Påskintryck, Läger och Jordskred

PÅSK- INTRYCK

Påskveckan är över men intrycken av  veckan dröjer sig kvar…På långfredagen var det 24 personer bl.a. 3 kvinnor som lät sig korsfästas uppe i provinsen Pangasinan. En del av männen gör det varje år.

 Botgöring ? Löften till Gud ? Ekonomisk fördel ? Turistiskt skådespel ? Ja, det är nog allt detta.

Vi var ute och körde på långfredagen och hamnade mitt i en procession med dekorerade vagnar, s.k. ”floaters” med gips figurer i mans-storlek. Där fanns Jesus, lärjungarna, Maria, soldaterna med sina spjut, Pontius Pilatus-  ja hela Påskens budskap på vagnar, allt så naturtroget att det såg levande ut. Prästen gick före med sitt rökelsekar. De filippinska katolikerna utövar sin religion med stort nit, det är då sant.

LÄGER

Eftersom skolorna här är stängda för sommaren har vi möjlighet att ordna sommarläger i Shining Light Center, vår skolbyggnad som ligger 3 mil utanför Manila. Just denna veckan är det 72 barn från 8 – 13 år som busar och leker, sover ( ????) och äter, lyssnar till Bibelundervisning och sjunger under dagarna 3.

När man ser dessa underbara ungar som  alla varit med i vårt Barnarbete inne i stan under våren så kan man inte riktigt fatta hur deras levands-förhållanden därhemma ser ut. Till lägret tar man med sig sina allra finaste kläder. Begagnade kläder är oerhört billigt så även de riktigt fattiga klär sig ordentligt. Sen att man inte har rinnande vatten, toalett, elektricitet eller mat på bordet hemma är en annan femma.....oj det rimmade ju....

Thord och jag hälsade på lägerbarnen och deras ledare på torsdagsmorgonen och man blir bara såååå glad av att se deras lycka.



På ShiningLight Center är det livat



En del av barnen kommer från slumområden som detta.

Barnen ÄLSKAR att bli fotade.

JORDSKRED

På långfredagen inträffade en tragisk naturkatastrof söderut  på ön Mindanao. I provinsen Compostela Valley finns det en hel del guld i marken och där arbetar männen med att på egen hand gräva tunnlar för att leta efter den åtråvärda varan. Förra veckan rasade en massa lera ner över dessa tunnlar pga intensiva regn och begravde minst 15 människor. Fick världen reda på detta ?? Antagligen inte, men tidningarna här har speglat tragedin. Och det är nästan alltid de fattiga som drabbas, åtminstone i detta land. För när man letar efter guld på detta sätt är det minsann inga mängder man kan gräva fram.

Högst personligt

Nu är det bara FÖR VARMT. I tisdags gick temperaturen upp till 37 gr. nere i Manila och uppe hos oss lite utanför stan var det 34,5. Jag åkte jeepney och tricykle hem efter en ” Ladies Bible Study” träff och trodde jag skulle avlida innan jag var hemma. Det känns svårt att tänka klart när det blir så här varmt och det kan ju vara bra att ha det att skylla på när minnet sviker.

Idag har vi ätit en av papayorna som har mognat färdigt i trädgården. Kolla in så många kärnor den hade. Dessa kan man bara sätta ner i jorden så vips har man ett nytt papaya träd. Enkelt eller hur ??

Vår Marie är just  nu på väg till Abijan, huvudstad i  Elfenbenskusten, på ett nytt uppdrag för Rädda Barnen. Planen är att hon ska arbeta där i fem veckor med "Child Protection Programs". Tänk gärna på henne.

Påskvecka på Filippinerna

En riktigt skön och fin Påskhelg önskar jag alla läsare.

NU är det VAAAAARMT, det har jag sagt tidigare men nu är det ännu varmare. Luften är torr, naturen börjar gulna och temperaturen går upp mot 34 grader.

NU är det mango tid och det är inte den mango du köper på ICA eller Coop, det är riktig mango- gul och drypande söt smälter den i munnen. Utefter gatorna står mangostånden tätt och om man inte är överviktig så kan man äta hur många som helst. Och billiga är de.

Påsk-vecka på Filippinerna

Det är Påskvecka och när jag skriver detta är det Skärtorsdag. Det är otroligt tyst ute idag. Affärerna är stängda både idag och imorgon. Inga knattrande tricykles hörs på avstånd, ingen karaoke sjungs, alla verkar hålla sig hemma under dagen. Man orkar inte så mycket mer i värmen.

