Hemma igen.

Nu var det längesedan….Vi har varit i Sverige och firat jul, nyår och allhelgonahelg plus varit med på Barnmissionens årskonferens. Den dåliga internet- uppkopplingen vi har i vårt hus i Höör uppmuntrar inte till längre stunder vid datorn.



Bra med långa söner som når upp till toppen..





Vackert i Höör





SKÅNE



Nu är vi i alla fall hemma i Manila igen. Någon frågade mig i Sverige, vad är egentligen ”hemma ” för er. Jag kunde ärligt svara: Både Sverige och Filippinerna. Efter snart 8 år här, känner man sig väldigt hemmastadd, men svensk är man ju i skinnet och själen ändå.

Våra veckor i Sverige var verkligen härliga bortsett från att både Thord och jag fick en virus-släng.  Det är så kallt i Norden så jag fattar inte hur virus kan leva och frodas som de gör.

Konferensen med  ledarna för de olika länderna som Barnmissionen arbetar i var givande och intressant. Vi fick möta representanter från Ukraina, Zambia, Kenya, Moldavien och Bangladesh. Att utbyta erfarenheter, idéer och arbetssätt är alltid stimulerande.

Tre av deltagarna i konferensen. Det är KAAAALLT.

Tom

En härlig nyhet för dem som följt min blogg är att Tom, dansken som suttit i fängelse i Manila i 3,5 år och som vi regelbundet hälsat på i 2 år, blev frisläppt i december. Han kom till flygplatsen i torsdags i Köpenh. och vinkade av oss bara för att träffa oss och han var sååå lycklig. Undra på det !!!

 Nya utmaningar

 Vi landade i Manila natten mellan torsd. och fred. Och den fuktiga 28 gradiga luften smekte huden som bomull.  Våra jackor åkte av med en hast och mina stövlar kändes på helt fel plats på mina fötter.

På fredagen var Thord på vårt nya kontor i Rodriguez och allt var i sin ordning. Bygget som påbörjades i December av 2 familje-hus till Barnbyn är på god väg . Spännande ! Du ska få följa med på denna resa.

Det är väldigt många bollar som just nu är i luften och som måste landa för att bli verklighet: kliniken på Hills of Grace, filialen till Skills Training i Rodriguez, ett  nytt program för att bekämpa undernäring som är så vanligt bland de ekonomiskt drabbade, läs ”fattiga” familjerna.

 Bilden av undernäring är ju inte bara ett utmärglat döende barn utan barn som äter för lite och fel mat, barn som inte får i sig vitaminer eller rätt sorts proteiner  och kolhydrater. Inte enbart bristen på pengar utan oupplysta mammor är ofta orsaken till barnens undernäring. Undernäring gör att barnen får dåligt immun försvar, hjärnan utvecklas inte normalt och motoriken försenas. Åldrarna 0-3 år är de farliga. Missionen har under många år drivit en undernäringsklinik dit barnen fått komma under kortare eller längre tider. Nu kommer vi att jobba parallelt med den och arbeta med hemmen och hela kvarter med upplysning och kontroll av undernärda barn.

Ja det var nog allt för denna veckan. Det kommer mera - om hälsan står oss bi, internet fungerar och världen består.

Den här ödlan heter tuktuk på tagalog, den bor under taket på vårt hus, är ca 20 cm lång och helt ofarlig. Igårkväll satt den utanför  köksfönstret.