Ny yrkesträning och Blommor i Tagaytay

Ett av de projekt som ingått i missionens vision för arbetet i Rodriguez, har varit att starta en filial till yrkesskolan i Molfrid, Payatas. Att kunna ge yrkesträning till ungdomar som hoppat av skolan är en verklig prioritering i detta land med så hög arbetslöshet. Vi fann redan förra året en mycket lämplig lokal i San Isidro utflyttningsområde. Den är byggd av myndigheterna just för livelyhood projekt men inget kom igång. Lokalen stod tom månad efter månad. Vi lade in en ansökan om att få hyra den gratis och starta yrkesträningen där.

 Byråkratin har varit helt otrolig. Besök på kontor, olika skrivelser, olika namnteckningar, olika som ska godkänna, påminnande telefon samtal, nya papper, nya underteckningar, fler besök på kontor. Man blir bara så trött. Häromdagen, närmare bestämt den 16 oktober, efter ett år, fick vi ett MOA dvs ett tillstånd att ta lokalen i bruk. Nu är det bara resterande duster kvar. Vi behöver el och vatten i byggnaden. Tålamod är en Andens frukt som man får be om. 

Vad har dessa barn för framtid ?

Att vara sopsorterare är ett tungt och smutsigt arbete, men det är ändå en möjlighet till inkomst och överlevnad för tusentals familjer.



Att få lära sig ett yrke istället för att arbeta vid en soptipp måste kännas väldigt tillfredställande



Emy, Zeny, Thord och Mr Banez håller upp det efterlängtade MOA

Fredagen den 26 oktober deklarerades av presidenten som helgdag på Filippinerna för att fira muslim-högtiden Eid-ul-Adha. Thord och jag bestämde oss för att åka iväg ett par dar och se något annat än hemma-turfen. Det där sista  ordet skapade jag precis. ”Turf” på engelska betyder område eller territorium. Sagt och gjort, vi gav oss gladeligen iväg mot Tagaytay medvetna om att en tyfon var på gång. Vi är ju vana vid sånt så lite regn ska väl inte hindra oss, tänkte vi. Nu blev det inte LITE regn utan MYCKET regn. När vi kom fram till gästhuset och skulle ta in våra pinaler blev vi helt genomdränkta trots paraply. Efter att ha bytt kläder från topp till tå blev vi sittandes hela dagen och kunde överhuvudtaget inte gå ut. Det vräkte ner timme efter timme och sen började det blåsa. Det blev en arbetsdag vid laptoppen som ju alltid är med vid våra utflykter.

Dagen efter var ovädret över, bortsett från dimslöjorna som låg kvar eftersom Tagaytay ligger lite högt, högsta punkten 700 meter över havet. Staden ligger på en bergskam med utsikt över världens minsta vulkan som ligger i Taalsjön. Väldigt vackert.

Vi kör in på en Petron för att tanka bilen och här tycker man det är så kallt att ylleluvan och jackan åker på. Det är ju bara 25 plus grader.

Vi hade ett ärende med att åka just till Tagyatay för där finner man de mest underbara blommor och orchidéer till bra pris. Man kan också köpa billig frukt för ananas och bananodlingar sprider sig överallt på kullarna.

Vi köpte en hel del blommor för att ta med och plantera på Hills of Grace. Just nu har vi mest gröna växter där så lite färg i rabatterna blir bra.

Blomsterprakt



Thord prutar på priset förstås....



Bananpalmer



Jag köpte två enorma ananas och en hel stock bananer för ca 30 sv. kr.

Filippinarna ler alltid och skrattar,  men har man munskydd mot avgaser i trafiken så det inte syns , ja då får man rita dit ett leende.

Jag ler utan munskydd, lättast så.

 Vad tror ni detta är? Alltså de två stolparna. Svar kommer i nästa blogg.

Även de mindre bemedlade behöver ett spa

Nu i oktober har det varit en rolig och intressant aktivitet bland kvinnorna som är med i projektet ULE, som står för Unite Learn and Empower. Det är ett projekt som får stöd av SMR, Svenska MissionsRådet och det riktar sig till fattiga kvinnor som inte har någon möjlighet till utkomst. De får först gå på en serie lektioner i olika ämnen, s.k. medvetandegörande kurser t.ex. familjerätt, individens skyldigheter och rättigheter i samhället, nutritionsfrågor, allmän hygien, miljöfrågor, entreprenörskap, hur man driver ett litet företag, osv. I allt 35 lektioner.

