Advent, snart invigning och 2 små killingar

På Filippinerna firas inte  Advent. Vi i Skandinavien är nog ganska ensamma om den fina traditionen.  

Första Advent är väntan på Kristus, Gå Sion din Konung att möta och Hosianna Davids Son.

Hemma hos Thord och mig firade vi igår med att äta frukost, lussekatter och  pepparkakor och titta på en härlig julkonsert med Bill Gaither. Sen blev det en tur ner till gudstjänsten i Light of Christ Church och sist en sväng till vårt närmaste köpcenter. När man går runt på dessa ” Malls” är de dekorerade så de ser ut som ett sagoland. Bland alla köpglada finns det massor med människor som bara travar  runt och tittar. Det syns på dem att de kommer från mycket enkla omständigheter, de är fattiga och eftersom jag inte tycker om det ordet, det känns som det ligger en nedvärdering i själva ordet, så vill jag hellre kalla dem ” ekonomiskt och socialt utmanade” familjer.

 De bor i sina kåkstäder, kämpar för brödfödan dag för dag, de är ofta mörka i skinnet eftersom de är ute i solen mycket, men ingen är trasig eller okammad. De vandrar fram och tillbaka i gångarna med sina rader av barn och bara tittar. Man blir ibland helt deprimerad när man ser den enorma klyftan mellan rika och fattiga...där kom ordet igen...Det är så orättvist, resurserna verkar finnas men var finns fördelningen, det är en stor politisk fråga som detta lands regering måste ta på allvar.

Den här kvinnan i Payatas har definitivt inte råd att julhandla på Megamall, köpcentrat nedan

 Det är nu 4 år sedan vi var hemma i Sverige en jul och advent hemma har vi inte firat sen vi kom hit 2004. Otroligt vad åren har en förmåga att springa iväg. Aldrig kunde jag tro att vi skulle bli kvar här på Filippinerna så länge. Men tiden har inte kännts lång utan tvärtom meningsfull. Vi har också haft förmånen att under längre eller kortare perioder få ha våra vuxna barn här samt att få tillbringa några veckor varje sommar hemma. Vi har dessutom fått ” nåden” att få vara friska och starka.

På Barnmissionens nya verksamhets centrum Hills of Grace är det febril aktivitet inför invigningen på lördag den 3 December. Gardiner ska upp, det ska städas och göras fint överallt, program ska tryckas, gäst listan ska kollas, Kören övar in sina sånger, festsalen ska dekoreras. Tur att det finns mycket folk som kan rycka in. På torsdag tar vi dit hela personal styrkan på förmiddagen och gör en ” Bayanihan” dag det betyder ” Vi hjälper varandra”.

Förra veckan nedkom de två mamma-getterna som vi köpt och placerat på tomten, med 3 killingar. Två klarade sig och de är så söta där de går runt i det gröna gräset och letar efter sina mammor för att få dia den goda mjölken.  Jag tänkte att det var en fin symbol på vad Missionen vill  att det ska bli i Rodriguez dit vi nu flyttat - början till något nytt, liv och glädje, lyckliga små och positiva vuxna allt under Guds strålande sol.

Flytten klar, en tragisk brand mm

Vi installerar oss.

Nu är vi på plats på Hills of  Grace i Rodriguez. Veckan som gått har varit extremt rörig när folk har flyttat in i sina respektive rum, funderat igenom var skrivbordet ska stå, packat upp pärmar och papper, letat efter saker som man glömt var man lagt, hittat ställen ute på gatan att köpa sin lunch på. Och det har varit en varm vecka med mycket sol så allt man gjort har varit med svetten rinnande. Men personalen verkar ha tagit det bra med ett smile på läpparna. Vi har en bit kvar tills allt kommer på plats och nu är det dessutom  invigningen som pockar på uppmärksamheten. Så ingen behöver  vara arbetslös  precis.

Medan allt detta pågår fortsätter de vanliga programmen i Missionen. Skolorna förbereder sig för skolavslutningar och julfester, barnmötes-teamen planerar julklappar till de ca 800 barnen , mamma-barnkliniken tar emot patienter med olika behov och yrkesskolans elever fortsätter med sina olika kurser i förhoppningen om att landa ett jobb framöver.

Nya centrat



Huset från baksidan



Innergården

Ännu en brand i Manila

På söndagsnatten brann det igen i ett slumområde i megastaden Manila. Det drabbade ett område där Missionens barnmötesteam har KBC, Kiddy Bible Class,  sen 2 månader tillbaka. Många gånger vid dessa bränder hinner innevånarna ut och överlever. Inte så denna gången. 8 personer, 4 vuxna och 4 barn dog i lågorna. Ett av barnen hade gått regelbundet på våra KBC. Det är så tragiskt. Det är alltid de som redan är fattiga och nästan inget har, som drabbas. De förlorar livet, skjulet som är deras hem och sina få ägodelar. Vi kommer att skicka dit ett av våra team för att stötta barnen i deras trauma.

Så här såg det ut efter en brand nära Letobyggnaden i våras.

Ett farligt jobb

Att vara president på Filippinerna är förenat med uppenbar fara. Diktatorn Ferdinand Marcos blev avsatt, Cory Aquino utsattes för 7 kupp och mord- försök, Josef Estrada satt i husarrest i 5 år anklagad för korruption och nu är förra  presidenten Gloria Arroyo arresterad pga valfusk i både 2004 och 2007 års val. Av de senaste 5 presidenterna är det bara president Ramos som klarade sig helskinnad.

