon och Reggie som förlorade sin mamma har det gott på Malward. Här finns mat, omsorg och kärlek.

Inte nu igen !!!

2012-02-08T03:28:00.000-08:00

Filippinerna är ett land som är otroligt utsatt för naturkatastrofer. Det ligger på den s.k. ”Pacific Ring of Fire”, en förkastning ute i havet där kontinental plattorna kan röra sig mot varandra. Så man är ganska van vid att jorden darrar lite då och då.

Men jag tänkte ” inte nu igen” när nyheten om jordbävningen nere i Negros Oriental och Cebu nådde oss på måndagskvällen. Området ligger långt söderut från Manila till vänster om turist ön Bohol.Se karta och den röda ringen.

Jordbävningen, som var 6,9 på Richter skalan, orsakade jordskred under vilka 71 personer blev begravda. En liten by hamnade under 6 meter lera. Minst 80 människor skadades och fördes till lokala sjukhus. Skolorna stängdes i området, elförsörjningen bröts, infrastruktur som broar och vägar förstördes. Det gick ett rykte att en tsunami var på väg så folk vid kusterna flydde inåt landet.

Detta skedde i ett glest befolkat område i ett bergs landskap och är en stor tragedi men hade en sådan jordbävning drabbat en stad med höghus hade effekterna blivit otroligt mycket värre. Det har varit över 1000 efterskalv och vulkanerna Bulusan och Mayon har också mullrat. Vi hoppas det är över nu,för denna gången.

Nedan är en bild av vulkanen Mount Mayon när den spydde aska och rök 2006 och 40 000 personer evakuerades. I dalen nedanför bor de välbeställda men utmed sidorna på vulkanen finns det massor med människor som bor i små byar och har odlingar och djurhållning. Det är dessa som drabbas vid en katastrof.

Bilderna är från en insats av Barnmissionen som gjordes för en del av de evakuerade 2006.

Veckan har varit god

2012-02-05T03:37:00.000-08:00

Veckan har varit god.

Arbetet på Hills of Grace går vidare både ute och inne.

UTE springer byggjobbarna med cement säckar, och järnrör. Lastbilar lämpar av sand i stora högar. Stora takplåt forslas upp för backen och läggs på husen så nu gör det inget om det skulle regna över de två familjehusen som är under uppbyggnad.

UTE : I fredags var det dagsverke för familjer som vi hjälper. Då kom de till Hills of Grace och hjälpte till med att sopa, städa, hugga ner djungel och frakta bort skräp. De bjöds på lunch och fika under dagen.

Vi tar också hand om mangoträden nu för att få att en bra skörd i maj-juni. Mango är kungen bland frukter.

Bra med duktiga klättrare

Det är rena djungel-vegetation högt upp på Hills of Grace

INNE i nya centrat sker allt kontors jobb: planering av aktiviteterna , samtal för att lösa problem, datorerna går varma, rapporter ska skrivas, räkningar ska betalas. Plötsligt är det fika- rast och denna veckan var vi två som fyllde år. Jag i tisdags och Jemn Bario, som arbetar med skolprogrammet, i fredags. Då blir det

” Pancit ” som lagats i köket, det är en typ av filippinsk ” Chowmein”, nudlar med grönsaker, små köttbitar och små räkbitar, allt i en salig blandning med pressad Calamansi , liten citrus frukt över. Det är gott !!

Sen ska det helst vara tårta också när man fyller.

Den här vackra buketten fick jag av de tre männen i mitt liv

2 Glada nyheter och 2 dåliga sådana:

Badeth Megano, sjuksöterskan som är ansvarig för både undernärings kliniken och Mamma-Barn kliniken kom i veckan med lite rapportering.

Glad nyhet 1: Nu i februari kommer en grupp läkare från det stora statliga sjukhuset i Manila till vårt center och ska undersöka kvinnor gratis för bröst cancer i vårt område.

Glad nyhet 2: Vid en rundtur på hembesök hos de barn som blivit färdig - rehabiliterade från undernärings-kliniken upptäckte personalen att familjerna tar väl hand om sina barn, håller rent och snyggt i sina hem och försöker skaffa sig något enkelt jobb för att uttöka sin inkomst. Med andra ord, ett lyft för hela familjen att de kommit i kontakt med Barnmissionen och fått en ny syn på hur saker bör göras.

Dålig nyhet 1: Vid Mamma-Barn kliniken i Erap City upptäcks fler och fler fall av TBC. Det är tydligen ganska illa i hela området. En yngre person som kom i måndags hade stora variga tuberkler på halsen.

Dålig nyhet 2: När Missionens skolelever kommer till den mobila tandkliniken för att få hjälp med tandvärk vill de bara dra ut sina tänder, inte laga dem ???!!! Hur förklara vad som är bäst för dem ?

Att tvätta sina kläder är ett absolut MÅSTE bland både fattiga och rika.

Märkligt resultat av humanitärt bistånd under katastrofen i Mindanao, den 17 dec. 2011 då ca tusen människor omkom.

Jag läste i vår dagstidning ” Inquierer” i veckan att pga att det delades ut så mycket mjölkpulver till familjer som blev drabbade under katastrofen så slutade många mammor att amma sina barn och gav dem istället pulvermjölk vilket lett till dödsfall. Mammorna vet inte hur man ska hantera flaskor och nappar samt att använda rent vatten, så barnen fick diaréer och dog.

En del stora mjölk-bolag tog det tragiska tillfället i akt och gjorde reklam för just sin produkt vilket är helt oetiskt i min uppfattning.

Den här lilla killen behöver verkligen sin mammas mjölk.

Miljöförstöring, firande och riktigt duktiga elever.

2012-01-29T04:58:00.000-08:00

Oljud

Jag sitter hemma i vårt kontorsrum, det är ganska varmt 28,2 grader och lite fuktigt i luften pga ett lätt regn igår.Mörkret är kompakt ute, det mörknar väldigt snabbt i tropikerna. Just nu är det inga syrsor som spelar, de måste väl vila ibland de också. Det djur som just nu är riktigt störigt är en tupp hos grannen som varje morgon och ibland faktiskt mitt i natten gal ett högt och skarpt ”kuckeliku” eller hur det nu är som en filippisk tupp uttrycker sig. Undrar hur länge vi kan stå ut med det innan vi ber grannen flytta djuret till annan ort. Detta är vad man kallar på bengali ” shobdo dushon ” som betyder ”ord /ljud - miljöförstöring”.

”Shobdo dushon” förekommer i mycket hög grad i alla varuhus på Filippinerna. Varje affär inne i komplexen kör med sin egen musik på omåttlig hög volym. Jag är helt övertygad om att de anställda i dessa affärer kommer att behöva hörapparater innan de är 30 år gamla.

Vi firar

Vi har varit nere på stan idag för att fira. Vår yngste son Andreas och jag fyller år den 28 resp den 31 januari. Andreas och storebror Micke är här nu för vintersemester och som sagt vi gick ut och åt idag. Det är helt otroligt roligt att få ha sina barn på besök ibland. Det är ju snart 8 år sen vi kom hit för att jobba i Barnmissionen och vi gör allt vi kan för att hålla ihop familjebanden trots avstånden. Med de nya sociala nätverken är det idag möjligt.

Jag kan inte låta bli att tänka på mina föräldrar som var missionärer i Mongoliet under andra världskriget. Under den tiden var de helt utan nyheter från omvärlden i flera månader i sträck, helt isolerade i sitt hörn. Det måste varit tungt. Släkten hemma i Sverige visste inte om de var döda eller levande.

Mor och son

Detta är en dekorerad melon

Barnen på Shining Light skolan är DUKTIGA

Vi fick höra av en av lärarna på förskolan i Shining Light att 6 av våra elever valts ut till en frågetävling där 8 skolor var representerade. 4 av våra SL-barn blev

” champions ” dvs de kom etta och de 2 andra kom som 4 i tävlingen. Man blir så stolt och glad över lärarna som gör ett så fint jobb och barnen förstås. Go, Shining Light Kids, Go !!! I min fantasi ser jag en del av dessa barn som politiska ledare och högutbildade men alla väl rustade för livet. Det där med högutbildade är nog det svåraste eftersom barnen kommer från oerhört små ekonomiska förhållanden . Men det finns stipendier att söka i landet, så vem vet. Gott intellekt parat med hårt arbete och uthållighet kommer man långt med.

Politik

Det stora ämnet för alla pratshower och nyhetssändningar på filippinsk television just nu handlar om en man som heter Corona. Han är ”Chief Justice” i landet. Vet inte vad det skulle heta på svenska men han är alltså landets högsta juridiska person och sitter i Högsta domstolen. Han har lurat staten på en massa skattepengar sägs det och man försöker nu få fast honom för det.

Barnmissionen har som målsättning att framöver arbeta aktivt mot korruption under rubriken ”A No Corruption Generation” där man siktar in sig på det uppväxande släktet med undervisning om värderingar och etik. Vi vet att detta behövs i ett land som Filippinerna.

Vår labrador Sigge har blivit stor men verkar behöva sin " snuttefilt" ändå.

Hemma igen.

2012-01-21T21:32:00.000-08:00

Nu var det längesedan….Vi har varit i Sverige och firat jul, nyår och allhelgonahelg plus varit med på Barnmissionens årskonferens. Den dåliga internet- uppkopplingen vi har i vårt hus i Höör uppmuntrar inte till längre stunder vid datorn.

Bra med långa söner som når upp till toppen..

Vackert i Höör

SKÅNE

Nu är vi i alla fall hemma i Manila igen. Någon frågade mig i Sverige, vad är egentligen ”hemma ” för er. Jag kunde ärligt svara: Både Sverige och Filippinerna. Efter snart 8 år här, känner man sig väldigt hemmastadd, men svensk är man ju i skinnet och själen ändå.

Våra veckor i Sverige var verkligen härliga bortsett från att både Thord och jag fick en virus-släng. Det är så kallt i Norden så jag fattar inte hur virus kan leva och frodas som de gör.

Konferensen med ledarna för de olika länderna som Barnmissionen arbetar i var givande och intressant. Vi fick möta representanter från Ukraina, Zambia, Kenya, Moldavien och Bangladesh. Att utbyta erfarenheter, idéer och arbetssätt är alltid stimulerande.

Tre av deltagarna i konferensen. Det är KAAAALLT.

Tom

En härlig nyhet för dem som följt min blogg är att Tom, dansken som suttit i fängelse i Manila i 3,5 år och som vi regelbundet hälsat på i 2 år, blev frisläppt i december. Han kom till flygplatsen i torsdags i Köpenh. och vinkade av oss bara för att träffa oss och han var sååå lycklig. Undra på det !!!

Nya utmaningar

Vi landade i Manila natten mellan torsd. och fred. Och den fuktiga 28 gradiga luften smekte huden som bomull. Våra jackor åkte av med en hast och mina stövlar kändes på helt fel plats på mina fötter.

På fredagen var Thord på vårt nya kontor i Rodriguez och allt var i sin ordning. Bygget som påbörjades i December av 2 familje-hus till Barnbyn är på god väg . Spännande ! Du ska få följa med på denna resa.

Det är väldigt många bollar som just nu är i luften och som måste landa för att bli verklighet: kliniken på Hills of Grace, filialen till Skills Training i Rodriguez, ett nytt program för att bekämpa undernäring som är så vanligt bland de ekonomiskt drabbade, läs ”fattiga” familjerna.

Bilden av undernäring är ju inte bara ett utmärglat döende barn utan barn som äter för lite och fel mat, barn som inte får i sig vitaminer eller rätt sorts proteiner och kolhydrater. Inte enbart bristen på pengar utan oupplysta mammor är ofta orsaken till barnens undernäring. Undernäring gör att barnen får dåligt immun försvar, hjärnan utvecklas inte normalt och motoriken försenas. Åldrarna 0-3 år är de farliga. Missionen har under många år drivit en undernäringsklinik dit barnen fått komma under kortare eller längre tider. Nu kommer vi att jobba parallelt med den och arbeta med hemmen och hela kvarter med upplysning och kontroll av undernärda barn.

Ja det var nog allt för denna veckan. Det kommer mera - om hälsan står oss bi, internet fungerar och världen består.

Den här ödlan heter tuktuk på tagalog, den bor under taket på vårt hus, är ca 20 cm lång och helt ofarlig. Igårkväll satt den utanför köksfönstret.

Tropiska stormen ”Sengdon” drabbar Filippinerna

2011-12-18T00:13:00.000-08:00

Ännu en gång har Filippinerna drabbats av en naturkatastrof och det precis innan JUL.

Igår lördag strömmade enorma vatten massor utför bergen och kullarna ner i dalarna på norra delen av ön Mindanao. Svårast drabbat är Iligan och Cagayan de Oro. Detta är platser i landet som sällan upplever stormar pga sitt någorlunda skyddade läge. Nu kom katastrofen som en chock för både invånare och myndigheter. Dessutom hände det på natten då de drabbade låg och sov.

Störtfloderna och medföljande jordskred begravde ett stort område med många omkomna.

Idag söndag när jag skriver detta har jag sett på de lokala TV-nyheterna att man hittat 372 döda och 274 saknas. Dessa siffror är bara preliminära och kan alltså stiga till många fler.

Jag satt och tittade på hur familjer med små barn i famnen vadade i brunt vatten upp till bröstet, de flesta bar ägodelar man ville rädda, en del bar på sina husdjur, hundar och getter. I en sådan här katastrof får folk börja från noll igen och bygga upp sina liv. Hur orkar de, tänker jag.

Och någon som helst jul kommer det inte att bli för dem.

Myndigheterna går in med all hjälp som går att ge. Militär fordon och hjälparbetare arbetar natt och dag och gör ett fantastiskt jobb. I detta drabbade land är man beredd på att rycka in på kort varsel.

Skickar med ett par bilder från dagens "Philippine Inquirer"

Två mödrar begråter sina döda barn

Det finns ett liv efter invigningen...

2011-12-11T22:20:00.001-08:00

Ja, livet på Barnmissionen och hemma hos oss rullar vidare efter allt ståhej omkring invigningen av Hills of Grace.

Men innan vi går in på det måste jag lägga ut ett foto från vårt besök i affären där vi köpte det blå tyget till draperierna som skulle upp på podiet i vårt nya center. Thord klättrade över meter-höga tygbalar, lyfte på rullarna och letade efter det vi ville ha...och fann det....sen syddes det upp på Skills Training i Molfrid.

