Sorg i huset och en ny storm

Sorg i huset och ännu en storm.

Det är ca 10 år sedan det hände sist att ett av barnen på undernäringskliniken inte klarade sig. Lille Jun Ray 1,5 år gammal kom för sent för att få den hjälp han behövde. Han dog på sjukhuset efter en stor insats för att rädda hans liv. En kombination av TBC, sepsis och undernäring blev för mycket för hans lilla kropp. Föräldrarna har under många år försörjt sig på sopsortering i Payatas och gick ut varje dag tillsammans. När Jun Ray blev lite större brukade de lämna honom ensam i flera timmar med bara lite kex och vatten. Familjer som flyttar till storstäderna från landsbygden har oftast inget socialt nätverk eftersom de lämnat släkten kvar i byn på landet. Detta orsakar stora problem när det gäller omsorgen om barnen. Jun Ray blev ett offer för detta.



Jun Rays föräldrar och syskon

Stormen ”Mina” som den hette på Filippinerna drog över landet med en oerhörd kraft under helgen som gick. Den var en av de ca 17 tyfoner som årligen drabbar denna ö-värld. Eftersom det var långhelg beslutade Thord och jag oss för att köra de 25 milen norrut till Baguio för att  koppla av från Manilas stress. Vi hade ingen aning om att tyfonen ”Mina” var på väg. Det blev till att sitta inne och kura i två dagar medan vinden tjöt och regnet öste ner runt det kristna gästhuset vi bodde på. Murarna vid en soptipp i Baguio brast och flera omkom i raset. Många familjer fick evakuera pga översvämningarna. Filippinarna är ett oerhört resilient folk. Man  beundrar dem verkligen. De går igenom så mycket problem och så många svårigheter av det slag sóm inte möter oss i västvärlden men de ger inte upp modet och hoppet. ”The filipino smile ” är ett fantastiskt begrepp.

Mötande jeepney på resan upp i bra väder

Resan ner i extremt dåligt väder

Helgdagarna på måndagen och tisdagen var dels”Heroes Day” dels avslutningen på muslimernas fastemånad Ramadan.

På tal om hjältar så är det iår 150 år  sedan Filippinernas nationalhjälte Jose Rizal föddes. Detta uppmärksammas på olika sätt under hela året. Igår var vi på Missionens skola ”Shining Light Learning Center” där man firade ” Language Day”. Det lästes dikter, sjöngs och dansades i national kläder. Man är stolt för sitt land och man är stolt över Rizal som var en av de pionjärer som ledde ett försök att befria landet från det spanska oket.

Skolpojkar klädda i traditionell klädsel

Förra onsdagen förlade vi det månatliga ledarmötet till Hills of Grace. Det kändes väldigt spännande att sitta visserligen inte inomhus men dock på tomten och planera för framtiden. Vi gick också runt i den nya byggnaden och tittade på de nya lokalerna.

Från Hills of Grace hoppas vi att ljus ska lysa över innevånarna i Marikina dalen, ljus som ger kunskap, hälsa, chans till arbete, skolgång och inte att förglömma ljus som förmedlar Guds kärlek.

PS . Så här ser en syrsa ut, faktiskt första gången jag sett en och dessutom lyckats fånga  den på bild och ja...den spelar med vingarna, högt och skarpt är ljudet, nästan så det skär i öronen. Ett mycket tropiskt ljud.