Camping utflykt, maskar och falska poliser

Lördag 28 maj

När jag tittar på mina gamla blogg-inlägg så slår det mig hur olika de ser ut i format och bokstavs storlek.  Förklaringen måste ligga i att jag och datorer  inte är så goda vänner. Tänk logiskt- säger maken.....

Camp Out

I slutet på förra veckan var vi på Camping läger med ca 25 av personalen i Barnmissionen. Det känns viktigt att då och då göra något speciellt tillsammans med en arbets-styrka som i vanliga fall bara träffas på jobbet, i den vardagliga lunken. En hel del av dem som arbetar med oss har ganska liten möjlighet att komma ut ur stan, i Guds fria natur. De flesta bor trångt och har asfalten och avgaserna som sin dagliga miljö.

Att då få tillbringa ett par dar vid en underbart vacker sjö, Caliraya Lake, som är en stor damm för produktion av el, är ett veritabelt äventyr.

Allt var väl planerat med ett mat-gäng och ett aktivitets-gäng. Det senare leddes av Pastor German de la Cruz, som arbetar både i Leto kyrkan och i Barnmissionen. Han har en absolut icke sinande energi. Han är som en liten Duracell-gubbe. Pratar, fäktar, förklarar, leder lekar, sjunger och skrattar. Att han bara orkar tänker jag gång på gång. Han får nog hjärtslag en vacker dag. Men bort- alla sådana tankar, han är bara lite över 40 så han kommer att stoppa länge. Värre är det med undertecknad som satt i en vilstol första eftermiddagen, HELT utslagen av värmen. Det var ca 34 grader varmt och knappt en vindpust. Förra året när vi var på samma ställe var det en stark bris hela tiden och det hjälpte mot den värsta hettan. Men iår....nej...

 Vi har alltid en smått konfliktfylld diskussion maken och jag angående hur man tacklar värmen. Han säger att det är bara till att slappna av och inte tänka på att det är varmt. Så lätt för honom att säga, han tål värmen mycket bättre än jag och borde förstå det vid detta laget efter 40 år...Smile...

Alltnog det blev en mycket uppskattad utflykt av alla som följde med. Så det kan ju hända att det blir ett dacapo nästa år. Får se om fru Dahl följer med ????



Köksavdelningen.MAT är viktigt!!





Morron Gympa



Om du är äckelmagad läs inte detta.

Jag pratade igår med Badeth som är sjuksköterska och ansvarig för mamma-barnkliniken i Erap City. Hon berättade då att en av de små patienterna som kom till barnläkaren i måndags började kräkas och plötsligt så kröp det långa vita maskar ur munnen på henne. Hon drog ut dem med fingrarna, hennes mage var full av dem. Undra på att ett sånt barn är undernärt när det har ”inneboende” som tar maten.

Det känns väldigt viktigt att vi, som organisation, jobbar med upplysning av dessa familjer – ge maskmedecin, låt vaccinera barnen, ge spädbarn bröstmjölk, ge barn grönsaker och frukt, tvätta ungarna så får de inte skabb, ta hand om småsår, skaffa inte så många barn. Listan kan göras hur lång som helst.

Ska man lyda polisen?

Ja det sätter jag ifråga efter att ha läst en rapport i ”Philippine Daily Inquirer”.

I fredagskväll körde en stor tung lastbil full med paraffin-olja värd 1 mijon pesos på Garcia Road i Manila. Chauffören blev stoppad av 4 poliser, två på mc och två på marken. När han snällt och laglydigt stannade vid trottoraren hoppade två av poliserna in i hytten, hotade honom med sina gevär och band för hans ögon. Sen kördes bilen i flera timmar till en plats där man tömde hela lasten. Efter det lämnades den och chauffören åt sitt öde i en förort till Manila. ”Poliserna” visade sig vara falska sådana, det var helt enkelt ett väpnat rån.

Det är väldigt enkelt att skaffa sig full polismundering här. I West Crame där missionen har sitt huvudcenter avlöser affärer som säljer uniformer varandra eftersom polisens högkvarter ligger där.

Jag kommer nog inte att stanna om jag blir nerflaggad av polisen........

Besök av familjen Wallenberg

Idag lördag kommer Bosse och Anneli till Manila med sina 3 fosterbarn. Det är länge sedan Bosse var här och besökte arbetet på Filippinerna så det känns väldigt bra. Det blir säkert många konstruktiva samtal om missionens framtid .På måndag och onsdag blir det storträffar med personalen och på torsdag styrelsemöte i den lokala styrgruppen.

