Tyfonen Goni och Smokey Valley

Tyfonen Goni

Under de senaste dagarna har Filippinerna varit drabbat av tyfonen Goni. Det är den 9:e tyfonen hitintills i år. Vi har inte haft några starka vindar här i Manila området men väl massor med regn. Vi har inte sett solen på flera dagar.

Uppe i bergstrakterna i norr har det varit många jordskred med omkring 10 personer som omkommit i kollapsade hus. Flera tusen har varit evakuerade under några dagar.

 Nu är det över för denna gången.....

Ca 4000 personer blev evakuerade

Att bo nära soptippen Smokey Valley

Soptippen Smokey Valley i Payatas har funnits där i över 25 år. När man började slänga Quezon Citys sopor där, var det ett stort hål, en dal, en krater.

Alldeles vid kanten av sophålet fick Barnmissionen vid samma tid, leasa en tomt och man byggde ett center för förskolebarn och en klinik. Centrat fick namnet Molfrid, efter hustrun till den som donerat byggnaden, Leif Tomren, från norska möbelfirman LETO.

 Alltsedan dess har centrat funnits där, på plats för att hjälpa befolkningen som arbetar som sopsorterare på tippen. Idag borde Smokey Valley byta namn till Smokey Mountain för det är inte längre en dal utan ett stort och högt berg, ja t.o.m. två berg. Än idag kör sopbilarna i kortege upp på toppen och vältrar av sin ofta stinkande last. Det är en blandning av köksavfall, metallburkar,plastpåsar, gamla madrasser och möbler. Däruppe går sedan sopsorterare och plockar olika föremål i olika påsar som man sedan på kvällen tar med sig ner till uppköparen som väger och betalar. För en hel dags jobb kan man få ihop mellan 60 och 90 svenska kronor. Det ena ger det andra i ett sådant ” sopsamhälle” och det är en väldig kommers med små affärer överallt. Vattnet i de enkla hemmen måste köpas, elen tjuvkopplar man till en granne som har en linje.  Kampen om överlevnad är daglig och det absolut viktigaste för dessa familjer är att deras barn ska få gå i skolan. Då finns det en chans att dessa så småningom kan flytta ut från soptippsområdet när de växer upp.

Barnmissionen har idag över 100 elever i sin skola i Molfrid . Dessutom finns en yrkesskola för unga vuxna där man kan få kortkurser i data, kosmetologi, reparation av mindre el-apparater och mobiltelefoner samt en svettskurs.

Vid mitt besök i Payatas häromveckan mötte jag en av skolans elever, Alexandra. Hon är 9 år och bor alldeles intill tippen med sina föräldrar och en lillbror.

Alexandra i Molfrid skolan

Vi promenerar tillsammans hem till Alexandra

Alexandra älskar sin hund

Lolit jobbar på skolan som allt i allo, känner alla människor och följer med på vårt besök 

Av dessa gamla madrass skumgummi- bitar görs nya madrasser.

Alexandra på väg tillbaka till skolan med social arbetare Merilyn

Nya medarbetare på Filippinerna

Nya medarbetare

Under veckan som Thord legat på sjukhuset har Torbjörn och Eva-Mari Blomqvist välkomnats som nya medarbetare i Barnmissionen på Filippinerna.

Torbjörn och Eva-Mari arbetade som missionärer i Bangladesh under 3 år i slutet på 80-talet. Efter det har de bott i Sverige delvis i Lammhult och på senare år i Värnamo . Eva-Mari, som är sjuksköterska, har haft tjänst på Värnamo sjukhus under många år senast som platschef och Torbjörn har varit egen företagare.  De har 3 vuxna barn.

Välkomstfester

Skolan i Shining Light sjuder av liv och glada elever

På alla de fyra olika center som missionen har, Hills of Grace, Molfrid, San Isidro och Shining Light blev det fest, program och fika.

Filippinarna är otroligt duktiga att ordna till med fest. På skolan i Shining Light, där det finns drygt 200 elever från förskola upp till 6-e klass,  hade barnen övat in traditionella danser och sånger och  tal hölls. Alla barnen hade varsin blomma att ge och föräldrarna hade köpt fruktkorgar till gästerna.

Jag tror att vännerna Blomqvist, som kommer att ta över ledarskapet  efter oss på Filippinerna, sent kommer att glömma sin första vecka i landet och  känner sig ordentligt välkomnade efter förra veckans upplevelser.

Att vara en " Watcher"

Att vara en ”Watcher”

Om man behöver läggas in på ett sjukhus på Filippinerna måste man ha med sig en ” watcher”. Ordet betyder att ”iakta” eller  ”vaka över”. Den sjuke måste enligt reglerna ha  någon som är i rummet och ser till att patientens  behov tillgodoses. Sköterskorna kommer med medeciner och  dropp samt kontrollerar feber och allmäntillstånd. Läkaren kommer en gång om dagen och ser till att order följs, samt kollar hur patienten mår. Och maten serveras på bestämda tider. Däremellan fungerar ” watcher”-systemet.

Sedan i måndags har jag varit ” watcher” för Thord. Han blev sjuk i dengue feber i fredags och har varit riktigt dålig,  som man alltid blir av denna tropiska myggburna virus. Den lilla randiga dengue- myggan kläcks i stillastående vatten, sticker en dengue sjuk person och bär sedan med sig viruset till nästa person som då får dengue.

 Filippinerna är svårt drabbat och jag har kollat på internet att de första 3 månaderna  av 2015 har det registrerats ca 20 000 fall, de flesta av dessa är barn. Sen finns det säkerligen många fler fall som inte kommer till hälsovårdens kännedom.

Regntid: Så här såg gatorna ut när vi körde in till sjukhuset i måndags

The Medical City är ett mycket bra sjukhus med moderna faciliteter

Symptomen på dengue feber är hög feber, ledvärk, muskelsvaghet och efter några dagar röda utslag. Det akuta stadiet varar drygt en vecka, sedan klingar det av och man mår bättre. Behandlingen består av intravenöst dropp eftersom uttorkning är den största faran.

Det arbetas intensivt på att finna vaccin mot dengue och i höst lanceras tydligen ett sådant som ska skydda till 50% och det är ju en bit på väg.

Thords läkare Dr. Berba håller på med ett forskningsprojekt där man försöker framställa ett billigt ”diagnostik-paket” för dengue. Att skicka blodprover till ett laboratorium för dengue kontroll är dyrt och inte tillgängligt ute på landsbygden. Därför vill man tillverka ett snabbt och billigt alternativ. Så Thord är med i detta forskningsprojekt genom att de fått tillstånd av honom att använda hans blod. Något positivt i alla fall........

Kvällsutsikt från sjukhuset

Dagsutsikt från sjukhuset

En liten solskenshistoria

När vi kom in i till Medical City i måndags möttes vi av Robert Sumaguingsing. Han är en av översköterskorna på  sjukhuset. När han hörde att vi kom från Barnmissionen berättade han att han växte upp i San Juan där Barnmissionen haft sitt center i 25 år och han var förskole-elev där, när han var liten. Det är märkligt hur vi har träffat på folk lite här och var i denna stora stad som varit berörda av Barnmissionens arbete. Många av dem har lyckats bra i livet ser det ut som. Man bli glad och tacksam över Missionens inflytande.

Vi har varit på Medical City sedan i måndags och har nu fått komma hem på fredag- em.