Mer om barnlägret

Just nu har vi två svenska tjejer som volontärer på Barnmissionen. De var med på barnlägret och beskriver det hela så här på sin Resdagbok. Jag frågade om jag fick låna det till min blogg och det fick jag.

Anna och Hanna hjälpte till att baka hundratals bullar till lägret, matbullar och vetebullar och muffins. Jätteduktiga...för det är VARMT att stå i ett kök och baka hela dagarna men de var på gott humör hela tiden.

Superhero-läger

söndag 23 september 2012 Manila, Filippinerna

Jesus you´re my superhero - har vi fått höra hela helgen.

Centret har flödat utav barn, omkring 150 st. Det har varit full fart från halv 4 på morgonen till sent på kvällen. Filippinare är väldigt högljudda och skrikiga så vi har känt oss slut i huvudet redan på förmiddagen. Det har lekts lekar, bibelstudie och dansats. Vi har även fått vara med och bidra med lite sång och dans och givetvis allt vi bakat, vilket var lyckat. De gillade det skarpt!

Idag, söndag, var avslutningen på lägret att åka och bada. Det var i en swimmingpool en bit härifrån. Barnen var som galna! Vi trodde att vi skulle behöva rädda barnen eftersom ingen kan simma. Det var snarare vi som höll på att stryka med för med ett 15 tal barn på varje arm så är det inte lätt att hålla sig över ytan. De klängde som apor och efter två timmar i vattnet var vi helt slut. Eftersom detta var barnens kanske enda dopp på ett år så var de i så länge de kunde. Vi var där halv 10 och åkte därifrån vid 17 och vissa var i hela tiden, så vi vill inte veta vad som finns i det vattnet. Det var en superhärlig dag, då vi fick lite sol på våra vita kroppar!
En minst sagt spännande helg med många fina möten, men även helg som sätter igång tankarna. Många delar öppet med sig av sin livhistoria som inte är särskilt glädjande alltid. Då många får kämpa för att få det de behöver för dagen. Deras tillflykt är tron på Jesus och det är häftigt att se.

 

Anna Josefsson och Hanna Olsson

Här lagas det mat i massor till barnen

Personligt
Idag lyckades vi få död på den stora råttan som bestämt sig för att bo inne i Dahls hus. Och VEM stod för bedriften ? Jo Bobby vår enögda Shitzu, han likviderade den snabbt och lätt .Duktig vovve, det får han väl ha en extra morot för, ja du läste rätt, han älskar morötter. När jag skalar dem kommer han skuttandes och tigger  och han kan skilja på potatis skalande och morots skalande så han är nog rätt smart ockå..........

150 barn på läger. Då är det fest.

En vecka går alldeles för fort. Det blir väl så när livet är fullt av aktivitet. Dags för en blogg-hälsning i alla fall denna söndagkväll.

I fredags invaderades Hills of Grace av ca 150 lägerdeltagare i åldrarna 8-12 år. De kom från 10 olika platser där Barnmissionen hållit Kiddy Bible Class under tre månader. Alla var spända av förväntan inför det som skulle hända under tre dagar. Barnen och de ca 20 ledarna har sovit i vår nyinvigda servicebyggnad på mattor på golvet. Maten har lagats i ett gammalt svenskt  militärtält. Där har ett gäng glada människor skalat och skurit, kokat och diskat. Och barnen har ÄTIT. Det äts i mängder, filippinarna älskar mat. Sen har det varit olika aktiviteter som tävlingar, lekar, sångstunder, bibelundervisning och bad i en simbassäng allra sist. Många av barnen kommer från orehört enkla förhållanden, en del från kåkstads områden. Vi får bl.a.undervisa dem om hur man använder en spoltoalett. En del barn  har aldrig sett en sån förut. Idag, söndag har alla de härliga barnen åkt hem. Säkert har de mycket att berätta för syskon och föräldrar.

I onsdags var det en välsignelse stund för det nya huset där lägerbarnen sovit över och nedan klipper Thord och Zeny Ablang bandet in i byggnaden. Allt enligt djupt liggande tradition på Filippinerna.

Pastor Ronnie Megano ber en välsignelsebön

Mammagympa, avsaknad av det mesta och en akrobatisk råtta

Mamma gympa

I tisdags förra veckan  möttes Thord och jag av häftig musik som genljöd på innergården av Hills of Grace. När vi kom runt hörnet fick vi se en härlig grupp kvinnor som gympade  till musiken. Det visade sig vara gravida mammor som tränade mammagympa .

 De hade dessförrinnan sett ett drama kring barnafödsel och sedan lyssnat till en  föreläsning om hur man tar hand om sig när man väntar barn. Mammagympa är ett helt okänt begrepp här, så jag undrade i mitt stilla sinne  vad de här damernas män kommer att säga när de gympar hemma. ” Vad har nu min kvinna fått för sig och vad är det för konstigheter de lär sig därborta på Hills of Grace ?” Men mammorna själva var fulla av entusiasm och glädje. Detta var RIKTIGT ROLIGT verkade de tycka.  Och vi vet att det gör dem gott. De flesta blivande mammorna kommer från  Don Mariano, som ligger precis utanför missionens tomt

Armar uppåt sträck, åsså gungar vi lite fram och tillbaka.

