Ett av de projekt som ingått i missionens vision för arbetet i Rodriguez, har varit att starta en filial till yrkesskolan i Molfrid, Payatas. Att kunna ge yrkesträning till ungdomar som hoppat av skolan är en verklig prioritering i detta land med så hög arbetslöshet. Vi fann redan förra året en mycket lämplig lokal i San Isidro utflyttningsområde. Den är byggd av myndigheterna just för livelyhood projekt men inget kom igång. Lokalen stod tom månad efter månad. Vi lade in en ansökan om att få hyra den gratis och starta yrkesträningen där.
Byråkratin har varit helt otrolig. Besök på kontor, olika skrivelser, olika namnteckningar, olika som ska godkänna, påminnande telefon samtal, nya papper, nya underteckningar, fler besök på kontor. Man blir bara så trött. Häromdagen, närmare bestämt den 16 oktober, efter ett år, fick vi ett MOA dvs ett tillstånd att ta lokalen i bruk. Nu är det bara resterande duster kvar. Vi behöver el och vatten i byggnaden. Tålamod är en Andens frukt som man får be om.
|
Vad har dessa barn för framtid ? |
|
Att vara sopsorterare är ett tungt och smutsigt arbete, men det är ändå en möjlighet till inkomst och överlevnad för tusentals familjer. |
|
Att få lära sig ett yrke istället för att arbeta vid en soptipp måste kännas väldigt tillfredställande |
|
Emy, Zeny, Thord och Mr Banez håller upp det efterlängtade MOA |
Fredagen den 26 oktober deklarerades av presidenten som helgdag på Filippinerna för att fira muslim-högtiden Eid-ul-Adha. Thord och jag bestämde oss för att åka iväg ett par dar och se något annat än hemma-turfen. Det där sista ordet skapade jag precis. ”Turf” på engelska betyder område eller territorium. Sagt och gjort, vi gav oss gladeligen iväg mot Tagaytay medvetna om att en tyfon var på gång. Vi är ju vana vid sånt så lite regn ska väl inte hindra oss, tänkte vi. Nu blev det inte LITE regn utan MYCKET regn. När vi kom fram till gästhuset och skulle ta in våra pinaler blev vi helt genomdränkta trots paraply. Efter att ha bytt kläder från topp till tå blev vi sittandes hela dagen och kunde överhuvudtaget inte gå ut. Det vräkte ner timme efter timme och sen började det blåsa. Det blev en arbetsdag vid laptoppen som ju alltid är med vid våra utflykter.
Dagen efter var ovädret över, bortsett från dimslöjorna som låg kvar eftersom Tagaytay ligger lite högt, högsta punkten 700 meter över havet. Staden ligger på en bergskam med utsikt över världens minsta vulkan som ligger i Taalsjön. Väldigt vackert.
|
Vi kör in på en Petron för att tanka bilen och här tycker man det är så kallt att ylleluvan och jackan åker på. Det är ju bara 25 plus grader. |
Vi hade ett ärende med att åka just till Tagyatay för där finner man de mest underbara blommor och orchidéer till bra pris. Man kan också köpa billig frukt för ananas och bananodlingar sprider sig överallt på kullarna.
Vi köpte en hel del blommor för att ta med och plantera på Hills of Grace. Just nu har vi mest gröna växter där så lite färg i rabatterna blir bra.
|
Blomsterprakt |
|
Thord prutar på priset förstås.... |
|
Bananpalmer |
|
Jag köpte två enorma ananas och en hel stock bananer för ca 30 sv. kr. |
|
Filippinarna ler alltid och skrattar, men har man munskydd mot avgaser i trafiken så det inte syns , ja då får man rita dit ett leende. |
|
Jag ler utan munskydd, lättast så.
|
Vad tror ni detta är? Alltså de två stolparna. Svar kommer i nästa blogg.
No comments:
Post a Comment