Nu börjar alla julfesterna

Under veckan som gått började den rad av julfester, närmare bestämt 22 stycken, som missionen har för de olika programmen. Först ut var ULE, som är ett spar och låneprogram för kvinnor med små inkomst- möjligheter. Festen bestod i torsdags av tal, danser, tävlingar, lotteri och mat. Alla deltar med liv och lust i allt som händer och ibland avundas jag dessa härliga människor deras uppenbara livsglädje. Vi västerlänningar är egentligen ganska tråkiga och gråa och allvarliga. Vi är så rädda att göra bort oss, vi har för allt i världen en image att uppehålla, åtminstone den generation jag tillhör. Icke så här på Philippinerna- man satsar allt och lyckas eller misslyckas och det är lika roligt ändå.

I lördags hade sponsor eleverna (284 st.) på Molfrid i Payatas sin julfest, och som det festades med besök av en enorm maskot och härliga uppträdande av barnen.

Hills of Grace är ett paradis för barnen från Undernäringskliniken.

Igår var det tredje advent. Vi tände det tredje ljuset även här i Manila.

Igår, söndagem. störtade ett litet plan med sina två passagerare rakt ner i en kåkstad i Paranaque, nära Manilas flyplats. 14 människor omkom i olyckan. Så tragiskt!! Ingen vet ännu hur det hände och varför.

Det störtade nära en skolbyggnad och hade det varit en vanlig skoldag hade det blivit många fler offer.

Invigningen på Hills of Grace blev så bra.

2011-12-04T06:05:00.001-08:00

Så är den stora dagen över. Igår invigdes Hills of Grace, vårt nya ” Ministry Center”. Natten innan sov vi dåligt både Thord och jag. Det är så mycket som kan hända in i det sista, saker man inte råder över eller saker man kommer på för sent för att åtgärda. Hjärtat slog extra slag åtminstone på mig under fredagen. När vi körde hem sent den kvällen var vi så trötta så vi satt tysta i bilen hela vägen hem. Ett problem vi satt och funderade på var att vägverket just den dagen hade brutit upp halva vägbanan på två ställen nära vår nya byggnad. Det var alltså bara en körbana och med den trafik det är överallt i denna megastad så kunde vi bara spekulera dystert över hur det skulle bli dagen därpå med alla våra gäster som skulle åka just den vägen och helst vara på plats kl 10.

Det regnade ordentligt under fredags eftermiddagen men det var faktiskt välkommet för då lade sig mycket damm som hänger i luften denna årstiden.

Lördagen grydde med underbart vackert väder, sol och VÄRME förstås. När vi kom körandes till ”vägproblemet” satt vi en lång stund i kö, sen vände vi och körde en mycket längre men dock framkomlig väg. Alla gäster hade såklart samma problem men kom så småningom fram till destinationen. Ca 1 timme försenade kom vi igång. Men efter det gick allting perfekt och programmet kunde genomföras precis som planerat. OCH DET BLEV SÅ BRA !!! Det lilla musikbandet med sponsor-elever började spela på sina xylofoner och trummor, byggnads-kontraktor Mr Domingo överlämnade en symbolisk nyckel till huset, bandet klipptes och gästerna strömmade in i byggnaden för en rundvisning innan vi samlades på tredje våningen.

Vi har väldigt duktiga medarbetare i organisationen som skötte allt med inbjudningarna, programmet , dekoren och cateringfirman som kom med lunchen. Vi var sammanlagt ca 150 personer inklusive all staff på Barnmissionen. Svenska gäster var Lennart Pedersen, styrelseledamot både här och i Sverige samt Jonas Rydberg, Biltema representant. Biltema är ju huvudsponsor för hela projektet och har skänkt flera miljoner kronor.

På gästlistan fanns vice guvernören i Rizal provinsen, vice borgmästaren i Rodriguez, polis chefen, ansvariga för det lokala socialdepartementet, läkare och hälsoarbetare, en hel grupp från Meralco, elbolaget som kopplat elen åt oss samt ledare för andra hjälporganisationer.

Vi är så tacksamma till Gud och människor för möjligheten framöver att få arbeta i just detta område. Här finns stora behov på alla nivåer pga av en enorm utflyttning hit från kåkstäder inne i Manila och här vill vi som organisation vara ett komplement till vad de lokala myndigheterna själva gör.

Det är söndag när jag skriver detta och hela dagen har regnet strömmat ner, oavbrutet. Så bra att det var sol igår.

Barn orkestern spelade innan programmet började

Thord inlednings talade

En grupp skolbarn från Shining Light Learning Center dansade

Lärare från SLC framförde en kulturell dans från Mindanao

Hongkong baserade Jonas Rydberg från Biltema

Barnmissionens egen kör sjöng flera sånger

Lennart Pedersen och styrelsemedlem Chonabelle Domingo.

Grupp foto med Meralcos folk som gav oss el så fort.!!

Jag är klädd i en filippinsk klänning med bolero och kände mig faktiskt elegant

Advent, snart invigning och 2 små killingar

2011-11-28T02:23:00.001-08:00

På Filippinerna firas inte Advent. Vi i Skandinavien är nog ganska ensamma om den fina traditionen.

Första Advent är väntan på Kristus, Gå Sion din Konung att möta och Hosianna Davids Son.

Hemma hos Thord och mig firade vi igår med att äta frukost, lussekatter och pepparkakor och titta på en härlig julkonsert med Bill Gaither. Sen blev det en tur ner till gudstjänsten i Light of Christ Church och sist en sväng till vårt närmaste köpcenter. När man går runt på dessa ” Malls” är de dekorerade så de ser ut som ett sagoland. Bland alla köpglada finns det massor med människor som bara travar runt och tittar. Det syns på dem att de kommer från mycket enkla omständigheter, de är fattiga och eftersom jag inte tycker om det ordet, det känns som det ligger en nedvärdering i själva ordet, så vill jag hellre kalla dem ” ekonomiskt och socialt utmanade” familjer.

De bor i sina kåkstäder, kämpar för brödfödan dag för dag, de är ofta mörka i skinnet eftersom de är ute i solen mycket, men ingen är trasig eller okammad. De vandrar fram och tillbaka i gångarna med sina rader av barn och bara tittar. Man blir ibland helt deprimerad när man ser den enorma klyftan mellan rika och fattiga...där kom ordet igen...Det är så orättvist, resurserna verkar finnas men var finns fördelningen, det är en stor politisk fråga som detta lands regering måste ta på allvar.

Den här kvinnan i Payatas har definitivt inte råd att julhandla på Megamall, köpcentrat nedan

Det är nu 4 år sedan vi var hemma i Sverige en jul och advent hemma har vi inte firat sen vi kom hit 2004. Otroligt vad åren har en förmåga att springa iväg. Aldrig kunde jag tro att vi skulle bli kvar här på Filippinerna så länge. Men tiden har inte kännts lång utan tvärtom meningsfull. Vi har också haft förmånen att under längre eller kortare perioder få ha våra vuxna barn här samt att få tillbringa några veckor varje sommar hemma. Vi har dessutom fått ” nåden” att få vara friska och starka.

På Barnmissionens nya verksamhets centrum Hills of Grace är det febril aktivitet inför invigningen på lördag den 3 December. Gardiner ska upp, det ska städas och göras fint överallt, program ska tryckas, gäst listan ska kollas, Kören övar in sina sånger, festsalen ska dekoreras. Tur att det finns mycket folk som kan rycka in. På torsdag tar vi dit hela personal styrkan på förmiddagen och gör en ” Bayanihan” dag det betyder ” Vi hjälper varandra”.

Förra veckan nedkom de två mamma-getterna som vi köpt och placerat på tomten, med 3 killingar. Två klarade sig och de är så söta där de går runt i det gröna gräset och letar efter sina mammor för att få dia den goda mjölken. Jag tänkte att det var en fin symbol på vad Missionen vill att det ska bli i Rodriguez dit vi nu flyttat - början till något nytt, liv och glädje, lyckliga små och positiva vuxna allt under Guds strålande sol.

Flytten klar, en tragisk brand mm

2011-11-21T04:14:00.001-08:00

Vi installerar oss.

Nu är vi på plats på Hills of Grace i Rodriguez. Veckan som gått har varit extremt rörig när folk har flyttat in i sina respektive rum, funderat igenom var skrivbordet ska stå, packat upp pärmar och papper, letat efter saker som man glömt var man lagt, hittat ställen ute på gatan att köpa sin lunch på. Och det har varit en varm vecka med mycket sol så allt man gjort har varit med svetten rinnande. Men personalen verkar ha tagit det bra med ett smile på läpparna. Vi har en bit kvar tills allt kommer på plats och nu är det dessutom invigningen som pockar på uppmärksamheten. Så ingen behöver vara arbetslös precis.

Medan allt detta pågår fortsätter de vanliga programmen i Missionen. Skolorna förbereder sig för skolavslutningar och julfester, barnmötes-teamen planerar julklappar till de ca 800 barnen , mamma-barnkliniken tar emot patienter med olika behov och yrkesskolans elever fortsätter med sina olika kurser i förhoppningen om att landa ett jobb framöver.

Nya centrat

Huset från baksidan

Innergården

Ännu en brand i Manila

På söndagsnatten brann det igen i ett slumområde i megastaden Manila. Det drabbade ett område där Missionens barnmötesteam har KBC, Kiddy Bible Class, sen 2 månader tillbaka. Många gånger vid dessa bränder hinner innevånarna ut och överlever. Inte så denna gången. 8 personer, 4 vuxna och 4 barn dog i lågorna. Ett av barnen hade gått regelbundet på våra KBC. Det är så tragiskt. Det är alltid de som redan är fattiga och nästan inget har, som drabbas. De förlorar livet, skjulet som är deras hem och sina få ägodelar. Vi kommer att skicka dit ett av våra team för att stötta barnen i deras trauma.

Så här såg det ut efter en brand nära Letobyggnaden i våras.

Ett farligt jobb

Att vara president på Filippinerna är förenat med uppenbar fara. Diktatorn Ferdinand Marcos blev avsatt, Cory Aquino utsattes för 7 kupp och mord- försök, Josef Estrada satt i husarrest i 5 år anklagad för korruption och nu är förra presidenten Gloria Arroyo arresterad pga valfusk i både 2004 och 2007 års val. Av de senaste 5 presidenterna är det bara president Ramos som klarade sig helskinnad.

Oroligheter på Mindanao

Situationen är mycket infekterad mellan regeringstrupper och muslim guerillan. Tusentals civila har måst fly från sina hem för att inte hamna mitt i eldstriderna. Dessutom har kommunist guerillan vaknat till liv och kräver att staten tar hänsyn till deras ideologier.

Filippinerna är ett väldigt speciellt land med sina 7100 öar, sina 100 etniska grupper med lika många språk, sina olika religioner och sin växlande topografi.

Att hålla samman detta land politiskt och kulturellt är inte enkelt. Själva är folk noga med att påpeka, vi är alla PINOYS, ett smeknamn för filippinare och man är stolt över sitt land.

Så var det dax och Manny vinner igen

2011-11-14T04:19:00.001-08:00

Idag måndag den 14 november flyttar vi in på Hills på Grace. Det känns nästan overkligt. Det första spadtaget togs den 17 febr. Sen har det bara rullat på.

Att flytta från Leto Christian Center är inte helt smärtfritt. Det har varit Missionens center sedan över 25 år och allt känns så bekant och inbott och vant. Speciellt den personal som varit många år i tjänst tror jag känner ett visst vemod.

Men nu är det ingen återvändo och det nya centrat kommer att bli en underbart fräsch och fin arbetsplats. Det är ca 30 personer som är involverade i flytten.

De just nu 10 barnen på Malward, undernäringskliniken är hemma hos oss i ett par dar medan man möblerar rummen för dem. De kommer att få en härlig miljö att vistas i på Hills of Grace , där de kan vara utomhus en hel del.

Mycket snart kommer familjehusen för Barnbyn att börja byggas, något försenade pga en del byråkratiska förvecklingar. Allt markarbete är klart så det är bara att sätta igång.

Den 3 december blir det högtidlig invigning av vårt nya verksamhets center. Inbjudningar har gått ut till lokala myndigheter, andra hjälporganisationer, styrelsemedlemmar i Sverige och här, och såklart hela Childrens Mission-familjen. Vi har som motto: Gud är trofast.

Vår största donation till tomt och byggnader har kommit från svenska Biltema. Dessutom har insamlingar gjorts vid Bo Wallenbergs konsert turné förra julen, stora bidrag har kommit från SBM i Norge, svenska Fonera, Göran Grosskopf och många andra. Ett stort och varmt TACK till alla som på ett eller annat sätt bidragit till förverkligandet av visionen.

!!! To God be the Glory !!!

Vi tar oss en promenad i "parken " Hills of Grace. Foton från nya centrat kommer i nästa blogg.

Manny boxas igen

När Manny Pacquiao, Filippinarnas boxarhjälte har en match är det nästan tomt på gatorna. Igår, söndag var det dags igen för honom att möta mexikanaren Juan Marques i Las Vegas och Manny vann med nöd och näppe på poäng. Jag avskyr boxning så det enda positiva är alltså att man slipper all trafik. Det sägs också att kriminaliteten sjunker under de timmar matchen varar och det är ju inte heller fel.....

Ingen har kunnat undvika att veta om matchen

Den annars enormt trafikerade Ortigas Avenue låg öde igår när vi körde hem efter gudstjänsten på Leto

Två stora män har gått ur tiden

2011-11-09T19:13:00.000-08:00

Leif Tomren grundade möbelfabriken Leto möbler i Norge. Han kom i kontakt med Sigvard Wallenberg i mitten av 80-talet och 1986 donerade han pengarna till bygget av Leto Christian Center i Manila. Den 22 Oktober fick han hembud.

Vi hade förmånen att få träffa honom för första gången i somras i hans hem. Det blev en otroligt fin eftermiddag tillsammans med en man som älskat Gud och delat med sig av sina materiella välsignelser under hela sin levnad. Han stödde hjälpprojekt i flera länder förutom Fillipinerna med en öppen och generös hand och vi kommer att minnas honom med varm och stor tacksamhet.

Fotot nedan är taget ifrån en jubileumsbok som gavs ut när Leto Möbler fyllde 50 år. Här lämnar Leif Tomren över företagets roder till sina båda söner.

I veckan fick vi beskedet att vår ordförande i den filippinska styrelsen

Mr Narciso Padilla helt hastigt lämnat jordelivet. Han var med och ledde styrelsen härute i ca 25 år. Alltid lika vis, alltid lika lugn, alltid med en glimt i ögat, alltid positiv med en djupt förankrad tro på att Gud håller allt i sin hand. Vi kommer att sakna honom enormt ibland oss, tomrummet känns just nu stort.

