Filippinska djur och val i maj

Filippinska djur

Visste du att Filippinerna är ett eldorado av sällsynta av växter och djurarter. Det är ett av världens ” hetaste” områden när det gäller arter som är endemiska för landet, dvs sådana som förekommer enbart på Filippinerna.

12 000 plantarter, 1100 ryggradsdjur, 500 fågelarter och minst 500 olika koraller talar sitt tydliga språk.

HARIBON

En av de utdöende arterna är den filippinska örnen, Haribon, landets nationalfågel.Det är världens största örn och det finns inte mer än ca 100 kvar nere på Mindanao. Jag läste häromdagen i en dagstidning att en av de örnar som kläckts i reservat nu fött en örnunge. Dvs en andra generationens örnar. Så man kan bara hoppas att de lyckas öka stammen så denna underbara fågel med sina 2 meter från vingspets till vingspets ska finnas kvar för framtidens filippinska barn.

Bilden är lånad från Wikipedia

LOLONG

En annan nyhet jag hittade häromdagen var att världens största krokodil, LOLONG, hade avlidit. Han var 6,17 meter lång och vägde 1000 kg. Han infångades 2011 nere i provinsen Agusan del Sur i södra Filipperna efter att man misstänkt att han dödat två personer bl.a. ett barn.

MANGO

Filippinernas frukter är något alldeles speciellt. Nere på ön Guimaras hittar man det som sägs vara världens sötaste MANGO. På Barnmissionens center Hills of Grace finns det ca 55 mangoträd. Just nu blommar de för fullt och orsakar tyvärr allergi anfall hos de som är känsliga för mangopollen.

 Vi får hoppas på en god skörd som kanske... kanske... kan torkas och säljas. Annars får vi sälja färska mango.

Mangoträd på Hills of Grace

VAL

Just nu är det valupptakt till lokalvalen i Maj. Man ska rösta in guvernörer, borgmästare, rådgivare, kongressfolk och senatorer. Det är alltid en tid av oro. Varje valperiod förekommer det mord och attacker mellan rivaler. Man helt enkelt likviderar en motståndare med inhyrd maffia folk.

Under våren kommer många stora politiska beslut att läggas på is eftersom man inte vet vem som leder landet efter den 13 maj då det är val. Presidenten sitter kvar till nästa år. Han har enligt min mening gjort en bra jobb, han kämpar mot korruption och det gillar vi. Men den kampen blir nog lång och utdragen då den är så ingrodd i hela systemet att man ibland känner en sorts hopplöshet. Kanske är det först ett uppväxande släkte som kan tränas att se hur förödande korruption är för ett samhälle.

Barnmissionen har en paroll och en logga som visar att vi i alla fall inte vill vara delaktiga i ett korrupt samhälle.

Gympa och Yrkesträning

Oj vad dagarna far iväg, de har knappt hunnit börja förrän de har gått. Bloggandet går visst på sparlåga just nu.

Mammagympa

I veckan som gick samlades en del av de gravida kvinnor som går på kontroller i våra 2 mamma-barn kliniker till mammagympa på Hills of Grace. Det blev också en föreläsning och tid för frågor.

Skills Training i Molfrid fortsätter att ge utbildning

I tisdags gjorde vi ett besök vid Payatas soptippen där Barnmissionens Center ligger. I alla lektionssalar satt det flitiga elever som tog till sig ny kunskap och nya färdigheter. Av de över 1000 elever som gått dessa olika kurser sedan starten 2007 har ca 40 procent fått jobb.

I San Isidro förbi Hills of Grace har det öppnats en filial och där är 60 elever inskrivna i ämnena kosmetologi, datakunskap och svetsning. Oändligt många unga går arbetslösa just i det området. Vi hoppas att lösningen för en del av dem blir Barnmissionens hantverksskola som nu öppnat.



Sykurser i Molfrid kan ge jobb på textil fabrik



Vad gör en pensionär?

Frågan ställdes till en grupp svenska femåringar och Johanna svarade så här:

”De får ta ledigt från jobbet för de får pengar ändå. Alla blir det om man inte dör före. Jag tycker det ska bli kul att bli pensionär för då får man vara hemma och ligga i badet hela dagarna.”

 Tanken på att ligga i badet hela dagarna är inte direkt vad undertecknad önskar sig framöver, snarare möjlighet tilll nya äventyr, kanske inte just som nedan men ändå.

Tillbaka...

Från ovan till nedan.....

Tillbaka i arbetet, värmen och trafiken, jeepneyförare som stannar var som helst, när som helst och hur som helst för att plocka upp passagerare, Tillbaka till ledsna människor och glada människor, barn som skuttar i glädje och barn som lider av TBC.

Första natten tillbaka i  Manila kunde jag inte sova, tidsomställningen blir inte lättare med åren och 7 timmars skillnad är ganska mycket. Jag låg i sängen och lyssnade på nattljuden. Varje hus runt omkring oss har minst en hund. Plöstligt är det någon av dem som får för sig att skälla och orkestern är igång: grova skall, pipiga skall, hesa skall och valpskall. Och skällandet håller på och håller på. Plötsligt klockan 03 börjar tupparna gala, de har tydligen ingen  koll på att det är klockan sju de ska säga kuckeliku...Asien-natten är sig lik och den är ganska intressant.

Jag ska börja med att berätta om de ledsna människorna. En av Barnmissionens personal berättade i fredags gråtande att hennes bror på 37 år dött innan jul i en stroke. Han lämnade efter sig 7 barn under 14 år. Det extremt tragiska i denna händelse var att hans hustru, barnens mor dog för 1½ år sedan när yngsta barnet föddes. Familjen är extremt fattiga, pappan körde tricycle för att föda och klä sina barn. Nu är de helt föräldralösa och tas om hand av snälla släktingar.

De glada människorna hittar jag i Barnbyn som nu har 12 barn. Glädjen hos barnen går inte att ta fel på. Jag gick en runda idag för att hälsa på i hemmen. Jag knackar på  dörrarna och frågar om jag får komma in och där möter jag tindrande ögon och lekfulla barn. Jag blir så glad själv. En annan sak som gjorde mig glad var att det odlas grönsaker nu utanför familjehusen. Snart kan barnen gå ut och plocka sina egna tomater bl.a.

En av sjuksköterskorna i missionen berättade att de hittat en extremt mager liten flicka på 7 år vid ett hembesök. Hon har mest troligtvis barn-TBC. Det verkar finnas mycket TBC i det nya området dit vi flyttat vår mamma-barnklinik. Där behövs det information om Tuberkulos sprider sig och vilken behandling som finns att få.

Vår labrador Sigge har funnit sin gamla viloplats vid dörren. Det är nästan det enda lydiga han gör- han vet att han inte får springa in i resten av huset. För övrigt är det ingen större ordning på honom, vi hade nog behövt ”Dog whisperer ”till hjälp.