Tropiska stormen ”Sengdon” drabbar Filippinerna

Ännu en gång har Filippinerna drabbats av en naturkatastrof och det precis innan JUL.

 Igår lördag strömmade enorma vatten massor utför bergen och kullarna ner i dalarna på norra delen av ön Mindanao. Svårast drabbat är Iligan och Cagayan de Oro. Detta är platser i landet som sällan upplever stormar pga sitt någorlunda skyddade läge. Nu kom katastrofen som en chock för både invånare och myndigheter.  Dessutom hände det på natten då de drabbade låg och sov.

Störtfloderna och medföljande jordskred begravde ett stort område med många omkomna.

Idag söndag när jag skriver detta har jag sett på de lokala TV-nyheterna att man hittat 372 döda och 274 saknas.  Dessa siffror är bara preliminära och kan alltså stiga till många fler.

 Jag satt och tittade på hur familjer med små barn i famnen vadade i brunt vatten upp till bröstet, de flesta bar ägodelar man ville  rädda, en del bar på sina husdjur, hundar och getter. I en sådan här katastrof får folk börja från noll igen och bygga upp sina liv. Hur orkar de, tänker jag.

Och någon som helst jul kommer det inte att bli för dem.

Myndigheterna går in med all hjälp som går att ge. Militär fordon och hjälparbetare arbetar natt och dag och gör ett fantastiskt jobb. I detta drabbade land är man beredd på att rycka in på kort varsel.

Skickar med ett par bilder från dagens "Philippine Inquirer"



Två mödrar begråter sina döda barn



Det finns ett liv efter invigningen...

Ja, livet på Barnmissionen och hemma hos oss rullar vidare efter allt ståhej omkring invigningen av Hills of Grace.

Men innan vi går in på det måste jag lägga ut ett foto från vårt besök i affären där vi köpte det blå tyget till draperierna som skulle upp på podiet i vårt nya center. Thord klättrade över meter-höga tygbalar, lyfte på rullarna och letade efter det vi ville ha...och fann det....sen syddes det upp på Skills Training i Molfrid.

Nu börjar alla julfesterna

Under veckan som gått började den rad av julfester, närmare bestämt 22 stycken, som missionen har för de olika programmen. Först ut var ULE, som är ett spar och låneprogram för kvinnor med små inkomst- möjligheter. Festen bestod i torsdags av tal, danser, tävlingar, lotteri och mat. Alla deltar med liv och lust i allt som händer och ibland avundas jag dessa härliga människor deras uppenbara livsglädje. Vi västerlänningar är egentligen ganska tråkiga och gråa och allvarliga. Vi är så rädda att göra bort oss, vi har för allt i världen en image att uppehålla, åtminstone den generation jag tillhör. Icke så här på Philippinerna- man satsar allt och lyckas eller misslyckas och det är lika roligt ändå.

I lördags hade sponsor eleverna (284 st.) på Molfrid i Payatas sin julfest, och som det festades med besök av en enorm maskot och härliga uppträdande av barnen.

Hills of Grace är ett paradis för barnen från Undernäringskliniken.

Igår var det tredje advent. Vi tände det tredje ljuset även här i Manila.

Igår, söndagem. störtade ett litet plan med sina två passagerare rakt ner i en kåkstad i Paranaque, nära Manilas flyplats. 14 människor omkom i olyckan. Så tragiskt!! Ingen vet ännu hur det hände och varför.

Det störtade nära en skolbyggnad och hade det varit en vanlig skoldag hade det blivit många fler offer.

Invigningen på Hills of Grace blev så bra.

Så är den stora dagen över. Igår invigdes Hills of Grace, vårt nya ” Ministry Center”. Natten innan sov vi dåligt både Thord och jag. Det är så mycket som kan hända in i det sista, saker man inte råder över eller saker man kommer på för sent för att åtgärda. Hjärtat slog extra slag åtminstone på mig under fredagen. När vi körde hem sent den kvällen var vi så trötta så vi satt tysta i bilen hela vägen hem. Ett problem vi satt och funderade på var att vägverket just den dagen hade brutit upp halva vägbanan på två ställen nära vår nya byggnad. Det var alltså bara en körbana och med den trafik det är överallt i denna megastad så kunde vi bara spekulera dystert över hur det skulle bli dagen därpå med alla våra gäster som skulle åka just den vägen och helst vara på plats kl 10.

Det regnade ordentligt under fredags eftermiddagen men det var faktiskt välkommet för då lade sig mycket damm som hänger i luften denna årstiden.

Lördagen grydde med underbart vackert väder, sol och VÄRME förstås.  När vi kom körandes till ”vägproblemet” satt vi en lång stund i kö, sen vände vi och körde en mycket längre men dock framkomlig väg. Alla gäster hade såklart samma problem men kom så småningom fram till destinationen. Ca 1 timme försenade kom vi igång. Men efter det gick allting perfekt och programmet kunde genomföras precis som planerat. OCH DET BLEV SÅ BRA !!! Det lilla musikbandet med sponsor-elever började spela på sina xylofoner och trummor, byggnads-kontraktor Mr Domingo överlämnade en symbolisk nyckel till huset, bandet klipptes och gästerna strömmade in i byggnaden för en rundvisning innan vi samlades på tredje våningen.

Vi har väldigt duktiga medarbetare i organisationen som skötte allt med inbjudningarna, programmet , dekoren och cateringfirman som kom med lunchen. Vi var sammanlagt ca 150 personer inklusive all staff på Barnmissionen. Svenska gäster var Lennart Pedersen, styrelseledamot både här och i Sverige samt Jonas Rydberg, Biltema representant. Biltema är ju huvudsponsor för hela projektet och har skänkt flera miljoner kronor.

På gästlistan fanns vice guvernören i Rizal provinsen, vice borgmästaren i Rodriguez, polis chefen, ansvariga för det lokala socialdepartementet, läkare och hälsoarbetare, en hel grupp från Meralco, elbolaget som kopplat elen åt oss samt ledare för andra hjälporganisationer.

Vi är så tacksamma till Gud och människor för möjligheten framöver att få arbeta i just detta område. Här finns  stora behov på alla nivåer pga av en enorm utflyttning hit från kåkstäder inne i Manila och här vill vi som organisation  vara ett komplement till vad de lokala myndigheterna själva gör.

Det är söndag när jag skriver detta och hela dagen har regnet strömmat ner, oavbrutet. Så bra att det var sol igår.



Barn orkestern spelade innan programmet började




Thord inlednings talade




En grupp skolbarn från Shining Light Learning Center dansade




Lärare från SLC framförde en kulturell dans från Mindanao




Hongkong baserade Jonas Rydberg från Biltema



Barnmissionens egen kör sjöng flera sånger



Lennart Pedersen och styrelsemedlem Chonabelle Domingo.



Grupp foto med Meralcos folk som gav oss el så fort.!!





Jag är klädd i en filippinsk klänning med bolero och kände mig faktiskt elegant