Miljöförstöring, firande och riktigt duktiga elever.

Oljud

Jag sitter hemma i vårt kontorsrum, det är ganska varmt 28,2 grader och lite fuktigt i luften pga ett lätt regn igår.Mörkret är kompakt ute, det mörknar väldigt snabbt i tropikerna. Just nu är det inga syrsor som spelar, de måste väl vila ibland de också. Det djur som just nu är riktigt störigt är en tupp hos grannen som varje morgon och ibland faktiskt mitt i natten gal ett högt och skarpt ”kuckeliku” eller hur det nu är som en filippisk tupp uttrycker sig. Undrar hur länge vi kan stå ut med det innan vi ber grannen flytta djuret till annan ort. Detta är vad man kallar på bengali ” shobdo dushon ” som betyder ”ord /ljud - miljöförstöring”.

”Shobdo dushon” förekommer i mycket hög grad i alla varuhus på Filippinerna. Varje affär inne i komplexen kör med sin egen musik på  omåttlig hög volym. Jag är helt övertygad om att de anställda i dessa affärer kommer att behöva hörapparater innan de är 30 år gamla.

Vi firar

Vi har varit nere på stan idag för att fira. Vår yngste son Andreas och jag fyller år den 28 resp den 31 januari. Andreas och storebror Micke är här nu för vintersemester och som sagt vi gick ut och åt idag. Det är helt otroligt roligt att få ha sina barn på besök ibland. Det är ju snart 8 år sen vi kom hit för att jobba i Barnmissionen  och vi gör allt vi kan för att hålla ihop familjebanden trots avstånden. Med de nya sociala nätverken är det idag möjligt.

 Jag kan inte låta bli att tänka på mina föräldrar som var missionärer i Mongoliet under andra världskriget. Under den tiden var de helt utan nyheter från omvärlden i flera månader i sträck, helt isolerade i sitt hörn.  Det måste varit tungt. Släkten hemma i Sverige visste inte om de var döda eller levande.



Mor och son





Detta är en dekorerad melon



Barnen på Shining Light skolan är DUKTIGA

Vi fick höra av en av lärarna på förskolan i Shining Light att 6 av våra elever valts ut till en frågetävling där 8 skolor var representerade. 4 av våra SL-barn blev

” champions ” dvs de kom etta och de 2 andra kom som 4 i tävlingen. Man blir så stolt och glad över lärarna som gör ett så fint jobb och barnen förstås. Go, Shining Light Kids, Go !!! I min fantasi ser jag en del av dessa barn som politiska ledare och högutbildade men alla väl rustade för livet. Det där med högutbildade är nog det svåraste eftersom barnen kommer från oerhört små ekonomiska förhållanden . Men det finns stipendier att söka i landet, så vem vet. Gott intellekt parat med hårt arbete och uthållighet kommer man långt med.

Politik

Det stora ämnet för alla pratshower och nyhetssändningar på filippinsk television just nu handlar om en man som heter Corona. Han är ”Chief Justice” i landet. Vet inte vad det skulle heta på svenska men han är alltså landets högsta juridiska person och sitter i Högsta domstolen. Han har lurat staten på en massa skattepengar sägs det och man försöker nu få fast honom för det.

Barnmissionen har som målsättning att framöver arbeta aktivt mot korruption under rubriken ”A No Corruption Generation” där man siktar in sig på det uppväxande släktet med undervisning om värderingar och etik. Vi vet att detta behövs i ett land som Filippinerna.

Vår labrador Sigge har blivit stor men verkar behöva sin " snuttefilt" ändå.

Hemma igen.

Nu var det längesedan….Vi har varit i Sverige och firat jul, nyår och allhelgonahelg plus varit med på Barnmissionens årskonferens. Den dåliga internet- uppkopplingen vi har i vårt hus i Höör uppmuntrar inte till längre stunder vid datorn.



Bra med långa söner som når upp till toppen..





Vackert i Höör





SKÅNE



Nu är vi i alla fall hemma i Manila igen. Någon frågade mig i Sverige, vad är egentligen ”hemma ” för er. Jag kunde ärligt svara: Både Sverige och Filippinerna. Efter snart 8 år här, känner man sig väldigt hemmastadd, men svensk är man ju i skinnet och själen ändå.

Våra veckor i Sverige var verkligen härliga bortsett från att både Thord och jag fick en virus-släng.  Det är så kallt i Norden så jag fattar inte hur virus kan leva och frodas som de gör.

Konferensen med  ledarna för de olika länderna som Barnmissionen arbetar i var givande och intressant. Vi fick möta representanter från Ukraina, Zambia, Kenya, Moldavien och Bangladesh. Att utbyta erfarenheter, idéer och arbetssätt är alltid stimulerande.

Tre av deltagarna i konferensen. Det är KAAAALLT.

Tom

En härlig nyhet för dem som följt min blogg är att Tom, dansken som suttit i fängelse i Manila i 3,5 år och som vi regelbundet hälsat på i 2 år, blev frisläppt i december. Han kom till flygplatsen i torsdags i Köpenh. och vinkade av oss bara för att träffa oss och han var sååå lycklig. Undra på det !!!

 Nya utmaningar

 Vi landade i Manila natten mellan torsd. och fred. Och den fuktiga 28 gradiga luften smekte huden som bomull.  Våra jackor åkte av med en hast och mina stövlar kändes på helt fel plats på mina fötter.

På fredagen var Thord på vårt nya kontor i Rodriguez och allt var i sin ordning. Bygget som påbörjades i December av 2 familje-hus till Barnbyn är på god väg . Spännande ! Du ska få följa med på denna resa.

Det är väldigt många bollar som just nu är i luften och som måste landa för att bli verklighet: kliniken på Hills of Grace, filialen till Skills Training i Rodriguez, ett  nytt program för att bekämpa undernäring som är så vanligt bland de ekonomiskt drabbade, läs ”fattiga” familjerna.

 Bilden av undernäring är ju inte bara ett utmärglat döende barn utan barn som äter för lite och fel mat, barn som inte får i sig vitaminer eller rätt sorts proteiner  och kolhydrater. Inte enbart bristen på pengar utan oupplysta mammor är ofta orsaken till barnens undernäring. Undernäring gör att barnen får dåligt immun försvar, hjärnan utvecklas inte normalt och motoriken försenas. Åldrarna 0-3 år är de farliga. Missionen har under många år drivit en undernäringsklinik dit barnen fått komma under kortare eller längre tider. Nu kommer vi att jobba parallelt med den och arbeta med hemmen och hela kvarter med upplysning och kontroll av undernärda barn.

Ja det var nog allt för denna veckan. Det kommer mera - om hälsan står oss bi, internet fungerar och världen består.

Den här ödlan heter tuktuk på tagalog, den bor under taket på vårt hus, är ca 20 cm lång och helt ofarlig. Igårkväll satt den utanför  köksfönstret.