Två funderingar och många julfester

Dags för den sista bloggen innan jul.

Två Funderingar:

Banken ska man INTE gå till denna veckan och inte nästa heller för den delen enligt bank killen jag pratade med. Jag var där för att förnya mitt visa kort som desintegrerat i filippinsk värme. Banken var absolut full av folk och många av dem var gamla med rullatorer. De har ju oftast inte internet. Vad jag tänkte var att det skulle funnits många fler möjligheter till sittplatser åt dessa samhällets trötta medborgare.

Jag har gått  förbi Hemköp vid Triangeln några gånger och när det var som allra kallast, snöflingor yrde och vinden trängde in i märg och ben, satt där en kvinna nerhukad med kappans kapuschong nerdragen över ansiktet. Hon satt alldeles tyst och stilla i kylan  med sin plastburk framför sig där förbi ilande människor med julpaket i famnen då och då la en slant . Märklig syn i ” välfärdsverige”.

Mina två veckor i Sverige har fyllts av olika slags aktiviter men mest har det varit Familjen så klart. Att få vara med sitt lilla barnbarn och lära känna henne är en gåva.

Men jag har också varit i ständig kontakt med Thord angående de många programmen i Missionen som är aktuella just i december. Med det mångfaldiga arbete som bedrivs så blir det också många julfester. Jag tror det är 18 stycken iår.  Ska bara nämna om 2 av dem.

Uppe vid Sitio Pintor, Rodriguez soptipp ordnades en fest med juldrama och utdelning av kläder till både barn och vuxna.

Alla tittar och lyssnar intensivt när juldramat spelas upp. Nedan De Vise männen.

Under festen är det tävlingar och lekar som engagerar alla.

På Hills of Grace samlades förskolebarnen och de 8 små killarna i Barnbyn till julfest. Antagligen var det första gången överhuvudtaget som denna lilla grabb fått en julklapp. Vilken lycka!!!

Så blir det då jul igen, en jul som inte ser likadan ut på olika platser i världen. I Muslimvärlden firas den t.ex. inte alls. På Filippinerna firar man stort, det är ju ett katolskt land, men där finns inga granar, ingen snö, inga advents ljus och det är 28 grader varmt.

För oss i Skandinavien är julen en tid då ljuset som saknas ute tänds inne. En Ljusets högtid.

Så allt gott till dej och glöm inte varför vi firar denna högtid.

Skolbarnens julkonsert på Europaporten i Malmö

Kaaaalla Sverige, tyfonen och nya pojkar

BRRRRR vad kallt det är i Sverige. Nog brukar det kännas skillnad i antal grader när man landar i Skandinavien och kommer från Asien, men denna gången var det extremt speciellt. När jag kom dragandes på min gamla resväska delvis full med kepsar för Barnmissionen så yrde snöflingorna omkring mig och marken var vit. Sonen Micke mötte med en extra fleece kofta som genast togs i bruk.

Ja så var man ” hemma ” i Sverige. Efter snart 8 år på Filippinerna vet man knappt vad som är mest ”hemma”. Jag har landat i att man faktiskt kan ha mer än ett ” hemma”, en plats där man kan känna igen sig, där man har vänner och där man har en uppgift.

 Just nu befinner jag mig alltså i Sverige för att vara med mitt lilla barnbarn samt att vara med  i förberedelserna  för den yngsta dotterns bröllop i januari.

”Hemma” i Manila finnsThord som har fullt upp med arbete, möten och planering inför nästa år. Vi har kontinuerlig kontakt över internet, välsignade internet när det gäller kommunikationer.

Många har undrat över den tragiska katastrofen med tyfonen Pablo som orsakade död och förödelse nere på södra Filippinerna för ca en vecka sedan. Den kom aldrig in över ön Luzon med sina tättbefolkade städer, bl.a. Manila. Men nöden är enorm där den slog till. Det ÄR ett utsatt land, Filippinerna, där det ligger utslängt med sina 7000 öar mellan två världshav. En del människor säger till mig: varför låter man folk bo på så utsatta platser? Ja, det är en bra fråga. Om de äger marken, vart ska de flytta? De kanske bott i generationer på samma plats, åkrar och planteringar ger skördar som ger pengar.  De flesta vet att de bor farligt men ser ingen annan lösning på sin tillvaro. Regeringen och lokala myndigheter har i alla fall skött sig mycket bra under katastrofen, varningar gick ut i tid så folk kunde sätta sig i säkerhet , annars hade tyfonen kostat ännu fler människoliv.

