Barnen firar jul, matpaket delas ut och det byggs i Tacloban

Idag är det dagen före julafton. Det är 30 grader varmt och duggregnar lite, så fukten i luften är hög. Det känns långt till det traditionella svenska julvädret där kylan och mörkret gör att man tänder ljus överallt.

Men visst har vi  jul ! Ljusslingor i trädgården, en liten plastgran och hemma- gjorda juldekorationer pryder verandan. Vackert! Vi har också besök av familj och vänner som ska fira tillsammans med oss. Glädjefyllt! Och julens kärna handlar ju inte om det yttre utan om Honom som föddes i ett stall, hyllades av enkla herdar och besjöngs av härskaror i höjden.

På Barnmissionen har personalen gått på ledighet efter julfesten vi hade i fredags. Barnbyn är igång såklart med barnen och mammorna i sina hem. De firade jul i veckan som gick med att åka till en park med en massa aktiviteter för barn. Där fick de sina julklappar och glädjen var på topp. Här på Filippinerna har man helt andra jultraditioner än i västvärlden. Maten är också annorlunda men firar gör man ända från september till slutet av januari.

Även på soptippen i Sitio Pintor har det varit julfest. Ca 150 barn i olika åldrar fick julpaket.

I Tacloban fortsätter hjälpinsatserna. Två av Barnmissionens anställda har kommit tillbaka till Manila i helgen för att fira jul med sina familjer men på torsdag är det dags för dem  att åka ner igen och hålla i uppbyggnads arbetet. Korrugerad plåt och virke finns nu på plats i Scandinavian Village och det första som ska repareras är skolan. Man  har röjt och städat undan en massa bråte för att kunna komma åt och bygga upp taket.  Det har också delats ut matpaket till ca 700 familjer under veckan som gick. Det är fortfarande behov av mathjälp i stora områden



ALLA i byn hjälps åt , nu ska det byggas....



En liten familj i ett skjul har fått matpaket



Byborna lastar av byggmaterial



Tusentals familjer bor i FN´s tältläger

Denna familj har tänt ljus vid huset där deras omkomna släktingar bodde

Den katolska kyrkan har ett enormt inflytande över folket här. Man finner tröst och trygghet i sin tro. Jag såg häromdagen en bild på en fullsatt kyrka i Tacloban utan tak. Man samlas för att minnas och för att sörja men också för att få kraft att se framåt.

Se framåt får vi alla göra inför ett Nytt År då vi skriver 2014. Vi hoppas och ber att Filippinerna ska bli besparat nästa år från större katastrofer.

Till dig som läser detta :

En God Helg och ett spännande, utmanande

Nytt år 2014

Tredje besöket i Tacloban, Medical Mission, julfest och sjukhusbesök

Idag är det tredje advent och i vår hemförsamling i Malmö har man en stor julkonsert. Det är inte utan att man längtar hem till vår svenska jul. Här har vi i alla fall dekorerat i trädgården med multifärgade ljusslingor. Jag tror det ser ganska ” kitschigt ”  ut, fråga mig inte vad det betyder men ordet stämmer för det jag vill säga.

Vi har följt Nelson Mandelas begravning idag på TV. En stor statsman med ödmjukt hjärta har lämnat jordelivet. Tusentals hedrar hans minne och det med rätta. Men jag kan inte låta bli att tänka på de ca 7000 omkomna i Haiyan katastrofen. Många har inte ens fått någon begravning ännu. Men var och en av dem sörjs av någon, begråts av någon närstående.

Jag känner mig ambivalent när jag skriver så här. Denna tiden ska man ju vara glad och tänka glada tankar för att det är ju jul snart. Och så sitter jag här och berättar igen om en massa sorgligt i min blogg. Men vi kommer liksom inte undan det. Thord har varit iväg på sin tredje resa till Tacloban och byn som ska byggas upp. Han flög dit i fredags morse och hade biljett hem på kvällen men missade flyget och kom inte hem förrän igår lördag. Han har under denna turen haft kontakt med många olika människor, bl.a. på det lokala utbildningsdepartmentet i Tacloban eftersom Barnmissionen ska reparera en rad förstörda skolor med insamlade medel.  Vi hoppas att det blir 7 stycken. Att barnen får sin skola tillbaka och kan börja studera igen är det bästa botemedlet mot psykiska sviter efter trauman.