Här går Mr Padilla runt på Hills of Grace tillsammans med en av ingenjörerna

Vi tänker på familjerna till dessa två så starka personligheter som satt spår hos så många människor. Familjerna har fått dela dessa män med alla de hjälpte.

Frid över deras minne.

Mr Padillas byggföretag Prescon byggde Leto och Mr Tomren betalade huvud delen. Märkligt att båda dessa härliga personligheter fick flytt order just när vi lämnar Leto byggnaden för att arbeta vidare i det nya området Rodriguez. Deras uppdrag härnere var tydligen färdigt men vi hade så gärna velat ha dem en längre tid ibland oss.

Filippinsk allhelgona helg och Vårt nya Center

2011-10-30T02:29:00.000-07:00

Allhelgonahelg på Filippinerna

Allhelgonahelgen är STOR på Filippinerna. Den firas med att alla människor går till sina käras gravar. Detta i sin tur betyder en otrolig utvandring från städerna ut till provinserna där folk kommer ifrån. Det är 4 dagars ledighet i samband med helgen och folk reser med bussar, båtar och bilar.Man räknar med att flera miljoner lämnar Manila. När man kommer till begravningsplatsen har man mängder med mat med sig, man sjunger och skrattar och berättar historier för varandra, så det är egentligen en ganska munter tillställning. Döden betraktas som en del av livet, vilket den ju är. När någon dör har man likvaka i upp till en vecka. Under vakan lämnas aldrig stoftet ensamt, hela tiden sitter någon familjemedlem eller vän där. För de fattiga är ett dödsfall en ekonomisk katastrof. Den lägsta kostnaden för en begravning är 6000 pesos, ca 1000 sv kr. Det är ofta en månadslön för dem. Under likvakan ska alla sörjande förses med mat och eventuellt bostad ifall man är ditresande.. Ofta ser man folk stå vid vägkanten med en skylt ” Buloy para sa patay” och tigga pengar. Myndigheterna har en speciell kassa så att de kan hjälpa de fattiga.

Efter den långa likvakan går man i procession till begravningsplatsen. Ofta har man vita ballonger med sig. Kistan med den döde skjuts in i en cementlåda på begravningsplatsen och försluts. Dessa cementlådor byggs på höjden så det ser ut som en vägg utifrån. Svårt att förklara- måste ses.

Cementlådan får man behålla i 5 år sen töms den på benen om man inte betalar för en ny 5-års period.

Jason och hans lillebror på Malward

Jason med sina föräldrar i Baseco

Jasons pappa mördades av en granne när de spelade kort och var berusade. Här ligger han på likvaka utanför familjens skjul i Baseco

För mig är Allhelgona-helgen dagar då jag tänker på älskade föräldrar och enda syster som gått före. Saknar er !!!

Updatering på Hills of Grace

Det nya verksamhets centrat är nu färdigt, nycklarna överlämnas av byggmästaren under veckan som kommer. Otroligt men sant. Praise the Lord !!

Vi börjar flytta in på onsdag och flytten kommer att ta ett par veckor eftersom vi tar lite i taget. Sist flyttar Undernäringskliniken och jag får nästan tuppskinn av glädje när jag tänker på hur bra det blir för barnen att komma till ” parken” Hills of Grace.

Vy inifrån parken

Ingång till kontors delen

Personligt

Vi har haft glädjen att ha besök av Thords systerdotter Anne med familj samt syster Maud ett par veckor. Det har varit roligt att få visa dem runt på de olika aktiviterna som Childrens Mission bedriver.

Loppis, Andrea kommer hem och besök på MYRC

2011-10-26T03:38:00.000-07:00

Loppis i kyrkan

I fredags var det full fart i kyrksalen på Leto Center. Det var ordnat ett Loppis för att kvinnorna i sparprogrammet ULE ( Unite Learn and Empower) skulle få sälja sina alster. Andra i missionen som hade saker hemma som de ville bli av med, fick en chans att haka på och det hela blev en glad och ljudlig tillställning. I högtalarna dånade det ut julmusik hela dagen, folk kom och gick från kvarteren runt vårt center och det såldes många objekt. Jag hade bakat svenska vetebullar och muffins som jag skänkte så vinsten kunde gå till missionen. Det hela var ett initiativ av den personal som jobbar med ULE.

Här bor många av ULE medlemmarna

Det finns idag 730 medlemmar i programmet, alla kvinnor. Man samlas en gång i veckan i grupper och samtalar om ämnen som är relevanta både för vardagslivet och för en framtida business. När man samlas sparar man en liten slant och så småningom får man låna motsvarande summa och kan sålunda öka sin kapacitet till verksamhet. Det kan vara att tillverka smycken, köpa och sälja fisk eller ris, ha en liten minibutik, s.k. sari-sari shop, köpa säckar med kol och sälja i mindre förpackning osv.

Lilla Andrea fick komma hem igår.

Den 16 februari kom Andrea till Malward, Barnmissionens undernäringsklinik. Mamman sa att hon var 2 år vilket visade sig vara helt fel. Hon är nämligen minst 4. Andrea var sjuk, mager och väldigt svag när hon kom. Mamman hade sökt hjälp vid flera tillfällen på den statliga kliniken innan hon så småningom fick höra om Missionens mamma-barn center i Erap City. Det konstaterades att Andrea hade barn-tuberkulos, s.k. primary complex och det hade hon fått av sin mamma som inte visste om att det var hon som hade smittat sitt eget barn. Efter några månader på Malward var Andrea återställd och frisk men mamman vägrade börja ta TBC medecin och så länge hon inte började med det kunde inte Andrea sändas hem och riskera att bli återsmittad. Det är tydligen ett verkligt stigma att bli diagnosticerad med TBC på Filippinerna. Man är rädd för att grannar och släkt ska ta avstånd ifrån en. Det i sin tur är en stor fara eftersom TBC:n sprider sig medan smittade människor inte låter sig behandlas. Till slut övertygades Andreas mamma att ta medecin och IGÅR flyttade Andrea hem igen, lycklig som en liten lärka och strålande som en sol. Vi följer henne med återbesök i hemmet framöver.

Andrea den dagen hon kom i februari

Andrea denna veckan strax innan föräldrarna hämtade henne.

Besök på MYRC , Manila Youth Reception Center

I tisdags var Thord och jag med på den månatliga träffen som Barnmissionen leder i Ungdomsfängelset nere vid hamnen. Där finns hundratals unga mellan 15- 17 år, mest killar med även en del tjejer. Barnmissionens staff möter ca 50 av dessa regelbundet. En del har begått grova brott andra mindre förseelser. Det var ett speciellt tillfälle denna veckan då de unga fångarna hade övat in drama och sånger som presenterades. Det är med sorg i hjärtat man ser på dessa unga som hamnat så snett i livet. Tjejerna är alla bleka av brist på sol och ljus, killarna är ärrade och tandlösa efter sina gatu-fighter. Måtte något av den kärlek som vi kan förmedla gro och bära frukt i framtiden. Letokyrkans ungdomar var med och gav en fin presentation av evangeliet.

Fängelsegården

Leto kyrkans ungdomar medverkar på fängelset.

Strider i söder

Svåra strider mellan muslim-guerilla och regeringstrupper i Zamboanga på Mindanao har lämnat 33 döda varav 5 civila. För första gången sedan 2008 har militären sänt ut plan och bombat ett område där ca 100 rebeller sägs gömma sig. Tusentals civila har flytt från sina hem.

Mongol Soren hem till Gud

Vi fick ett mycket sorgligt besked denna veckan då vi fick höra att en av evangelisterna som vi träffade i Bangladesh för ett par veckor sedan hastigt dött i en hjärtattack. Tänk gärna på och be för hans familj, fru och två små barn som så oväntat står utan familjeförsörjare.

Vaddå barnsäkerhet och Mina djur

2011-10-18T02:58:00.000-07:00

Var det någon som sa något om Barnsäkerhet i trafiken ???

På denna motorcykel åkte det 6 personer, två vuxna och 4 barn...räkna benen.

I denna tricykle åkte en förare och 9 barn om jag inte räknade fel. Hann tyvärr inte ta kort från sidan...

Lite djurbilder från min närmiljö

Våra hundar Sigge och Bobby

En liten colibri i vår trädgård

En vacker fjäril på Hills of Grace

Liten groda klättrar uppför benet på min köksstol

Bangladesh tur och retur 30/9-8/10

2011-10-10T02:09:00.000-07:00

Vårt uppdrag var att besöka Home of Peace, ett skolhem i norra Bangladesh samt få information om FCCB kyrkornas arbete.

Dag 1 Fredag, flyger till Dhaka

Det är en alldeles speciell känsla att sakta tränga sig fram i gången i ett flygplan och leta efter sitt stolsnummer. Ibland känner jag en vag panik känsla....så mycket folk på en så liten yta och allihop ska ví 10 000 meter upp i luften. Flygresor har för längesedan förlorat sin charm, det har blivit mycket av det under årens lopp. När jag satt mig ner tar jag ofta en bok eller en tidning och läser. Jag tycker nämligen inte om att lyfta och landa, tänker alltid att det är då de flesta olyckorna sker. Jag har svårt för den torra luften i kabinen så jag har att välja mellan att sitta och nysa eller ta en allergi tablett som gör mig till en ” zoombie” i 24 timmar. Det är som pest och kolera.....bara att välja.

När man är ute och reser så här får man se de märkligaste klädedräkter, de underligaste frisyrer och de mest varierande kroppsformer. Jag kan inte låta bli att undra över vart alla är på väg. Var kommer de ifrån ? Vem är de och vad gör de ?

Tyvärr får jag aldrig svar på mina funderingar men det roar mig att observera och fantisera.

Dag 2 Lördag

En mellandag i Dhaka utan speciella händelser

Dag 3 Söndag

Planet från Dhaka norrut till Saidpur skulle avgå kl 14.30. Men se det gjorde det inte alls. Två timmar försenade klev vi in i det gamla turboplanet med sina nersuttna säten och sin märkliga kabindoft ( jag tror man sprejar mot människolukten ) När motorerna med öronbedövande dån drog igång och vi rusade över startplattan bad jag en stilla bön till Gud: Om det är min tur att gå nu, så ta emot mig i din himmel....

Upp kom vi i alla fall och även ner i staden Rajshahid i en oerhört vinglig mellanlandning för påfyllnad av nya passagerare. Thord trodde att piloten som såg rysk ut varit en gammal stridspilot eftersom han verkade gilla att lägga planet i brant dykning och svänga än åt höger än åt vänster innan han landade. Till Saidpur kom vi efter mörkrets inbrott. Vi överlevde.

Om flygresan var skakig blev det sju resor värre i minibussen som tog oss en timmes färd till Home of Peace, vårt mål för resan. Det var som sagt mörkt och vägen var kantad av gående, rickshor, flakcyklar,personbilar, bussar, lastbilar, hundar, getter och höns. I fullständigt dödsförakt vrålade vi fram på vägen under ihärdigt tutande av chauffören som satt och muttrade för sig själv och ibland skrek åt dem som inte flyttade sig. Mitt hjärta satt i halsgropen mest hela tiden. Vi överlevde då också.

Den arga chauffören

Dag 3 Måndag

Vi bor på Home of Peace som är ett skolhem för 204 barn och ungdomar som kommer från extremt fattiga förhållanden ute på den bengaliska landsbygden. Skolhemmet startade 2002 och har understötts av bl.a. Tearfund, Schweiz. Från 2012 kommer Skandinaviska Barnmissionen att stödja detta skolhem och dessa elever.

Här har tjejerna fått oss att leka blindbock.

På förmiddagen åkte vi ut på besök till två byar där det finns FCCB-kyrkor. Free Christian Churches of Bangladesh grundades 1985.Thord hade förmånen att få vara med alldeles från början.

Vägen ut till byn Borobalia gick på smala upphöjda lervägar mellan risfälten. Hade det regnat tror jag vi hade fått gå till fots. Långt från allfartsvägarna, rakt ute i ”bushen ” hittade vi en jätte trevlig liten familj där mannen är pastor för de troende i området. Han har ansvar för omkring 300 själar på 5 olika platser. Samtidigt brukar han jorden och föder upp kor.

Jag tror hon pekar på Thord och barnet tycker han ser klart rolig ut.

På eftermiddagen blev det en tur till byn där Skandinaviska Barnmissionen delat ut getpar till flera familjer. Detta är ren hjälp till självhjälp. Planen är att dela ut 1200 getter på flera olika platser.

Dag 4 Tisdag

Vaknade med en sprängande huvudvärk så Thord fick ut och åka själv. Han besökte 3 s.k. ”Tutorial Schools”, på svenska läxläsnings-skolor. Detta begrep finns överhuvudtaget inte i vår svenska vokabulär och inte själva företeelsen heller. Alla lärare i detta land förutsätter att barnen ska plugga och inhämta vidare kunskap i hemmet. Men hur ska en förälder kunna hjälpa sitt barn om de inte själva kan läsa och räkna. Dessutom är de ofta ute på fälten från morgon till kväll och barnen måste hjälpa till hemma. I ”Tutorial Schools” tränar barnen matte, läsning och skrivning under överinseende av en lärare. Detta i sin tur ger barnen en mycket större förutsättning att klara sin skolgång.

Tutorial school

Dag 5 Onsdag

Thord besökte det enorma hönseriet på Home of Peace, ett av de projekt som initierats för att få skolhemmet att på lång sikt bli självbärande. 12 000 vackra höns ger massor med vackra bruna ägg varje dag, Dessa säljs på marknaden och en del går givetvis till eleverna på hemmet. Hönsens avföring samlas upp i en biogas anläggning som ger metangas till hemmets kök och man sparar 20 000 kr om året bara på det. Smart !!

På kvällen presenterade eleverna ett kulturellt program för oss med inhemska danser och sånger. De älskar att uppträda och är enormt duktiga och vältränade.

Dag 6 Torsdag

Packning och sista samtalen med anställda på hemmet. Planet skulle gå kl 16.00. Vi lämnade tidigt för att på vägen till flygplatsen hinna till ett missions-sjukhus 5 mil bort. LAMB hospital har funnits i 30 år och Thord och jag hade kontakt med den första läkaren som arbetade i de mindre LAMB-kliniker som började för ännu längre sedan. Det var en enormt intressant upplevelse att gå runt på området med den sympatiske Dr Nelson T. Mondal. 60 000 patienter, 4500 förlossningar, 2300 operationer om året är inga dåliga siffror. Imponerande! 25 läkare varav flera västerlänningar, bl.a.en svensk gynekolog bor och arbetar på LAMB. Thord och jag drömde och önskade....tänk om vi hade ett sådant sjukhus i Rodriguez i Marikina dalen. Där bor över 1 miljon människor, många av dem utan tillgång på bra hälso och sjukvård....