Nu har vi 8 små goa pojkar i Barnbyn. De sista fyra kom strax innan jag lämnade Manila. De har oehört tragiska öden och uppgifterna om de enskilda barnen  är såklart konfidentiella, men så mycket kan jag berätta att en liten kille lämnades av sin mamma vid en busshållplats med löfte om att hon skulle komma tillbaka men hon kom aldrig. Ingen vet var pojken bodde. En annan var misshandlad och har ärr på kroppen av det. Nu har de kommit ”HEM”.

Nu är det jul i Barnbyn

I  San Isidro, ca 5 km från Hills of Grace  håller en helt ny lokal att göras iordning. Vi får låna den gratis av de lokala myndigheterna. Där kommer en liten yrkesskola igång under januari månad.

Byggnaden vi får låna

Advent, besök i Sitio Pintor och "Dinner for a cause"

Först vill jag önska dig som läser min blogg en Glad och Välsignad Adventstid som ju börjar idag den 2 december. På Filippinerna firas inte advent och inte heller i de flesta andra länder i världen. Jag tror det är en väldigt svensk och kanske skandinavisk tradition, en väldigt fin sådan. Jag hoppas att adventstiden blir en tid då många annars icke kyrkvana svenskar besöker en gudstjänst. Vi är otroligt avkristnade i vårt svenska samhälle. Nu får man enligt skolverket inte berätta om Jesu födelse, stallet,änglarna och de vise männen för skolbarnen nu till jul. Det är så man inte tror sina öron.  Där skiljer sig Filippinerna på ett föredömligt sätt. Gud och tron är en aktiv del i allas vardag. Man börjar dagen med bön ända upp på myndighetsnivå. Överallt på restaurangerna ser man folk som ber bordsbön. Och ingen skäms för Gud.

Veckan som gått har innehållit två intressanta inslag.

 I onsdags var jag med vårt hälsoteam upp till Sitio Pintor, slumområdet som vuxit upp runt Rodriguez soptipp. Där bor idag ca 4000 människor. Familjerna har många barn och föräldrarna sliter hårt för att få livet att gå ihop. Man jobbar med sopsortering i dalen där lastbil efter lastbil tömmer sopor från Manila. Man kan tjäna upp till 35 kronor om dagen.

Barnen kan inte börja skolan förrän de är 10 år gamla för först då får de åka uppe på sopbilarna till skolan som ligger 4 km bort. Mödrarna föder sina barn i ” skjulen” med hjälp av traditionella barnmorskor, dvs utan formell utbildning. I detta område har vi vägt barnen och det visade sig att en tredjedel var mer eller mindre undernärda. Efter det har missionens hälsoarbetare gjort hembesök och hållit mammakurser och det fortsätter vi med under december. Det kommer också att bli en härlig julfest i Sitio Pintor med utdelning av kläder.

”Dinner for a cause”

I torsdags kväll var vi på en ”Fundraising Dinner”. Missionen som nu byter namn från Scandinavian Children`s Mission till Children`s Mission Philippines behöver hitta lokala stödjare, filippinare som har pengar eller som äger företag och som  vill vara med och ge till sitt eget folk.  Det finns många människor med stort hjärta och full plånbok, det gäller bara att hitta dem och få dem med på tåget. Vi bjöd folk att köpa biljetter till en måltid på en restaurang för att informera om vad Childrens Mission gör i landet. Det var också en konsertkväll med flera fina musikaliska inslag. Man fick skänka pengar på plats eller ge ett löfte om stöd. Vi har inte facit i handen ännu men hoppas på ett bra resultat.

Hem till Sverige.

På tisdag natt sätter jag mig på flyget och drar till Sverige. Vi har två döttrar som behöver lite extra hjälp under december månad, en med barnpassning och den andra med förberedelse inför sitt bröllop. Så jag överger Thord som kommer efter först den 23 december, i grevens tid för att fira jul med familjen. Jag tycker det ska bli speciellt att komma till Sverige i adventstid för det är faktiskt första gången på 8 år. Jo, vi har varit hemma flera jular men alltid kommit precis innan jul och därmed missat advent. Jag gjorde i alla fall en liten adventsljusstake åt oss här men det blev det fulaste jag sett...Varje sommar tänker jag ta med en fin ljusstake från Sverige men då är ju all jul nerpackad och ingen affär säljer julsaker i juli eller hur ????

 Men ljus i trädgården har vi i alla fall .

Igår lördag stod jag i köket och lagade mat och frös ner till Thord som inte är så kulinariskt sinnad. Antingen kommer han hem till Sverige som ett benrangel eller överviktig efter all junkfood han ätit när han varit ensam. Inget av det är att rekommendera. Han kommer att ha fullt upp med arbete i december, den nya yrkesskolan i San Isidro ska rustas färdig, möten och sammanträden avlöser varandra och missionens olika julfester ska besökas där han ska tala och uppmuntra.