Oj, det har redan gått 14 dagar sen vi lämnade ett varmt och fuktigt Manila för några veckors avkoppling från den asiatiska vardagen, jag kallar det inte rakt av för ”semester” eftersom Thord är på tå nästan varje dag i sin kontakt med medarbetarna ” på fältet”. Men det är helt OK för honom, han trivs med att ha det så.
Vi har bl.a. fått reda på att det varit stora regn över Manila med översvämningar på lågt liggande vägar och att skolor har fått stänga.
Vi har hunnit med lite av varje sen vi landade i den svenska verkligheten.
En stor händelse var bröllopet där ett kusinbarn till mig gifte sig i Genarps kyrka. En väldigt fin vigsel-gudstjänst med mycket sång, åktur med häst och vagn för brudparet till gästgivargården där det firades med god mat, festlig stämning och många tal. Bröllop är det något speciellt med.
 |
| Stolt mormor |
Det har blivit många promenader i bokskogen, solen har lyst de flesta av dagarna och det har varit så där lagom varmt, inte tryckande, fuktig och tung värme. Omväxlingen gör mig gott.
Men nog är det tomt på vägarna och gatorna här i Sverige, var finns alla människor ? När man är van vid att ett myller av människor, stora och små, bilar, motorcyklar, tricykles, lastbilar, bussar, jeepneys, hundar, katter, och tuppar trängs på vägarna så känner man sig lite ensam här. I Manila stad finns det ca 14 miljoner innevånare. Sen finns det några miljoner till om man räknar in förstäderna.
 |
| Inte en bil i sikte, men en oerhört vacker himmel. |
I veckan var jag vid mina föräldrars grav i Osby. Det är viktigt att tänka på dem som gått ur tiden. Jag blir vemodig när jag mediterar över sanningen att all vår möda tar slut en dag. Då gäller det att ha förvaltat pundet vi fått dvs själva livet.
 |
| Generationer går och nya generationer kommer |
No comments:
Post a Comment