Ännu en gång har Filippinerna drabbats av en naturkatastrof och det precis innan JUL.
Igår lördag strömmade enorma vatten massor utför bergen och kullarna ner i dalarna på norra delen av ön Mindanao. Svårast drabbat är Iligan och Cagayan de Oro. Detta är platser i landet som sällan upplever stormar pga sitt någorlunda skyddade läge. Nu kom katastrofen som en chock för både invånare och myndigheter. Dessutom hände det på natten då de drabbade låg och sov.
Störtfloderna och medföljande jordskred begravde ett stort område med många omkomna.
Idag söndag när jag skriver detta har jag sett på de lokala TV-nyheterna att man hittat 372 döda och 274 saknas. Dessa siffror är bara preliminära och kan alltså stiga till många fler.
Jag satt och tittade på hur familjer med små barn i famnen vadade i brunt vatten upp till bröstet, de flesta bar ägodelar man ville rädda, en del bar på sina husdjur, hundar och getter. I en sådan här katastrof får folk börja från noll igen och bygga upp sina liv. Hur orkar de, tänker jag.
Och någon som helst jul kommer det inte att bli för dem.
Myndigheterna går in med all hjälp som går att ge. Militär fordon och hjälparbetare arbetar natt och dag och gör ett fantastiskt jobb. I detta drabbade land är man beredd på att rycka in på kort varsel.
Skickar med ett par bilder från dagens "Philippine Inquirer"
 |
| Två mödrar begråter sina döda barn |
No comments:
Post a Comment