Högst personligt

Vår Marie är fortfarande kvar på uppdrag i Ivory Coast, det har varit oerhört intensivt förstår vi både mentalt och fysiskt. Hon beräknar att landa i Sverige samma dag som Thord och jag kommer från Manila  och det är nästa lördag den 4 juni.Vi hoppas att Islands vulkaner håller sig i skinnet så att vi alla kan resa utan problem. Det ska bli underbart att få krama om alla våra barn.

Mellan två världar i högsta grad

Veckan som gått har det fortsatt att vara varmt, mycket varmt. Men veckan har varit intressant och passat väl  in på titeln på min blogg: ”mellan-världar”

Skills Training Graduation

I fredags var det stor fest på Molfrid Center i Payatas. Ca 80 elever från yrkesträningen fick sina certifikat på att de genomgått utbildningen  och klarat slutprovet på kursen de valt. De olika kurserna innefattar kosmetologi, sömnad, datakunskap, reparation av mobiltelefoner och hushållsmaskiner, screen tryck samt svetsning.

Alla elever verkade vara lyckliga och mycket tacksamma för chansen som Missionen gett dem till  kunskap och nytt hantverk. Hitintills är det ca 40 % av eleverna som får ett jobb  efter kurserna. Det är ett bra , ja MYCKET bra resultat. De flesta eleverna är unga, de har hoppat av skolan och går och drar utan möjlighet till inkomster. Andra är lite äldre män och kvinnor som arbetar på tippen som sopsorterare.



Elever i datakursen med sin lärare i mitten



Mellan två världar

A. Fängelsebesök

Lördagen den 14 maj packade vi in 3 kassar fulla med mat och tidningar i bilen och körde till Bilibid Central Jail, som ligger i södra Manila och hälsade på den danske man som sitter fängslad för förskingring. Varje gång vi kommer dit bedyrar han sin oskuld och säger att han nog snart får komma ut. Om det kan vi inte uttala oss -  det enda vi vet är att han är en medmänniska som bor i ett rum med 45 andra fångar och att han behöver besök. I lördags var han djupt upprörd och orden flödade ur honom när vi anlände. Dagen innan hade en brand brutit ut i Medium Security delen av fängelset som ligger vägg i vägg till huset där han befinner sig. Enligt honom hade 8 fångar  brunnit inne och många blivit rök skadade.

Infarten till fängelset

B.  Bröllop

Efter besöket på fängelset fortsatte vi söderut mot Tagaytay till en vacker katolsk kyrka där en av de social arbetare som arbetat många år i missionen skulle gifta sig. Bröllop är stort på Filippinerna. Det är traditionsfyllt och dyrt. Därför är det många som inte gifter sig utan är sambor för man har inte råd med ett bröllop. Alternativet för de fattiga är att bli vigd av borgmästaren i de massbröllop som ordnas med jämna mellanrum.

Men Leanne hade ett fint och underbart vackert bröllop när hon gifte sig med sin Jasper, kriminologen som hon sällskapat med i flera år. Leanne är en tuff liten dam med skinn på näsan, jag tror hon kommer att lyckas bra i livet.

När vi körde de 12 milen hem i natten efter bröllopsfesten så tänkte jag: Idag har jag varit i två världar på en dag. Det blev nästan  schizofrent i huvudet, så på söndagen fick jag ta igen mig lite extra.



Leanne leds in i kyrkan av sin far



Ett live band gav oss lite hörsel skador vid middagen men "so what"

Fin klädda i gult och svart som var brudens önskemål

Högst personligt

I måndags var det den 16:e maj. Det är min mammas födelsedag. Hon är hemma hos Gud sen många år tillbaka men jag tänker alltid på henne  med stor och varm tacksamhet. Hon var en mycket modig kvinna. Född i den lilla byn Lauker, 3 mil från Arvidsjaur, kände hon tidigt en kallelse att bli missionär. 30 år gammal gav hon sig iväg på en Atlantångare till Kina där hon efter några år gifte sig med min pappa. De arbetade först i Mongoliet och sedan i Kina i ca 12 år. Min mamma var inte de stora ordens kvinna men hennes aldrig svikande omsorg om pappa, min syster och mig, vänner ock de människor  hon åkte så långt bort för att hjälpa, talar högre än ord. Tack mamma för vad du har betytt för mig och så många andra.

Oväder, Pacman vann och ödlor....

Bloggen nedan skrevs i söndagskväll men kommer iväg först idag pga problem med internet.