Resan tillbaka till Dhaka gick utan större förhinder än en försening på 1 timme. Man blir härdad efter ett tag...

BB avdelningen på LAMB Hospital

Dag 7 Fredag

Vi gjorde en liten nostalgi tripp till två av de områden i Dhaka där vi tidigare bott som familj . Huset där vi bodde sist är rivet och på tomten höjs en flervåningsbyggnad med en massa lägenheter. Kändes märkligt att se. För den oinvigde kan jag berätta att Thord och jag har bott och arbetat i Bangladesh i 11 år, våra två söner är födda där och en stor bit hjärta dröjer sig kvar i detta så behövande land med sitt vackra och stolta folk.

Resan tillbaka till Manila över Singapore tog halva natten. Det mest dramatiska var att vi alla snällt fick troppa av planet vi bordat till Manila och byta till ett annat pga att planet var överhettat!!. Hellre det än att upptäcka felet i luften.

Dag 8 Lördag

Hem ljuva hem med hembakat mörkt bröd, ost och en kopp te. Banglamat i all ära( jag älskar den ) men curry till frukost är ju inte precis det vi är uppvuxna med. Resumé : Helnöjda med vår resa och tacksamma för Guds beskydd under alla 8 dagarna.

matpaket till 600 familjer

2011-09-29T00:51:00.000-07:00

Igår delade vi ut 600 matpaket till lika många familjer som fick evakueras efter stormen ”Pedring” . Varje familj räknas ha 5 medlemmar så det blir en hel del människor. Vi köpte 3250 kg ris samt noodlar, sardiner och kött på burk. Familjer med småbarn fick ett paket med kost- tillskott. Först fram på kvällen var allt klart för utdelning och det skedde i nära samarbete med de lokala myndigheterna som också är med och håller ordning.

Man blir verkligen tagen när man ser en del av dessa familjer, de ser ut att sakna det mesta vi är bortskämda med. Och det myllrar av barn, man skulle vilja önska dem en ljus framtid men vilka förutsättningar finns det egentligen.....

Följande text hittade jag för några år sedan och har läst den igen och igen:

Du är så välsignad!!!!!
-Om du vaknade idag med mer hälsa än sjukdom är du mer välsignad än de miljoner som inte kommer att leva veckan ut
-Om du aldrig har upplevt krigets fasor, fängelsets isolering, tortyr eller hunger har du det bättre än 20 miljoner människor i världen
-Om du har mat i ditt kylskåp, kläder på din kropp och tak över huvudet är du rikare än 75 % av världens befolkning
-Om du kan lyfta upp ditt huvud med ett leende och känna dig sant tacksam är du välsignad därför att majoriteten kan det, men de flesta gör det inte
-Om du kan läsa detta meddelande är du mer välsignad än 2 miljarder människor som inte kan läsa
-Om du kan ta någons hand, krama någon eller bara klappa dem på axeln är du välsignad för då kan du förmedla Guds helande kärlek.

Lite att tänka på..

Tyfonen "Pedring" drabbar Manila och stora delar av Luzon

2011-09-28T01:23:00.000-07:00

I måndags den 26:e sept, på 2-årsdagen efter att stormen "Ondoy" orsakade en mega katastrof i Manila drog ”Pedring” in över landet med massiva regn-mängder. Under natten började det också blåsa och på tisdagen uppmättes vindhastigheter på upp till 160 kmph. Skolor och kontor stängdes, 39 inrikesflyg ställdes in, träd ramlade omkull och vattnet i alla floder steg till oroväckande höjder. Tyvärr är det alltid de fattiga som drabbas, för de bor utefter vattendragen där de bygger upp sina skjul på pålar i flera våningar. Vi var ute och körde igår, Thord och jag och kollade läget. Det enda som var positivt var att det var väldigt lite trafik....

Idag gör Barnmissionen en humanitär hjälpinsats med att packa matpaket till flera hundra familjer som måste evakuera sina hem pga översvämningen. Just när jag skriver detta sitter ett gäng och väger upp 5 kg ris per familj plus annat ätvärt.

Eftersom vi inte har någon ström hemma efter stormen ska jag lägga ut denna bloggen från kontoret.

Husen på bilderna är byggda på pålar som helt fösvunnit pga att vattnet höjts. Togs igår när vi var ute och körde.

Ett stort problem är när det blir stopp i stora avlopps rör , men här verkar det funka bra.

Från gatan där vi rastar våra hundar.

här packas matpaket

Amerikanska ambassaden fick evakueras, aldrid hänt förut....Klicka och läs texten.

På fredag åker Thord och jag på en, sedan en längre tid, planerad tur till Bangladesh. Vi är borta en vecka och ska bla besöka Home of Peace uppe i Birganj. Rapport om detta kommer så småningom.

2011-09-25T21:47:00.000-07:00

Vi minns tyfonen ”Ondoy”

Idag vaknade jag av att regnet öste ner och ljudet på vårt stora plåttak var öronbedövande. En av de många tyfonerna som årligen drabbar Filippinerna har dragit in med regn över Manila och kraftiga vindar råder idag på östkusten. Flygtrafik och båttrafik till delar av landet gör uppehåll och skolor i norr stängs.

Just idag, den 26:e sept. är det 2 år sedan ” Ondoy” slog till med förödande kraft mot Manila med omnejd. Den kostade ca 500 människor livet och miljarder i förluster med förstörda hem, infrastruktur och affärsverksamhet. Vi glömmer det aldrig - Missionen kom till ett helstopp i våra vanliga program och aktiviteter då alla resurser sattes in i hjälpverksamheten. Det enda som kunde fortsätta obehindrat efter ett par veckor var våra skolor. Tusentals matpaket delades ut, medecinsk hjälp gavs genom samarbete med den tyska organisationen Humedica, Child Friendly Spaces upprättades för traumatiserade barn. Jag är än idag imponerad över personalen i Missionen som arbetade ibland natt och dag för att utöva ” Bayanihan”, ett fint ord på tagalog som betyder helt enkelt ” Vi hjälper varann”

Jag har en liten bok med 331 kinesiska ordspråk utgiven 1939. Ett av dem lyder så här:

”Wealth is but dung; Benevolence and righteousness are worth thousands of pieces of gold.”

“Rikedom är bara dynga; Barmhärtighet och rättfärdighet är värt tusentals stycken guld.”

Månne en hel del i Missionen fick ” pieces of gold” i form av tillfredställelsen att få vara med och hjälpa sina medmänniskor.

Här på denna basketboll plan bodde ca 250 familjer i 3 månader efter tyfonen.

Berättelsen om Garlan

Garlan är en av ungdomarna i “Light of Christ Church”, församlingen som har Leto Christian Center, West Crame, som sitt andliga hem. Pastor German de la Cruz och hans hustru Tessa har arbetat oförtrutet i flera år med att coacha, uppmuntra och stödja de ca 30 unga i kyrkan. Många av dem har vuxit upp i de smala gränderna kring Leto och vid mina besök i några av deras hem har jag blivit chockad över hur trångt och enkelt de bor.

Garlan ville så oerhört gärna plugga men det fanns ingen ekonomi för det i familjens budget. Tack vare ett par svenska PMU volontärer som var här för flera år sedan blev det möjligt. Efter sin praktik-tid på Missionen åkte de hem och samlade in pengar så att ca 10 ungdomar i kyrkan kunde fortsätta på gymnasiet. Tack Magdalena och Elise från Värnamo !!!! Bra jobbat !!!

Garlan har gått en 4-årig utbildning inom Christian Education och blev färdig i våras. Nu arbetar han med bibelstudier, morgonböner och söndags gudstjänster i Payatas. Hans familj har inte varit kristen tidigare men nu är både föräldrar och syskon med i församlingen och i söndags var de framme och medverkade med en sång i gudstjänsten. Jag var verkligen tagen av synen....

Garlan med sin familj

Garlan predikar

Gudmor till lilla Cheska

Jag är nu gudmor till Francheska Birgitta ( ja det är sant, hon har fått mitt namn, vilken ära...) som i veckan fyllde 1 år. Hennes mamma Belle arbetar som socialarbetare inom Barnmissionens sparprogram. Vi var bjudna till en middag på buffé restaurangen ” Kamai Kainan ” igår där det fanns minst 50 olika typiska filippinska rätter att välja mellan. Allt jag åt var gott, jag provade inte mer än 10 rätter och jag har ingen aning om vad jag åt... jag är lite misstänksam mot maten här men jag ska inte gå in på varför just nu, kanske någon annan gång.

Den 17:e september är en speciell dag

2011-09-17T01:40:00.000-07:00

Högst högst personligt

Den 17 september 1972 var en otroligt sorglig dag i min familjs historia. Jag glömmer aldrig söndag-morgonen då telefonen ringde och vår dåvarande pastor Norris Leffler berättade att min enda syster Gunilla hade dött på Taiwan genom en olyckshändelse. Det var så märkligt för jag hade drömt om henne på natten, en kristallklar dröm med mycket vemod i.

Gunilla och jag var väldigt nära varandra. Vi växte upp tillsammans först i Kina och sedan i Portugal där våra föräldrar arbetade som missionärer. Vi var oftast hänvisade till varandra eftersom det inte fanns kompisar och lekkamrater runt hörnet. Livet bestod av skolan, kyrkan och vår lilla familj.

Gunilla och jag bland våra kinesiska vänner

Gunilla var ett språk-geni och hade en filmag-examen från Lund. Hela sin uppväxt hade hon en målsättning att komma tillbaka till Kina där hon var född. Hon hoppades och trodde att detta kommunistiska land så småningom skulle öppna sig för väst igen. I förberedelse för detta ville hon lära sig kinesiska och for till Taipeh på Taiwan. Där hann hon bara vara i ca 2 månader. Hennes liv blev inte långt, 28 år, men under sin levnad satte hon spår hos många människor. En portugisisk familj åkte till Macau som missionärer, inspirerade av hennes kärlek till Kina. Den familjens dotter är idag läkare och reser regelbundet till Kina och startar rehabiliterings centra för missbrukare. Underliga är Guds vägar med oss människor.

Gunilla blev begravd på Taiwan och mina föräldrar besökte hennes grav vid ett par tillfällen. Jag hade aldrig varit där förrän 2004 då Thord och jag fick tillfälle att resa till Taipeh och de ca 12 milen söderut till den vackra kyrkogården. Där fick vi hjälp av en svensk missionär och en kinesisk familj som följde med och visade oss var graven låg.

Trots alla åren som gått lever min systers minne klart och lysande i mitt hjärta. Jag är så tacksam för alla fina år vi fick tillammans.

Bilibid, barnläger, krokodiler och Sigge

2011-09-14T01:20:00.000-07:00

I söndags var vi i Bilibid fängelset och hälsade på Tom. När vi satt där vid ett bord på grönområdet och pratade, lade jag märke till en familj som var och besökte en av fångarna. Den relativt unge mannen som de kommit för att besöka satt med nedböjt huvud i en näsduk och bara grät - han grät och han grät, han grät så han skakade i hela kroppen. Hans syskon, som det verkade vara för de liknade varandra allihop, grät också. Förtvivlan var målad i deras ansikten, de sa inte mycket, bara satt.

Jag för min del sitter med tårar i ögonen när jag skriver detta. Vad för ett öde ligger bakom den unge mannens varande på denna plats där 2000 fångar trängs i två fyravånings komplex, en del rum hyser upp till 70 personer. Vad har hänt i hans liv och varför? Har hans dom varit rättvis ? Hur långt straff har han fått ? Vad blir det av hans framtid ? Frågor som inte får något svar....

Barn läger- Vi har tjuvstartat på Hills of Grace

Under tre dagar har det varit läger för 116 barn ute på Hills of Grace. De bodde i tält inomhus på 3:e våningen i nya byggnaden för det regnade. Alla såg fina och uppklädda ut när vi var där på lördagen och hälsade på. När man ser dem så här anar man inte under vilka omständigheter många av dem lever. Det kan vara i ett eländigt slumområden eller i smala gränder dit inget dags ljus tittar in.En del äter knappt 3 mål mat om dagen. Men när man är på läger så tar man på sig det finaste man har och glädjen över att få komma ut på landet, ja den bara flödar.

Jag fick hålla ett litet "inspirational talk"

Världens största krokodil ?

Lördagen den 3 september infångades en mega krokodil i ett marsk land nere i södra Filippinerna, Agusan del Sur. Det verkar vara världens största krokodil- 6,1 meter lång, 1 meter bred och 1075 kg tung. Man tror att den är 50 år gammal.

Eftersom denna nyhet gått ut i världs media, ska jag berätta lite mer om den. För 2 år sedan påstås en 12- årig flicka ha blivit uppäten av en krokodil. Förra månaden försvann en fiskare och en vattenbuffel under mystiska omständigheter vilket hänfördes till det stora djuret. Efter det började man jaga krokodilen, man lade ut lockbete och kunde till sist infånga den med 30 bybors hjälp. Han har fått namnet ”Lolong ” som betyder gammelfarfar på tagalog. Han vistas nu i en liten insjö och kommer antagligen att hamna i en zoologisk trädgård så småningom.

Högst personligt

Mer från djurvärlden

När jag såg den lilla tecknade serien nedan så tänkte jag- precis så där ser det ut när jag är ute och går med vår labrador Sigge. Han har vuxit och är stor pojke nu och väldigt stark. Knappt så jag klarar honom.

Tänder, tänder, tänder

2011-09-10T15:54:00.000-07:00

Tisdagen den 6 september var en speciell dag. Då invigde vi den nya tandläkar- uniten som placerats i Missionens mobila klinik. Vi fick för en tid sedan en generös donation av det svenska företaget Oral Care och kunde då köpa in utrustningen som är importerad från Kina.

Barnmissionen har under flera år företagit s.k. Dental Outreaches på olika platser i Manila. Vi lånar oftast en kyrkolokal. Dit kommer patienterna och får akutbehandling med utdragning av sina värkande tänder. Tandstatus på Filippinerna är bedrövligt och bland den fattiga befolkningen har 95 % hål i sina tänder.

Med den mobila tandkliniken har vi helt andra möjligheter att ge barn och även vuxna konserverande behandling. Vi kommer givetvis också att jobba med profylax och undervisning.

Tandläkare Mae och hennes assistent Leonor kommer att jobba i första hand med de flera hundra skolbarnen som Barnmissionen och ABC Island stöder.

Mitt gamla tandläkar-hjärta slår ett extra slag av glädje när jag tänker på allt vi kan göra i framtiden för att hjälpa dessa barn till en bättre tandstatus.