Ikväll däremot efter mörkrets inbrott blir det rörelse i området utanför vår subdivision. På vägen som går nerifrån Ortigas Avenue och upp till Antipolo City kommer tusentals människor att pilgrimsvandra inatt. Man går till fots hela familjer, gamla, unga och barn som bärs. Man vandrar en " Penitencia"= en Botgörings vandring  till ett par kända katolska kyrkor som ligger häruppe en mil utanför staden Manila. En del av de vandrande kommer att gå med naken överkropp och gisssla sig själva på ryggen tills blodet rinner, allt för att påminna sig om Jesu lidande på väg till korset. I en provins som heter Pampanga kommer en del män att låta korsfästa sig på riktigt för att sedan bli nedtagna. Detta sista skådespel, för det är vad det är, drar till sig tusentals turister varje år och jag för min del ser det hela enbart som ett turist jippo. Jag tror att det katolska biskops-rådet här i landet tycker detsamma för de har avrått från dessa korsfästelser. Under Påskveckan görs det mycket annat som anses vara fromt och välbehagligt inför Gud- man fastar, man samlar helande örter som under just denna veckan har mer kraft, man ger Gud löften, man ” dealar” med Gud- om Du svarar på min bön ska jag göra den eller den pilgrimsvandringen osv..

En av journalisterna i tidningen ”Phillipine Daily Inquirer”, har i alla fall förstått Påskens innebörd. Michael Tan skriver i sin  krönika: Den uppståndne Kristus borde påminna oss om att det inte är ett plötsligt utövande av självplågeri som Påsken bör handla om utan om uppoffringen för våra medmänniskor, det är den sanna styrkan och den sanna triumfen. Till det säger vi amen.

Man vandrar i tusental hela nattén till en plats som heter White Cross.

 Påskledigt

Det påstås att 1 miljon människor lämnar Manila för att resa hem till sina provinser över Påsken. Alla bussar, båtar och bilar är fulla av folk som ska hem, man kallar det för ” The Annual Diaspora of Holy Week”.

På Barnmissionen är kontoret stängt torsdag – söndag, endast undernäringskliniken är öppen med de 13 småttingar som just nu får rehabilitering där. Vi har fått in  flera nya barn från San Isidro i Rodriguez. De kommer från ” Relocation Areas”, stora gettoliknande byar som byggts av staten för att husera familjer som blivit hemlösa av olika orsaker- Tyfonen Ketsana 2009, bränder i deras kåkstäder, rivning av stora slumområden för nybyggen är några orsaker till förflyttningen. Dessa familjer har det oerhört knapert ekonomiskt och många barn mår dåligt. Skönt att vi kan hjälpa en del av dem.



San Isidro Relocation area

Högst personligt.

Vi har besök av vår dotter Jeanette under Påsken och det betyder mycket för oss. Att kunna uppehålla en levande relation till våra vuxna barn trots avstånden är viktigt. För det måste man ses ibland....

Vår labrador Sigge är ett litet monster till att förstöra allt som är löst omkring honom. Två fina orchidéer, otaliga andra plantor, två matskålar, en förlängningssladd och flera motorcykel- delar är bara några av de ting han ödelagt på sistone. Men vad kan man vänta sig av en 6 månaders valp.

West Crame branden, fängelsebesök och huset stiger.

Uppföljning av branden på West Crame.

I min förra blogg berättade jag om branden på West Crame måndagen den 4 april . På onsdagen gick jag runt i området tillsammans med vår pastor German de la Cruz och tittade på förödelsen. Antalet drabbade räknades till 718 individer, vuxna och barn. En del förlorade allt vad de ägde, andra hann rädda en del innan lågorna kom. Jag blir alltid lika förvånad över att det sällan dör människor i dessa bränder. Folk tar sina barn och bara rusar ut ur de smala gränderna. Flera av dem som förlorade sina hem tillhör Leto församlingen och har fått en tillfällig tillflyktsort bland vänner och släkt. Här på Filippinerna är man enormt generös med att dela med sig av det lilla man har när olyckan är framme. 

Den här lilla familjen med sin nästan nyfödda bebís fick en tillflykts plats i vår kyrka.

Tips. Om du dubbelklickar på fotona får du upp en större bild.

Besök på Bilibid-fängelset

I söndags åkte vi till fängelset på fm och hälsade på Tom Dalby, dansken som sitter inne för förskingring. Han hade varit sjuk men var bättre och blev såklart jätteglad över att få besök. Han vistas på ett s.k. ”Low security department” och det betyder att  de 2000 fångarna där kan röra sig relativt fritt i ett taggtråds-omgärdat område  utanför sina rum. 5 gånger om dagen ringer en klocka och då skall alla fångar samlas för att räknas in.

Där i fängelsets matsal möter vi Tom. I hans rum trängs 46 fångar berättar han. Själv har han en  ” Bur” i rummet som han kan låsa om. Där har han en liten fläkt, sina böcker och sin laptop!! Och det är han helt ensam om, han är klart privilegierad. Men ensamheten och isoleringen måste vara oerhörd och vi hoppas att han ska bli benådad snart. Han ber, tror och hoppas på det själv.

