Tillbaka...

Från ovan till nedan.....

Tillbaka i arbetet, värmen och trafiken, jeepneyförare som stannar var som helst, när som helst och hur som helst för att plocka upp passagerare, Tillbaka till ledsna människor och glada människor, barn som skuttar i glädje och barn som lider av TBC.

Första natten tillbaka i  Manila kunde jag inte sova, tidsomställningen blir inte lättare med åren och 7 timmars skillnad är ganska mycket. Jag låg i sängen och lyssnade på nattljuden. Varje hus runt omkring oss har minst en hund. Plöstligt är det någon av dem som får för sig att skälla och orkestern är igång: grova skall, pipiga skall, hesa skall och valpskall. Och skällandet håller på och håller på. Plötsligt klockan 03 börjar tupparna gala, de har tydligen ingen  koll på att det är klockan sju de ska säga kuckeliku...Asien-natten är sig lik och den är ganska intressant.

Jag ska börja med att berätta om de ledsna människorna. En av Barnmissionens personal berättade i fredags gråtande att hennes bror på 37 år dött innan jul i en stroke. Han lämnade efter sig 7 barn under 14 år. Det extremt tragiska i denna händelse var att hans hustru, barnens mor dog för 1½ år sedan när yngsta barnet föddes. Familjen är extremt fattiga, pappan körde tricycle för att föda och klä sina barn. Nu är de helt föräldralösa och tas om hand av snälla släktingar.

De glada människorna hittar jag i Barnbyn som nu har 12 barn. Glädjen hos barnen går inte att ta fel på. Jag gick en runda idag för att hälsa på i hemmen. Jag knackar på  dörrarna och frågar om jag får komma in och där möter jag tindrande ögon och lekfulla barn. Jag blir så glad själv. En annan sak som gjorde mig glad var att det odlas grönsaker nu utanför familjehusen. Snart kan barnen gå ut och plocka sina egna tomater bl.a.

En av sjuksköterskorna i missionen berättade att de hittat en extremt mager liten flicka på 7 år vid ett hembesök. Hon har mest troligtvis barn-TBC. Det verkar finnas mycket TBC i det nya området dit vi flyttat vår mamma-barnklinik. Där behövs det information om Tuberkulos sprider sig och vilken behandling som finns att få.

Vår labrador Sigge har funnit sin gamla viloplats vid dörren. Det är nästan det enda lydiga han gör- han vet att han inte får springa in i resten av huset. För övrigt är det ingen större ordning på honom, vi hade nog behövt ”Dog whisperer ”till hjälp.