Läger-dax

Förra veckan var det sommarläger för ca 60  barn på Hills of Grace. Barnen kom från 7 olika platser där missionens Barnmötes-team haft undervisning under 3 månader. De barn  som varit flitigast med på samlingarna fick chansen att vara med på 3-dagars lägret och vilken fart, vilken  glädje, vilken  spänning det var.

 Att få komma ifrån sitt sunkiga  kvarter och sin, många gånger ” krammade” bostad, till öppna och vackra Hills of Grace är något de flesta barnen kommer att minnas länge. 

Barnen har alltid hela och  rena kläder när de kommer. Att köpa bra begagnade kläder är mycket billigt på Filippinerna, man får ett par jeans för 10  kr, en T-shirt för 6 kr osv. Så man ser sällan riktigt trasigt klädda människor.

 Det jag observerade hos barnen var att många var extremt magra. Smala, spinkiga armar och ben stack ut från för stora plagg. Många av barnen äter sig inte mätta i sina hem. Under läger-dagarna var det fest -  de fick  3 lagade mål och 2 mellanmål om dagen. Det koktes ris i jättegrytor, kyckling och grönsaker blev tillbehör och frukt serverades som efterrätt.

 Sista kvällen samlades alla på den öppna platsen vid bilparkeringen. Där visade de olika grupperna upp draman de hade övat in, de dansade och sjöng för varandra. Man tände en stor eld i samband med berättelsen om Elia och Baals profeterna i Gamla Testamentet och det var verkligen stämningsfullt.

 Vad jag önskar alla dessa härliga barn en bra framtid, att de inte ska hamna i dåligt sällskap eller bli drogberoende  som så många unga är i dagens fattigkvarter.  Kanske dagarna på lägret i någon liten mån kan bidra till detta.

Unite, Learn and Empower.

Vi har haft besök av goda vänner från Malmö denna veckan och då blir det tillfälle att visa runt lite på Missionen. Familjerna Ola Svedebring och Levi Lundgren är människor med hjärtat på rätta stället, de ställer upp som volontärer på Barnmissionen i Arlöv i tid och otid. Senast har de hjälpt till att bygga om lokalerna till Barnmissionens nya Second Hand Shop i Löddeköpinge. Det är fantastiskt roligt att det finns människor  som efter ett långt arbetsliv jobbar vidare volontärt. Tack vänner !!!!

Och nu var det dags för en liten tur till Filippinerna för att bl.a. se vårt nya Center Hills of Grace men också andra projekt vi är involverade i.

I måndags var vi och besökte San Isidro där Barnmissionen får disponera en stor byggnad gratis av de lokala myndigheterna. Här finns bl.a.ULE´s lilla kontor . ULE som står för  ” Unite,Learn and Empower” är ett spar och låneprogram för kvinnor, ett projekt för hjälp till självhjälp.

Centrat i San Isidro

Så här vackert är det i området runt San Isidro Centrat

Kurserna till ULE medlemmarna ges både ute och inne.

 Projektet ligger i 3 olika geografiska områden och ett av dem är San Isidro i Rodriguez. Sammanlagt är det mer än 750 kvinnor som är medlemmar i ULE. De får först gå på Medvetande-görande kurser i olika ämnen och senare komma med i spar och låneprogrammet. Jag och våra gäster gick en runda i kvarteret runt centrat för att hälsa på en del av de kvinnor som lyckats starta en liten affärsverksamhet och på detta sätt utöka en oftast mycket mager inkomst. Familjerna bor i  små radhus på 25 m2 och kvinnorna har inga jobb. Männen åker iväg långt in till stan och är borta hela veckan på olika jobb, många gånger som dagarbetare på byggen. De kommer hem på fredagskvällen med veckans lön. Deras inkomster kan vara mycket oregelbundna och många gånger räcker inte pengarna till det allra nödvändigaste.

 ULE är ett litet lyft för kvinnorna  där de, samtidigt som de tjänar pengar, kan hålla ett öga på sina små barn och hemmet.

Genom ULE kunde denna kvinna köpa in lite varor som hon säljer utanför sitt hus

Denna dam grillar korv och kycklingspett

En liten grupp mammor har gått samman och gör dekorationer att sätta på kläder och i håret.

Att lära sig sy är svårt. 

I Barnbyn har vi idag 12 flickor i åldrarna 4-13 år.  Volontär Emma Newman har suttit med de större barnen och invigt dem i den spännande världen av sömnad. De har fått sy sin egen lilla jeansväska och det har varit RIKTIGT utmanande. Ingen av flickorna har hållit i nål och tråd förut och detta kräver stor koncentration.

Internationella Kvinnodagen, Några porträtt.

Idag är det den 8  mars och Internationella Kvinnodagen. Den började firas redan 1911 och uppmärksammas på många olika sätt världen över. Just denna dagen passar stora organisationer som FN, Röda Korset och Unicef att göra insamlingar som kommer kvinnor till godo. Vad är det då som behöver lyftas fram när det gäller kvinnans situation i världen. Listan kan göras hur lång som helst, men bara för att skrapa lite på ytan så nämner jag: Ekonomisk Jämlikhet, Kvinnors hälsa, skydd mot våld och trafficking, möjlighet till utbildning. Sen har vi de samhällen och ideologier där kvinnor är rätt och slätt förtryckta och anses vara mindre värda. Det finns mycket att göra men det går sakta framåt.