Byggnaden i Rodriguez stiger i höjden

Thord är ofta ute på Hills of Grace för att följa bygget där. Man är nu uppe och bygger på  andra våningen på huvudbyggnaden och snart gjuts taket där. Vi känner en blandning av förtjusning, inspiration och glädje, samtidigt som rädsla och oro över allt som sker. Glädje över en vision som blir uppfylld, oro över att allt ska falla på plats med pengar som saknas. Men vi går fram i tro och förtröstan att en Högre Hand styr.

                                    Taket på andra våningen gjuts antagligen kommande vecka

Nu är det sommar

Igår var den varmaste dagen på året hitintills och nu är det ingen återvändo- den filippinska sommaren är här. Det märkliga är att det svalnar ner på nätterna och det blåser en ganska skön vind, åtminstone utanför stan.

Denna veckan har vi vårt första barnläger ute i Shining Light Center. Där finns nu ca 60 barn i åldern 9-13 år. Det är en enorm upplevelse för dem att komma ifrån sina trånga bostäder - ut på landet- träffa nya kompisar, leka, tävla, lyssna till Bibelundervisning, sjunga och inte minst att äta 3 stora måltider om dagen plus två meriendas = fika.

Högst personligt

Den här gräshoppan tänkte dela duschen med oss men därav blev intet.

 Nu mognar mina 2 stora papaya frukter i trädgården.

Brand på West Crame, skolavslutning och dödsdommar.

Manila den 4 april

Nu har det snart gått två veckor sen jag bloggade sist. Dagarna har varit  fulla och min lilla laptop har pajat och är på lagning.

Brand på West Crame

Idag bröt det ut en stor brand ca 100 m från vårt huvudkontor, Leto Christian Center. Det började brinna inne i någon av de otaliga gränderna som vi är grannar med. Vi vet inte hur många som blev hemlösa men vår kyrka är full av människor som fått mat och en tillflykt över natten. Vi har just nu ingen aning om hur länge de behöver stanna och vad som kommer att hända imorgon. Vi tar en dag i sänder.

Röken bolmade över området i 1,5 timme

Ett tiotal brandbilar bekämpade elden

Skolavslutningar

Det filippinska skolåret slutar nu i mars och alla barn har sommarlov i april och maj. Dessa månader är de klart varmaste månaderna i detta land då temperaturerna klättrar upp till 35-37 grader. Man säger att det finns bara två årstider här - den varma och den mycket varma.

 En skolavslutning på Filippinerna är en viktig affär. Även de yngsta förskole barnen klär sig i en vit toga och en platt doktorshatt. Det är oftast ett långt program där alla mammor är närvarande, en del pappor och mor och farföräldrar. Barnen får gå fram och ta emot medaljer för olika prestanda, man sjunger och håller tal. Jag har varit på två skolavslutningar den senaste veckan, se foto.





Dödsdömda

Tidningarna och övriga media här i landet har den senaste veckan varit fulla av historier om de tre filippinska medborgare som fastnade vid inresa till Kina med narkotika i baggaget. En av dem hade flera kg heroin i en dubbelbottnad väska. De tre dömda, två kvinnor och en man avrättades i olika fängelser i onsdags. Vice president Binay var över till Kina för några veckor sedan för att begära nåd för dem. President Aquino vädjade till Kinas president in i det sista om nåd men Kinas regering var orubblig. De säger att de har enorma problem med narkotika bland unga människor och nu ville de statuera ett exempel för att avskräcka fler från att smuggla. De tre som avrättades i onsdags lämnade familjer och barn efter sig. Djupt tragiskt.

 Det sitter enligt uppgifter jag läst flera hundra filippinare i fängelse i olika länder för smuggling av droger. De kallas här för ”drugmules”. Om man går till botten med detta så tror jag det är ett allvarligt tecken på bristen på arbetstillfällen på Filippinerna. Till sist tar man till dessa oerhörda risker.

Gäster

Vi har haft 2 gäster i vårt hem under den gångna veckan. Albert Mridha från Bangladesh har varit här och besökt Barnmissionen. Albert är ledare för Free Christian Churches of Bangladesh och är en mycket god vän till oss sen många år tillbaka. Vi var faktiskt med när han gifte sig med sin Mary 1985.

Vi har också besök just nu av vår goda vän Kerstin Isaksson-Carlsson som arbetat i 5 olika länder under sitt aktiva liv. Bl.a. så kom hon som pionjär till ön Bhola i Bangladesh efter den stora naturkatastrofen 1970. Vi har många gemensamma minnen så det finns mycket att prata om.

Åren går

Idag är det 41 år sedan min svärfar Abner Dahl vigde Thord och mig i Elim kyrkan på Djäknegatan 13 i Malmö. Under kvällens gång den dagen började det snöa och storma trots den sena årstiden. Inte precis idealiskt bröllopsväder. Men våra år tillsammans har varit fulla av värme. Vi har haft ett fantastiskt liv av spänning, äventyr, uppdrag och möten med människor från olika länder och kulturer. Under alla dessa år har Guds sol lyst över oss.