Don Mariano är ganska kuperat och här bor man i enkla hus av bambu och plåt tak

Sitio Pintor

Nästa vecka ska vi börja arbeta i Sitio Pintor med hembesök. Det var där som vi hade en Medical Mission i början av juni. Nu har vi vägt barnen i området och hittat mycken undernäring. Vår svenske styrelsemedlem  Anders Ljung som varit på besök en vecka följde med sköterskan Badeth till Sitio Pintor och var väldigt tagen av hur folk har det där, de saknar det mesta av det mesta. Vattenförsörjningen är ett stort problem, barnen går inte i skolan, den statliga kliniken kommer på besök en gång om året, inget avlopps system finns förstås. Som sagt en plats med stora behov. Här kommer Barnmissionen att vara i många veckor framöver med hembesök och undervisning .

Anders Ljung står nog och funderar över hur vi kan hjälpa på bästa sätt



"He aint heavy, he´s my brother"




Badeth samtalar med mammorna i Sitio Pintor



Folkets arbetsplats

Den här killen bröt ryggen för 7 år sen när han ramlade av en sopbil. Han har tydligen aldrig fått någon hjälp utan rör sig med stor svårighet.

En fenomenalt akrobatisk råtta.

Häromkvällen, när vi kom hem efter en lång dag på jobbet blev det världens circus i huset. En stor svart råtta sprang över golvet. Våra hundar jagade den utan framgång. I sin trängda situation sprang råttan först en bit uppför Anders byxben innan den smet ut i köket och uppför en vägg, JA, de går på väggarna, därifrån hoppade den en halv meter ner igen och gömde sig bakom ugnen. Thord satt och vaktade på den med en stor kvast i högsta hugg. Till sist kom han på att han kunde värma ugnen och det gjorde susen, ut kom råttan och tog sig ut på verandan och försvann i det asiatiska mörkret. SAMMA  kväll hittade jag en mus som simmade omkring i en gryta med vatten som jag lämnat utan lock på morgonen i köket. Det blev en mus för mycket. Jag bestämde mig för att aldrig mer använda den grytan eller sleven som låg i. Någon måtta får det vara.

Jobbsökar Mässa

Idag är det måndag och det är kväll när jag skriver detta. Det regnar och luften känns därmed relativt sval. När jag kollar på termometern så är det 28, 2 grader. Lite lagom sådär...

Det är oerhört grönt och lummigt i naturen nu pga det myckna regnet, allting växer så det knakar. Jag trodde inte mina ögon för några år sedan när vår vakt bröt av en gren bougainvilla, utan rot eller någonting liknande och satte ner den i jorden. Efter ett tag kom det nya skott på grenen-otroligt. Kan man göra så i Sverige, jag bara undrar ?

Jag har glada nyheter angående en aktivitet från i fredags. Två av socialarbetarna i Barnmissionen, Annabelle och Didith fick en idé i juni att ordna en sk ”JOBB FAIR” - en Jobbsökar Mässa. En del av deras arbetskamrater log åt dem och sa: Det kommer nog inte att fungera, men försöka duger ju.

Många planerings timmar senare så var det dags i fredags för den stora Dagen. De hade lyckats bjuda in 8 företag som behövde folk. Det var jobb som tekniker, sekreterare, försäljare, hemhjälp, snickare, målare, chaufför, kontorsarbete.

De hade delat ut flygblad i närområdet och bland våra skolbarns föräldrar om möjligheten att söka jobb på Molfrid Center fredagen den 7 september. Man hoppades att det åtminstone skulle komma 100 jobbsökande.

När Thord och jag kom till Molfrid sent på fredag em. satt ett trött men strålande glatt gäng och pustade ut. 384 arbetssökande hade köat i timmar för att bli intervjuade. De kom med sina CVs och sina ansökningspapper och HOPP.

23 av dem fick jobb direkt, 43 andra kommer att bli kontaktade igen för eventuellt jobb. Alltså en veritabel succé i detta land med så hög arbetslöshet att folk flyr till andra länder för att tjäna pengar.

Sen en vecka tillbaka har vi två svenska volontärer som ska vara på Missionen i 3 månader. Anna Josefsson och Hanna Ohlsson verkar trivas bra med det filippinska livet.

Våra hundar, labradoren Sigge och enögda Bobby var superglada när matte och husse kom tillbaka till deras verklighet. Bobby snusar i Thords attaché väska, (undrar hur den luktar efter det) och Sigge ligger så majestätiskt på gräsmattan.

Med facit i hand

Imorgon är det en månad sedan översvämnings katastrofen drabbade Manila med omnejd och fick hundratusentals människor att fly sina hem och bo i evakueringsläger. Man tror knappt det är sant att saker normaliserats så pass snabbt, trots allt, när man ser sig omkring i stan idag.  I området Pasig sägs det att vattnet fortfarande står i ankelhöjd, det är ett lågt liggande område nära Laguna de Bay, en stor insjö. Men för övrigt är det torrt och rent från lera.

