Baguio T/R och hotet mot filipinska gästarbetare i Libyen

Svala Baguio

Även  unga och kuranta människor som Thord och jag kan känna behov av att koppla av med lite luftombyte. Sagt och gjort- förra torsdagen körde vi de 25 milen upp till bergsstaden Baguio. Stadens historia är intressant såtillvida att den byggdes av amerikanarna under den tid de kolonialiserade Filippinerna (början på 1900 talet-1947). Baguio ligger uppe i bergskedjan Cordilleras på 1100 meters höjd och har ett behagligt svalt klimat året om. Den har tjänat som sommarstad åt landets presidenter och attraherar idag tusentals turister. Den har också blivit en universitets stad dit studenter från hela Asien samlas, i huvudsak koreaner. Den doftar gott av alla tallar som planterades när den byggdes.

Cordilerras bergskedja

Det doftar friskt av tall barr

Baguio är byggd på kullar och det är en fascinerande upplevelse att gå runt och titta på hur man har löst byggnationen  rent konstruktionsmässigt i den kuperade terrängen. Husen klättrar på branta väggar flera våningar upp och smala gator binder samman de olika kvarteren.

Baguio klättrar på många kullar, här är en av dem

1990 drabbades Filippinerna av en jordbävning av styrkan  7,2 på Richterskalan. Manila skakade ordentligt och ett stort hus rasade med 260 döda. Men Baguio var den plats som drabbades värst. Bl.a. kollapsade stadens finaste hotell. Barnmissionen med Sigvard  och Torbjörn Wallenberg i spetsen gjorde en fantastisk akutinsats. Bl.a. fick man hjälp av det svenska försvaret som ryckte in och skickade Herkules plan med tält och förnödenheter till den hårt drabbade staden.

Idag verkar ingen bekymmra sig över jordbävnings risken vilket man egentligen skulle behöva göra. Hela den filippinska ö-världen ligger nära en förkastning ute i havet lik den som finns utanför Japan. Vi har ofta små jordrörelser speciellt söder om Mindanao. Man kan bara hoppas och be...

Våra dagar i Baguio var välgörande. Thord hade ” tänkar-luvan på” och datorn med såklart. Jag roade mig med att läsa en bok vars ”story” var förlagd till Filippinerna- ett skönlitterärt verk med mycket filippinsk kultur invävt i det spännande händelseförloppet. Där fanns kommunist gerillan, feodalsystemet, katolska kyrkan, festerna, tuppfäktningen och ” the extended family” hur man nu översätter det.

Jag kom på med sorg i hjärtat att det finns otroligt mycket som jag borde veta  om detta land vid detta laget. Hur ska man kunna lära sig förstå ett folks själ ? Hur ska man kunna sätta sig in i ett helt annat tänkesätt, ett tänkesätt som inte är fel bara annorlunda mot det jag är van vid. Vi västerlänningar tror ofta att vi har sanningen och lösningen på det mesta men faktum är att med lite ödmjukhet inser man att vi borde ta tillvara de lärdomar som finns utanför vår egen lilla kokong.

Libyen och filippinska gästarbetare

Den amerikanske ambassadören på Filippinerna har försökt få öppet stöd från President Aquino för den pågående attacken på Libyen från de allierade styrkorna. Det har han inte fått eftersom man tror att detta skulle vara ett direkt hot mot alla de filippinska gästarbetarna som finns i Libyen. En hel del av dessa har flytt hem hit men det finns fortfarande ca 15 000 arbetare kvar. De jobbar som sjuksköterskor, läkare, i konstruktions branschen och som hemhjälp.

En journalist i ”Inquirer ”skrev idag att för övrigt så vill vi filippinare gärna ge vårt moraliska stöd till attacken mot Gadhafi. Under ett krig på 70-talet nere på Mindanao skickade Moamar Gadhafi  vapen och ammunition till muslim guerillan och tusentals både soldater och civila fick sätta livet till på grund av det.

Skolavslutning

Imorgon fredagen den 25 mars är det skolavslutning på förskolan i Molfrid Center, Detta center ligger alldeles intill Smokey Valley, en av Manilas stora soptippar. Foton från detta ”event” kommer i nästa blogg.

I april och maj har alla barn sommarlov, det är den varmaste årstiden och alla verkar varva ner i den torra hettan. Men på Barnmissionen vilar vi inte på våra lagrar. Sommaren är tiden då vi bl.a. har barnläger och VBS (Vacation Bible School)

Tragedi i Japan - men vi blev sparade.

Vad ska man skriva på en blogg denna vecka med allt som hänt de senaste dagarna. Japan har sin största kris sedan andra världskriget. Vi sörjer och ser med fullständig fasa på bilderna av områdena som krossats av tsunamin .  Thord och jag satt i bilen på väg hem på fredags eftermiddagen när vår son Mikael ringde och sa: ”Kolla in nyheterna så snart ni kan. Det har varit en tsunami i Japan och den kan komma till Filippinerna.”

