2014 är slut. Gott Nytt 2015

En av de sista dagarna, innan vi reste till Sverige för att fira jul, tog jag denna bild av gatan utanför Barnmissionen och Hills of Grace. En underbar regnbåge lyste över Sierra Madre bergen med bud om HOPP.

Idag är det årets sista dag, det är dags att tänka både bakåt och framåt. Jag har aldrig varit intresserad av att ge nyårslöften. Eftersom jag har ett ganska känsligt samvete och vill hålla vad jag lovar, känns det bättre att inte lova för mycket, för tänk om man misslyckas.

Året som gått har varit fullt av dramatiska händelser på olika plan.

Internationellt sett, har det varit ett turbulent och brutalt år. Terrorgruppen ISIS framfart, Kriget i Ukraina, Ebola epidemin, flera svåra flygolyckor,  översvämningar och andra naturkatastrofer är bara en del av allt som timat. Vi har påminnts om att det var 20 år sedan Estonia sjönk och 10 år sedan tsunamin skördade ca 230 000 offer. Thord kommer aldrig att glömma sin resa till Indonesien, veckan efter tsunami katastrofen,  där han för PMU´s räkning, fyllde tre-fyra lastbilar med förnödenheter i staden Medan, blev skjutsad över bergen till andra sidan av landet och levererade sin last till överlevande på ön Nias. Förödelsen och den kusliga tystnaden är vad han minns bäst.

Som sagt, året har varit fyllt av dramatik och sorg. Sedan finns det oändligt många glada berättelser men tyvärr är det inte de som fyller våra TV-skärmar. Jag tänker på alla människor som fått vara med om att lyfta, bära, hela, glädja, vinna över motgångar och se sina drömmar gå i uppfyllelse.

På Barnmissionen har åtminstone den första halvan av detta år markerats av återuppbyggnaden och rehabiliteringen av hus och skolor i Tacloban efter tyfonen Haiyan. För övrigt har alla projekt inom missionen fortsatt oavbrutet med något nytt tillägg bl.a. har en mobil klinik varit i verksamhet sedan juli månad och hundratals patienter har fått hjälp med råd och medecinering. Det är med stor tacksamhet till Gud och till generösa människor som gjort det möjligt att ge fattiga barn skolgång, arbetslösa yrkesträning, föräldralösa barn en familj och ett hem, sjuka barn medecin och hundratals barn evangelium. Om du är en av dem- STORT TACK.

På det Personliga planet blev 2014 ett dramatiskt år med Thord på sjukhus i Manila under maj månad för en stroke i thalamus. Djupt tacksamma ser vi tillbaka på en snabb återhämtning, även om inte 100%. En mindre men dock viktig förändring i våra liv har varit att vi flyttat från det hem vi bott i under 10 år till ett av husen på Hills of Grace. Att slippa sitta ca 3 timmar i svårt luft-förorenad trafik tur och retur till jobbet har varit ett lyft.

Julen har tillbringats i vårt hus i Mittskåne omringade av älskad familj. Den för oss ovanligt stora granen inköptes av vår dotter Marie och hennes man, hemma över julen från uppdrag i Jordanien.

ETT GOTT OCH VÄLSIGNAT NYTT ÅR 2015

”May the Lord give you the desires of your heart and make all your plans succeed”

 Ps 20:4

Julfest vid Payatas soptipp, glada skolbarn och glad personal

Veckan innan jul.....Även här på Filippinerna är det ganska mörkt på morgnarna nu. Det går inte att jämföra med Sverige förstås men ändå. De barn i Barnbyn, Open Heart Childrens Village, som går i skolan tidigt, lämnar sitt hem redan klockan 6. Och då är det nätt och jämnt ljust. I den stora statliga skolan som barnen går i, har man 3 skift om dagen pga det stora antalet barn. Nu ser alla barnen fram emot julledigheten som infaller på fredag. Just idag har en lokal Rotary klubb ordnat en fest för alla 26 barnen, då blir det en julklapp och godis i långa banor, någonting ingen av dessa barn varit vana vid innan de kom till Hills of Grace.