Nedan följer en rad bilder som togs i fredags, de talar för sig själva.

 

Denna stora båt kom upp på land under stormvågen och drog med sig allt i sin väg

Döda som ska indentifieras

Skolbyggnad helt sönderblåst

Förra veckan genomfördes en s.k. Medical and Dental Outreach i Sitio  Pintor. Det är vid soptippen i Rodriguez. Det är en behovens plats....

Patienter, gamla och unga väntar på att få tala med läkaren

På Barnmissionen firas julen inom alla de olika aktivitets områdena och i lördags var det dags för förskole och grundskole-eleverna i Molfrid vid Smokey Valley att ha  sin lilla fest. Det hela är ganska enkelt. Alla barn klär upp sig i finaste stassen, för övrigt är de alltid hela, rena och fina i skolan. Sen har man ett program med sånger, danser, tävlingar och ett julbudskap. Sist delas en enkel julklapp ut och en fikapåse. För många av barnen är det antagligen den enda julfesten de är med på. Så glädjen och entusiasmen är äkta.

 

I onsdags var jag iväg tillsammans med 2 av våra sköterskor till ett statligt barnsjukhus där vi besökte en avdelning med svårt sjuka barn. Det var en tung upplevelse att träffa dessa barn som låg så stilla i sina sängar med mamma eller pappa sittandes på sängkanten. De flesta led av leukemi. Alla blev synligt glada över paketen de fick av oss.

Återbsök i Tacloban . Barnen på Hills bakar och målar

De här grabbarna i Scandinavian Village väntar på en ny skola och nya skolböcker.,Allt blev blött och förstört i stormen.

Nu har det gått en hel del dagar sen min sista blogg. Jag blev så trött på allt skrivande så det har fått vila ett tag. Det har tagit på sinnet att hålla informationen levande denna alldeles speciella månad sedan Yolanda. Igår var det precis en månad sen... Thord har varit nere i Tacloban en andra gång under veckan som gick. Det blev en lång och utdragen tur söderut eftersom det inte fanns plats på någon direktflight. Flyg till Cebu, 2,5 timmes färja till Ormoc och sedan 3 timmars bilresa över ön   

 Leyte till staden Tacloban. Han såg förödelse och förstörda hus överallt utefter vägen. Stormen har varit skoningslös, som ett rytande monster.

Den här mannen  i byn bor utomhus och  inom hus....

Väl framme i Scandinavian Village satt Thord  i samtal med det lokala utbildningsdepartementet för uppbyggnad av skolor, han fick träffa vårt hälsoteam som varit där hela veckan och behandlat hundratals patienter. Det går en dengue feber epidemi i området, en del lider av diarréer efter att ha druckit förorenat vatten. Myndigheterna planerar en massvaccination av barn, vilket är bra.  Nu när den akuta fasen av katastrofen är över och internationella organisationer minskar eller avslutar sitt stöd  är det stor risk att det blir hungersnöd. Redan nu visar många barn tecken på undernäring.

Med pengar som samlats in på Barnmissionen plus en stor donation från Biltema kommer nu återuppbyggnaden av Scandinavian Village att påbörjas. Material som virke och  plåttak kommer att forslas ner i veckan. Vi hoppas få skolan på plats först och det är  byborna själva som bygger. Barnen som nu bara springer runt sysslolösa bland bråtet behöver de rutiner som skolgång ger.

När Thord skulle tillbaka till Manila i lördags fick han en plats på direkt flyget. På väg till den tillfälliga flygplatsen såg han flera döda som plockats fram under allt bråte som ligger kvar. Det är  över 1700 människor som fortfarande saknas förutom de ca 5300 döda.  Bilden nedan är tagen i lördags.

Lite gladare nyheter

Barnen på Hills of Grace har haft två väldigt roliga dagar . En dag fick de baka pepparkakor på det lilla bageriet. Vilken glädje- upplevelse att få kavla ut degen, ta ut hjärtan, lägga på plåt och sen dekorera med kristyr. INGEN hade varit med om något liknande förut, varken barn eller vuxna. De var så söta där dom satt med nät kring håret och mjöl långt upp på armarna.

En annan dag fick de måla med oljefärger tillsammans med Eberle Catampongan, en f.d. elev i Barnmissionens sponsor program som idag är en erkänd konstnär.

Entusiastiska pepparkaks bagare



Eberle med sin fru och en del av barnen