2 månader efter Hayian

Julen är över. Nyår är över. Livet går tillbaka till sina normala spår. Vi har haft en fin tid med familj och vänner på besök och kunnat koppla av med dem. Tacksam och glad.

Det som däremot INTE går tillbaka till normala spår är livet för de hundra- tusentals människor som drabbades av tyfonen Hayian den 8 november. Thord tillsammans med vår son Mikael samt en god vän, Johannes Mämecke flög ner till Tacloban i torsdags  nästan på dagen 2 månader sedan den enorma katastrofen. När han kom tillbaka försökte Mikael  med möda hitta ord för att beskriva vad han sett, det var svårt men det blev så här:

”Jag  greps av en Surrealistiskt, Apokalyptisk känsla. Att resa genom landskapet söder om Tacloban var som att resa i ett land där  bomber slagit ner och förstört allt. Hur mycket man än hör berättas om hur det ser ut kan man aldrig göra sig en föreställning utan att ha sett det med egna ögon. Jag är chockad. ”

 Naturen är ödelagd, husen är krossade, människorna lever i ständigt mörker nattetid, många bor i UNICEF tältläger och får mat varje dag för att överleva. HUR frågar jag mig, HUR ska de orka börja leva igen ? Massor av människor sörjer någon familjemedlem som dog, en del sörjer hela sin familj. Världsamfundet gör ett stort jobb i rehabiliterings-arbetet och den filippinska staten gör sitt. De senare  bygger tillfälliga bostäder  åt hemlösa men det sista som hänt är internationell kritik på storleken av dessa. 8,64 kvadratmeter per familj. Hur ska det se ut om du har 6-7 barn? Återuppbyggnaden av området som är drabbat, hela Italiens yta, kommer att ta åratal. Mikael både filmade och tog stillbilder i torsdags och fredags. När vi satt igår kväll och tittade på filmerna så strömmade mina tårar igen och stenen jag bar  i mitt bröst i flera veckor efter katastrofen kom tillbaka.

LANDNING I TACLOBAN och strax utanför flygplatsen togs bilderna nedan

EN BILTUR UT PÅ LANDSBYGDEN VISADE FÖLJANDE ANSIKTE

Tack o lov finns det glädjeämnen också. I Scandinavian Village har alla de fyra skolbyggnaderna fått tak över sig och nu börjar renoveringen inomhus med målning . Alla i byn har ställt upp och gör ett fantastiskt jobb tillsammans. Det har varit ca 200 personer som burit material- bräder, plywood till innertak och korrugerad plåt till yttertak. Det har sågats, filats och bankats och spikats . Allt under glada tillrop och munter ordväxling.

Att se  DETTA lyfter en del av stenen i  mitt hjärta.

Taken på skolorna är på plats