Baguio besök och Juveline

Besök i Baguio

I helgen har vi haft besök av min svägerska, Thords syster Maud. Vi passade på att ta vår tur till Baguio som vi gör under den varma perioden av året. Baguio ligger bara 25 mil norrut i landet uppe i Cordillera massiven. Men resan tar ca 6 timmar. Den går först på en motorväg i 10 mil, sen kommer det samhälle på samhälle med tricykles som tuffar fram i 35 km i timmen och som ska köras om. Lastbilar, bussar, överfulla jeepneys och människor befolkar resten av vägen. De sista 3 milen slingrar sig uppför tills man når 1500 meter över havet och där, nästan lite plötsligt, ligger staden som är byggd på kullar. Den grundades av amerikanarna alldeles i början av 1900-talet och är idag en överbefolkad stad dit massor av  människor åker för att undgå värmen under den heta årstiden. Det är också en lärostad med många skolor  och universitet för både filippinska ungdomar och utländska studenter.

Husen klättrar uppför Baguio kullarna

Solen går ner över närmaste kullen

 Baguio förstördes i en jordbävning 1991 och Skandinaviska Barnmissionen gjorde en stor insats när det hände, genom att upprätta tältläger och förmedla medecin som svenska försvaret skickade ner i 2 Herkules plan.

Nu är Baguio återuppbyggt sen många år tillbaka och sjuder av liv.

När vi åker dit brukar vi ta in på ett gästhem som drivs av en missionsorganisation. Temperaturen ligger på ca 20 plusgrader när det är 30 plus i Manila, så skillnaden känns direkt. Doften av tall-barr är ovanlig för våra Manila-näsor och känns fräsch.

Här får man chans att varva ner, läsa böcker, prata och sitta i solen utan att svettas.

 Första kvällen tände vi en brasa för det var bara 19 grader....





Tät djungel-vegetation täcker Cordillera bergen där man in på 80-talet fortfarande kunde hitta huvudjägare.



Nyheter om Juveline

Lilla Juveline som kom till Barnmissionen i mycket dåligt skick för en månad sedan mår otroligt mycket bättre idag, hon sitter och leker med Duplo Lego, ler och skrattar och älskar mat. Man blir glad och varm om hjärtat när man ser henne. Hon har en lång väg kvar att gå tills hon är helt återställd från den svåra undernäringen men hon är en riktig liten”fighter” tror jag.

 Juveline är inte så förtjust i kameror...