De här skolbarnen börjar först kl 12. De åker tricykle till skolan.

Som jag nämnde i en tidigare blogg, har vi 17 olika julfester  i Barnmissionen, eftersom arbetet är så mångfacetterat och finns på olika platser, geografiskt. Thord och jag var med på julfesten för grundskolebarnen i Payatas. Barnens föräldrar får ett ekonomiskt bidrag för att kunna ha sina barn  i skolan. När man ser dessa elever finklädda och välkammade på festen så kan man  inte ana vilka förhållanden de flesta barnen har i  sina hem. Det är fattigt, trångt, det luktar illa från soptippen där en hel del föräldrar arbetar med att sortera sopor, det finns gott om alkohol och droger i omgivningen och hög arbetslöshet. Att få ge dessa barn en chans till utbildning är en förmån. Tack ABC Children`s  Aid Iceland som under minst 25 år stöttat detta sponsor- arbete ekonomiskt.

Utefter denna gata bor flera av skolbarnen i Sponsor Programmet

Om några dagar reser Thord och jag till Sverige för att fira jul med älskad familj. Tacksam och glad.

Hur det blir med bloggandet, kan jag inte säga just nu. Kanske det får vila ett tag.

Jag vill önska dig som läser min blogg en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År fyllt med välsignelser som du kan dela med andra. 

Efter en av julfesterna på Hills of Grace blev det mycket PANCIT över, samt BIKO som är en riskaka, så då blev alla vi på kontoret glada, Dotty, Zeny, Joice, Anabelle, Emy, Lolit och Cathy 

Man kan stava Christmas på fler än ett sätt

Tyfonen Hagupit har dragit förbi

Helgen som gått har varit en väntans helg för oss i Manila. Det har blivit många uppkopplingar på internet och ständig bevakning av väder prognoserna på amerikanska CNN. Allt för att veta vad som hänt utefter tyfonen Hagupits väg över Filippinerna. Vi har varit oroliga för att de stackars innevånarna i Tacloban skulle drabbas ännu en gång. Staden som ännu inte tagit igen sig efter Tyfonen Haiyan förra året.

Vägen som Hagupit tog, gick  norr om Tacloban men bilder som nu läggs ut på internet visar att det ändå blåste ordentligt därnere, slumhus har ramlat, tak har blåst av och gator har varit översvämmade. Trots det så ledde den katolske prästen i staden idag en stor tacksägelse-gudstjänst till Gud för hans bevarande hand.

.

Området Samar nordost om Tacloban, det område som tog den första stöten från oväderssystemet,  har man inte fått så mycket nyheter ifrån ännu, så där kan situationen vara riktigt dålig.

I Samar flydde många in i grottor

De flesta människor som bott i utsatta områden utefter tyfonens väg, har evakuerats, med eller mot sin vilja, till högre områden i rädsla för stormvågor och jordskred. Vi har siffror på att upp  till 800 000 människor har hamnat i evakuerings läger. Många gör det motvilligt för man är rädd för att plundrare ska gå in i deras tomma bostäder och stjäla de få tillhörigheterna som finns där.

Myndigheterna har gjort en fantastisk och  beundransvärd insats  när det gäller att spara människoliv. Tills ikväll, måndag i Manila,har man hittat 28 döda efter tyfonen. Den siffran kommer säkerligen att stiga men är ändå bevis på insatsernas effektivitet.

Nu har tyfonen i princip dragit  förbi Filippinerna. Här i Manila kan det fortfarande komma in regn under natten. Det har varit mulet hela dagen och bara duggat hitintills.

Vi är så tacksamma för alla som bett för Filippinerna under denna ovissa tid och vi är oändligt glada att det inte blev någon ny HAIYAN.

Ny tyfon ? Barnens julfest och marknads besök.

