Internationella Kvinnodagen, Några porträtt.

Idag är det den 8  mars och Internationella Kvinnodagen. Den började firas redan 1911 och uppmärksammas på många olika sätt världen över. Just denna dagen passar stora organisationer som FN, Röda Korset och Unicef att göra insamlingar som kommer kvinnor till godo. Vad är det då som behöver lyftas fram när det gäller kvinnans situation i världen. Listan kan göras hur lång som helst, men bara för att skrapa lite på ytan så nämner jag: Ekonomisk Jämlikhet, Kvinnors hälsa, skydd mot våld och trafficking, möjlighet till utbildning. Sen har vi de samhällen och ideologier där kvinnor är rätt och slätt förtryckta och anses vara mindre värda. Det finns mycket att göra men det går sakta framåt.

På Filippinerna är gender-frågan inget stort problem. Kvinnor har väldigt mycket att säga till om och  tillhör de medelklassen, är det ofta de som drar in pengarna till familjen. Många kvinnor har chefspositioner på hög nivå och man hyser stor respekt för äldre kvinnor. De fattiga kvinnorna däremot har det mycket svårt. De föder många barn och försöker med stor möda att få ihop till livets nödtorft med pengarna som mannen kommer hem med.

Nedan följer ett litet urval med bilder av kvinnor jag mött. Bakom varje ansikte finns ett liv och en berättelse, glädje och sorg, framgång och motgång, kärlek och hat, förtvivlan och hopp.

Den första bild jag väljer är min egen mor. Hon reste till Kina som missionär från sin lilla by utanför Arvidsjaur där hon växte upp. Hon var en underbar mamma,inte högt utbildad, hon hade bara 6 års skolgång, men var rustad med  mod, äventyrslust och ett kall att betjäna sina medmänniskor.

Här är mamman till den extremt undernärda lilla Jubeline som räddades till livet av missionen för ett par år sedan.

Denna unga mor bor i Payatas nära soptippen Smokey Valley. Alla i familjen är  sjuka i TBC.

Den här glada damen bor i Sitio Pintor och blev överlycklig  av att få en påse ägg . Vi fick 7000 ägg en gång att dela ut till behövande. Det var roligt.

Denna mamma ville absolut ge bort sitt lilla barn till oss. Hon ville inte ha barnet.

Detta är Jun Rays mamma. Hon kom till undernärings kliniken från Payatas med sin svårt sjuka lilla son,. Trots att han fick omedelbar sjukhus vård gick hans liv inte att rädda,

Så följer ett par kort från Bangladesh, där jag bott och arbetat i 11 år. Dessa två kvinnor arbetar som  lärare på skolor som stöds från  Sverige i ett projekt som kallas ” Lära för Livet” .