Vilken återförening !!!!!!

För några veckor sedan kom Oscar och John till Hills of Grace för att jobba som volontärer. John gör sin praktik här för Bibelskola Livskraft som han går på i ett år och hans goda vän Oscar följde med. Båda killarna har varit jätteduktiga med att leka med barnen i Barnbyn, bl.a. att sparka fotboll.  De har också städat, tvättat fönster, spikat och sågat.

John adopterades från Filippinerna när han var 2 år gammal. Idag är han 20 år.  Han kom till Filippinerna utan en tanke på att söka sina rötter, det var inte hans agenda , han ville bara se sitt födelseland.

Efter några dagar på Hills of Grace då han fått höra en del om Barnby-barnens bakgrund och livshistoria så började han tänka på hur det hade varit om han inte fått komma till Sverige som adoptivbarn. Han funderade på var hans ursprungsfamilj kunde finnas och om de kände sig skyldiga för att de lämnat bort honom när han var liten. Plötsligt kände han ett behov av att försöka hitta dem. Han pratade med Thord och mig om det. Det lät inte lätt. Efter att ha fått en hel del information från sin svenska mamma, information som han inte visste fanns, sattes en av missionens socialarbetare på att börja ringa runt.  Den ena ledtråden ledde till den andra och så, nästan som genom ett under, hittades hans familj. I måndags var det dags att åka och träffa dem 10 mil söder om Manila. Han fick möta båda sina föräldrar, sin mormor och en yngre syster och hennes barn. Föräldrarna var överlyckliga att få se sitt barn igen och berättade för honom att när han föddes var pappan arbetslös och mamman svårt sjuk och låg kvar på sjukhuset efter förlossningen. Ingen kunde ta hand om det lilla barnet och han lämnades så bort för adoption. Men de hade alltid undrat hur det gått för den lille sonen och känt skuld för sitt beslut. Nu kunde Johan lyfta av dem skuldbördan och tala om för dem att han inte var arg och besviken utan att han fått ett bra liv i Sverige. Vilken solskenshistoria, en helt oväntad sådan. John åker hem till Sverige med minnen härifrån som han aldrig trodde skulle vara möjliga.

Tårarna flödade

John med sin mormor, mamma, syster och pappa.

John och den lilla systerdottern han inte visste fanns

Mors dag och Drop in Center in San Isidro

Idag är det Mors Dag på Filippinerna. Jag tänker på min mamma Olga Newman med stor tacksamhet i mitt hjärta. Hon föddes en vacker majdag i byn Lauker, i Norrbotten. Tidigt kände hon en kallelse att resa ut som missionär vilket hon också gjorde. Som 30-åring for hon till Mongoliet och där träffade hon min pappa. De gifte sig i den lilla mongolstaden Wangiefu och arbetade i området i närmare 7 år. Det var primitivt, ödsligt, farligt och ensamt många gånger men tron, kallelsen och kärleken till människorna bar genom alla strapatser. Min barndom är fylld av glada minnen av vår familj. Mamma fanns alltid där.

Min mamma, min syster Gunilla och jag med en mongolkvinna

” Always love your mother because you will never get another” var det någon som skrev på FB idag.

Jag satt en dag bredvid en av de små flickorna i Barnbyn. Hon tittade fascinerat på de tydliga ådrorna på min högra hand. Så minns jag min mammas hand när hon blev äldre. Jag är tydligen där. Jag bär min mammas ring varje dag, i tacksamt minne.

Ett program som jag inte tror att jag berättat så mycket om i min blogg är Barnmissionens ”Drop in Center”. Det är en fritids aktivitet för barn i åldrarna 6-12 år. De får komma till Barnmissionens center i San Isidro som är en s.k. ”relocation area”. När slumområden inne i huvudstaden jämnas med marken för att ge plats åt höghus och affärscentra flyttas tusentals människor med eller mot sin vilja ut till områden utanför stan. I Montalban där Barnmissionen numera har sitt huvudcenter finns det mer än 100 000 sådana omflyttade individer. Ingen vet riktigt hur många de är. Myndigheterna bygger enorma skolor för att svälja de tusentals barnen. De flesta familjerna är väldigt fattiga. Männen jobbar på kontrakt på byggarbetsplatser inne i Manila och kommer bara hem på helgerna med den veckans lön som sen ska räcka till den stora familjen. Vi har gjort enkäter i San Isidro och funnit ut att familjerna har i snitt fem barn. Kvinnorna har ingen inkomst och bidrar inte till försörjningen eftersom det inte finns några jobb för dem. På Drop in Centrat får barnen vara några timmar om dagen, leka, spela spel, lyssna till musik och berättelser, sporta och läsa läxor. Man får också lära sig om kristen etik. 

Barnläger på Hills of Grace

Under veckan som gått har det varit barnläger i tre dagar  på Hills of Grace för ca 70 barn. Det är full rulle på tomten. Maten lagas på gas-spisar utomhus under tak och sedan äter man på medhavd tallrik ute på gården. Picnic med andra ord. Programmet består av undervisning, sånger, lekar, tävlingar och sista dagen bad i en pool. Lyckan är fullständig. Jag observerar med tungt hjärta att en hel del av barnen är oerhört magra. De får säkerligen inte tillräckligt med mat i sin hem. Att komma ifrån sitt bostadsområde med allt vad det innebär- trånga gränder, heta asfalterade gator och iband öppna kloaker är en upplevelse som är mycket speciell för dessa barn. Barnen kommer från de platser där vi haft Kiddy Bible Class i 3 månader.

Nu verkar det som om monsunregnen tagit sin början. De brukar komma i juni så det är lite tidigt. Det är först mycket varmt av den starka solen sen fram på eftermiddagen mulnar det till och så kan regnet ösa ner oftast väldigt lokalt. Vissa gator i Manila blir lätt översvämmade eftersom avrinningen är dålig. Många dräneringsrör är igensatta efter att folk slängt plastpåsar på gatorna som sen fastnar i rören.

  Manila har extremt dålig luft. Stan ligger som nummer 16 av 300 städer i världen när det gäller mått på luftförorening.  Men ännu har man inte börjat lagra ren luft i påsar som på bilden från Beijing.