 Thord ringde omedelbart vårt kontor och började förvarna vårt ” Rapid Response Team” där speciellt utvalda personer är med. Vi kontaktades också av vårt Sverigekontor genom Bo Wallenberg. Vi ville vara beredda att rycka in direkt om en katastrof skulle drabba kusterna på östra delen av Filippinerna, denna värld av 7000 öar.

Vi tog kontakt med den statliga katastrof- myndigheten för att höra vad de visste och sen var det bara att sätta sig framför TV:n och vänta. I ca 3 timmar fanns det chans att en jättevåg skulle drabba landet. Vi är oerhört tacksamma att den inte kom. På de lokala nyheterna diskuterar man nu vad som skulle hända om det blev en jordbävning i förkastningen som går rakt genom Manila bukten. Det hade blivit en ofattbar förödelse eftersom staden ligger alldeles vid havsnivån.

Så här nära vattnet i Manila- bukten bor tusentals familjer.

Hills of Grace

Mitt i allt detta så måste vi alla jobba vidare och det innebär för Thord regelbundna besök på Hills of Grace där vi bygger just nu. Golvplattan på huvudbyggnaden är gjuten och nu börjar väggar resa sig. Även om regnen skulle börja nu så kan man jobba vidare. Markarbetena för familjehusen är klara till hälften.

Marie

Vår dotter Marie är fortfarande kvar i Tunisien på gränsen till Libyen där hon arbetat med ” Child Protection” i ett flyktingläger med barnfamiljer. Hon beräknas komma hem till Sverige den 22 mars. Vi hade Skype kontakt i söndags och hon verkar klara av situationen men det har varit mycket stressfyllt och tungt, arbete nästan natt och dag. Fortsätt att tänka på henne.

Marie var kursledare på ett "Child Protection Seminar" i Manila dec. 2010

Ash Wednesday = Askonsdagen i Katolska Kyrkan

Den 9 mars var det "Ash Wednesday" som inleder 40 dagars Fastetid innan påskveckan. Under Högmässan ritar prästen ett kors  i pannan på de rätt-trogna med en blandning av aska och olja. Askan påminner om livets förgänglighet och är en biblisk symbol för ånger och botgöring.

Filippinerna är det enda katolska landet i Asien och folket här är VÄLDIGT religiöst. Förutom den katolska kyrkan finns flera andra religiösa grupperingar. Iglesia ni Christo har ca 5 miljoner anhängare och syns överallt i landet. Den protestantisk-evangeliska kyrkan är också stark.

Återkommer med fler nyheter längre fram angående det som händer här i samband med Påsken, för det är mycket speciellt.

Kvinnor kan, fängelsebesök och första väggen

Internationella Kvinnodagen

Igår den 8 mars firade man den Internationella Kvinnodagen över hela världen.  Europaparlamentet uppmärksammade jubileet av 100 års kamp för jämnställdhet under dagarna 3-8 mars, med föredrag och seminarier. De stora TV - stationerna har visat filmer om kvinnors kamp och kvinnors rättigheter under veckan.

 I våra länder tycker jag vi har kommit långt i denna process. Men det finns många platser på vår runda jord där det finns enormt mycket kvar att göra för kvinnors rätt och röst.

Det är väldigt intressant att se hur situationen är här på Filippinerna. Genderfrågan känns nästan lite omvänd. Enligt statistiken sitter det kvinnor på 55 % av chefsposterna. Vi ser det på bilder i de dagliga tidningarna och vi märker kvinnors styrka både i politiken och affärslivet. Så i det här landet skulle man nästan vilja säga :”heja gubbar”.

Bland Barnmissionens personal är siffrorna 15 män och 45 kvinnor. Nu finns det en orsak till detta genom att vi arbetar med mjuka frågor typ utbildning, hälsa och mikro-krediter till kvinnor.

Jag har för mig att det har funnits en typ av ” Kvinnor kan” -mässor i Sverige ??? Trodde ni något annat?? Det är KLART att kvinnor kan.

Jag tycker däremot inte att vi ska sudda ut våra speciella egenskaper av manligt och kvinnligt. Det är ju det som är charmen i tillvaron att vi är olika och kan komplettera varandra.

Vi bor i en kåkstad i Baseco

Vi arbetar som sköterskor på kliniken i Montalban

Jag är en nybliven mamma

Jag har lärt mig data kunskap på Missionens Skills Training

Vi går i skolan i Bangladesh

KVINNOR KAN .......

Ungdomsfängelse får besök

I torsdags var det en spännande dag då Barnmissionen initierade ett samarbete med Manila Youth Reception Center. Det är ett av de ungdomsfängelser som numera huserar unga brottslingar mellan 15 och 17 år. Enligt FN´s Barnkonvention kallas dessa unga fortfarande för ” Barn” med de speciella lagar som gäller för sådana. För bara några år sedan fann man dem i vanliga vuxenfängelser men efter kritik och stort pådrag bl.a. genom program på CNN med hemliga kameror har denna situation ändrats.

