Det är nu den 11:e dagen sedan Yolanda. Fortfarande ligger gråten långt upp i halsen på mig. När TV-reportagen slutar hos er, när intresset för tragedin falnat och tidningarna fortsätter att som vanligt berätta om Idol och den senaste skandalen i regeringen lever de miljoner som drabbats i samma sorg och saknad. De gråter efter familj och vänner som gått bort. Barn har blivit föräldralösa och föräldrar har förlorat sina barn.
Hjälp har strömmat in med ankomsten av ett amerikanskt hangarfartyg som med sina helikoptrar kan nå även avlägsna byar och öar. Japan sänder hjälp med förnödenheter och trupper. Vi hör Herkules-planen gå upp och ner från där vi bor. De är igång natt och dag. Många länder ger monetära bidrag. Sakta sakta sakta kommer detta slagna land att resa sig ur spillrorna av katastrofen. Det kan ta åratal. Ett enormt problem är alla de grödor som gått till spillo och som brukar ge folk en utkomst. Banan-odlingar, kokospalmer, andra frukter och risfälten.
Flera av våra medarbetare i Barnmissionen här i Manila samt Bo Wallenberg reste i veckan ner till Tacloban och byn ”Scandinavian Village” som byggdes av Barnmissionen för 23 år sedan. Då fick 200 familjer nya hus efter en tyfon. Byn har nu vuxit till 380 hem. Det finns eller rättare sagt fanns en skola för de många barnen. Den är helt förstörd. De flesta husen är svårt skadade och allt behöver byggas upp igen. Planen är att hjälpa befolkningen där att bygga upp sina hus igen och i första hand bygga upp skolan så barnen kan få en normalisering i sina liv.
För övrigt så packades matpaket till 4000 människor i helgen som vi hoppas få iväg med militärflyg. Ett team är på plats för att driva programmet Child Friendly Spaces, där försöker vi nå barnen som ofta upplever svåra trauman av katastrofer som denna.
Nedan ser ni foton tagna av Missionens kaplan pastor Herman dela Cruz som var i Tacloban i nästan en vecka. Barnmissionens personal har gjort och gör ett fantastiskt arbete. De som varit på plats i Tacloban har sovit på marken i skjul där det regnat in. De har kört hjälpbilar natt och dag. De som varit på kontors och planeringssidan i Manila har arbetat både veckodagar och helger långt in på nätterna.
PRAYING FOR MERCY
For isolated Filipinos who have no drinkable water, food or shelter.
For churches and relief workers and agencies trying desperately to reach those who need help.
For Filipinos around the world still waiting to hear from loved ones in storm struck areas.
For those whose loved ones have perished in the storm.
For all those whose hearts ache and weep at the devastation and loss.
GOD OF HOPE, our hearts cry out to you in this time of need and sorrow.
It is hard to find words.
May your Spirit intercede for us.
Have mercy Oh LORD,
No comments:
Post a Comment