Oroligheter på Mindanao

Situationen är mycket infekterad mellan regeringstrupper och muslim guerillan. Tusentals civila har måst fly från sina hem för att inte hamna mitt i eldstriderna. Dessutom har kommunist guerillan vaknat till liv och kräver att staten tar hänsyn till deras ideologier.

 Filippinerna är ett väldigt speciellt land med sina 7100 öar, sina 100 etniska grupper med lika många språk, sina olika religioner och sin växlande topografi.

Att hålla samman detta land politiskt och kulturellt är inte enkelt. Själva är folk noga med att påpeka, vi är alla PINOYS, ett smeknamn för filippinare och man är stolt över sitt land.

Så var det dax och Manny vinner igen

Idag måndag den 14 november flyttar vi in på Hills på Grace. Det känns nästan overkligt. Det första spadtaget togs den 17 febr. Sen har det bara rullat på.

 Att flytta från Leto Christian Center är inte helt smärtfritt. Det har varit Missionens center sedan över 25 år och allt känns så bekant och inbott och vant. Speciellt den personal som varit många år i tjänst tror jag känner ett visst vemod.

Men nu är det ingen återvändo och det nya centrat kommer att bli en underbart fräsch och fin arbetsplats. Det är ca 30 personer som är involverade i flytten.

 De just nu 10 barnen  på Malward, undernäringskliniken är hemma hos oss i ett par dar medan man möblerar rummen för dem. De kommer att få en härlig miljö att vistas i på Hills of Grace , där de kan vara utomhus en hel del.

Mycket snart kommer familjehusen för Barnbyn att börja byggas, något försenade pga en del byråkratiska förvecklingar. Allt markarbete är klart så det är bara att sätta igång.

Den 3 december blir det högtidlig invigning av vårt nya verksamhets center. Inbjudningar har gått ut till lokala myndigheter, andra hjälporganisationer, styrelsemedlemmar i Sverige och här, och såklart hela Childrens Mission-familjen. Vi har som motto: Gud är trofast.

 Vår största donation till tomt och byggnader har kommit från svenska Biltema. Dessutom har insamlingar gjorts vid Bo Wallenbergs konsert turné förra julen, stora bidrag har kommit från SBM i Norge, svenska Fonera, Göran Grosskopf och många andra. Ett stort och varmt TACK till alla som på ett eller annat sätt bidragit till förverkligandet av visionen.

!!! To God be the Glory !!!

Vi tar oss en promenad i "parken " Hills of Grace. Foton från nya centrat kommer i nästa blogg.

Manny boxas igen

När Manny Pacquiao, Filippinarnas boxarhjälte har en match är det nästan tomt på gatorna. Igår,  söndag var det dags igen för honom att möta mexikanaren Juan Marques i Las Vegas och Manny vann med nöd och näppe på poäng. Jag avskyr boxning så det enda positiva är alltså att man slipper all trafik. Det sägs också att kriminaliteten sjunker under de timmar matchen varar och det är ju inte heller fel.....



Ingen har kunnat undvika att veta om matchen



Den annars enormt trafikerade Ortigas Avenue låg öde igår när vi körde hem efter gudstjänsten på Leto

Två stora män har gått ur tiden

Leif Tomren grundade möbelfabriken Leto möbler i Norge. Han kom i kontakt med Sigvard Wallenberg i mitten av 80-talet och 1986 donerade han pengarna till bygget av Leto Christian Center i Manila. Den 22 Oktober fick han hembud.

Vi hade förmånen att få träffa honom för första gången i somras i hans hem. Det blev en otroligt fin eftermiddag tillsammans med en man som älskat Gud och delat med sig av sina materiella välsignelser under hela sin levnad. Han stödde hjälpprojekt i flera länder förutom Fillipinerna med en öppen och generös hand och vi kommer att minnas honom med varm och stor tacksamhet.

Fotot nedan är taget ifrån en jubileumsbok som gavs ut när Leto Möbler fyllde 50 år. Här lämnar Leif Tomren över företagets roder till sina båda söner.

I veckan fick vi beskedet att vår ordförande i den filippinska styrelsen

 Mr Narciso Padilla helt hastigt  lämnat jordelivet. Han var med och ledde styrelsen härute i ca 25 år. Alltid lika vis, alltid lika lugn, alltid med en glimt i ögat, alltid positiv med en djupt förankrad tro på att Gud håller allt i  sin hand. Vi kommer att sakna honom enormt ibland oss, tomrummet känns just nu stort.

Här går Mr Padilla runt på Hills of Grace tillsammans med en av ingenjörerna

Vi tänker på familjerna till dessa två så starka personligheter som satt spår hos så många människor. Familjerna har fått dela dessa män med alla de hjälpte.

Frid över deras minne.

 Mr Padillas byggföretag Prescon byggde Leto och Mr Tomren betalade huvud delen. Märkligt att båda dessa härliga personligheter fick flytt order just när vi lämnar Leto byggnaden för att arbeta vidare i det nya området Rodriguez. Deras uppdrag härnere var tydligen färdigt men vi hade så gärna velat ha dem en längre tid ibland oss.