I hamnområdet Baseco finns en koreansk kyrksal som vi lånar, se nedan

Här packas instrumenten upp inför dagens Dental Outreach

GAPA STORT !!!!

Den mobila kliniken far iväg mot Payatas området

I detta område bor många av barnen på förskolan

Så här ser en stor procent av förskolebarnen ut

Dra Mae med den allra första lilla patienten, Alexandra

Sorg i huset och en ny storm

2011-09-01T05:52:00.000-07:00

Sorg i huset och ännu en storm.

Det är ca 10 år sedan det hände sist att ett av barnen på undernäringskliniken inte klarade sig. Lille Jun Ray 1,5 år gammal kom för sent för att få den hjälp han behövde. Han dog på sjukhuset efter en stor insats för att rädda hans liv. En kombination av TBC, sepsis och undernäring blev för mycket för hans lilla kropp. Föräldrarna har under många år försörjt sig på sopsortering i Payatas och gick ut varje dag tillsammans. När Jun Ray blev lite större brukade de lämna honom ensam i flera timmar med bara lite kex och vatten. Familjer som flyttar till storstäderna från landsbygden har oftast inget socialt nätverk eftersom de lämnat släkten kvar i byn på landet. Detta orsakar stora problem när det gäller omsorgen om barnen. Jun Ray blev ett offer för detta.

Jun Rays föräldrar och syskon

Stormen ”Mina” som den hette på Filippinerna drog över landet med en oerhörd kraft under helgen som gick. Den var en av de ca 17 tyfoner som årligen drabbar denna ö-värld. Eftersom det var långhelg beslutade Thord och jag oss för att köra de 25 milen norrut till Baguio för att koppla av från Manilas stress. Vi hade ingen aning om att tyfonen ”Mina” var på väg. Det blev till att sitta inne och kura i två dagar medan vinden tjöt och regnet öste ner runt det kristna gästhuset vi bodde på. Murarna vid en soptipp i Baguio brast och flera omkom i raset. Många familjer fick evakuera pga översvämningarna. Filippinarna är ett oerhört resilient folk. Man beundrar dem verkligen. De går igenom så mycket problem och så många svårigheter av det slag sóm inte möter oss i västvärlden men de ger inte upp modet och hoppet. ”The filipino smile ” är ett fantastiskt begrepp.

Mötande jeepney på resan upp i bra väder

Resan ner i extremt dåligt väder

Helgdagarna på måndagen och tisdagen var dels”Heroes Day” dels avslutningen på muslimernas fastemånad Ramadan.

På tal om hjältar så är det iår 150 år sedan Filippinernas nationalhjälte Jose Rizal föddes. Detta uppmärksammas på olika sätt under hela året. Igår var vi på Missionens skola ”Shining Light Learning Center” där man firade ” Language Day”. Det lästes dikter, sjöngs och dansades i national kläder. Man är stolt för sitt land och man är stolt över Rizal som var en av de pionjärer som ledde ett försök att befria landet från det spanska oket.

Skolpojkar klädda i traditionell klädsel

Förra onsdagen förlade vi det månatliga ledarmötet till Hills of Grace. Det kändes väldigt spännande att sitta visserligen inte inomhus men dock på tomten och planera för framtiden. Vi gick också runt i den nya byggnaden och tittade på de nya lokalerna.

Från Hills of Grace hoppas vi att ljus ska lysa över innevånarna i Marikina dalen, ljus som ger kunskap, hälsa, chans till arbete, skolgång och inte att förglömma ljus som förmedlar Guds kärlek.

PS . Så här ser en syrsa ut, faktiskt första gången jag sett en och dessutom lyckats fånga den på bild och ja...den spelar med vingarna, högt och skarpt är ljudet, nästan så det skär i öronen. Ett mycket tropiskt ljud.

Örnen Calbido, ny klinik och Hills of Grace

2011-08-20T06:52:00.000-07:00

Jag vill börja denna blogg med att påminna mina läsare om att detta är en personlig blogg och inte en officiell sådan för Barnmissionen, eftersom detta inte verkar vara helt klarlagt. Jag läste häromdagen en förklaring till själva ordet BLOGG, det är en förkortning av Webb Logg alltså en loggbok på webben, ganska logiskt eller hur?

Hur som helst så är det roligt att skriva och tack till er som hör av er med kommentarer.

Lite klipp ifrån vår dagstidning, Philippine Daily Inquirer:

Klipp 1: Calbido dog av skadorna efter ett skott i bröstet. Calbido var en Filippinsk ap-ätande örn, en av världens starkaste och största fåglar. Dessa örnar har ett vingspann på upp till 2 meter och är Filippinernas nationalfågel. Örnen är utrotningshotad pga skogsavverkning och på Mindanao finns nu ett reservat där man försöker rädda de örnar som finns kvar. Calbido hittades på ön Samar och sist man såg en sådan örn på den ön var för hundra år sedan. Trots att det är straffbart med 12 års fängelse om man skjuter en sådan klarade sig inte Calbido.

Klipp 2: Vad är en tomat?

Visste du att tomaten botaniskt sett är en frukt men ” horticulturally ”= odlingsmässigt tror jag man kan översätta det ordet med, är det en grönsak. Debatten uppstod i USA i slutet av 1800-talet då man skulle bestämma importskatt på tomaten, för skatten var olika om det var en frukt eller en grönsak. Man bestämde då att tomaten, trots att den var röd, var en grönsak eftersom den aldrig serverades som efterrätt.

Tomater ska aldrig förvaras i kylskåp för då förlorar de sina sötma. Det räcker att kyla ner dem en gång så är det kört, så nu vet vi det.

Barnmissionen

Under veckan som gått har mamma-barnkliniken i Erap City bytt lokaler. Vi har sedan februari förra året hyrt ett litet hus med bara ett rum . Det har varit ständiga bekymmer med det stället eftersom det regnade in lite överallt trots försök till åtgärder. Ägaren var dessutom alltid sur, vresig och ohjälpsam. Hon sa upp oss hastigt i somras och patienterna i området blev så oroliga att vi skulle stänga kliniken. Vi har nu hittat ett mycket bättre ställe med 2 rum och inhägnad gård för bara 60 kr till i månaden. Så i onsdags blev det flytt. Alla är överlyckliga och vi ser fram emot nya insatser på en bättre plats.

Hills of Grace. Bygget på det nya Mission Centrat går fram med stormsteg. Golven kaklas, toaletter görs färdiga, väggar målas, fönster sätts in. Vi gick runt därute i torsdags och jag har nu sett ut var jag skulle vilja ha mitt skrivbord. Mitt framför ett fönster med utsikt in mot den blivande Barnbyn, där mangoträden tornar upp sig i all sin gamla prakt och gräsmattorna lyser gröna och frodiga, där vill jag sitta om jag får.

Augusti är ”Sightsaving month”, Rädda synen-månad. Enligt rapporter finns det 500 000 synskadade barn och vuxna på Filippinerna. Vanligast är starr som leder till blindhet. Denna månaden erbjuder myndigheterna gratis synkontroll till dem som inte kan betala. Jag undrar hur långa de köerna är ??

Personligt

Jag sitter på verandan ock skriver, det är lördagkväll och kolmörkt utanför tomten. Jag hör tricyklar knattra i dalen, syrsorna spela, hundar skälla, grodor kväka och en nattfågel skrika. Imorgon söndag ska vi till Letokyrkan på gudstjänst. Den är på tagalog och sålunda svår att förstå för oss, men pastor German citerar bibelorden på engelska. Han är en duktig förkunnare och hade han inte blivit pastor så hade han blivit en bra politiker. Minst hälften av publiken i kyrkan är ungdomar under 25 år. Den äldsta medlemmen är en jättesöt gammal farbror som fyllt 90. Man blir glad och inspirerad när man tänker på att flera av de unga killarna har varit med i kvarters-gäng innan de började gå i kyrkan. Nu spelar de och sjunger och hjälper till med städning av lokalen.

Dengue feber, glada skolbarn, och en stor man har gått hem till Gud.

2011-08-14T03:22:00.000-07:00

Idag lyser solen, men inte från en molnfri himmel utan helt plötsligt kan himlen mörkna och regnet strömma ner, det är monsuntid ett bra tag till. Denna tiden på året spelar syrsorna ovanligt högt fram på kvällen, ett nästan öronbedövande gnidande på vingarna eller hur de nu gör det, har faktiskt aldrig sett en syrsa spela, bara hört.

Dengue

När det är monsun tid med mycket blöta frodas mygglarver i stillastående vatten och just nu är det dengue-myggan man är rädd för. Enbart i Quezon City, en av Manilas största innerstäder har det noterats 2 574 fall från januari till juni och för hela landet var siffran 38 876 varav 226 dödsfall. Dengue-febern orsakas av en virus som överförs av myggan in i blodet.

På missionens mamma-barn klinik ute i Montalban hittades 3 misstänkta fall i måndags. Det enda man kan göra är att se till att patienterna dricker ordentligt så de inte blir uttorkade, ge smärtlindring mot värk i kroppen och vila. 2006 var jag själv en dengue-patient och det tog ca en månad innan jag var på benen igen. Jag hoppas jag är immun nu.

Glad av skolan i SLC

För ett tag sen var jag ute på Shining Light Center, Barnmissionens skola som ligger ca 3 mil utanför Manila. Där är det ”high-life” i hela huset. Förskolan har 101 elever och grundskolan 118. Man blir glad långt ner i hjärtat när man ser ungarna vid skrivborden plitandes i sina böcker, ser de gympa bakom huset i skuggan( för det är så varmt i solen ) eller bläddra i barnböcker i mini biblioteket. Dessa barn kommer från hem där den ekonomiska situationen är svår och där man måste vända på varje slant. Glädjen och tacksamheten bland föräldrarna är stor för att deras barn får chansen till en god utbildning.

Personligt

Jag såg i tidningen Dagen att den store engelske teologen John Stott lämnat detta jordeliv. Han var en av kristenhetens viktigaste och mest inflytelserika personer under 1900-talet. Han var med och grundade Lausanne-deklarationen, det dokument som skulle definiera den evangelikala kristenhetens grundpelare.

Jag kommer ihåg ett besök han gjorde i Bangladesh när Thord och jag arbetade i Dhaka på 70-talet. Han var den inbjudne talaren på en missionärskonferens och vi fick chans att prata lite extra med honom. Innan vi skulle skiljas åt bokstaverar han i Thords öra: K O K D. What do you mean, brother?

” Keep On Kicking the Devil”, svarade han med ett finurligt leende. En härlig person, full av humor, mänsklighet och generositet. Världen har blivit fattigare med hans bortgång.

Skickar med lite bilder tagna utefter den väg vi kör från vårt hem till Barnmissionens kontor mitt inne i Manila.

Vägsträckan är på 18 km. Den dagen vi tog bilderna tog det oss 1 timma att komma de första 11 km. Det är Thord som fotar.

Det fortsätter att regna...

2011-08-02T23:52:00.000-07:00

Igår, tisdag var skolorna stängda igen pga av regnen som, från och till, fullständigt vräker ner över Manila med omnejd. På em. bestämde myndigheterna att alla statsanställda skulle få gå hem inför risken att inte kunna ta sig hem senare pga vattenmassorna. Idag i tidningen berättas om att Marikina floden nått kritiska nivåer och räddningsteam patrullerar floden med gummibåtar ifall det skulle behövas någon evakuering.

I lördags sjönk ett passagerar fartyg utanför Calabasas Island efter att den fått slagsida. Vågorna gick relativt höga och man tror att lasten inte var ordentligt säkrad utan gled på däck. Alla de 134 passagerarna och 44-manna besättningen räddades ur vattnet av andra båtar eftersom det tog tre timmar för det olycksdrabbade fartyget att sjunka.

Det glömda kriget på Philippinerna

Kriget mot Abu Sayyaf, en Al Quaida länkad guerilla nere på ön Mindanao har skördat 7 unga marinsoldaters liv och sårat 27. Två av de döda soldaterna hade blivit halshuggna. Förra veckan bröt skottlossning ut mellan regeringstrupper och guerillan. Den terrorist- stämplade gruppen utför regelbundet kidnappningar av rika affärsmän i området för att finansiera sin verksamhet. För det mesta betalar släktingarna ut enorma lösensummor så det lönar sig tydligen och kriget fortsätter.

Facit från ” Tyfoon Juaning” förra veckan.

Dödstalet efter Juaning var i fredags över 60 personer. En hel del av dessa var fiskare ute till havs vars båtar sjönk, andra begravdes under ler-massor eller drunknade i strida floder. Ute på landsbygden har broar spolats bort och jordskred har blockerat en hel del vägar. Människor har evakuerats till skolor och basketboll- planer under tak. En intressant observation har varit att många människor har räddats genom att man skickat SOS meddelande genom sms. Filippinerna är det mest mobiltäta landet i världen enligt en för mig obekräftad uppgift.

Jag tror vi räddar liv

I måndags räddades en ung nybliven mamma antagligen till livet genom den duktiga personalen på Barnmissionens klinik i Erap City. Den unga kvinnan kom i mycket dålig kondition i en tricykle med sin släkting. Ett svårt astma anfall orsakade så pass allvarliga andnings-besvär att hon flämtade efter luft, var blå om läpparna och helt vit under naglarna. Hon fick syrgas och ventoline behandling tills det värsta var över sen sändes hon till närmaste sjukhus.

Patienterna väntar tåligt på sin tur.

Nurse Riza samtalar med en mamma.

Typhoon Juaning drabbar Filippinerna

2011-07-27T06:49:00.000-07:00

I jämförelse med det som hänt i vårt grannland Norge och den enorma svältkatastofen i Somalia är det jag skriver om idag kanske inte så mycket att berätta men vi vet att varje människa är unik och när tragedin slår till drabbar den lika hårt var man än är och vem man än är.

Vi har denna veckan varit utsatta för ett tropiskt nederbörds system som heter ” Juaning” här på Filippinerna. Det började regna igår morse och det fortsatte med enorma mängder regn under dagen här i Manila. Andra provinser drabbades ändå svårare än huvudstaden och folk drunknade på flera platser i de hastigt stigande vattenmassorna. Vindar på 90 kph och 300 millimeter regn har uppmätts på två dar nu. 50 000 familjer fick evakuera från sina hem i provinsen Albay.

På en plats i Manila körde en buss mot ett räcke på en s.k. Skyway och föll ner på vägen nedanför. Trafik stockningen efter en kollision med 7 bilar i en tunnel orsakade timmar av stillastående.

23 bilolyckor registrerades hos polisen under gårdagen.

