En ny super tyfon verkar vara på väg
in mot Filippinerna , till samma område som Haiyan i November förra året. Det
får bara inte hända igen, är allt jag tänker. Folk har nätt och jämnt fått
ordning på sina liv. Vi ber och hoppas att den ska ta en annan väg.
Jag lovade en
ny blogg när jag varit på min första julfest. Här kommer den:
Igår var jag
i Kasiglahan, det är en s.k. ”Relocation area” för tusentals människor som
blivit förflyttade med eller emot sin vilja från slumområden inne i Manila som
jämnats med marken. Här har staten byggt
långa rader radhus, med smala gator mellan husen. Varje hus är 25 km2 stort,
oavsett hur många man är i familjen. Man får betala en liten avbetalnings-summa
under 30 år för huset.
Här ute i
Rodriguez där Missionen har sitt center bor det nog sammanlagt 250 000 människor,
som på detta sätt fått nytt boende. Julfesten igår var i ett sådant litet
radhus som gjorts om till kyrkolokal. Du kanske inte tror mig, men vi var
säkert 80 personer inne i rummet. De filippinska barnen är väldigt små så det
ryms många, och sitter man tätt på golvet går det faktiskt att få in så många
som 80. Hur temperaturen var inne i den lilla lokalen kan du lätt ana. Man kunde
knappt andas.... Men glädjen stod högt i tak och ingen gnällde över värmen (
utom jag ).
Det gick inte att få alla med på en bild som ni förstår. |
Julspelet med Betlehems budskap om Jesus
barnet förmedlades till en tyst och andäktigt lyssnande skara. Och sist fick barnen ett matpaket och en
julklapp. Vilken fest, vilken upplevelse .....
Kung Herodes och hans soldat |
De vise männen får syn på stjärnan |
Idag följde
jag med missionens kock, Thess, till marknaden kl 6 på morgonen och provianterade kött och
grönsaker. Det är en alltigenom intressant upplevelse.
Tack vare
min goda vän Ethel Svedebring, som skickade två saffran paket på posten till
mig, blev det lussebullar.
No comments:
Post a Comment