På Filippinerna är gender-frågan inget stort problem. Kvinnor har väldigt mycket att säga till om och  tillhör de medelklassen, är det ofta de som drar in pengarna till familjen. Många kvinnor har chefspositioner på hög nivå och man hyser stor respekt för äldre kvinnor. De fattiga kvinnorna däremot har det mycket svårt. De föder många barn och försöker med stor möda att få ihop till livets nödtorft med pengarna som mannen kommer hem med.

Nedan följer ett litet urval med bilder av kvinnor jag mött. Bakom varje ansikte finns ett liv och en berättelse, glädje och sorg, framgång och motgång, kärlek och hat, förtvivlan och hopp.

Den första bild jag väljer är min egen mor. Hon reste till Kina som missionär från sin lilla by utanför Arvidsjaur där hon växte upp. Hon var en underbar mamma,inte högt utbildad, hon hade bara 6 års skolgång, men var rustad med  mod, äventyrslust och ett kall att betjäna sina medmänniskor.

Här är mamman till den extremt undernärda lilla Jubeline som räddades till livet av missionen för ett par år sedan.

Denna unga mor bor i Payatas nära soptippen Smokey Valley. Alla i familjen är  sjuka i TBC.

Den här glada damen bor i Sitio Pintor och blev överlycklig  av att få en påse ägg . Vi fick 7000 ägg en gång att dela ut till behövande. Det var roligt.

Denna mamma ville absolut ge bort sitt lilla barn till oss. Hon ville inte ha barnet.

Detta är Jun Rays mamma. Hon kom till undernärings kliniken från Payatas med sin svårt sjuka lilla son,. Trots att han fick omedelbar sjukhus vård gick hans liv inte att rädda,

Så följer ett par kort från Bangladesh, där jag bott och arbetat i 11 år. Dessa två kvinnor arbetar som  lärare på skolor som stöds från  Sverige i ett projekt som kallas ” Lära för Livet” .

Den modiga Malala och musik i bengaliska byskolor

Jag har ganska nyligen läst boken ” Jag är Malala”. Jag läste och läste,  jag grät ibland och jag läste-om en del stycken för att riktigt förstå vad det stod och jag kände en djup beundran för denna, idag 17- åriga, unga kvinna som har vågat stå upp för flickors rätt till skolgång och utbildning. Hon växte upp i Swatdalen i norra Pakistan med en pappa som var lärare och som i alla väder stöttade sin modiga och för sin ålder mogna dotter. Malala intervjuades redan som 10-åring i pakistansk TV angående rätten för alla flickor att få gå i skolan. Talibanerna som hade tagit makten i Swatdalen där hon bodde, stängde nämligen alla flickskolor i området. De sa: Kvinnor behöver ingen utbildning, de skall skyla sig med en ”burka” och stanna hemma och ta hand om man och barn.

 För sina starka åsikters skull blev Malala flera gånger hotad till livet och den 9 oktober 2012 blev hon skjuten i huvudet och var nära döden. Hon överlevde och har fortsatt att vara en ambassadör för flickor i världen, som själva inte har någon röst som hörs. Malala är känd för orden: De kan bara skjuta en kropp, de kan inte skjuta mina drömmar. Malala Yousafzai fick Nobels Fredspris 2014, som yngsta mottagare någonsin till detta prestigefyllda pris. Beundransvärt!

Texten ovan är inledningen till min blogg idag.

Mina rapporter brukar i allmänhet handla om Filippinerna eftersom det är här jag bor och arbetar, men Barnmissionen arbetar i många andra länder, bl.a. i Bangladesh. Där drivs ett skolhem för ca 250 barn och ungdomar och det ska jag berätta om i en framtida blogg.

Utbildning och skolgång för barn och unga är ett av de huvudområden som Barnmissionen satsar på och idag blir det nyheter från projektet ”Light a Light for Bangladesh”, som den danska Barnmissionen ansvarar för. Ellen och Arne Panduro var i Bangladesh innan jul för att besöka skolorna.

Skolan i Sadamohol

Man har valt ut 4  skolor med sammanlagt ca 300 elever och i dessa skolor satsar man på musik inlärning. Barnen lär sig spela den lilla handdrivna orgeln ( harmonium) som är ett måste i alla festiva sammanhang. Man lär barnen sång, dans och drama. Detta i sin tur hjälper barnen i den vanliga skolgången på ett märkligt sätt. De blir helt enkelt duktigare även i läsämnena har det visat sig.  Ett intressant projekt som man hade hoppats skulle bli verklighet i fler byskolor, där barnen annars inte har en chans till musik undervisning. 

Drama

Dans

Suvo spelar orgel

ALLA har rätt till skolgång