Bygge, fotboll, åsikter och smultron

Veckan har gått i byggnationens tecken, dvs fortsatt omläggning av delar av taket. Allt sådant tar betydligt mer tid än man tror innan man börjar, det vet alla som är frimodiga nog att ge sig på sådana projekt egenhändigt.

En paus tog vi dock en kväll och åkte ner till Ringsjön. En liten rodd-båt skulle man kanske ha så småningom och kunna fiska upp sin egen aborre tänkte jag. Det kan komma kärva tider då det kanske inte finns nån fisk att köpa.

 

Nu följer tre reflexioner. Ingen av dem är särskilt djupsinnig, förresten varför ska det alltid vara djupsinningt? Om det överhuvudtag är tankeväckande så är jag nöjd.

Reflexion ett:

I förrgår var det damfotboll Sverige-Tyskland. TV´n stod på under matchen och mina i vanliga fall helt fotbolls-ointresserade blickar drogs dit gång på gång. Så duktiga de var, så energiska och så hårt de jobbade. Ja, båda lagen förstås. Men det blir alltid en som till slut vinner och det blev inte Sverige, tråkigt nog tycker vi svenskar så klart. Till och med mina i vanliga fall helt fotbolls-ointresserade ögon vättes av  att se Lotta Schelins tårar av besvikelse och sorg samt den modiga marschen som laget gjorde runt planen efter förlusten.

Mina tankar gick osökt till att allas våra liv är ett jagande mot olika mål. Vi jagar efter lycka, vi jagar efter kärlek, vi jagar efter pengar, vi jagar efter berömmelse, vi jagar efter rätt utseende, vi jagar efter bekräftelse, vi jagar efter inre frid, ja listan kan göras hur lång som helst.För mig är det sista det viktigaste. I Bibeln står det om att

 ” vila i Gud” och det vill jag göra.

Reflexion två:

Jag går gärna en promenad i skogen där vi sommarbor. Träden, stigen och omgivningarna ser ut på ett visst sätt. Efter en stund så vänder jag och går samma väg tillbaka men nu ser jag en helt annan bild. Det är samma träd, samma stig, samma omgivning och ändå ser det annorlunda ut. Precis så är det med våra åsikter och vårt synsätt. Vi tror att alla andra ser vad vi ser och då ska de tycka vad vi tycker. Vi har så lätt för att dömma andra för att de inte gör som vi. Ja jag säger ”VI”, jag får ofta skärpa mig och tänka på att det jag ser är mitt perspektiv. Jag är begränsad till vad jag vuxit upp med, vad jag lärt mig under resans gång och vad jag upplevt som är helt mitt eget. På samma sätt är det med alla jag möter, de har alla sin vinkel, sitt perspektiv och jag vill kunna  möta dem med ett öppet och förstående sinne.

 

Reflexion tre:

Det är allmänt kännt att det är bra att hålla sin blick uppåtriktad av flera olika skäl. Annars kan man lätt snubbla och bryta benet, man kan missa en bekant som möter en och sen tycker man är mallig som inte hälsar, man kan helt enkelt bli överkörd av en cykel eller en bil.

Men ibland kan det vara en fördel att titta neråt. Som idag. Jag gjorde just det och upptäckte ett smultronställe med de största smultron jag någonsin sett. De dolde sig under sina löv men det lyste ändå vackert rött, så de kunde inte gömma sig för mig. Jag plockade dem såklart och trädde upp dem på ett strå. Ni minns väl sången som ofta sjöngs på skolavslutningar ” Barfota utan strumpor och skor ska jag vandra med dej.....jag plockar smultron vid vägens kant och trär sen ut dem på strå...”

Men uttrycket ” lika som bär” har jag ingen förståelse för. Inte ett enda av smultronen är likt det andra. Var och en har sin färg, sin form och sin storlek. Sen har jag på slutet trätt på fyra små skogshallon. Passar de där ? ja det är klart. Mångfald ger bredd.

En fortsatt bra sommar !!!

Sommarföljetongen forts med storkbesök .

Sommarföljetongen fortsätter. Förra söndagseftermiddagen åkte vi på “sightseeing” i vårt närområde. Det är ju ofta så att det man har närmast sig vet man inget om. Fulltofta naturreservat är ett fint område i Skåne. Där finns bl.a. ett museum som visar hur jordbruket såg ut ” förr i tiden”. Det är uppbyggt för att passa som undervisning till barn, så jag kan tänka mig att skolklasser kommer dit under skolåret.

På en underbart grön äng gick islandshästar och betade. Dem kan man rida på, mot betalning förstås.

Det är inte alltid lätt att hålla reda på öppettider för affärer, företag, vårdcentraler eller vad det nu kan vara som öppnar och stänger . NATUREN HAR ALLTID ÖPPET skyltade man med i Fulltofta Naturreservat. Och så sant det är.

 

Den här pållen hade behövt besöka en frisör...

Efter besöket i Fulltofta följde vi en skylt som pekade mot ett ”Storkhängn”. Efetrsom vi aldrig sett något sådant kändes det naturligt att stanna till där. Intressant var det. Under ett enormt nät fanns en massa storkar som tydligen inte kan flyga, fråga mig inte varför. Men uppe på taket var två  bon med fria storkföräldrar och storkbarn.

På tal om storkar så fick vi rapport från Filippinerna att Hills of Grace besöktes av 2 storkar förra lördagen och efter sig lämnade de en liten flicka och en liten pojke. Det finns en  födslo-klinik på Hills of Grace och allt gick bra när dessa små såg världens ljus. Två mammor födde sina barn med 3 timmars mellanrum.

Tillbaka i Sverige....ja jag vet att det jag berättar hemifrån antagligen inte alls är av intresse....men håll tillgodo ändå.