Väderförändring och katastrofer

-Det har regnat hela dagen. Temperaturen har gått ner från 33 grader igår till 24 ikväll, söndag. Thord och jag fryser lite lätt. Nere i Manila har det varit s.k.”flashfloods” - det såg vi på de lokala nyheterna. Det betyder att vissa lågt liggande områden i staden har haft översvämning under dagen. Nere i provinsen Bicol är det värre, där blåser det ordentligt och det finns redan dödsoffer i denna väderförändring som skett så hastigt. Alla små ”bankas” , de lokala båtarna med uteriggare, har uppmanats att inte ge sig ut på havet. Jag undrar hur många det blir som inte lyssnar utan ger sig ut ändå.

Filippinerna är alltid mycket utsatt för naturkatastrofer pga sitt läge, en ö-värld med 7000 öar där många människor bor utefter kusterna. Det ska visst fortsätta att regna ända till onsdag här på ön Luzon där Manila ligger. Undrar hur det ska gå, vi vill INTE ha någon mer Ondoy-katastrof lik den som kom 2009.



Så här ser det ut när det regnar för mycket.



-Taal vulkanen, världens minsta vulkan, som ligger ca 10 mil söder om Manila, har börjat vakna till liv. 25 seismiska rörelser har registerats under det senaste dygnet. Vattnet i kratern håller på att värmas upp, vatten nivån sjunker sakta och PH värdet minskar. Enligt Phivolks, vulkan experterna, så är det inga bra tecken !! Vi håller ett öga på utvecklingen.

Taal vulkanen ligger som en pärla mitt i Taal sjön

Mors Dag

Ja så är det faktiskt, det är Mors Dag på Filippinerna idag den 8 maj. Man gör ganska stor affär av den dagen och tidningarna har varit fulla av reklam för allt du kan köpa till din älskade moder(om du har pengar förstås ?!) Den fillipinska mamman har mycket att säga till om i hemmet. Det är i allmänhet hon som fostrar barnen och speciellt viktiga är sönerna i familjen.

I Letokyrkan idag på fm firades alla vi mödrar med en vacker ros och  fick sen komma fram till podiet för förbön. Det kan vi verkligen behöva. Många av mödrarna i kyrkan bor under enormt trånga och svåra förhållanden, i miljöer där droger och sprit hör till vardagen och gängbildningar utsätter unga för faror. Att skydda sina barn är inte lätt.



En av de unga mammorna som firades idag



Pacman vann

Jag avskyr boxning. Jag tycker inte det tillhör upplysta människor attsitta och heja på två individer sompucklar på varandra för glatta livet och  gör allt för att slå sönder varandra. Det är rått och obehagligt på alla sätt och vis. Men idag måste jag bara berätta att Filippinernas lille Manny Paquiao, världsetta i ” welterweight” och fråga mig inte vad det betyder, vann matchen idag mot Mosley i las Vegas. När Manny, eller Pacman som han kärleksfullt kallas här, boxas står hela landet stilla. När vi körde från Letokyrkan och hem gick det på ca 30 min pga att trafiken var så gles.Matchen pågick för fullt. Polisen har konstaterat att när Pacman boxas minskar kriminaliteten rent statistiskt. Även tjuvar och andra krimmisar älskar Pacman. I vardagen är Manny Paquiao politiker och sitter i kongressen för sin provins. Rolig kombination eller hur ??

High School läger och DVBS

Under veckan som gått har vi haft läger för ca 80 högstadie ungdomar som sponsras av ABC Island. Tyvärr hann vi inte besöka dem på deras tältläger men jag hoppas andra har tagit foton.

Det har också varit något som kallas Daily Vacation Bible School, DVBS, i en liten kyrka i ett fattigt område.  Det är barnaktiviteter som man kan ha på dag- tid pga att alla barn är lediga frå skolan nu.

Man ordnar tävlingar och lekar, bibelberättelser och sångstunder. Och barnen älskar att vara med.

Högst personligt

Husdjur

Vad är egentligen ett husdjur?? Om det är ett djur som klättrar på ett hus så har vi massor med sådana. Det är olika typer av ödlor -  den lilla gecko-ödlan som även finns inomhus, den bra mycket större ”Tukon”  som jag absolut inte vill ha inomhus och sen en märklig sort med lång svans som jag lyckades fånga på bild häromdagen på husväggen, se foto, den ser otäck ut men är bara 20 cm lång. Ödlorna är ju nyttodjur som jagar mygg och annat elände som flyger men om de ramlar ner på min arm av misstag, då skriiiiker jag.

Gråter du ibland?

Har du någon ”tårarnas dag” ibland ? Det har jag.

-Jag ber för de jag älskar och så gråter jag.

-Jag  tittar på en sorglig film och så kommer tårarna.

-Jag tänker på allt svårt i världen och så svämmar det över igen.

Det är tur att inte alla dagar är sådana.