Nytt från Bohol, en efterlängtad högtid, vita ankor

Senaste nytt från jordbävningen.

Det har nu gått en vecka sedan jordbävningen på Bohol. Jag läste på internet idag att man gett upp sökandet efter fler begravda människor. Antalet omkomna är uppe i ca 200 och 19000 hem är förstörda.

Folk bor i tältläger och det kommer att ta tid innan livet normaliseras efter denna tragiska katastrof. Något firande av julen lär det inte heller bli för alla dessa drabbade familjer. Vi känner djup medkänsla med dem.

Hos oss på Barnmissionen på Hills of Grace har julen i alla fall gjort sitt intåg. I Barnbyn har mammorna redan tillverkat sina egna julgranar, var och en på sitt sätt. För de flesta av barnen blir detta deras allra första jul. Jag frågade en av de senast inkomna barnen, en liten underbart söt flicka på 6 år: Vad gjorde du förra julen ? Hon tänkte ett tag och sen sa hon  ”Ingenting”. Jag vet att hennes pappa är död och hennes mamma ligger på sjukhus döende i tuberkulos. I familjen flödade droger och hemmet var en langningsplats för narkotika. Flickan och hennes äldre bror hamnade på ett statligt uppsamlingsboende för övergivna barn och för en månad sedan kom de båda hit till Hills of Grace. 

En del av barnen i Barnbyn

Igår måndag samlades all personal till en informationsdag om korruption och vad det gör i ett samhälle. Det är ett fokusområde för Barnmissionen i alla de länder där vi jobbar att arbeta mot korruption. Filippinernas president har utropat december månad som en ” Anticorruption Month”. Mycket bra gjort. Vi respekterar hans försök att bekämpa detta gissel som håller länder och folk i ett järngrepp.

Vårt barnteam som når ca 650 barn i veckan kommer att öva in ett drama för att göra barn medvetna om farorna med korruption. Men det kommer säkerligen att ta en hel generation innan det blir en stor förändring.



Dockspels drama om korruption



I vår workshop fick man gruppvis beskriva ordet Korruption och vad det innebär.

Menageriet på Hills of Grace som idag består av 2 hundar, två getter och några helt oönskade vildkatter har utökats med två vackra ankor. Vi hoppas på ca 15 ankungar till att börja med.

På måndag är det kommunalval i landet: Politiska slogan sätts upp överallt och bilar med högtalare på taket kör runt och propagerar alldeles för högljutt för den ene eller andre. Polisen har satt upp vägspärrar lite här och var för att  kolla om folk har olagliga vapen på sig....och det är det många som har.

Folk bor på gatorna

En av de gamla katolska kyrkor som totalt rasade ihop, framför bor folk under plast skynken.

Jordbävningen på Bohol och i Cebu har krävt ytterligare dödsoffer och antalet är nu uppe i 142 enligt nyheterna idag. Det finns också ca 170 skadade. Räddningsmanskap försöker nu nå till mer avlägsna byar på Bohol vilket visat sig vara svårt pga att broar och vägar förstörts. Det har varit 800 efterskalv och 12 600 människor befinner sig i evakueringsläger.

Vid nyhetsrapporteringen så nämns de 10 kyrkor som rasat. Ett par av dem var de äldsta katolska kyrkorna i landet, en från 1600 talet och den andra från 1700 talet.

President Ninoy Aquino flög ner till området igårem för att med egna ögon se förödelsen.

Myndigheterna kommer att gör allt de kan för att återställa det som förstörts, frågan är alltid bara hur lång tid det kommer att ta i detta byråkratiska land.



Jordbävning på Bohol och Cebu

Idag tisdagen den 15 okt. drabbades centrala Filippinerna av en kraftig jordbävning, styrka 7,2 på Richter skalan. Jag har precis suttit och tittat på de lokala nyheterna på TV och man rapporterade där att man hitintills hittat ca 80 döda. Det var ön Bohol och staden Cebu som imorse skakades av multipla skalv. Ikväll sitter folk ute på gatorna i rädslan för efterskalv och ingen vet väl i skrivande stund omfattningen av skadorna på hus, vägar och annan infrastruktur.

Två positiva  omständigheter har haft betydelse i denna katastrof.  Dels skedde skalven på dagtid och inte då folk låg ock sov. Man kunde snabbt ta sig ut på gatorna. Dels så är det en helgdag idag, Eid ul Adha en muslimsk högtid, så inga barn var i skolan.

Vi avvaktar inför morgondagen med mer nyheter.

Forts. Bangladesh besök

När vi kom tillbaka till Manila hade tusentals minimyror kalasat på böckerna i bokhyllan och resultatet såg ut så här. Inte roligt. Undrar om de blev visare av cellulosa-kosten.

Efter turen söderut  i Bangladesh var det dags att sätta sig på dagtåget till Dinajpur i nordväst.Resan tog ca 9 timmar. Mat beställdes av tågkocken och den smakade utmärkt men det var nog tur vi inte gjorde någon inspektion av ” köket”. Det räckte med att se hur man diskade våra tekoppar i korridoren.......