En ny super tyfon verkar vara på väg in mot Filippinerna , till samma område som Haiyan i November förra året. Det får bara inte hända igen, är allt jag tänker. Folk har nätt och jämnt fått ordning på sina liv. Vi ber och hoppas att den ska ta en annan väg.

Jag lovade en ny blogg när jag varit på min första julfest. Här kommer den:

Igår var jag i Kasiglahan, det är en s.k. ”Relocation area” för tusentals människor som blivit förflyttade med eller emot sin vilja från slumområden inne i Manila som jämnats med marken.  Här har staten byggt långa rader radhus, med smala gator mellan husen. Varje hus är 25 km2 stort, oavsett hur många man är i familjen. Man får betala en liten avbetalnings-summa under 30 år för huset.

Här ute i Rodriguez där Missionen har sitt center bor det nog sammanlagt 250 000 människor, som på detta sätt fått nytt boende. Julfesten igår var i ett sådant litet radhus som gjorts om till kyrkolokal. Du kanske inte tror mig, men vi var säkert 80 personer inne i rummet. De filippinska barnen är väldigt små så det ryms många, och sitter man tätt på golvet går det faktiskt att få in så många som 80. Hur temperaturen var inne i den lilla lokalen kan du lätt ana. Man kunde knappt andas.... Men glädjen stod högt i tak och ingen gnällde över värmen ( utom jag ).

Det gick inte att få alla med på en bild som ni förstår.

 Julspelet med Betlehems budskap om Jesus barnet förmedlades till en tyst och andäktigt lyssnande skara.  Och sist fick barnen ett matpaket och en julklapp. Vilken fest, vilken upplevelse .....

Kung Herodes och hans soldat

De vise männen får syn på stjärnan

Idag följde jag med missionens kock, Thess, till marknaden kl 6 på morgonen och provianterade kött och grönsaker. Det är en alltigenom intressant upplevelse.

Tack vare min goda vän Ethel Svedebring, som skickade två saffran paket på posten till mig, blev det lussebullar.

Jul på Filippinerna

Advent

Imorgon är det Första Advent i Sverige. Denna högtid firas inte här på Filippinerna. Men fira jul gör man. Det dekoreras för julen redan i september och julsånger kan man höra på alla köpcentra från oktober månad. Inget land i världen firar jul så länge som Filippinerna och det är väldigt intressant att se hur olika jultraditionerna ser ut från land till land.

Varje sommar jag är i Sverige har jag tänkt ta med mig en riktig  advents- ljusstake. Men det känns så inaktuellt just då,så jag glömmer det. Men det går bra med en kakform också..........

Kyrkobesök

 Eftersom Filippinerna  är ett katolskt land är  kyrkobesöken viktiga. ”Simbang Gabi” är en tidig morgonmässa , kl 04.00, som de flesta katoliker går till. Man börjar redan den 16 december och går sedan till kyrkan varje morgon fram till den 24 december,då det är midnatts mässa, Missa de Galo, tuppens mässa. Vi har pratat med en del av våra katolska vänner och de klagar ibland över hur jobbigt detta är, men går gör man....

”Parol”

Sedan spanjorernas kolonialisering av Filippinerna år 1565 har man tillverkat julstjärnor, s.k. Parols. Från början var det något man använde för att lysa upp vägen till kyrkan och den tidiga mässan. Idag är denna tradition så djupt rotad i filippinskt julfirande att alla som kan, har en stor julstjärna utanför sitt hus. Många gör sin egen och man tävlar om vem i kvarteret som har vackrast parol.

Julmaten.

På ett filippinskt julbord ( i ett hem där man har råd förstås) finner man följande rätter, passa på nu och lär dig lite tagalog ord !!!

LECHON: Viktigast är den helstekta griskultingen

KESO DE BOLA: En rund edamer ost som det sägs att en svensk läkare introducerade i landet för längesedan !?

