Livet vid en tipp och valtider

Följande text skrev jag till en publikation som aldrig blev av, här kommer den på bloggen istället:

      Flugor surrar överallt, en omisskänlig lukt av sopor sticker mig i näsan, solen lyser från en varm och molnfri himmel och gör så att svetten rinner. Dundrande enbart 2 meter ifrån där jag sitter kommer  sopbil efter sopbil, en del är fulla av sorterade sopor andra kommer tomma efter att ha öst av sin last i den stora kratern där en myllrande skara män och kvinnor jobbar timme efter timme.

Jag befinner mig vid soptippen i Rodriguez Municipality.

Jag sitter ner med mamma Gina för att samtala om hennes barn och hur det är att leva i denna miljö. Allteftersom hon berättar klarnar bilden av livet vid tippen. Man arbetar i 3 skift dygnet om. Flera hundra personer i varje skift. Man samlar återvinningsbara objekt som plastpåsar, pet flaskor, aluminiumburkar, järnskrot, glödlampor osv.... Dessa samlas i säckar som sen säljs till uppköpare i området och så är den dagens inkomster räddade, inkomster på mellan 25-35 kronor.

Gina har fyra egna barn, alla pojkar, mellan 10 och 15 år. Dessutom har hon tagit en liten adoptiv flicka som är två år. Ginas släkt äger lite mark nära tippen och har bott där i flera generationer. Alla hennes elva syskon med sina familjer arbetar på soptippen. Gina berättar att det finns ingen tillgång överhuvudtaget till hälsovård för de ca 3000 människorna. Mödrarna föder sina barn i hemmen, läs ”skjulen” som de bor i, detta med hjälp av traditionella barnmorskor, utan formell utbildning. Barnen kan inte börja skolan förrän de är 10 år gamla för inte förrän då får de åka uppe på sopbilarna till dalen där skolan ligger.

Gina berättar med engagemang om livet i byn: vatten måste köpas från dalen och detta är ett av deras stora problem. Det finns givetvis inga sanitära anläggningar utan  behoven görs bland buskarna där det passar. Man behöver inte förirra sig så långt bort för att förvissa sig om att så är fallet.

Mitt i denna miljö strävar Gina för att ge sina barn det bästa hon kan. Hon har startat en liten butik och hennes man sopsorterar. En dag hittade han ett smycke på tippen som kan kunde sälja, detta hjälpte till att komma igång med affären.

Ginas önskan är att hennes barn ska komma ifrån tippen och kunna leva ett bättre liv än hon själv.

Barnmissionen på Filippinerna är just nu engagerad i ett arbete att nå de undernärda barnen. Mammorna inbjuds till kurser i barnavård, kostlära och familjeplanering. Vi kan inte ändra allt för alla men vi kan lätta bördorna för några, dessa som Jesus kallar ” sina minsta”.



Mrs Gina tillsammans med Badeth, ansvarig för hälsoarbetet i Barnmissionen

 

Undervisning pågår

På dessa sopbilder åker barnen till skolan



Badeth samtalar med mammorna

Den 13 maj är det val till kongressen, senaten, guvernörsposter, borgmästare, barangaykaptener  osv. Detta händer vart 3:e år. Valår är farliga tider då det händer att rivaler helt sonika likviderar varandra i striden om en plats  i politikens solsken. Just nu svämmar landet över av all valpropaganda med stora ungdoms- foton på kandidaterna till olika poster uppsatta på stoplar, murar, affärer och stängsel. Det gäller att synas så folk känner igen en, vad man har för valprogram verkar inte vara så noga. Smile !!!

                          Inte ens på Hills of Grace kommer vi  undan valpropagandan