Flygdags och innan dess jordskred

En liten hälsning så här på fredags eftermiddagen, några timmar innan vi tar flyget till Sverige för några veckors semester. Jag tycker inte om att flyga men det måste till om man ska få träffa sina nära och kära. Jag längtar hem till de allihop och ser fram emot att få umgås med både dem och en del av er som läser denna blogg. En som har ändrats mest på  några månader är Lily Rose och det ska bli så härligt att få krama om henne och tala om för henne att ”Jo, hon har faktiskt en mormor, fast hon är långt borta”.

Det har varit en intensiv vecka nu innan vi ska iväg, men det känns som om allting är under kontroll med de goda medarbetare som det finns i Missionen. Allt kommer att rulla på smort och bra.

Inatt så hade vi nästan oavbrutet vrålregn, timma efter timma störtade det ner. Det började läcka in lite här och var inomhus. Eftersom vi har plåttak på huset så rostar skruvarna och där kommer vattnet in. Det regnade så häftigt att jag tänkte : Gode Gud ínte en Ondoy upplevelse igen som vi hade för 3 år sedan.

Imorse var vi uppe tidigt både Thord och jag och vid 4.30 tiden hördes ett förfärligt brak. Jag skrek till Thord att  nu rasade hela förrådstaket in. Men, nej det var det  inte, utan ett litet eller halvstort jordskred från våra grannar, ett katolskt seminarium som vi bor liksom nedanför. Muren uppe släppte, av allt regn vatten och leran kom farande ner hos oss.

 Nu kan jag bättre förstå hur stora jordskred händer. Om det inte finns träd och växter som håller fast jorden så undermineras den av vatten när det regnar och plötsligt så lossnar ibland tonvis med lera och far ner i dalarna. Vi har haft många sådana katastrofer i landet sedan vi kom hit. Det förekommer en hel del illegal trädfällning på många platser så bergen ser nakna ut , men myndigheterna försöker gå efter dessa kriminella element, för de vet vad det kan bli för resultat i naturen.

Ja det var det, nu ska jag avsluta vår packning och ikväll bär det iväg med Emirates över Dubai. Resan tar ca 24 timmar om man räknar ihop allt, flygtid ca 14 .

Jag vet inte om det blir så mycket bloggande i Sverige, vi har lite stökigt med internet i Höör. Men det kommer nog en och annan nyhet.



Några mango dröjer sig kvar på trädet i vår trädgåd.




Lilla Jobeline tar sig nu i vikt och aktivitet. Underbart att se.



Thord 65 i bild och text

Så här började dagen ....en bricka på säng med tårta, ljus och blomma från trädgården samt lite skrovlig födelsedags-sång av undertecknad, som vid ett sådant tillfälle storligen saknade den övriga familjen att sjunga tillsammans med...Snyft !

Men det blev bättre med firandet fram på eftermiddagen. Vid 14.30 vandrade vi in hand i hand, Thord och jag till en härlig väntande skara av personal på Barnmissionen, så gott som alla var där. Jag kände mig som Dr Phils fru, de går alltid ut ur Phils show, hand i hand....vi gick in....

Här sjunger en del av personalen ett potpurri av sånger.

 Lärarna på Shining Light Center är duktiga på att dansa folkdans, synd att detta inte är en video...

Stämningen var på topp hela em. Till vänster om Thord sitter byggherren på Hills of Grace Danny Domingo samt arkitekten Marc Bagasbas

Under programmets gång fick vi se videohälsningar från alla våra 4 barn samt Thords syster. De avlyssnades och sågs med tårade ögon även om det inte syns just på detta kortet.

Och efter programmet tid för MAT...

En av gåvorna till festen kom från Danny Domingo och det var helstekt gris. "Lechon" som det heter på tagalog är en fullständig delikatess och ett MÅSTE vid högtidliga tillfällen på Filippinerna. Thord här med Assistant Missionleader Zeny Ablang och Chauffeur Belgas.

