Läker tiden alla sår ?

Denna veckan, närmare bestämt imorgon den 28 september, är det 20 år sedan passagerarfärjan Estonia sjönk i Östersjön. Jag glömmer aldrig den morgonen. Vi satt och tittade på TV och såg helikopterbilder på människor som kämpade i det iskalla havet , livbåtar som var överfulla  under det att vågorna  skoningslöst sköljde över människorna som kurade  i dem.

Lite visste vi då hur många familjer som skulle drabbas av sorg vid denna katastrof. 852 människor omkom, varav 501 svenskar, 137 sammanlagt överlevde mirakulöst.

Under sommaren det året hade vi en fin kusinträff på min pappas sida. Även kusinbarnen fick vara med och en av dem var  Ulrika, 20 år. Hon medverkade bl.a. med en fin sång den dagen. Lite anade vi då att hennes liv skulle bli så kort. Hon var med på Estonia tillsammans med sina kamrater från en bibelskola i Jönköping. Mina tankar går till min kusin Per med familj.

Att livet är ovisst har vi upplevt också den gångna veckan genom att en god vän och missionärskollega från Bangladesh, Ingmar Bergström  omkom till följd av en trafikolycka. Vi tänker på familjen med önskan om tröst i sorgen.