Vi sitter nu med facit i handen på hur hjälpen till de nödlidande såg ut från Barnmissionens sida  under de kritiska dagarna och vi är stolta och glada över våra medarbetare som med uthållighet arbetade i regnet och leran.

1050 familjer motsvarande kanske 4000 individer fick matpaket

3935 barn fick varma måltider

1890 barn samlades i Child Friendly Spaces







Riset packas i paket som sen kan delas ut.



Vattnet är brunt av lera och ingen vet vad som döljer sig under ytan



Bilen är full av matpaket och folket redo för utdelning

Bilen kör genom forsande vatten för att nå en avlägsen by



Alla ägodelar bärs ut ur husen när vattnet sjunker. Det gäller att hitta det som går att rädda.

Adjö barnen, vad är en OFW och nu är det jul igen.

Helgen den 26 augusti firades  det på Europaporten att Pingstkyrkan i Malmö fyllde 100 år . Det blev bl.a.mycket sång och musik som speglade den andliga musiken under 10 decennier. Även invandrar grupper medverkade med sång av helt annan stil, en härlig blandning . Den genomgående tonen var att man ville blicka framåt för att hjälpa till och göra Malmö till en ännu bättre plats att bo på, där alla har en röst som blir hörd.



Denna mycket speciella syn lyckades jag fånga med min kamera i fredags innan vi reste, hundratals gäss fyllde ängen och alla var vända åt samma håll beredda till flykt, såg det ut som.



Flyttfåglarna lämnar snart Sverige och så gjorde vi i fredags. Det är alltid fyllt med en massa känslor när man ska lämna älskade barn och numera också ett litet barnbarn. Hur gamla de än blir så är de ändå ens barn. Jag minns mina kära föräldrar som höll efter mig med goda råd och heja-rop tills jag var 50. För dem växte jag aldrig upp.

3 av de 4 kunde möta upp vid Triangel-nedgången till tåget som tog oss till Kastrup. Jag står alltid med en klump i halsen och försöker vara modig  när jag vänder mig om för en sista vink. Jag inser dock att jag själv valt det liv jag lever. Det är så svårt med balansgången mellan olika saker som måste göras. Ens familj behöver en, men uppdraget kallar.

Och just nu är uppdraget att fortsätta ett tag till med Barnmissionens arbete i Manila och uppbyggnaden av Öppna Hjärtats Barnby.

Vad är en OFW ?

Har du hört talas om fenomenet OFW som betyder Overseas Filipino Workers ? Det är det samlande namnet för de 10-11 miljoner filippinska medborgare som arbetar i andra länder, utspridda över hela världen.  Man reser för att få ett bättre liv, man lämnar allt på hemmafronten för att tjäna mer pengar och ibland för att överhuvudtaget få ett arbete. Den internationella flygtrafiken  är helt sanslöst stor. Plan på plan landar dygnet runt och forslar kvinnor och män ut och in i landet. Det har förvånat mig att de får så lite lön, speciellt de som arbetar som hemhjälp. Bara i Hongkong finns en kvarts miljon sådana  filippinska kvinnor. De arbetar hårt, sparar allt de kan och skickar regelbundet hem penningcheckar till familjen hemma.

Planet vi åkte med den sista biten till Manila var full av OFWs. Mest män denna gången, de arbetar som sjömän eller i konstruktions-branschen. Thord satt bredvid ett gift par i 35 års åldern och började prata med mannen. Han och frun arbetar båda i Kuwait sen mer än 10 år tillbaka. Nu skulle de hem på besök till den vackra ön Bohol för att vara med när deras lilla barn på 1,5 år skulle döpas. Barnet bor hos mormor och morfar nämligen. Märkliga livsöden.

”Nu är det jul igen o nu är det jul igen och julen varar intill påska ...”

 Idag har jag varit ute och provianterat. När jag gick runt med min kundvagn så genljöd mataffären av ”Jingle Bells, Jingle Bells.” HUR kan detta vara möjligt, kanske du tänker. Det finns en förklaring - här på Filippinerna börjar man fira jul så snart det bli den första ” BER-månaden” och nu är det bevisligen Septem BER.  Så nu blir det julsånger hela hösten lång och allteftersom veckorna går kommer glittret, tomtarna och granarna fram. Allt kulminerar i veritabla jul-sagoland som de fattiga eventuellt kan gå och titta på, för att köpa något är bortom möjligheternas gräns.

Ja, så är det i detta land - rikt och fattigt, vackert och fult, tjockt och magert, högljutt och lågmält -  listan kan göras lång. Gapet mellan dem som har mycket och de som inget har är brett och djupt.

Vi hoppas få vara med och hjälpa några, i alla fall av dem som vistas på minus sidan. De ska åtminstone får reda på att de är lika värdefulla  som alla andra och att viljan till förändring kan ligga i deras egna händer.