Thord och jag körde i högt vatten upp till hjulcentrumet och jag hoppades innerligt att vi inte skulle få motorstopp mitt i den forsande lerfloden. Skolorna har varit stängda igår och idag pga ovädret. Hoppas det vänder imorgon.

Nedan ser du bilder som jag tog igår genom framrutan.

Förstora och läs ur dagens tidning

Semesterveckor, glädjechock och återkomst

2011-07-20T03:17:00.000-07:00

Personligt

För min del är sommaren över. Jag är tillbaka i Manila, på plats i denna enorma stad, huvudstaden på Filippinerna. Det blev 6 fina veckor i Sverige med en tur på tio dagar i vår husbil till Norge, Stockholm och Nyhemsveckan i Mullsjö. Den gamla Buerstnern från 1989 gick som en klocka hela vägen vilket inte alltid är fallet. Jag har flera minnen av större och mindre mekaniska problem med detta fordon, dessutom vid de mest olämpliga tillfällen.

Men som sagt nu gick allting bra. Vi körde runt hela Hardangervidda och där låg snön kvar på fjället- majestätiskt, tidlöst och tyst. Thord som är halvt norrman kan vara stolt över det underbart vackra land som såg hans far födas.

I Norge fick vi träffa Mr Leif Tomren grundaren av Leto Möbler kedjan och den som donerade pengarna till Barnmissionens Leto Center för 26 år sedan. Han och hans hustru Målfrid har fått ge namn till Missionens huvudcenter i San Juan samt skolorna vid soptippen, Molfrid Center. Ett intressant möte med en numera äldre man, 84 år, som behållit sin inspiration och sitt humanitära engagemang samt sin starka Gudstro intakt genom hela livet.

Resten av sommaren tillbringades i Skåne. Thord hann göra en hel del underhålls-arbete på vårt hus och tomt, det gav muskelvärk men också stor tillfredställelse.

Thord sågade grenar och hans nervösa hustru stod nedanför och tittade på.

Jag tror detta är det sista smultronet på tomten

Att få träffa älskade barn, annan släkt och många vänner är det STORA i att komma hem.Uttrycket ” komma hem” är dock numera väldigt dubbelbottnat. Hem till Sverige-Hem till Manila- det låter faktiskt lika rätt båda två. Vi har bott i Manila i drygt 7 år och att känna som om man vore på besök i ett land under så lång tid hade varit mycket underligt. Så är nu inte fallet som sagt. Alla verkade glada att se oss tillbaka, först hundarna som välkomnade oss genom att slåss om uppmärksamheten i lördagsnatt när vi kom, sedan den personal vi fick träffa på måndagsmorgonen på Leto kontoret. Det var framdukat pancit ( filippinska nudlar) och tårta till Thords ära som fyllde år den 13 juli.

Att jag inte bloggat eller mailat i sommar beror på svårigheten att komma ut på internet i vårt lilla hus i Höör. Vi fick gå ut på en backe utanför huset och sitta i vedskjulet för att lyckas få täckning. Och det är ingen höjdare när det regnar och är kallt som det varit tidvis i sommar. Nu känns det som om hela världen öppnats för mig igen där jag sitter på kontoret i Manila – jag kan googla, maila, facebooka, blogga...

På tal om att blogga så har jag funnit ut att min blogg inte alls är någon blogg. Det kom jag underfund med när jag lyssnade till Underbara Clara i hennes ”Sommarprat” program. När man bloggar berättar man allt om sig själv, om sina funderingar över livets olika aspekter, om sina problem och rädslor, om sina glädjeämnen och depressioner. Man vänder ut och in på sig själv inför hela världen. Det kommer jag aldrig att göra utan det jag gör är att dela med mig av min vardag i ett främmande land och att uppdatera er angående det som händer i Barnmissionen som ju är orsaken till varför Thord och jag är här. Så jag kanske ska byta namn på det jag gör. Tacksam för tips på rubrik...

Barnmissionen

På Barnmissionen fortsätter arbetet med oförminskad styrka. Skolorna öppnade ju den 13 juni efter sommarlovet, barnen på undernäringskliniken är just nu 12 stycken med fler på ingående. Vid en vägning av 260 barn under 5 år ute i San Isidro, dalen där vi bygger Barnbyn, visade det sig att 70 var klart underviktiga och 17 av dessa svårt undernärda. Där finns mycket att göra mest på undervisnings nivån.

Barnbyn ja, den är på gång och jag har ENORMT GODA nyheter när det gäller ekonomin. Vi har saknat en stor summa pengar för att kunna slutföra detta projekt . Det har verkligen varit ett ”trons projekt”. Förra veckan, vår sista i Sverige, fick vi besked från Biltema att de ställer upp med 3,3 miljoner kronor till så nu är Barnbyn byggnadsmässigt i hamn. Tack gode Gud och tack Biltema samt andra aktörer som gjort detta möjligt.

Nu är det bara resten kvar typ inredning, möbler, lekpark. Vi går en oerhört spännande höst till mötes och mer nyheter kommer framöver.

PS. En del av mina vänner tror att jag är överhopad av mail jämnt. Tyvärr är det inte så. Så om du vill skriva en rad så blir jag jätteglad.

Citat av den bengaliske poeten, sångförfattaren och Nobelpristagaren Rabindranath Tagore

“Faith is the bird that feels the light and sings when the dawn is still dark”

Semester, besök och Aktiviteter på Missionen

2011-06-02T23:00:00.000-07:00

Sweden here we come.

Imorgon lyfter vårt Qatar plan vid 18-tiden lokal tid och vi drar hem till Sverige för några veckors semester. Jag har hört att vädret är soligt och fint i Skåne just nu. Jag ser fram emot att återse vårt vackra hemland.

Vårt hus i Höör ligger mitt i en bokskog så jag ska njuta av att sitta på verandan och lyssna till fågelsången, promenera på skogsvägarna som slingrar sig genom den gröna naturen och andas in den friska luften fri från avgaser. Jag ska också äta filmjölk varje morgon, steka sill till lunch och grilla korv på kvällarna. Efter att ha träffat älskade barn och förhoppningsvis umgåtts med många vänner ska jag gladeligen återvända till uppgifterna i Manila i mitten på juli.

Besök av familjen Bosse Wallenberg

Vårt hem har gengjudit av glada barnrop sen förra lördagen. Familjen Wallenberg, Bosse, Anneli och deras 3 barn bor hos oss och stannar ett tag efter att vi rest. Under veckan som gått har alla möjliga kryp gjort sig påminda om sin existens- stora spindlar, feta kackerlackor, mygg och knott. Den stora tuko-ödlan har flyttat in i trädgården och den hörs långa vägar. När det regnar kommer de stora paddorna fram och då är det en fullkomlig konsert. Barn och vuxna har klarat det bra. Är man i tropikerna får man tåla lite och allt är spännande för små svenska barn.

Vad händer i Missionen under juni månad?

På Barnmissionen höjs aktivitets nivån nu i juni då sommarmånaderna går mot sitt slut. Skolorna börjar sitt nya skolår. På vår nyaste skola Shining Light Learning Center, 3 mil utanför Manila, gör vi 30 nya skolbänkar eftersom det blir en klass till där. På Molfrid Center fortsätter den förskola som startades för längesedan. Att arbeta med utbildning för både barn och vuxna är det bästa medlet till långsiktig utveckling av ett land. Just nu är det ca 820 barn och ungdomar upp till 18 år som får stöd till sina studier dels från ABC Island dels från SBM i Sverige och Norge

Våra 2 team som leder Kiddy Bible Class inleder en ny 3 månaders period under nästa vecka. Där når vi hundratals barn i olika kåkstäder och slumområden med evangelium, ett fantastiskt inspirerande arbete.

Bygget på Hills of Grace har fortsatt i hög takt och idag är nästan alla markarbeten färdiga. Huvudbyggnaden är klar på utsidan och gräs har planterats på ett stort område.

I nuläget vet jag inte hur det blir med bloggandet under min vistelse i Sverige. Det kan hända att jag tar semester från det också. Internetuppkopplingen i Höör lämnar en hel del i övrigt att önska. Men jag hoppas att jag får träffa en del av er som följer mina skriverier. Så på "återseende " och på ”återläsande” när det nu blir.

Take care and God bless!!!

Camping utflykt, maskar och falska poliser

2011-05-28T03:03:00.000-07:00

Lördag 28 maj

När jag tittar på mina gamla blogg-inlägg så slår det mig hur olika de ser ut i format och bokstavs storlek. Förklaringen måste ligga i att jag och datorer inte är så goda vänner. Tänk logiskt- säger maken.....

Camp Out

I slutet på förra veckan var vi på Camping läger med ca 25 av personalen i Barnmissionen. Det känns viktigt att då och då göra något speciellt tillsammans med en arbets-styrka som i vanliga fall bara träffas på jobbet, i den vardagliga lunken. En hel del av dem som arbetar med oss har ganska liten möjlighet att komma ut ur stan, i Guds fria natur. De flesta bor trångt och har asfalten och avgaserna som sin dagliga miljö.

Att då få tillbringa ett par dar vid en underbart vacker sjö, Caliraya Lake, som är en stor damm för produktion av el, är ett veritabelt äventyr.

Allt var väl planerat med ett mat-gäng och ett aktivitets-gäng. Det senare leddes av Pastor German de la Cruz, som arbetar både i Leto kyrkan och i Barnmissionen. Han har en absolut icke sinande energi. Han är som en liten Duracell-gubbe. Pratar, fäktar, förklarar, leder lekar, sjunger och skrattar. Att han bara orkar tänker jag gång på gång. Han får nog hjärtslag en vacker dag. Men bort- alla sådana tankar, han är bara lite över 40 så han kommer att stoppa länge. Värre är det med undertecknad som satt i en vilstol första eftermiddagen, HELT utslagen av värmen. Det var ca 34 grader varmt och knappt en vindpust. Förra året när vi var på samma ställe var det en stark bris hela tiden och det hjälpte mot den värsta hettan. Men iår....nej...

Vi har alltid en smått konfliktfylld diskussion maken och jag angående hur man tacklar värmen. Han säger att det är bara till att slappna av och inte tänka på att det är varmt. Så lätt för honom att säga, han tål värmen mycket bättre än jag och borde förstå det vid detta laget efter 40 år...Smile...

Alltnog det blev en mycket uppskattad utflykt av alla som följde med. Så det kan ju hända att det blir ett dacapo nästa år. Får se om fru Dahl följer med ????

Köksavdelningen.MAT är viktigt!!

Morron Gympa

Om du är äckelmagad läs inte detta.

Jag pratade igår med Badeth som är sjuksköterska och ansvarig för mamma-barnkliniken i Erap City. Hon berättade då att en av de små patienterna som kom till barnläkaren i måndags började kräkas och plötsligt så kröp det långa vita maskar ur munnen på henne. Hon drog ut dem med fingrarna, hennes mage var full av dem. Undra på att ett sånt barn är undernärt när det har ”inneboende” som tar maten.

Det känns väldigt viktigt att vi, som organisation, jobbar med upplysning av dessa familjer – ge maskmedecin, låt vaccinera barnen, ge spädbarn bröstmjölk, ge barn grönsaker och frukt, tvätta ungarna så får de inte skabb, ta hand om småsår, skaffa inte så många barn. Listan kan göras hur lång som helst.

Ska man lyda polisen?

Ja det sätter jag ifråga efter att ha läst en rapport i ”Philippine Daily Inquirer”.

I fredagskväll körde en stor tung lastbil full med paraffin-olja värd 1 mijon pesos på Garcia Road i Manila. Chauffören blev stoppad av 4 poliser, två på mc och två på marken. När han snällt och laglydigt stannade vid trottoraren hoppade två av poliserna in i hytten, hotade honom med sina gevär och band för hans ögon. Sen kördes bilen i flera timmar till en plats där man tömde hela lasten. Efter det lämnades den och chauffören åt sitt öde i en förort till Manila. ”Poliserna” visade sig vara falska sådana, det var helt enkelt ett väpnat rån.

Det är väldigt enkelt att skaffa sig full polismundering här. I West Crame där missionen har sitt huvudcenter avlöser affärer som säljer uniformer varandra eftersom polisens högkvarter ligger där.

Jag kommer nog inte att stanna om jag blir nerflaggad av polisen........

Besök av familjen Wallenberg

Idag lördag kommer Bosse och Anneli till Manila med sina 3 fosterbarn. Det är länge sedan Bosse var här och besökte arbetet på Filippinerna så det känns väldigt bra. Det blir säkert många konstruktiva samtal om missionens framtid .På måndag och onsdag blir det storträffar med personalen och på torsdag styrelsemöte i den lokala styrgruppen.

Högst personligt

Vår Marie är fortfarande kvar på uppdrag i Ivory Coast, det har varit oerhört intensivt förstår vi både mentalt och fysiskt. Hon beräknar att landa i Sverige samma dag som Thord och jag kommer från Manila och det är nästa lördag den 4 juni.Vi hoppas att Islands vulkaner håller sig i skinnet så att vi alla kan resa utan problem. Det ska bli underbart att få krama om alla våra barn.

Mellan två världar i högsta grad

2011-05-18T07:09:00.000-07:00

Veckan som gått har det fortsatt att vara varmt, mycket varmt. Men veckan har varit intressant och passat väl in på titeln på min blogg: ”mellan-världar”

Skills Training Graduation

I fredags var det stor fest på Molfrid Center i Payatas. Ca 80 elever från yrkesträningen fick sina certifikat på att de genomgått utbildningen och klarat slutprovet på kursen de valt. De olika kurserna innefattar kosmetologi, sömnad, datakunskap, reparation av mobiltelefoner och hushållsmaskiner, screen tryck samt svetsning.

Alla elever verkade vara lyckliga och mycket tacksamma för chansen som Missionen gett dem till kunskap och nytt hantverk. Hitintills är det ca 40 % av eleverna som får ett jobb efter kurserna. Det är ett bra , ja MYCKET bra resultat. De flesta eleverna är unga, de har hoppat av skolan och går och drar utan möjlighet till inkomster. Andra är lite äldre män och kvinnor som arbetar på tippen som sopsorterare.

Elever i datakursen med sin lärare i mitten

Mellan två världar

A. Fängelsebesök

Lördagen den 14 maj packade vi in 3 kassar fulla med mat och tidningar i bilen och körde till Bilibid Central Jail, som ligger i södra Manila och hälsade på den danske man som sitter fängslad för förskingring. Varje gång vi kommer dit bedyrar han sin oskuld och säger att han nog snart får komma ut. Om det kan vi inte uttala oss - det enda vi vet är att han är en medmänniska som bor i ett rum med 45 andra fångar och att han behöver besök. I lördags var han djupt upprörd och orden flödade ur honom när vi anlände. Dagen innan hade en brand brutit ut i Medium Security delen av fängelset som ligger vägg i vägg till huset där han befinner sig. Enligt honom hade 8 fångar brunnit inne och många blivit rök skadade.