Målet för vår resa var ” Home of Peace” ett skolinternat för barn från extremt fattiga förhållanden. Barnmissionen stöder detta internat tillsammans med flera andra organisationer. Barnen och ungdomarna där åker hem till sina familjer på loven,annars bor de på hemmet. Det finns iår 300 elever från första till tionde klass. De har fått en otrolig chans till utbildning och många av dem är väldigt duktiga och målmedvetna. Hade de stannat kvar i sina hembyar hade de flesta flickorna gifts bort vid ung ålder och grabbarna hade gått ut som dagarbetare på risfälten, analfabeter som sina föräldrar.

Från Home of Peace gjorde vi besök på s.k. Tutorial Schools som FCCB, dvs den inhemska kyrkan, driver.

Det finns i detta område 23 skolor med ca 70 elever i varje. De får lära sig läsa, skriva och räkna. Det är en otroligt stark upplevelse att träffa dessa barn, höra dem sjunga och se dem dansa sina kulturella danser. Här växer en ny generation upp med möjligheter som aldrig  funnits förut i deras byar.

Skolorna underhålls från Sverige och det finns möjlighet för dig att vara med och stödja dem. Du får gärna maila till

 learnforlife.bangladesh@gmail  ............... om du är intresserad.En skola kostar 300 kr i månaden. Du kommer att få regelbundna rapporter och information på mail.

Under dagarna i Dinajpur gjorde  vi också besök i byar där Barnmissionen delat ut kor och getter till fattiga familjer. En fisk till en hungrande mättar för en dag men ger man ett metspö kan det räcka länge säger ett känt ordspråk. Korna ger mjölk som kan säljas, getterna får kid som ger en inkomst. Framöver kommer även grisar och höns att delas ut.

Nyfikna och glada ansikten kikar på oss genom bilfönstret

Bangladesh tur och retur

Igår söndag den 6 sept kom Thord och jag tillbaka från vår resa till Bangladesh. Internet tillgången har varit mindre bra men nu är vi hemma igen och kan ge lite rapporter.

Resan började inte speciellt bra. Planet från Manila till vår mellanlandning i  Kuala Lumpur var försenat nästan två timmar,  så det blev väldigt ont om tid där. Jag sprang och Thord gick lugnt och städat till gate 22 och vi hann med båda två. Även vår resväska, mot all förmodan.

Vår gode vän Albert  tog emot oss i Dhaka. Dessutom möttes vi av varm, tung och fuktig luft som slöt sig kring våra kroppar som en termofilt.

Trafiken i Dhaka är obeskrivbar

 Vi blev brutalt påminda om att vi var i ett utvecklingsland då vi på väg in till gästhuset såg en död man ligga vid vägkanten. Grönsakerna han burit på var utspridda omkring honom och fordonen gjorde en gir runt honom för att inte köra över honom en gång till. Ingen brydde sig.   Ingen stannade. Jag kunde inte låta bli att tänka på mannen. Vem var han? Hade han en stor familj som han skulle mätta med grönsakerna? Hur skulle det gå för dem nu? När skulle de få reda på att pappa var död?

Union Airways mellan Dhaka och Jessore

Efter några få timmars sömn I Dhaka bar det iväg med inrikesflyg söderut i ett gammalt turbopropp plan. Under tre dagar åkte vi sedan ca 60 svenska mil, kors och tvärs och besökte 7 olika skolor cum kyrkor som FCCB, Free Christian Churches of Bangladesh driver där. 60 mil låter inte så mycket men när vägarna är smala, leriga och fulla av hål och den befintliga asfalten randig som en tvättbräda tar det 12 timmar. Vi blev så omskakade att jag undrade om tarmar och lever satt där de  skulle efteråt. Mirakulöst nog lyckades chauffören med konststycket att inte köra på
varken män, kvinnor, barn, hundar, katter, getter eller ankor och höns.




Men vilken helt fantastisk upplevelse att se de hundratals barn som får skolhjälp, lyssna till deras sånger och se dem dansa sina kulturella danser. Deras glädje var smittande och deras nyfikenhet på oss ohöljd.  Vi blev serverade underbara måltider med curryrätter och generositeten flödade. Områdena vi besökte ligger nära Sunderban, ett stort mangrove träsk där bland annat den bengaliska tigern har sin hemvist. Människorna bor på upphöjda lerhögar med vatten runt omkring. I dessa vatten odlas räkor för export. Att man överhuvudtaget kan överleva i denna obyggd är en gåta för mig. Att se till att barnen får en bra skolgång är en prioritet för familjerna. De vill att nästa generation ska få ett bättre liv än vad de själva haft och här kommer skolprogrammet ” Lära för Livet” in som en avgörande faktor. 

Husen är byggda på lerbankar helt omgivna av vatten där räkor odlas

Den bengaliska maten är underbar

Här intervjuar jag en av eleverna

Fortsättning följer, mer nyheter kommer imorgon.......