Jag har
ganska nyligen läst boken ” Jag är Malala”. Jag läste och läste, jag grät ibland och jag läste-om en del
stycken för att riktigt förstå vad det stod och jag kände en djup beundran
för denna, idag 17- åriga, unga kvinna som har vågat stå upp för flickors rätt
till skolgång och utbildning. Hon växte upp i Swatdalen i norra Pakistan med en
pappa som var lärare och som i alla väder stöttade sin modiga och för sin ålder
mogna dotter. Malala intervjuades redan som 10-åring i pakistansk TV angående rätten
för alla flickor att få gå i skolan. Talibanerna som hade tagit makten i Swatdalen där
hon bodde, stängde nämligen alla flickskolor i området. De sa: Kvinnor behöver ingen
utbildning, de skall skyla sig med en ”burka” och stanna hemma och ta hand om man och
barn.
För sina starka åsikters skull blev Malala flera gånger hotad till livet
och den 9 oktober 2012 blev hon skjuten i huvudet och var nära döden. Hon
överlevde och har fortsatt att vara en ambassadör för flickor i världen, som själva
inte har någon röst som hörs. Malala är känd för orden: De kan bara skjuta en
kropp, de kan inte skjuta mina drömmar. Malala Yousafzai fick Nobels Fredspris
2014, som yngsta mottagare någonsin till detta prestigefyllda pris.
Beundransvärt!
Texten ovan
är inledningen till min blogg idag.
Mina rapporter
brukar i allmänhet handla om Filippinerna eftersom det är här jag bor och
arbetar, men Barnmissionen arbetar i många andra länder, bl.a. i Bangladesh.
Där drivs ett skolhem för ca 250 barn och ungdomar och det ska jag berätta om i
en framtida blogg.
Utbildning
och skolgång för barn och unga är ett av de huvudområden som Barnmissionen
satsar på och idag blir det nyheter från projektet ”Light a Light for
Bangladesh”, som den danska Barnmissionen ansvarar för. Ellen och Arne Panduro var i Bangladesh innan jul för att besöka skolorna.
Skolan i Sadamohol |
Man har valt ut 4 skolor med sammanlagt ca 300 elever och i dessa skolor satsar man på musik inlärning. Barnen lär sig spela den lilla
handdrivna orgeln ( harmonium) som är ett måste i alla festiva sammanhang. Man lär barnen
sång, dans och drama. Detta i sin tur hjälper barnen i den vanliga skolgången på
ett märkligt sätt. De blir helt enkelt duktigare även i läsämnena har det visat
sig. Ett intressant projekt som man hade
hoppats skulle bli verklighet i fler byskolor, där barnen annars inte har en chans
till musik undervisning.
Drama |
Dans |
Suvo spelar orgel |
ALLA har rätt till skolgång |
No comments:
Post a Comment