Barnmissionen har nu inlett ett samarbete med detta center som ligger mitt i gjyttret av hus och gator i västra Manila. Vi kommer att ha ett team som åker dit och regelbundet träffar ungdomarna för samtal och aktiviteter av olika slag. Vi får inte lägga ut bilder på ungdomarna på nätet utan det blir ett foto på Thord där han skriver kontrakt med fängelseledningen.

Thord signerar ett kontrakt med fängelse ledningen.

Första väggen uppe !!!

Nu är den första väggen på huvudbyggnaden i Montalban uppe. Det känns som ett stort steg och stegen går bara fortare och fortare nu. Övriga arbeten på tomten innebär fortsatt mark utjämning och byggandet av terrasser pga av att terrängen är kuperad.

Första väggen

Marie

Vår dotter Marie är fortfarande vid den tunisisk-libyska gränsen där hon arbetar för  Rädda Barnen, Danmark. Tänk gärna på henne. Hon är sliten just nu.

Citat:

” Jag tänker inte på allt elände utan på allt det vackra som ännu finns kvar”

Anne Frank

Det regnar och 1986 var ett speciellt år

Det regnar och 1986 var ett speciellt år.

Regn- det är väl inget konstigt med det, tänker du kanske, men det är det faktiskt. Det har inte regnat i Manila sen början på januari. Jag blir alltid lite vemodig av att höra smattrandet på taket. Regndroppar associerar till tårar för mig. Regnet hörs väldigt tydligt i vårt hus eftersom vi har ett stort plåttak. När det regnar hårt kan vi knappt prata med varandra, Thord och jag, för det fullkomligt dånar.

Det har gått 25 år sedan diktator Ferdinand Marcos störtades på Filippinerna,  men 1986 var ett speciellt år på flera andra sätt.

- Den 28 januari föddes vårt yngsta barn Andreas.

- Samma dag exploderade rymdfärjan Challenger efter 73 sekunder i luften.

- Den 25 februari samlades hundratusentals människor på EDSA, utanför militärhögkvarteret i Manila, för att protestera mot diktatorn Ferdinand Marcos regim, som sedan föll. Ferdinand och hans hustru Imelda, ni vet hon med de 3000 par skorna i sitt palats,  fick fly i en helikopter och levde sedan i landsflykt på Hawaii.

- Den 28 februari mördades Olof Palme.

- Den 26 april blev det en härdsmälta i atomkraftverket i Tjernobyl.

Ja det var ett mycket dramatiskt år, minst sagt. Ett år som skulle få konsekvenser för miljoner människor.

Filippinerna blev fria från sin diktatur och tusentals barn i Ukraina har lidit konsekvenserna av radioaktivt utsläpp.

Lite mer om EDSA revolutionen

I fredags firade man som sagt EDSA revolutionen med pompa och ståt. Den stora statyn där man samlas varje år på denna dagen var prydd med flaggor, en enorm scen fanns på plats och på kvällen blev det en konsert för att fira 25-årsdagen av ”Peoples Power Movement”. Det sägs att denna oblodiga revolution är en förlaga till det som händer i arabvärlden idag, inte vet jag.

Mamma-barn kliniken fyllde ett år i fredags

Det var med stor spänning vi invigde den lilla kliniken i Erap City förra året vid denna tiden. När vi ser tillbaka så konstaterar vi att den har ibland räddat liv, den har hjälpt ca 2700 patienter, i huvudsak barn med olika hälsoproblem och den har bidragit till ökad kunskap hos många mammor om barns behov. Vi har också kunnat remittera undernärda barn till Missionens undernärings kliniken inne i Manila.

Vi firade dagen med en stund av ” Celebration and Thanksgiving to the Lord”  samt varma tankar till dem som sponsrar detta arbete.

Personalen på kliniken

Patienterna väntar på sin tur

Lilla Andrea 2 år har barn TB

Senior -  jag ??

Här på Filippinerna är man senior när man fyller 60 år.  Det var kanske inte så konstigt då att den unge mannen i mataffären frågade mig: Ma´m, are you a senior? Med en sekunds tveksamhet svarade jag: Yes. Varpå den unge säger: So please come here in a special line. Sedan fick jag hjälp med att packa upp allt på bandet. Det var första gången det hänt, alltså att jag behandlats som en senior och det kändes inte riktigt roligt men det är som det är och man får vara glad ändå.

Vår Marie

Marie är just nu på ett uppdrag för danska Rädda Barnen i Tunisien vid gränsen till Libyen. Hon är där i egenskap av ” Child Protection in Emergencies” specialist. Tack för era tankar och böner för henne.

I Libyen ska det finnas ca 26 000 filippinska gästarbetare varav 10 000 har kunnat lämna landet denna veckan.

Mellan de två bilderna nedan är det en hel värld.

Megamall ett av Manilas största köpcenter

Barn som leker vid soptippen Smokey Valley