När livet stannar upp ett tag....

Torsdagen den 22 maj var en full arbetsdag för Thord. Innoventums lilla vindkraftverk skulle komma till Manila och myndigheterna bråkade både angående införsel i landet och tull. Miljöbevarande varor som tas in i landet ska vara tullfria enligt lag men det ville de inte kännas vid. Det var bekymmersamt och frustrerande. Fredagen den 23 maj var vi på kontoret båda två, Thord hade kontakt med Tacloban inför invigningen av en stor skola som återuppbyggts där efter Yolanda katastrofen i november.

Livet gick på högvarv som det för mesta gör när man har stora ansvar . Så hände det som man hoppas aldrig ska hända. Det tog plötsligt tvärstopp.

 Lördagen den 24 maj vaknade Thord med smärtor i vänster arm och svaghet i vänster ben. Vi tvekade inte ett ögonblick utan körde in direkt till ett stort sjukhus inne i stan. (Thord körde själv)

Där började en serie undersökningar efter orsaken till symptomen. Allt zoomade in på att det var en s.k. TIA- attack,  en mindre propp som täpper till ett kärl i hjärnan men sedan släpper. Thord blev inlagd och under helgen hade han ca 8 sådana TIA attacker till. Läkarna satte in all medecin de kunde för de sa att detta kunde vara inledningen till en riktig stroke.

 Den kom på måndag kvällen och gav total förlamning på hela vänster sida. Eftersom han redan var på sjukhuset under vård och blodförtunning så gick det mesta av stroken tillbaka inom några timmar. Vi vet att under denna kritiska  helg bad man till Gud för Thord  på många olika plaster i världen och vi är övertygade om att det gjorde underverk.

Thord var inlagd på sjukhuset  i 12 dagar varav 4 på intensiven. Att bli sjuk utomlands är en extra press i sig. Man har ingen nära familj att luta sig mot när det händer.  Vår familj hemma var utom sig av oro. Våra fyra barn plus Thords syster kom hit under veckan efter stroken för att stötta oss och vara nära när det behövdes som mest. Det betydde enormt för oss båda två. Vi är så tacksamma för vår underbara familj.

Nu är vår yngste son Andreas kvar ett tag till. Han kör oss dit vi behöver åka bl.a. till ett rehab center nära där vi bor för Thord behöver jobba mycket med  vänster ben, arm och hand. Läkarna tror att han ska bli helt återställd. Under allt detta har Thord varken tappat modet eller sitt goda humör. Han är redan igång och jobbar hemifrån med besök av de lokala ledarna i Barnmissionen. Han är full av ” fighting spirit”. 

Med denna blogg vill vi tacka alla er som hört av er till oss med tankar och böner.

Thord fick ett glädjande besked på sjukhuset från Tacloban att nu är alla klassrummen färdiga som Barnmissionen har tagit ansvar för att renovera eller bygga upp efter tyfonen. 105 klassrum blev det och med det antal barn man har i detta land kan det betyda klassrum för upp till 10 000 barn. Man går nämligen i dubbelskift med ca 50 barn i varje klass.

Vi skulle ha rest hem till Sverige på semester den 2 juni men det gick ju inte. Thord har fått resförbud till minst 2 månader efter sin stroke av läkare. Sen hoppas vi kunna komma hem och träffa många av våra vänner.

Thord sa när han låg på sjukhuset: Jag GICK in till sjukhuset och jag ska GÅ ut, Så när det var dags att åka hem reste han sig upp ur rullstolen som han åkt i och GICK ett par steg till bilen. Bravo !!!

Utsikten en tidig morgon från mitt rum på 9:e våningen på sjukhusets hotell. Thord låg på 11:e våningen så det var bara att springa upp ett par trappor.