ENSAYMADA: En rund vetebulle med riven ost och massor med socker ovanpå

LECHE FLAN: Karamelpudding

HAMON: Houngsrimmad skinka

MACARONI SALAD: kokt pasta med majonnäs

SALABAT: Varm ingefärs- dricka

RUNDA FRUKTER, alla sorter

Flera olika sorters kakor gjorda av sött klibbigt ris ( Bibingka och Puto Bumbong)

Filippinskt Lechon

Söta riskakor

Julpyssel

Häromdagen samlade vi barnen i Open Heart Children´s Village till julpyssel. Det klipptes och klistrades så det stod härligt till och barnen var mycket duktiga och idé rika.

Julfester

Nästa vecka börjar den första av Barnmissionens många julfester. Varje program måste ha sin egen fest så det bli 17 stycken innan allt är över. Först ut är barnen i Kiddy Bible Class, ca 450 stycken på 5 olika platser som skall ha sina fester. De kommer att få se ett juldrama, det blir julfika och en liten julklapp. Jag kommer att skriva en ny blogg när jag varit på en av dessa fester. 

Barn med handikapp för hjälp.

Tack för allt stöd

Nu har det gått några dagar sedan Thord var i Tacloban för en minnes ceremoni 1 år efter Yolanda katastrofen. Många organisationer var där och de lokala myndigheterna höll långa tacktal till alla som stöttat och hjälpt till. Utan er alla, sa de, hade vi aldrig varit så långt framme med återuppbyggnaden. Och det stämmer säkert. Katastrofen var helt enkelt för stor.  Det är långt kvar till att hela området är " helat " igen, men sakta går det på rätt håll.

Ön Leyte grönskar igen

Barn med läppkäkgom-spalt.

Under graviditetens andra och tredje månad utvecklas ett fosters ansikte och de olika ansiktsdelarna växer samman. Hos barn med läppkäkgom-spalt (LKG) växer delarna inte ihop helt och hållet utan det bildas spalter i läpp och gom. Orsakerna till LKG kan vara flera: Bl.a. genetiska, intag av vissa läkemedel, undernäring hos modern, brist på folsyra, utsättelse för strålning.

Dessa barn bör opereras under sitt första levnadsår. I Sverige föds det ca 200 barn med LKG varje år. På Filippinerna är denna siffra 4000.

Här är flickan till höger ganska nyopererad, hon vågar inte le.

Bland de fattiga familjerna händer det att barnen med LKG överges till någon institution. De som behåller barnet är utsatta för sina egna skuldkänslor och grannars kritiska viskningar om barnets utseende. Vid högre ålder blir dessa barn ofta utsatta för hån och isolerar sig från omvärlden. Problemet bland de mindre bemedlade familjerna är en stor okunnighet om vad som, ibland väldigt enkelt, kan göras för att hjälpa dessa barn. De vet inte om att det finns flera organisationer i landet som ger gratis operationer. Det finns bl.a. Philippines Band of Mercy och det finns Operation Smile med många läkare som ställer upp kostnadsfritt.

Den här lilla flickan har opererats två gånger  sedan januari och har fler ingrepp kvar.

När Barnmissionens Nutritions team kommer till dessa familjer med informationen om att det finns hjälp att få, leder det oftast till en snabb åtgärd och så är processen igång.

 Det finns en skylt på grinden in till Hills of Grace med information och de senaste dagarna har det kommit 2 unga mammor med barn som behöver hjälp. De vet inte vart de ska vända sig  men Barnmissionen vet och kan slussa dessa familjer vidare, vilken härlig känsla......

Denna lilla baby har många handikapp. Mamman är 17 år .

Ett år idag sedan Tyfonen Haiyan drabbade Filippinerna.