 Minsta deltagaren på festen var lilla Jobeline som nu ökar i vikt och hälsa för varje dag

Thord höll ett avslutningstal där han poängterade hur viktig kallelsen har varit för honom till uppdraget att tjäna Gud och sina medmänniskor. Den har burit när det varit motigt och är än idag drivkraften till fortsatt engagemang så om ni tror att min man går i pension nu så misstar ni er.

 Festen är över, bara städning kvar. Men vilken fest det blev! En dag att minnas.

regn, förskolebarn, nya hus och besök.

Regn och sol och åter regn

Regnperioden på  Filippinerna gör verkligen skäl för sitt namn. Varje dag gryr med uppehåll, många gånger är det solsken och efter lunch kommer regn. Ibland ett strilande mjukt regn som idag och ibland våldsamma oväder som förra veckan då himlen blir gråsvart och korsas av blixtrar, åskan dånar och vatten-reservoarerna uppifrån töms på sitt innehåll.

 Vår utmärkt duktiga trädgårdsman har en fiffig lösning på att skydda huvudet när det strilar ner.

Förskolan på Hills of Grace är i full gång och man hör hur barnen sjunger, skrattar och leker.Om man går in genom denna dörr hittar man .......

...dessa härliga barn.

På Hills of Grace fortsätter byggnationen av fler familjehus.

Besök i vårt hem

Vi har haft fullständig myr-invasion hemma och då löser man det på följande sätt.

Myrorna vill vi inte ha men den lilla gecko ödlan är välkommen, den käkar upp insekterna åt oss. Denna på bilden satt på utsidan av köksfönstret så det du ser är magen. Den är inte så skräckinjagande som den ser ut, bara ca 10 cm lång. Den har mycket intressanta fötter med sugproppar så den kan gå vertikalt genom livet...

Baguio besök och Juveline

Besök i Baguio

I helgen har vi haft besök av min svägerska, Thords syster Maud. Vi passade på att ta vår tur till Baguio som vi gör under den varma perioden av året. Baguio ligger bara 25 mil norrut i landet uppe i Cordillera massiven. Men resan tar ca 6 timmar. Den går först på en motorväg i 10 mil, sen kommer det samhälle på samhälle med tricykles som tuffar fram i 35 km i timmen och som ska köras om. Lastbilar, bussar, överfulla jeepneys och människor befolkar resten av vägen. De sista 3 milen slingrar sig uppför tills man når 1500 meter över havet och där, nästan lite plötsligt, ligger staden som är byggd på kullar. Den grundades av amerikanarna alldeles i början av 1900-talet och är idag en överbefolkad stad dit massor av  människor åker för att undgå värmen under den heta årstiden. Det är också en lärostad med många skolor  och universitet för både filippinska ungdomar och utländska studenter.

Husen klättrar uppför Baguio kullarna

Solen går ner över närmaste kullen

 Baguio förstördes i en jordbävning 1991 och Skandinaviska Barnmissionen gjorde en stor insats när det hände, genom att upprätta tältläger och förmedla medecin som svenska försvaret skickade ner i 2 Herkules plan.

Nu är Baguio återuppbyggt sen många år tillbaka och sjuder av liv.

När vi åker dit brukar vi ta in på ett gästhem som drivs av en missionsorganisation. Temperaturen ligger på ca 20 plusgrader när det är 30 plus i Manila, så skillnaden känns direkt. Doften av tall-barr är ovanlig för våra Manila-näsor och känns fräsch.

Här får man chans att varva ner, läsa böcker, prata och sitta i solen utan att svettas.

 Första kvällen tände vi en brasa för det var bara 19 grader....





Tät djungel-vegetation täcker Cordillera bergen där man in på 80-talet fortfarande kunde hitta huvudjägare.



Nyheter om Juveline

Lilla Juveline som kom till Barnmissionen i mycket dåligt skick för en månad sedan mår otroligt mycket bättre idag, hon sitter och leker med Duplo Lego, ler och skrattar och älskar mat. Man blir glad och varm om hjärtat när man ser henne. Hon har en lång väg kvar att gå tills hon är helt återställd från den svåra undernäringen men hon är en riktig liten”fighter” tror jag.

 Juveline är inte så förtjust i kameror...