Kaaaalla Sverige, tyfonen och nya pojkar

BRRRRR vad kallt det är i Sverige. Nog brukar det kännas skillnad i antal grader när man landar i Skandinavien och kommer från Asien, men denna gången var det extremt speciellt. När jag kom dragandes på min gamla resväska delvis full med kepsar för Barnmissionen så yrde snöflingorna omkring mig och marken var vit. Sonen Micke mötte med en extra fleece kofta som genast togs i bruk.

Ja så var man ” hemma ” i Sverige. Efter snart 8 år på Filippinerna vet man knappt vad som är mest ”hemma”. Jag har landat i att man faktiskt kan ha mer än ett ” hemma”, en plats där man kan känna igen sig, där man har vänner och där man har en uppgift.

 Just nu befinner jag mig alltså i Sverige för att vara med mitt lilla barnbarn samt att vara med  i förberedelserna  för den yngsta dotterns bröllop i januari.

”Hemma” i Manila finnsThord som har fullt upp med arbete, möten och planering inför nästa år. Vi har kontinuerlig kontakt över internet, välsignade internet när det gäller kommunikationer.

Många har undrat över den tragiska katastrofen med tyfonen Pablo som orsakade död och förödelse nere på södra Filippinerna för ca en vecka sedan. Den kom aldrig in över ön Luzon med sina tättbefolkade städer, bl.a. Manila. Men nöden är enorm där den slog till. Det ÄR ett utsatt land, Filippinerna, där det ligger utslängt med sina 7000 öar mellan två världshav. En del människor säger till mig: varför låter man folk bo på så utsatta platser? Ja, det är en bra fråga. Om de äger marken, vart ska de flytta? De kanske bott i generationer på samma plats, åkrar och planteringar ger skördar som ger pengar.  De flesta vet att de bor farligt men ser ingen annan lösning på sin tillvaro. Regeringen och lokala myndigheter har i alla fall skött sig mycket bra under katastrofen, varningar gick ut i tid så folk kunde sätta sig i säkerhet , annars hade tyfonen kostat ännu fler människoliv.

Nu har vi 8 små goa pojkar i Barnbyn. De sista fyra kom strax innan jag lämnade Manila. De har oehört tragiska öden och uppgifterna om de enskilda barnen  är såklart konfidentiella, men så mycket kan jag berätta att en liten kille lämnades av sin mamma vid en busshållplats med löfte om att hon skulle komma tillbaka men hon kom aldrig. Ingen vet var pojken bodde. En annan var misshandlad och har ärr på kroppen av det. Nu har de kommit ”HEM”.

Nu är det jul i Barnbyn

I  San Isidro, ca 5 km från Hills of Grace  håller en helt ny lokal att göras iordning. Vi får låna den gratis av de lokala myndigheterna. Där kommer en liten yrkesskola igång under januari månad.

Byggnaden vi får låna