Infarten till fängelset

B. Bröllop

Efter besöket på fängelset fortsatte vi söderut mot Tagaytay till en vacker katolsk kyrka där en av de social arbetare som arbetat många år i missionen skulle gifta sig. Bröllop är stort på Filippinerna. Det är traditionsfyllt och dyrt. Därför är det många som inte gifter sig utan är sambor för man har inte råd med ett bröllop. Alternativet för de fattiga är att bli vigd av borgmästaren i de massbröllop som ordnas med jämna mellanrum.

Men Leanne hade ett fint och underbart vackert bröllop när hon gifte sig med sin Jasper, kriminologen som hon sällskapat med i flera år. Leanne är en tuff liten dam med skinn på näsan, jag tror hon kommer att lyckas bra i livet.

När vi körde de 12 milen hem i natten efter bröllopsfesten så tänkte jag: Idag har jag varit i två världar på en dag. Det blev nästan schizofrent i huvudet, så på söndagen fick jag ta igen mig lite extra.

Leanne leds in i kyrkan av sin far

Ett live band gav oss lite hörsel skador vid middagen men "so what"

Fin klädda i gult och svart som var brudens önskemål

Högst personligt

I måndags var det den 16:e maj. Det är min mammas födelsedag. Hon är hemma hos Gud sen många år tillbaka men jag tänker alltid på henne med stor och varm tacksamhet. Hon var en mycket modig kvinna. Född i den lilla byn Lauker, 3 mil från Arvidsjaur, kände hon tidigt en kallelse att bli missionär. 30 år gammal gav hon sig iväg på en Atlantångare till Kina där hon efter några år gifte sig med min pappa. De arbetade först i Mongoliet och sedan i Kina i ca 12 år. Min mamma var inte de stora ordens kvinna men hennes aldrig svikande omsorg om pappa, min syster och mig, vänner ock de människor hon åkte så långt bort för att hjälpa, talar högre än ord. Tack mamma för vad du har betytt för mig och så många andra.

Oväder, Pacman vann och ödlor....

2011-05-09T23:19:00.000-07:00

Bloggen nedan skrevs i söndagskväll men kommer iväg först idag pga problem med internet.

Väderförändring och katastrofer

-Det har regnat hela dagen. Temperaturen har gått ner från 33 grader igår till 24 ikväll, söndag. Thord och jag fryser lite lätt. Nere i Manila har det varit s.k.”flashfloods” - det såg vi på de lokala nyheterna. Det betyder att vissa lågt liggande områden i staden har haft översvämning under dagen. Nere i provinsen Bicol är det värre, där blåser det ordentligt och det finns redan dödsoffer i denna väderförändring som skett så hastigt. Alla små ”bankas” , de lokala båtarna med uteriggare, har uppmanats att inte ge sig ut på havet. Jag undrar hur många det blir som inte lyssnar utan ger sig ut ändå.

Filippinerna är alltid mycket utsatt för naturkatastrofer pga sitt läge, en ö-värld med 7000 öar där många människor bor utefter kusterna. Det ska visst fortsätta att regna ända till onsdag här på ön Luzon där Manila ligger. Undrar hur det ska gå, vi vill INTE ha någon mer Ondoy-katastrof lik den som kom 2009.

Så här ser det ut när det regnar för mycket.

-Taal vulkanen, världens minsta vulkan, som ligger ca 10 mil söder om Manila, har börjat vakna till liv. 25 seismiska rörelser har registerats under det senaste dygnet. Vattnet i kratern håller på att värmas upp, vatten nivån sjunker sakta och PH värdet minskar. Enligt Phivolks, vulkan experterna, så är det inga bra tecken !! Vi håller ett öga på utvecklingen.

Taal vulkanen ligger som en pärla mitt i Taal sjön

Mors Dag

Ja så är det faktiskt, det är Mors Dag på Filippinerna idag den 8 maj. Man gör ganska stor affär av den dagen och tidningarna har varit fulla av reklam för allt du kan köpa till din älskade moder(om du har pengar förstås ?!) Den fillipinska mamman har mycket att säga till om i hemmet. Det är i allmänhet hon som fostrar barnen och speciellt viktiga är sönerna i familjen.

I Letokyrkan idag på fm firades alla vi mödrar med en vacker ros och fick sen komma fram till podiet för förbön. Det kan vi verkligen behöva. Många av mödrarna i kyrkan bor under enormt trånga och svåra förhållanden, i miljöer där droger och sprit hör till vardagen och gängbildningar utsätter unga för faror. Att skydda sina barn är inte lätt.

En av de unga mammorna som firades idag

Pacman vann

Jag avskyr boxning. Jag tycker inte det tillhör upplysta människor attsitta och heja på två individer sompucklar på varandra för glatta livet och gör allt för att slå sönder varandra. Det är rått och obehagligt på alla sätt och vis. Men idag måste jag bara berätta att Filippinernas lille Manny Paquiao, världsetta i ” welterweight” och fråga mig inte vad det betyder, vann matchen idag mot Mosley i las Vegas. När Manny, eller Pacman som han kärleksfullt kallas här, boxas står hela landet stilla. När vi körde från Letokyrkan och hem gick det på ca 30 min pga att trafiken var så gles.Matchen pågick för fullt. Polisen har konstaterat att när Pacman boxas minskar kriminaliteten rent statistiskt. Även tjuvar och andra krimmisar älskar Pacman. I vardagen är Manny Paquiao politiker och sitter i kongressen för sin provins. Rolig kombination eller hur ??

High School läger och DVBS

Under veckan som gått har vi haft läger för ca 80 högstadie ungdomar som sponsras av ABC Island. Tyvärr hann vi inte besöka dem på deras tältläger men jag hoppas andra har tagit foton.

Det har också varit något som kallas Daily Vacation Bible School, DVBS, i en liten kyrka i ett fattigt område. Det är barnaktiviteter som man kan ha på dag- tid pga att alla barn är lediga frå skolan nu.

Man ordnar tävlingar och lekar, bibelberättelser och sångstunder. Och barnen älskar att vara med.

Högst personligt

Husdjur

Vad är egentligen ett husdjur?? Om det är ett djur som klättrar på ett hus så har vi massor med sådana. Det är olika typer av ödlor - den lilla gecko-ödlan som även finns inomhus, den bra mycket större ”Tukon” som jag absolut inte vill ha inomhus och sen en märklig sort med lång svans som jag lyckades fånga på bild häromdagen på husväggen, se foto, den ser otäck ut men är bara 20 cm lång. Ödlorna är ju nyttodjur som jagar mygg och annat elände som flyger men om de ramlar ner på min arm av misstag, då skriiiiker jag.

Gråter du ibland?

Har du någon ”tårarnas dag” ibland ? Det har jag.

-Jag ber för de jag älskar och så gråter jag.

-Jag tittar på en sorglig film och så kommer tårarna.

-Jag tänker på allt svårt i världen och så svämmar det över igen.

Det är tur att inte alla dagar är sådana.

Påskintryck, Läger och Jordskred

2011-04-30T06:07:00.000-07:00

PÅSK- INTRYCK

Påskveckan är över men intrycken av veckan dröjer sig kvar…På långfredagen var det 24 personer bl.a. 3 kvinnor som lät sig korsfästas uppe i provinsen Pangasinan. En del av männen gör det varje år.

Botgöring ? Löften till Gud ? Ekonomisk fördel ? Turistiskt skådespel ? Ja, det är nog allt detta.

Vi var ute och körde på långfredagen och hamnade mitt i en procession med dekorerade vagnar, s.k. ”floaters” med gips figurer i mans-storlek. Där fanns Jesus, lärjungarna, Maria, soldaterna med sina spjut, Pontius Pilatus- ja hela Påskens budskap på vagnar, allt så naturtroget att det såg levande ut. Prästen gick före med sitt rökelsekar. De filippinska katolikerna utövar sin religion med stort nit, det är då sant.

LÄGER

Eftersom skolorna här är stängda för sommaren har vi möjlighet att ordna sommarläger i Shining Light Center, vår skolbyggnad som ligger 3 mil utanför Manila. Just denna veckan är det 72 barn från 8 – 13 år som busar och leker, sover ( ????) och äter, lyssnar till Bibelundervisning och sjunger under dagarna 3.

När man ser dessa underbara ungar som alla varit med i vårt Barnarbete inne i stan under våren så kan man inte riktigt fatta hur deras levands-förhållanden därhemma ser ut. Till lägret tar man med sig sina allra finaste kläder. Begagnade kläder är oerhört billigt så även de riktigt fattiga klär sig ordentligt. Sen att man inte har rinnande vatten, toalett, elektricitet eller mat på bordet hemma är en annan femma.....oj det rimmade ju....

Thord och jag hälsade på lägerbarnen och deras ledare på torsdagsmorgonen och man blir bara såååå glad av att se deras lycka.

På ShiningLight Center är det livat

En del av barnen kommer från slumområden som detta.

Barnen ÄLSKAR att bli fotade.

JORDSKRED

På långfredagen inträffade en tragisk naturkatastrof söderut på ön Mindanao. I provinsen Compostela Valley finns det en hel del guld i marken och där arbetar männen med att på egen hand gräva tunnlar för att leta efter den åtråvärda varan. Förra veckan rasade en massa lera ner över dessa tunnlar pga intensiva regn och begravde minst 15 människor. Fick världen reda på detta ?? Antagligen inte, men tidningarna här har speglat tragedin. Och det är nästan alltid de fattiga som drabbas, åtminstone i detta land. För när man letar efter guld på detta sätt är det minsann inga mängder man kan gräva fram.

Högst personligt

Nu är det bara FÖR VARMT. I tisdags gick temperaturen upp till 37 gr. nere i Manila och uppe hos oss lite utanför stan var det 34,5. Jag åkte jeepney och tricykle hem efter en ” Ladies Bible Study” träff och trodde jag skulle avlida innan jag var hemma. Det känns svårt att tänka klart när det blir så här varmt och det kan ju vara bra att ha det att skylla på när minnet sviker.

Idag har vi ätit en av papayorna som har mognat färdigt i trädgården. Kolla in så många kärnor den hade. Dessa kan man bara sätta ner i jorden så vips har man ett nytt papaya träd. Enkelt eller hur ??

Vår Marie är just nu på väg till Abijan, huvudstad i Elfenbenskusten, på ett nytt uppdrag för Rädda Barnen. Planen är att hon ska arbeta där i fem veckor med "Child Protection Programs". Tänk gärna på henne.

Påskvecka på Filippinerna

2011-04-21T22:11:00.000-07:00

En riktigt skön och fin Påskhelg önskar jag alla läsare.

NU är det VAAAAARMT, det har jag sagt tidigare men nu är det ännu varmare. Luften är torr, naturen börjar gulna och temperaturen går upp mot 34 grader.

NU är det mango tid och det är inte den mango du köper på ICA eller Coop, det är riktig mango- gul och drypande söt smälter den i munnen. Utefter gatorna står mangostånden tätt och om man inte är överviktig så kan man äta hur många som helst. Och billiga är de.

Påsk-vecka på Filippinerna

Det är Påskvecka och när jag skriver detta är det Skärtorsdag. Det är otroligt tyst ute idag. Affärerna är stängda både idag och imorgon. Inga knattrande tricykles hörs på avstånd, ingen karaoke sjungs, alla verkar hålla sig hemma under dagen. Man orkar inte så mycket mer i värmen.

Ikväll däremot efter mörkrets inbrott blir det rörelse i området utanför vår subdivision. På vägen som går nerifrån Ortigas Avenue och upp till Antipolo City kommer tusentals människor att pilgrimsvandra inatt. Man går till fots hela familjer, gamla, unga och barn som bärs. Man vandrar en " Penitencia"= en Botgörings vandring till ett par kända katolska kyrkor som ligger häruppe en mil utanför staden Manila. En del av de vandrande kommer att gå med naken överkropp och gisssla sig själva på ryggen tills blodet rinner, allt för att påminna sig om Jesu lidande på väg till korset. I en provins som heter Pampanga kommer en del män att låta korsfästa sig på riktigt för att sedan bli nedtagna. Detta sista skådespel, för det är vad det är, drar till sig tusentals turister varje år och jag för min del ser det hela enbart som ett turist jippo. Jag tror att det katolska biskops-rådet här i landet tycker detsamma för de har avrått från dessa korsfästelser. Under Påskveckan görs det mycket annat som anses vara fromt och välbehagligt inför Gud- man fastar, man samlar helande örter som under just denna veckan har mer kraft, man ger Gud löften, man ” dealar” med Gud- om Du svarar på min bön ska jag göra den eller den pilgrimsvandringen osv..

En av journalisterna i tidningen ”Phillipine Daily Inquirer”, har i alla fall förstått Påskens innebörd. Michael Tan skriver i sin krönika: Den uppståndne Kristus borde påminna oss om att det inte är ett plötsligt utövande av självplågeri som Påsken bör handla om utan om uppoffringen för våra medmänniskor, det är den sanna styrkan och den sanna triumfen. Till det säger vi amen.

Man vandrar i tusental hela nattén till en plats som heter White Cross.

Påskledigt

Det påstås att 1 miljon människor lämnar Manila för att resa hem till sina provinser över Påsken. Alla bussar, båtar och bilar är fulla av folk som ska hem, man kallar det för ” The Annual Diaspora of Holy Week”.

På Barnmissionen är kontoret stängt torsdag – söndag, endast undernäringskliniken är öppen med de 13 småttingar som just nu får rehabilitering där. Vi har fått in flera nya barn från San Isidro i Rodriguez. De kommer från ” Relocation Areas”, stora gettoliknande byar som byggts av staten för att husera familjer som blivit hemlösa av olika orsaker- Tyfonen Ketsana 2009, bränder i deras kåkstäder, rivning av stora slumområden för nybyggen är några orsaker till förflyttningen. Dessa familjer har det oerhört knapert ekonomiskt och många barn mår dåligt. Skönt att vi kan hjälpa en del av dem.

San Isidro Relocation area

Högst personligt.

Vi har besök av vår dotter Jeanette under Påsken och det betyder mycket för oss. Att kunna uppehålla en levande relation till våra vuxna barn trots avstånden är viktigt. För det måste man ses ibland....

