Mellan världar: Svensk sommar och den mobila kliniken på G.

Delar av familjen Dahl i soligt Malmö

Nu var det väldigt länge sedan jag updaterade min blogg. Thord och jag är i Sverige sedan den 25 juli och dagarna flyger iväg, det är så mycket man vill hinna med och mycket man vill göra på veckorna vi är hemma. Planerad återresa till Manila är mitten av september. Thord mår efter omständigheterna bra även om han ” slåss” mot de symptom som består, dvs problem med vänster ben och hand. Ett besök hos en svensk sjukgymnast har gett många goda råd till rehabiliterande övningar.

Den svenska sommaren som mötte oss visade upp samma temperaturer som vi hade i Manila, dvs 30 grader. Vi var i Stockholm en vecka för ett viktigt födelsedags firande och solen lyste varje dag och luften var fuktig och jag var lite frustrerad .... jag skulle ju till Sverige och svalka av mig. Men för frusna sverigebor har det varit en kanon sommar, det är dem välunnat .

Mälarens båttrafik visade sig från sin vackraste sida. Jag tror detta är färjan till Drottningholms slott.

Litet barnbarn framför stort slott.

Den svenska grönskan nästan bländar

Även om vi är på semester i Sverige har vi ganska mycket kontakt med medarbetarna i Barnmissionen på Filippinerna. Allting rullar på som vanligt i de olika programmen med de duktiga ledare som är tillsatta på olika poster.

Sjuksköterskan Bernadette Megano har skickat en rapport om den mobila kliniken som varit ute på flera olika platser och tagit emot patienter, både små och stora. Bland annat har sjukvårdsteamet varit uppe vid soptippen i Sitio Pintor. Där kunde de behandla och samtala med 50 patienter bl.a. flera gravida kvinnor. De flesta av dessa kvinnor föder sina barn rätt i sitt hem dvs sitt skjul med hjälp av en s.k.” hilot”. Dessa kvinnor är självutbildade barnmorskor som ofta har mångårig erfarenhet och är duktiga. Problemet uppstår då det blir komplikationer vid en förlossning. Då finns det ingen tillgång på det som behövs för att rädda barn eller mamma. Mödra-dödligheten i barnafödsel på Filippinerna är ganska hög och myndigheterna är väl medvetna om detta. Landsbygdsbefolkning och såklart de fattiga är alltid de svårast drabbade.