Vilken vecka !!!!

Det finns ett TV-program på nätet som heter ”Vilken vecka !!! ” och det vill jag kalla veckan som gick.

I onsdags tog vi emot 35 nordiska gäster på Hills of Grace med flaggor och sång. Gruppen bestod av resenärer från Sverige, Norge, Finland och Färöarna. Flera av dem har varit sponsorer för Barnmissionen i många år och kom nu ut tillsammans med Bo Wallenberg för att se arbetet med egna ögon. Det hade varit bråda dagar innan de kom med alla förberedelser och sedan blev det full fart under de 4 dagarna de var här. Besök gjordes på Missionens  4 centra som just nu är i verksamhet, dessutom hälsade vi på uppe vid soptippen i Sitio Pintor. Allt gick bra känns det som och vännerna var tacksamma och entusiastiska över sina upplevelser. De var också mycket trötta och mycket varma men det hör liksom till.

På Molfrid togs man emot med flaggor och sång

Här är vi ute på hembesök hos en del av skolbarnen

 Eftersom vi hade sådant celebert besök med Bosse i spetsen gjordes en formell invigning av Open Heart Childrens Village, alltså Barnbyn. Band klipptes, tal hölls och en lång tårta serverades.

Barnby -barnen äter jättebitar tårta, det är ju deras by vi invigt

På lördagkvällen firades Barnmissionens 30-års jubileum på Filippinerna tillsammans med den nordiska gruppen, all personal, hela Barnbyn  plus inbjudna gäster . En jättefin fest med filipinsk klädsel, sånger av Barnmissionens egen kör, kukturella danser och vittnesbörd från sådana som blivit välsignade av missionens arbete.

Tredje våningen på Hills of Grace var smyckad och fin

Kören sjöng svenska nationalsången bl.a.

Thord inledningstalade. Sigvard Wallenberg, Barnmissionens grundare  i bakgrunden

Barnen i Barnbyn sjunger

Skolelever från Shining Light dansar

Kuriosa: Hur gör de för att inte ramla  av och ner ????

1.Vi körde bakom denna motorcyklist med sin hund bakpå som stod helt lugn och hängde  med i alla svängar.

2.Ute på vår veranda satt ett litet djur upp och ner i taket. Vid närmare beskådning visade det sig vara en groda, en randig en. Den verkade inte bli störd av att bli fotograferad med blixt. 

Tillbaka i Manila och goda nyheter.

Så är vi tillbaka i Manila sedan i tisdags. Flygresorna är dryga men bara man kan koppla av och sova går det ganska bra. I Taipeh på Taiwan där vi mellanlandade såg jag i ett skyltfönster helt underbart kinesiskt porslin. Priserna vågade vi inte ens titta på. Kina är ju känt sedan årtusenden för sitt vackra och utsökta porslin och sina jade-figurer.

Lite kuriosa: Just nu är det stora poliskontroller av MC åkare i Manila. Man letar efter vapen. Det vanligaste sättet att göra sig av med en rival av något slag det är att vara 2 personer på en MC och den som sitter bakpå är beväpnad. Man kör upp nära ”offret” och skjuter skarpt och snabbt, sen kör man därifrån i full fart. Det är sällan dessa kriminella åker fast.

Jag åkte tricykle häromdagen ner till affären och mannen som körde hade en fin skylt klistrad i sitt fordon. Jag kunde inte låta bli att be om ett foto på skylten. Då plockade han snabbt fram en som han gav mig så den hänger i köket nu. Inte för att vi i huset direkt behöver den  men texten är fin  eller hur ?

Tagalog texten betyder : Ingen pistol Ingen skjuting

Thord har hunnit vara i Tacloban en dag nu i veckan och han hade mycket goda nyheter med sig. Skolan i Scandinavian Village öppnade den 6 januari, yttertak och innertak är på plats, möblerna städade och  barnen är tillbaka. De hade fina skyltar till Thord när han kom, mysigt !!! De flesta taken på husen är också på plats och hela byn ser i princip normal ut efter den stora Haiyan katastrofen den 8 november. Men oerhört mycket är kvar att göra i det drabbade området, massor med folk bor i tältläger och får mat av myndigheterna. Sakta sakta återställs livet men tid kommer det att ta.

Elementary School är igång igen

 

Denna högstadie skola hoppas vi också  kunna bygga upp så småningom men det blir från grunden, ett helt nytt bygge.

Byborna har fått tak som glänser 

Vi väntar nu på en grupp med ca 35 svenskar som ska besöka Barnmissionen under veckan som kommer. Det blir en spännande vecka på flera sätt. I fredags var jag med en del av personalen på rekognocering i ett område vi ska besöka och ha ett program för barnen där.

På lördag den 22 februari blir det fest. Då firar vi 30-års jubileum för Barnmissionen på Filippinerna. Vi ska också formellt inviga Barnbyn som nu har 22 barn.

En tur till Sverige

Nu har det varit tyst länge på bloggfronten. Thord och jag är i Sverige under 3 veckor för att bl.a. vara med på Barnmissionens årskonferens som inföll  22-25 januari. Det är alltid väldigt intressant att sitta ner och lyssna till våra kolleger i olika länder som arbetar inom vitt skilda arbetsområden. 

Ludmila från Ukraina berättade om alla som får hjälp med kläder och matpaket. Det är kallt, mycket kallt i Ukraina på vintern och det finns många som lider svårt i nergångna bostäder. Många sjukhus har fått hjälp med medicinsk utrustning genom svenska försvaret som skänker det till Barnmissionen. Ett stort arbete görs inom fängelsevärlden där fångar får kläder och mat samt hjälp till rehabilitering efter avtjänat straff. Den oerhört labila politiska situationen i Ukraina orsakar  stor oro för oss alla och vi vet inte hur den fortsatta hjälpen kommer att se ut. Albert från Bangladesh visade bildspel från skolinternatet i Dinajpur området där 300 barn och ungdomar får chans till utbildning.

Nedan två av eleverna på skolan

I Bangladesh delas det också ut kor 

 Mike från Kenya jobbar med unga människor i entreprenörskap.  Jesse från Zambia delar ut massor med getter till fattiga familjer på landet som genom detta får en bärbar ekonomi. Även i Uganda  delas det ut kor och getter till behövande.  Spännande och inspirerande.

 Sen var det såklart rapporter från oss på Filippinerna. Thord visade en kort film över hur området ser ut i Tacloban idag och  hur det byggs för fullt i Scandinavian Village.  Taken på de 4 skolbyggnaderna i  Elementary School är färdiga och nu fortsätter man med bostäderna. Här behövs hjälp till återuppbyggnad under långa tider, vem vet hur länge, det är först när vi har facit i handen som vi vet.

På Hills of Grace rullar allting på som det ska och det sista jag hörde var att mammageten fått ett lite kid sen vi lämnade. Så nu har vi en liten minizoo: 3 getter, 2 ankor, 2 höns och 2 hundar.

Två feta vackra ankor spatserar runt på tomten

Det har varit mycket snö här i Skåne sen vi kom hit, jag har pulsat runt, halkat ibland och frusit förfärligt. Vi har eldat i vår öppna spis, tackolov för den. Bokveden vi högg i somras var visserligen ganska våt men den brinner i alla fall. Idag såg jag solen för första gången sen jag lämnade Manila, det var ingen lång stund men dock tacksamt.

 Om en vecka bär det av igen tillbaka till fortsatta utmaningar och möjligheter. Strax innan vi åkte till Sverige samlades all Barnmissionens personal till en seminarie dag på Hills of Grace. Här har ni hela den glada gruppen.