40 år sedan

Förra tisdagen var det Valborgsmässoafton och iår, just den dagen, firade Thord och jag att det var 40 år sedan vi landade i Dhaka, Bangladesh för att arbeta som missionärer. Jag hade lagat en banglagryta som jag tog med mig till jobbet på Hills of Grace och alla som råkade vara i huset fick smaka. Vi berättade också lite grand om åren då vi bodde och arbetade där.

Så här har jag beskrivit denna vår första natt i det Gyllene Bengalen:

Vinden tjuter i dåligt isolerade fönster, regnet vräker ner, det är varmt och klibbigt i luften. Jag sitter på sängen och undrar vad det är vi har gett oss in på, Thord och jag.  Vår dotter Jeanette, 10 månader gammal, sover efter den långa resan. Stormen tar i hårdare än förut, det blixtrar över himlen, åskan dånar och plötsligt går strömmen. Det blir becksvart i  rummet och värmen lindar sig kring kroppen som ett tjockt varmt omslag. Jeanette vaknar och gråter, hon är svettig och rädd. Jag grips nästan av panik. Det är den sista april 1973, Valborgsmässoafton i Sverige och vår första natt som familj i Dhaka, Bangladesh. Jag är 27 år gammal och Thord 25.

Aldrig kunde vi ana den kvällen att det var början till ett nästan livslångt engagemang för detta land, varav 11 år tillbringades på plats.

Så här såg vi ut på den tiden.....

Från ett besök på Bhola 2007. Khadem var en ung grabb 1973. Här med barn och barnbarn.

Framför det barnhem som byggdes på ön Bhola. Jag beundrade alltid de missionärsfamiljer som bodde på denna isolerade plats. Vi bodde under alla år i Dhaka.
Idag är huset ganska nerslitet men används ännu som flickhem.
Latif, mannen med den vita " tupin" var en av de unga medhjälparna på 70-talet.