 Idag är det ca 600 kvinnor i 3 olika geografiska områden som är gruppmedlemmar i ULE. Varje gång man träffas i den lilla diskussions-gruppen sparar man en slant.  Så småningom kan man få låna motsvarande summa av projektet och på så sätt starta någon verksamhet som förhoppningsvis går runt och genererar inkomster till familjen. Det kan vara en sari-sari shop, starta ett litet gatu-matställe, uppfödning av grisar osv...

För en drygt en vecka sedan bestämde sig några av kvinnorna för att ordna ett alldeles eget spa, helt av natur produkter och mycket billigt. På fotona nedan kan du se hur det gick. Emy och Anna Belle var spa-instruktörer.

Alla lyssnar till Emy när hon berättar

Förberedelse av ingredienserna

Ansiktsbehandlingen består av mosad papaya, brunt socker som  peeling  och äggvita som mask

Anna Belle visar hur man smörjer in benen med mosad papaya

Fötterna får sig en omgång med papayalöv, brunt socker och sist calamansi juice

Påsiga ögon behandlas med gurka



....och så här GLADA var alla efteråt.



Det här med gurkan provade jag igår, men jag hann inte se något resultat på den korta stunden. Känns knepigt att inte kunna öppna ögonen.....

Glädjechock och nytillskott

Ibland får man en riktig glädje chock. Det hände i förrgår! Jag både hoppade högt och grät en tår.

Thord och jag jobbar på distans med ett projekt i Bangladesh som heter ”Learn for Life”, Lära för livet.

Vi har själva bott och arbetat i Bangladesh i 11 år och har kvar ett stort hjärta för detta land och dess folk. Vi kom till Dhaka strax efter inbördeskriget med Väst-Pakistan 1973.  Vi var unga, oförvägna och trodde fullt och fast att vi åtminstone i liten skala kunde förändra världen. Men det är längesen nu.

”Learn for Life” är ett projekt där man hjälper fattiga barn på landsbygden med läxläsning. I de statliga skolorna får barnen långt ifrån den undervisning de behöver för att klara av sin skolgång. Den extra hjälp barnen får genom s.k. Tutorial Schools är ovärderlig. Det finns idag över 2000 barn i detta projekt både i nord-västra och i södra delarna av Bangladesh. Under många år har ekonomin lösts med svenska faddrar som betalat in en summa regelbundet. Av olika skäl har detta stöd minskat och iår har det varit en kamp på kniven att överhuvudtaget få ihop det hela.

Igår fick vi besked om att en givare skänkt 25 000 svenska kronor till projektet. Min glädje satt i hela kvällen  och jag vaknade dagen efter med ett leenden på läpparna. Jag kan inte tacka denne generöse givare för jag vet inte vem det är. Jag önskar i alla fall honom eller henne välsignelse och allt gott.

Om det går som vi planerat gör Thord och jag en resa till Bangladesh i november. Barnmissionen har ett åtagande uppe i Birgonj i norr där vi stöder ett skolinternat med över 200 barn så det kommer fler färska rapporter framöver om detta också.

Om du känner att du vill stödja ”Learn for Life” projektet kan du maila så tar jag kontakt med dig

learnforlife.bangladesh@gmail.com

Nytillskott på Hills of Grace, en liten killing

 

Vernon och Reggie, de första barnen i Barnbyn

 

Freds samtal pågår, Jamaira, kvinnovåld och bakning

I veckan har Filippinerna kommit på världsnyheternas sida både på CNN och BBC. Orsaken är det avtal som håller på att upprättas mellan den filippinska regeringen och den muslimska rebellrörelsen MILF, Moro Islamic Liberation Front . Konflikten har varat i ca 40 år och har kostat 120 000 människor livet. Det är massor med civila, det är militär och rebeller som har dött under resans gång. MILF har krävt total suveränitet i sina muslimska områden nere på ön Mindanao. Detta har givetvis inte gått att acceptera för myndigheterna då det också finns naturtillgångar av stort värde just där.  Nu har man tydligen kommit fram till någon slags kompromiss med relativt stort självstyre men alltså ingen egen stat i staten.  Konflikten som pågått i så  många år  har orsakat fattigdom, dålig utbildning för barnen, stor brist på hälsovård för befolkningen och isolering från övriga delen av landet.

 En av de barnmorskor som arbetade flera år på Barnmissionens undernäringsklinik kände en gudomlig kallelse att gå med i ett arbetsteam i södra Mindanao som stöder gravida kvinnor och förlöser barn i hemmen. Hon berättade för mig en gång att hon och hennes kolleger ibland arbetar under dödshot ifrån männen i familjerna. Skulle det gå snett och barnet eller mamman dör ställs de till svars. MODIGA MODIGA ARLENE, som hon heter. Jag böjer mig ödmjukt inför dessa arbetares hängivenhet och kärlek till dem som inte ens staten  någonsin brytt sig om.

