Advent, snart invigning och 2 små killingar

På Filippinerna firas inte  Advent. Vi i Skandinavien är nog ganska ensamma om den fina traditionen.  

Första Advent är väntan på Kristus, Gå Sion din Konung att möta och Hosianna Davids Son.

Hemma hos Thord och mig firade vi igår med att äta frukost, lussekatter och  pepparkakor och titta på en härlig julkonsert med Bill Gaither. Sen blev det en tur ner till gudstjänsten i Light of Christ Church och sist en sväng till vårt närmaste köpcenter. När man går runt på dessa ” Malls” är de dekorerade så de ser ut som ett sagoland. Bland alla köpglada finns det massor med människor som bara travar  runt och tittar. Det syns på dem att de kommer från mycket enkla omständigheter, de är fattiga och eftersom jag inte tycker om det ordet, det känns som det ligger en nedvärdering i själva ordet, så vill jag hellre kalla dem ” ekonomiskt och socialt utmanade” familjer.

 De bor i sina kåkstäder, kämpar för brödfödan dag för dag, de är ofta mörka i skinnet eftersom de är ute i solen mycket, men ingen är trasig eller okammad. De vandrar fram och tillbaka i gångarna med sina rader av barn och bara tittar. Man blir ibland helt deprimerad när man ser den enorma klyftan mellan rika och fattiga...där kom ordet igen...Det är så orättvist, resurserna verkar finnas men var finns fördelningen, det är en stor politisk fråga som detta lands regering måste ta på allvar.

Den här kvinnan i Payatas har definitivt inte råd att julhandla på Megamall, köpcentrat nedan

 Det är nu 4 år sedan vi var hemma i Sverige en jul och advent hemma har vi inte firat sen vi kom hit 2004. Otroligt vad åren har en förmåga att springa iväg. Aldrig kunde jag tro att vi skulle bli kvar här på Filippinerna så länge. Men tiden har inte kännts lång utan tvärtom meningsfull. Vi har också haft förmånen att under längre eller kortare perioder få ha våra vuxna barn här samt att få tillbringa några veckor varje sommar hemma. Vi har dessutom fått ” nåden” att få vara friska och starka.

På Barnmissionens nya verksamhets centrum Hills of Grace är det febril aktivitet inför invigningen på lördag den 3 December. Gardiner ska upp, det ska städas och göras fint överallt, program ska tryckas, gäst listan ska kollas, Kören övar in sina sånger, festsalen ska dekoreras. Tur att det finns mycket folk som kan rycka in. På torsdag tar vi dit hela personal styrkan på förmiddagen och gör en ” Bayanihan” dag det betyder ” Vi hjälper varandra”.

Förra veckan nedkom de två mamma-getterna som vi köpt och placerat på tomten, med 3 killingar. Två klarade sig och de är så söta där de går runt i det gröna gräset och letar efter sina mammor för att få dia den goda mjölken.  Jag tänkte att det var en fin symbol på vad Missionen vill  att det ska bli i Rodriguez dit vi nu flyttat - början till något nytt, liv och glädje, lyckliga små och positiva vuxna allt under Guds strålande sol.