Arvegods ska man ta hand om. Jag hörde att koppar inte har något värde. Ändå så fångas det tjuvar i Sverige som stjäl koppar ??? Denna kaffekittel har tillhört min svärmor och efter puts blev den så vacker så.

Tips:

Om du hittar ett recept som du vill skriva av och inte har papper och penna men en mobiltelefon så ta ett foto......Detta ser gott ut, lite väl mycket smör och socker, men havregrynet är bra.

Ingen risk att vi är arbetslösa under vår Sverigetid. Thord jobbar på taket med att byta ut träbalkar som blivit fuktiga under takpannorna. Hans fru städar runt honom och ser till att han får mat och dryck. Och så plockade hon de två sista smultronen på tomten.

 

 

Forts.sommar i Sverige

Sommar sommar sommar……låter det i radion i P 1  varje dag klockan 13. En del av dessa sommar-radiopratare är väldigt intressanta, andra är för mig helt utan dragningskraft. En norsk författarinna som heter Sarita (plus ett norskt efternamn som jag inte kommer ihåg) talade i veckan och berättade om sin uppväxt och bakgrund. Hennes livsöde som indisk invandrare till Norge för många år sedan fascinerade mig. Ett av musikinslagen, från indiska Bolliwood, fick mig att drömskt och sakta röra  mina händer i takt med musiken. För att det ska vara på riktigt måste man ha extremt långa färgade naglar och det har ju inte jag...........

Sommar i Sverige betyder att vara ute så mycket som möjligt i vår vackra natur. Här är ju värmen hanterbar i motsats till Filippinerna där det var outhärdligt hett innan vi kom därifrån.

Ett besök i Västra Hamnen i lördags kväll gav mig dessa vackra bilder. Thord och jag var där med vänner och lyssnade till fint gitarrspel av Peter Tegnér. Ganska exakt klockan 22 gick solen ner i havet som ett rött klot. Vi säger att solen ”går ner” men det är ju vi på jorden som snurrar----Vackert var det i alla fall. Thord försökte fånga solen som en diamant. Tipset att ta ett sådant foto har vi med oss från Cox Bazar, världens längsta sandstrand. Den ligger i södra Bangladesh och där kan man få se de mest extraordinära solnedgångar.

  Turning Torso i kvällsljus

Ett litet projekt som Thord åkte på i veckan var att hjälpa till och tapetsera barnbarnets rum i en tjusig tapet med träd, blommor och fåglar på. Barnbarnet självt hade fått ett par nya skor av sin mamma. Skorna var från Marocko och den lilla  såg plötsligt ut som om hon kom från ” Tusen och en Natt”.

Thord ( i sina egna ögon den ”evigt unge”) provar yngste sonens motorcykel.

Olika världar: Nedan Manila med sin smog som omfamnar hela stan med sitt gråa täcke 

och Östra Ringsjön i kvällsljus

Sommar i Sverige

Nu är det snart tre veckor sen jag skrev min senaste blogg. Sedan dess har vi förflyttat oss till vårt fädernesland, frusit mycket men också njutit av soliga dagar samt haft mycket trevligt med familj, släkt och vänner. DET är det viktigaste för oss, att träffa och ha gemenskap med de vi älskar extra mycket.

Efter några dagar i vårt skogshus i mitten av Skåne körde vi till Nyhemskonferensen och var med på en nätverksträff för församlingsarbetet i Bangladesh. Det finns enormt mycket att göra för dessa våra kristna bröder och systrar på den indiska subkontinenten som kämpar en ojämn kamp mot fattigdom och ibland förföljelse för sin tros skull. Thords och mitt hjärta klappar extra varmt för detta land där vi tillbringade 11 år, där våra söner föddes och där våra äldsta barn växte upp.

Efter stoppet i Nyhem drog vi upp till Stockholm för att besöka Thords syster som bor kvar i den fastighet som föräldrarna köpte 1948.....Där samlades vi 21 personer, barn och barnbarn i en härlig gemenskap med en i huvudsak blå himmel och glad sol över oss.

 

På promenad ner till vackra Mälaren

I måndags gjorde jag något som finns med på min lista av saker jag vill göra och hinna med innan jag lägger av och inte orkar mer. Gode Gud,  måtte den dagen vara mycket avlägsen. Det var att paddla kanot.  Det kanske låter banalt och enkelt men för mig var det en ” first experience”. Thord och jag i en kanot och vår dotter Marie och hennes man i en annan gav oss käckt iväg från en campingplats vid  Ringsjön. Under smått  muttrande från Thord att jag paddlade snett och mycket paddelplask från min sida lyckades vi komma vi över till en fin vik där det blev fika och mackor. En alltigenom jobbig, rolig och festlig upplevelse. Det kändes i armar och ben dagen efter.

På tal om min ”upplevelse-lista” så finns det betydligt svårare saker kvar på den. Som  t.ex. att vandra i den svenska fjällen, kämpa mot myggen, få skavsår, bo i minitält på tundran och äta torkat kött och att gå på Kinesiska Muren.

 

Medan vi är i Sverige håller vi ständigt kontakt med Barnmissionen på Filippinerna. Jag har bl.a. följt en liten familj som vi hittade på vår Medical Missíon veckan innan vi lämnade Manila. En relativt ung mamma kom med svårt undernärda barn. De hade behövt komma omedelbart under vård hos oss men pappan har emotsatt sig detta. Det finns ett stort mått av skam över att inte kunna underhålla sina barn så att de mår bra. Jag fick ett mail idag från den ansvariga  sköterskan på missionen. Hon berättade att barnen fått läkarvård, mjölktilläg i hemmet och tillsyn tre gånger i veckan så vi hoppas att det ändå ska gå bra för denna lilla familj.