Idag lördagen den 8 November är det exakt ett år sedan tyfonen Haiyan, kallad Yolanda på Filippinerna, slog till med en så förödande kraft att allt i dess väg slogs sönder. Området som drabbades ligger ca 100 mil söder om Manila och det omfattade flera stora öar, Leyte, Samar, Panay, Cebu m.fl. Aldrig tidigare uppmätta vindstyrkor på 275 km/timmen  svepte in på morgonen den dagen och slog en icke förberedd befolkning med förlamande kraft. Ingen vet hur många som omkom. Man har hittat och identifierat 6300 människor men minst 2000 till är borta, antagligen svepta ut i havet. För det som tog flest liv var inte vinden utan den ca 6 meter höga flodvågen som trycktes upp på land av vinden. Folk drunknade i sina hus och hem där de tagit skydd från vinden och regnet. INGEN kunde ana den  tragedi som skulle komma att drabba 11 miljoner människor varav 1,9 miljoner förlorade sina hem. Direkt efter tyfonen gick det inte att nå till befolkningen med någon hjälp. Flygplatsen var nästan jämnad med marken,  elen utslagen, vägar oframkomliga, vattendrag och avlopp förstörda, hus och hem sönderblåsta. För att överleva gick de drabbade in i  varuhus och plundrade, man attackerade varandra för en bit bröd och våldsdåd begicks i den mörka natten. Av de 1300 poliserna som var anställda i Tacloban dök endast 130 upp efter katastrofen. ALLA var drabbade på ett eller annat sätt. Regeringen beslöt att sända militär för att upprätthålla någon slags ordning. 

Ingen hade tid att begrava de döda

När jag skriver om denna katastrof kan jag än en gång känna den sorg och förtvivlan som jag upplevde veckorna efter tyfonen. Mitt hjärta kändes tungt av sorg. Tårarna rann utefter mina kinder gång på gång.  Jag kände vissa dagar, jag orkar inte tänka på det och ändå kunde jag inte låta bli. 

Denna lilla 11-åring visste inte var hennes föräldrar fanns.

På lördagkvällen den 9 november landade Barnmissionens samarbets-partner Humedicas läkarteam från Tyskland i Manila. Dagen efter fick de tillsammans med två av Barnmissionens personal plats på ett Herkulesplan som kunde landa på den förstörda flygplatsen i Tacloban. De kunde direkt ta hand om hundratals skadade.  En gigantisk hjälpverksamhet kom igång efter några dagar med olika humanitära aktörer från hela världen.

Barnmissionen gjorde en första akutinsats med utdelning av matpaket och dricksvatten, stora grupper av barn fick trauma stöd och ett sjukvårdsteam behandlade hundratals patienter. Om du var en av dem som gav pengar till denna katastrof så kommer det ett stort och varmt Tack från Filillpinerna. Ett stort tack också till de företag som ställde upp. Stor eller liten gåva betyder inte så mycket,  alla gåvor som getts av hjärtat är värdefulla och har bidragit till att lidande människor fått sina bördor lättade.

Köerna till matpaketen var oändliga

Både folk i staden och folk på landet fick matpaket

Efter att  den första akuta fasen av katastrofen var över, beslutades inom Barnmissionen att fortsätta hjälpen med att bygga upp och reparera skolor i det drabbade området. Det blev 7 låg och mellanstadie-skolor samt en helt ny high-school byggnad. En hel by med 391 hus som heter Scandinavian Village sedan BM byggde den för 24 år sedan, blev också reparerad.

I Scandinavian Village var varenda hus och hem drabbat

Denna High School i Scandinavian Village föll som ett korthus

Idag lever Tacloban igen.  Jag var där med Thord för några veckor sedan. Men för människorna som förlorat barn, föräldrar eller makar blir livet aldrig mer detsamma. De som förlorade sitt levebröd kämpar ännu en ojämn kamp för att överleva. Många organisationer är kvar i området och gör en stor insats just med att hitta arbets-tillfällen. En del bygger hus åt hemlösa, de tusentals som bodde längs med havet får inte bo där längre. Jag hörde en siffra igår att 25 000 människor är i behov av bostäder.

Barnmissionen hoppas kunna fortsätta att hjälpa offren för tyfon Yolanda på olika sätt. Mer om det längre fram....