Färjekatastrof, Regn i massor, Examen och goda vänner.

Filippinerna har återigen varit på världens nyhetssidor. I fredagskväll krockade en stor färja med ca 800 passagerare med en tankbåt strax utanför staden Cebu. Det var mörkt och av okänd anledning körde tankfartyget rätt in i sidan på passagerar-färjan som var avsedd för 1000 personer inklusive bemanningen. Kollisionen rev upp ett stort hål i färjan och vatten forsade in. Färjan sjönk på mindre är 30 min. Hundratals människor plockades upp ur vattnet och kunde räddas men man tror att ca 200 omkom i denna katastrof. En stor tragedi.

Bilden som är tagen från internet visar livbåtarna runt tankfartyget..

I helgen kom det in ett stort lågtryck över Filippinerna som orsakat översvämningar på många håll i huvudstaden Manila. Jag pratade med Thord på Skype idag, måndag och han berättade då att alla skolor och kontor hade stängt under dagen  pga ovädret. Thord hade ändå kört till Hills of Grace på morgonen för att kolla läget. Det är viktigt att dräneringssystemen och all vatten avrinning på tomten  fungerar i sådana här situationer. Men allt verkade vara under kontroll.

 Jag kan inte låta bli att tänka på en av missionens anställda, en ung socialarbetare som heter Marilyn. Hon och hennes mamma bor nära Marikina-floden som alltid stiger över sina bräddar vid omfattande regn. Marilyn fick hela sitt hem översvämmat i augusti förra året under stormen ”Habagat”. Hon borde inte bo på ett så utsatt ställe. Men vad gör man när man köpt en minitomt och byggt ett litet hus där. Ingen vill ju köpa det pga läget och då kan man  inte skaffa något annat heller. Denna situation är den verklighet som tusentals familjer i Manila bor och  lever i.

Så till lite goda nyheter:

I fredags var det ”Graduation” alltså avslutningsceremoni för de elever som gått på Missionens nya Hantverksskola i San Isidro. Eleverna har kunnat välja mellan 3 olika kurser: kosmetologi, datakunskap och svetskurs.

Några av eleverna fick chans att tacka offentligt och en av killarna stod bara och grät för han var så lycklig. Han hade fått jobb direkt efter kursen. En kvinna sa att fördelen med denna skola var att den låg mitt bland befolkningen där de bor. Hon hade aldrig haft råd att ta sig med något färdmedel någon annanstans för att gå på kursen.

Glada elever utanför skolan.

Förra veckan gjorde jag ett besök hos en mycket god vän. Kerstin Isaksson Carlsson och jag har kännt varandra sen vi var mycket unga. Hon har arbetat som missionär i flera olika länder och vi har följt varandra under alla år. Det var faktiskt hon som introducerade oss till behoven i Bangladesh så långt tillbaka som 1972.....Hon var en av pionjärerna, som bodde på ön Bhola i Bengaliska viken i början av 70-talet och startade ett barnhem för pojkar där. Thord och jag kom till Bangladesh året därpå och vår insats där blev sammanlagt 11 år. Det är helt klart något speciellt med vänner man har sen unga år. Man har en historia tillsammans och den är viktig att bevara. Så om du har några sådana...va rädd om dem.



Bilder från tågresan Halmstad-Malmö