Vi hoppas och ber att avtalet som presidenten håller på att skriva under ska ge fred, lugn och ro för de många lidande och oskyldiga .

 Förskolan på Hills of Grace

Lilla Jamaira är en av de 37 barnen i förskolan på Hills of Grace. Med intresse tar jag del av hennes historia. Hennes mamma är änka och försörjer sig på en sari-sari shop, det är en sorts  gatuaffär som det vimlar av överallt på Filippinerna. Där säljer man karameller, tvättmedel och hårshampoo i mini förpackning, en deciliter cocacola upphällt i en plastpåse med ett sugrör till , cigaretter som säljs en och en. Detta är bara några av de saker man kan köpa. Vitsen är att man kan köpa LITE av det man ska ha så att man inte behöver lägga ut så mycket pengar åt gången, för såna har man inte. Jamairas mamma tjänar 600 svenska kronor i månaden på sin lilla shop. Det är under existensminimum.

Jamaira är en ovanligt intelligent liten tjej, hon är fyra år och kan redan läsa. Hon är duktig på att sjunga och sjöng en solosång när det var ” Family Day” förra veckan. Vad ska det månde bli av detta barn ? Jag bara undrar...





Barnen på förskolan samlar små slantar till julfesten i flaskor de dekorerat själva . Ett bra sätt att lära ut sparande.



Denna sari sari shopen är ovanligt välfylld



Våld mot kvinnor är förbjudet men...

I fredags kom en av de gravida mammor  som går på kontroller på mamma- barn kliniken till Hills of Grace. Hon var blåslagen över hela kroppen och djupt traumatiserad efter svår misshandel av sin sambo. Han hade t.o.m. boxat henne i magen. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon erbjöds hjälp av personalen här att anmäla misshandeln till ” Womens Desk” som är en statlig institution mot våld i hemmet. Men det ville hon absolut inte. Hon tog sina pinaler och reste den kvällen till en kusin i en annan del av Manila. Denna kusin sa till henne: Åk tillbaka till din karl. Vilket hon gjorde. Vi ber och hoppas att det inte blir hennes död. Hon vet att hon kan fly när hon vill till vårt center. Hon är en vacker kvinna på 24 år och bor med en 30-årig man som har familj på annat håll.

Bakning pågår.

Nu har våra svenska volontärer Hanna och Anna bakat i den nya ugnen HELA dagen och det är en stor insats i denna värmen. De svettades och torkade pannorna och knådade och penslade bullar och dekorerade muffins. Duktiga tjejer....de bakade till en samling imorgon för  kvinnor i spar-programmet ULE.

 Ännu ett familjehem byggs nu på Hills of Grace

Planting Opportunities for a Right Start

Under hösten 2011 flyttade Barnmissionen sitt huvudkontor från West Crame  mitt inne i Manila ut till Rodriguez Municipality. Efter oss lämnade vi den 3-vånings  byggnad som byggdes i mitten på 80-talet på initiativ av missionens grundare Sigward Wallenberg. Denna byggnad har sett tusentals barn hjälpta och rehabiliterade, den har sett barn födas och barn som blivit friska, den har inom sina väggar hyst skolbarn och en kristen kyrka.  Alltså mycket historia och även mycket nostalgi.

Vad göra med en sådan byggnad ?

Den filippinska Barnmission-styrelsen beslöt först, på inrådan ifrån Sverige, att försöka sälja byggnaden men efter en tid med dåliga anbud ändrades strategin till att den skulle hyras ut.

På märkliga vägar korsades Missionens banor med en organisation som heter Right Start. Den har sitt säte i en av de större evangeliska kyrkorna i Manila. Där finns en grupp eldsjälar som känner sig kallade att arbeta med barnen i West Crame området, just där vi hade vårt center tidigare.  Deras önskan är att ge marginaliserade barn, dvs barn från fattiga familjer en chans att utveckla sina kreativa talanger på olika sätt. Det gäller att hantera musik instrument, att sjunga och dansa, att rita och måla. Dessa barn skulle ALDRIG få denna möjlighet någon annanstans eftersom föräldrarnas inkomster knappt räcker till mat, kläder och vanlig skolgång för barnen.

I lördags invigde Right Start  sina härligt renoverade lokaler på bottenvåningen av  byggnaden i West Crame, Leto Christian Center. All renovering har bekostats av organisationen själva och de uttrycker stor tacksamhet till Barnmissionen och Gud att de hittat en så lämplig lokal för sina drömmar och visioner. Vi önskar dem allt gott och tror att intentionerna från Missionens grundare fortsätter att förverkligas i denna byggnad.

Fru Padilla och Thord klipper bandet.