Vår labrador Sigge är ett litet monster till att förstöra allt som är löst omkring honom. Två fina orchidéer, otaliga andra plantor, två matskålar, en förlängningssladd och flera motorcykel- delar är bara några av de ting han ödelagt på sistone. Men vad kan man vänta sig av en 6 månaders valp.

West Crame branden, fängelsebesök och huset stiger.

2011-04-14T02:04:00.000-07:00

Uppföljning av branden på West Crame.

I min förra blogg berättade jag om branden på West Crame måndagen den 4 april . På onsdagen gick jag runt i området tillsammans med vår pastor German de la Cruz och tittade på förödelsen. Antalet drabbade räknades till 718 individer, vuxna och barn. En del förlorade allt vad de ägde, andra hann rädda en del innan lågorna kom. Jag blir alltid lika förvånad över att det sällan dör människor i dessa bränder. Folk tar sina barn och bara rusar ut ur de smala gränderna. Flera av dem som förlorade sina hem tillhör Leto församlingen och har fått en tillfällig tillflyktsort bland vänner och släkt. Här på Filippinerna är man enormt generös med att dela med sig av det lilla man har när olyckan är framme.

Den här lilla familjen med sin nästan nyfödda bebís fick en tillflykts plats i vår kyrka.

Tips. Om du dubbelklickar på fotona får du upp en större bild.

Besök på Bilibid-fängelset

I söndags åkte vi till fängelset på fm och hälsade på Tom Dalby, dansken som sitter inne för förskingring. Han hade varit sjuk men var bättre och blev såklart jätteglad över att få besök. Han vistas på ett s.k. ”Low security department” och det betyder att de 2000 fångarna där kan röra sig relativt fritt i ett taggtråds-omgärdat område utanför sina rum. 5 gånger om dagen ringer en klocka och då skall alla fångar samlas för att räknas in.

Där i fängelsets matsal möter vi Tom. I hans rum trängs 46 fångar berättar han. Själv har han en ” Bur” i rummet som han kan låsa om. Där har han en liten fläkt, sina böcker och sin laptop!! Och det är han helt ensam om, han är klart privilegierad. Men ensamheten och isoleringen måste vara oerhörd och vi hoppas att han ska bli benådad snart. Han ber, tror och hoppas på det själv.

Byggnaden i Rodriguez stiger i höjden

Thord är ofta ute på Hills of Grace för att följa bygget där. Man är nu uppe och bygger på andra våningen på huvudbyggnaden och snart gjuts taket där. Vi känner en blandning av förtjusning, inspiration och glädje, samtidigt som rädsla och oro över allt som sker. Glädje över en vision som blir uppfylld, oro över att allt ska falla på plats med pengar som saknas. Men vi går fram i tro och förtröstan att en Högre Hand styr.

Taket på andra våningen gjuts antagligen kommande vecka

Nu är det sommar

Igår var den varmaste dagen på året hitintills och nu är det ingen återvändo- den filippinska sommaren är här. Det märkliga är att det svalnar ner på nätterna och det blåser en ganska skön vind, åtminstone utanför stan.

Denna veckan har vi vårt första barnläger ute i Shining Light Center. Där finns nu ca 60 barn i åldern 9-13 år. Det är en enorm upplevelse för dem att komma ifrån sina trånga bostäder - ut på landet- träffa nya kompisar, leka, tävla, lyssna till Bibelundervisning, sjunga och inte minst att äta 3 stora måltider om dagen plus två meriendas = fika.

Högst personligt

Den här gräshoppan tänkte dela duschen med oss men därav blev intet.

Nu mognar mina 2 stora papaya frukter i trädgården.

Brand på West Crame, skolavslutning och dödsdommar.

2011-04-04T04:21:00.000-07:00

Manila den 4 april

Nu har det snart gått två veckor sen jag bloggade sist. Dagarna har varit fulla och min lilla laptop har pajat och är på lagning.

Brand på West Crame

Idag bröt det ut en stor brand ca 100 m från vårt huvudkontor, Leto Christian Center. Det började brinna inne i någon av de otaliga gränderna som vi är grannar med. Vi vet inte hur många som blev hemlösa men vår kyrka är full av människor som fått mat och en tillflykt över natten. Vi har just nu ingen aning om hur länge de behöver stanna och vad som kommer att hända imorgon. Vi tar en dag i sänder.

Röken bolmade över området i 1,5 timme

Ett tiotal brandbilar bekämpade elden

Skolavslutningar

Det filippinska skolåret slutar nu i mars och alla barn har sommarlov i april och maj. Dessa månader är de klart varmaste månaderna i detta land då temperaturerna klättrar upp till 35-37 grader. Man säger att det finns bara två årstider här - den varma och den mycket varma.

En skolavslutning på Filippinerna är en viktig affär. Även de yngsta förskole barnen klär sig i en vit toga och en platt doktorshatt. Det är oftast ett långt program där alla mammor är närvarande, en del pappor och mor och farföräldrar. Barnen får gå fram och ta emot medaljer för olika prestanda, man sjunger och håller tal. Jag har varit på två skolavslutningar den senaste veckan, se foto.

Dödsdömda

Tidningarna och övriga media här i landet har den senaste veckan varit fulla av historier om de tre filippinska medborgare som fastnade vid inresa till Kina med narkotika i baggaget. En av dem hade flera kg heroin i en dubbelbottnad väska. De tre dömda, två kvinnor och en man avrättades i olika fängelser i onsdags. Vice president Binay var över till Kina för några veckor sedan för att begära nåd för dem. President Aquino vädjade till Kinas president in i det sista om nåd men Kinas regering var orubblig. De säger att de har enorma problem med narkotika bland unga människor och nu ville de statuera ett exempel för att avskräcka fler från att smuggla. De tre som avrättades i onsdags lämnade familjer och barn efter sig. Djupt tragiskt.

Det sitter enligt uppgifter jag läst flera hundra filippinare i fängelse i olika länder för smuggling av droger. De kallas här för ”drugmules”. Om man går till botten med detta så tror jag det är ett allvarligt tecken på bristen på arbetstillfällen på Filippinerna. Till sist tar man till dessa oerhörda risker.

Gäster

Vi har haft 2 gäster i vårt hem under den gångna veckan. Albert Mridha från Bangladesh har varit här och besökt Barnmissionen. Albert är ledare för Free Christian Churches of Bangladesh och är en mycket god vän till oss sen många år tillbaka. Vi var faktiskt med när han gifte sig med sin Mary 1985.

Vi har också besök just nu av vår goda vän Kerstin Isaksson-Carlsson som arbetat i 5 olika länder under sitt aktiva liv. Bl.a. så kom hon som pionjär till ön Bhola i Bangladesh efter den stora naturkatastrofen 1970. Vi har många gemensamma minnen så det finns mycket att prata om.

Åren går

Idag är det 41 år sedan min svärfar Abner Dahl vigde Thord och mig i Elim kyrkan på Djäknegatan 13 i Malmö. Under kvällens gång den dagen började det snöa och storma trots den sena årstiden. Inte precis idealiskt bröllopsväder. Men våra år tillsammans har varit fulla av värme. Vi har haft ett fantastiskt liv av spänning, äventyr, uppdrag och möten med människor från olika länder och kulturer. Under alla dessa år har Guds sol lyst över oss.

Baguio T/R och hotet mot filipinska gästarbetare i Libyen

2011-03-23T18:40:00.000-07:00

Svala Baguio

Även unga och kuranta människor som Thord och jag kan känna behov av att koppla av med lite luftombyte. Sagt och gjort- förra torsdagen körde vi de 25 milen upp till bergsstaden Baguio. Stadens historia är intressant såtillvida att den byggdes av amerikanarna under den tid de kolonialiserade Filippinerna (början på 1900 talet-1947). Baguio ligger uppe i bergskedjan Cordilleras på 1100 meters höjd och har ett behagligt svalt klimat året om. Den har tjänat som sommarstad åt landets presidenter och attraherar idag tusentals turister. Den har också blivit en universitets stad dit studenter från hela Asien samlas, i huvudsak koreaner. Den doftar gott av alla tallar som planterades när den byggdes.

Cordilerras bergskedja

Det doftar friskt av tall barr

Baguio är byggd på kullar och det är en fascinerande upplevelse att gå runt och titta på hur man har löst byggnationen rent konstruktionsmässigt i den kuperade terrängen. Husen klättrar på branta väggar flera våningar upp och smala gator binder samman de olika kvarteren.

Baguio klättrar på många kullar, här är en av dem

1990 drabbades Filippinerna av en jordbävning av styrkan 7,2 på Richterskalan. Manila skakade ordentligt och ett stort hus rasade med 260 döda. Men Baguio var den plats som drabbades värst. Bl.a. kollapsade stadens finaste hotell. Barnmissionen med Sigvard och Torbjörn Wallenberg i spetsen gjorde en fantastisk akutinsats. Bl.a. fick man hjälp av det svenska försvaret som ryckte in och skickade Herkules plan med tält och förnödenheter till den hårt drabbade staden.

Idag verkar ingen bekymmra sig över jordbävnings risken vilket man egentligen skulle behöva göra. Hela den filippinska ö-världen ligger nära en förkastning ute i havet lik den som finns utanför Japan. Vi har ofta små jordrörelser speciellt söder om Mindanao. Man kan bara hoppas och be...

Våra dagar i Baguio var välgörande. Thord hade ” tänkar-luvan på” och datorn med såklart. Jag roade mig med att läsa en bok vars ”story” var förlagd till Filippinerna- ett skönlitterärt verk med mycket filippinsk kultur invävt i det spännande händelseförloppet. Där fanns kommunist gerillan, feodalsystemet, katolska kyrkan, festerna, tuppfäktningen och ” the extended family” hur man nu översätter det.

Jag kom på med sorg i hjärtat att det finns otroligt mycket som jag borde veta om detta land vid detta laget. Hur ska man kunna lära sig förstå ett folks själ ? Hur ska man kunna sätta sig in i ett helt annat tänkesätt, ett tänkesätt som inte är fel bara annorlunda mot det jag är van vid. Vi västerlänningar tror ofta att vi har sanningen och lösningen på det mesta men faktum är att med lite ödmjukhet inser man att vi borde ta tillvara de lärdomar som finns utanför vår egen lilla kokong.

Libyen och filippinska gästarbetare

Den amerikanske ambassadören på Filippinerna har försökt få öppet stöd från President Aquino för den pågående attacken på Libyen från de allierade styrkorna. Det har han inte fått eftersom man tror att detta skulle vara ett direkt hot mot alla de filippinska gästarbetarna som finns i Libyen. En hel del av dessa har flytt hem hit men det finns fortfarande ca 15 000 arbetare kvar. De jobbar som sjuksköterskor, läkare, i konstruktions branschen och som hemhjälp.

En journalist i ”Inquirer ”skrev idag att för övrigt så vill vi filippinare gärna ge vårt moraliska stöd till attacken mot Gadhafi. Under ett krig på 70-talet nere på Mindanao skickade Moamar Gadhafi vapen och ammunition till muslim guerillan och tusentals både soldater och civila fick sätta livet till på grund av det.

Skolavslutning

Imorgon fredagen den 25 mars är det skolavslutning på förskolan i Molfrid Center, Detta center ligger alldeles intill Smokey Valley, en av Manilas stora soptippar. Foton från detta ”event” kommer i nästa blogg.

I april och maj har alla barn sommarlov, det är den varmaste årstiden och alla verkar varva ner i den torra hettan. Men på Barnmissionen vilar vi inte på våra lagrar. Sommaren är tiden då vi bl.a. har barnläger och VBS (Vacation Bible School)

2011-03-15T07:34:00.000-07:00

Tragedi i Japan - men vi blev sparade.

Vad ska man skriva på en blogg denna vecka med allt som hänt de senaste dagarna. Japan har sin största kris sedan andra världskriget. Vi sörjer och ser med fullständig fasa på bilderna av områdena som krossats av tsunamin . Thord och jag satt i bilen på väg hem på fredags eftermiddagen när vår son Mikael ringde och sa: ”Kolla in nyheterna så snart ni kan. Det har varit en tsunami i Japan och den kan komma till Filippinerna.”

Thord ringde omedelbart vårt kontor och började förvarna vårt ” Rapid Response Team” där speciellt utvalda personer är med. Vi kontaktades också av vårt Sverigekontor genom Bo Wallenberg. Vi ville vara beredda att rycka in direkt om en katastrof skulle drabba kusterna på östra delen av Filippinerna, denna värld av 7000 öar.

Vi tog kontakt med den statliga katastrof- myndigheten för att höra vad de visste och sen var det bara att sätta sig framför TV:n och vänta. I ca 3 timmar fanns det chans att en jättevåg skulle drabba landet. Vi är oerhört tacksamma att den inte kom. På de lokala nyheterna diskuterar man nu vad som skulle hända om det blev en jordbävning i förkastningen som går rakt genom Manila bukten. Det hade blivit en ofattbar förödelse eftersom staden ligger alldeles vid havsnivån.

Så här nära vattnet i Manila- bukten bor tusentals familjer.

Hills of Grace

Mitt i allt detta så måste vi alla jobba vidare och det innebär för Thord regelbundna besök på Hills of Grace där vi bygger just nu. Golvplattan på huvudbyggnaden är gjuten och nu börjar väggar resa sig. Även om regnen skulle börja nu så kan man jobba vidare. Markarbetena för familjehusen är klara till hälften.

Marie

Vår dotter Marie är fortfarande kvar i Tunisien på gränsen till Libyen där hon arbetat med ” Child Protection” i ett flyktingläger med barnfamiljer. Hon beräknas komma hem till Sverige den 22 mars. Vi hade Skype kontakt i söndags och hon verkar klara av situationen men det har varit mycket stressfyllt och tungt, arbete nästan natt och dag. Fortsätt att tänka på henne.

Marie var kursledare på ett "Child Protection Seminar" i Manila dec. 2010

Ash Wednesday = Askonsdagen i Katolska Kyrkan

Den 9 mars var det "Ash Wednesday" som inleder 40 dagars Fastetid innan påskveckan. Under Högmässan ritar prästen ett kors i pannan på de rätt-trogna med en blandning av aska och olja. Askan påminner om livets förgänglighet och är en biblisk symbol för ånger och botgöring.

Filippinerna är det enda katolska landet i Asien och folket här är VÄLDIGT religiöst. Förutom den katolska kyrkan finns flera andra religiösa grupperingar. Iglesia ni Christo har ca 5 miljoner anhängare och syns överallt i landet. Den protestantisk-evangeliska kyrkan är också stark.

Återkommer med fler nyheter längre fram angående det som händer här i samband med Påsken, för det är mycket speciellt.