“Hemma” igen i Manila.
Efter en månad i Sverige och många dagar tillsammans med underbara Lily Rose var det dags att lämna henne, våra 4 barn, annan släkt och vänner. Det är alltid svårt att säga adjö. Ibland tycker jag att jag inte gjort annat än att säga farväl under livets gång- för längesedan till mina föräldrar och på senare år till våra barn.
Jag brukar inte resa ensam….under mina år med Thord så har vi alltid följts åt på långresor, eller så har han rest själv, så det var med lite undran jag gav mig iväg i onsdags för att ta mig tillbaka till Manila på andra sidan av vårt runda klot. Jag hade goda vänner som skjutsade till Kastrup och det var ett bra stöd. Sen, ja sen rullade det bara på eller ” flög på”. Med ett stop i Dubai landade jag efter ca 19 timmar i ett riktigt varmt Manila. Hade jag glömt hur varmt det är här eller hade jag lagt på mig underhudsfett under månaden i Sverige, inte vet jag, men svettigt var det. Nu bara efter ett par dar känns det bättre.
Några små blänkare från resan:
Det finns en liten barnsång som går så här ” Världen är så stor så stor, Lasse Lasse liten ” men det har det blivit ändring på i och med globaliseringen, resandet mellan länder, arbetskrafts-förflyttningar, flyktingströmmar osv...Numera är världen liten. Ett litet exempel: På flyplanet i sätena framför mig satt ett litet gulligt äldre kinesiskt par.De kunde ingen engelska så man hämtade en kinestalande flygvärdinna som talade mandarin med dem. Senare hamnade jag bredvid dem på en transfer buss. En ung svensk familj satt på min vänstra sida så vi började prata lite om deras små barn och då vaknade det gulliga kina-paret till. Å är ni svenskar, frågade de på svenska ! Vi är också från Sverige, vi bor i Hässleholm ( råkar vara min födelsestad) och är på väg till Hongkong på semester. Visst är världen liten, Lasse Lasse liten !!!
Som reselektyr hade jag en veckotidning med väldigt fina bilder på kronprinsessan Viktoria och hennes lilla Estelle. Dessutom påbörjade jag en mycket gammal bok som varit min pappas, en bok av William Barclay som handlar om bönen ”Fader vår”. Jag ska läsa den sakta och noga för det finns oerhört mycket kunskap och djup i denna bön som beds i alla kristna kyrkor överallt i världen.
Bakning med förhinder
När jag ska känna att jag landat efter förändringar i mitt liv så ställer jag mig och bakar bröd. Att sätta igång en stor deg med fullkorns vete, solrosfrö, havregryn och krossade linfrön hjälper mig att komma i gängor, det blir en slags normalisering av tillvaron. Så skedde idag men ack det blev med förhinder. När jag gjort färdig degen ser jag till min förskäckelse ett stort svart djur i den - en kackerlacka, minst 2 cm stor. HUR den hade hamnat i min deg är en gåta. Jag stod en stund och dividerade med mig själv om jag bara skulle plocka ut den och sen baka färdigt eller....Men nej, risken var för stor att ett ben eller en antenn gått av och skulle stanna kvar i brödet och vid varje tugga skulle jag undra om det var det jag tuggade på. Så ut åkte den degen och en ny kackerlackefri gjordes. Det ska bli gott med nybakat bröd imorgon.....
Påsk på Filippinerna
I torsdagskväll fotvandrade tusentals och åter tusentals katoliker upp till en speciell kyrka som ligger i Antipolo. De går förbi området där vi bor, de går och sjunger, bär på sina barn, köper dricka och frukt i små stånd utefter vägen, de är pilgrimer i alla åldrar. Påsktiden på Filippinerna är helt fokuserad på budskapet om Jesus död och uppståndelse. Man mediterar och stannar upp vid olika stationer där påskens händelser är synliga i bild och berättelse. Det är den tid då man ger Gud löften och ber om bönesvar.
Från detta har vi kommit långt i vårt sekulariserade svenska samhälle. Och det känns inte som det ska.
Människan behöver tid för eftertanke och begrundan, tid att skåda innåt och stanna upp inför de eviga värdena.
För eviga värden finns det i motsats till materialism och konsumism.
En God fortsättning på Påsken.
Pilgrimer i alla åldrar vandrar, "Alay Lakad" heter det på tagalog, vi går tillsammans.
No comments:
Post a Comment