Högst högst personligt
Den 17 september 1972 var en otroligt sorglig dag i min familjs historia. Jag glömmer aldrig söndag-morgonen då telefonen ringde och vår dåvarande pastor Norris Leffler berättade att min enda syster Gunilla hade dött på Taiwan genom en olyckshändelse. Det var så märkligt för jag hade drömt om henne på natten, en kristallklar dröm med mycket vemod i.
Gunilla och jag var väldigt nära varandra. Vi växte upp tillsammans först i Kina och sedan i Portugal där våra föräldrar arbetade som missionärer. Vi var oftast hänvisade till varandra eftersom det inte fanns kompisar och lekkamrater runt hörnet. Livet bestod av skolan, kyrkan och vår lilla familj.
 |
| Gunilla och jag bland våra kinesiska vänner |
Gunilla var ett språk-geni och hade en filmag-examen från Lund. Hela sin uppväxt hade hon en målsättning att komma tillbaka till Kina där hon var född. Hon hoppades och trodde att detta kommunistiska land så småningom skulle öppna sig för väst igen. I förberedelse för detta ville hon lära sig kinesiska och for till Taipeh på Taiwan. Där hann hon bara vara i ca 2 månader. Hennes liv blev inte långt, 28 år, men under sin levnad satte hon spår hos många människor. En portugisisk familj åkte till Macau som missionärer, inspirerade av hennes kärlek till Kina. Den familjens dotter är idag läkare och reser regelbundet till Kina och startar rehabiliterings centra för missbrukare. Underliga är Guds vägar med oss människor.
Gunilla blev begravd på Taiwan och mina föräldrar besökte hennes grav vid ett par tillfällen. Jag hade aldrig varit där förrän 2004 då Thord och jag fick tillfälle att resa till Taipeh och de ca 12 milen söderut till den vackra kyrkogården. Där fick vi hjälp av en svensk missionär och en kinesisk familj som följde med och visade oss var graven låg.
Trots alla åren som gått lever min systers minne klart och lysande i mitt hjärta. Jag är så tacksam för alla fina år vi fick tillammans.
No comments:
Post a Comment