Hemkomst.

Idag är det en vecka sedan vi landade på Kastrup. Sista kvällen på Hills of Grace kom barnmötes-teamet med Jay-Ann Alera i spetsen med avskeds-kvällsfika. Pancit och tårta. Det blev en fin informell stund då vi pratade om gamla tider i missionen, tider då vi arbetade nere i Baseco, Manilas hamnområde . I Baseco fanns det mycket kriminalitet, droger och alkoholmissbruk bland den extremt fattiga befolkningen. Polisen vågade knappt sig in där men Barnmissionens medarbetare kunde frimodigt och utan rädsla komma och gå för att hjälpa familjerna på olika sätt, matutdelning, mamma-undervisning och barnaktiviteter. Nu arbetar barnmötes-teamet i huvudsak i närområdena kring Hills of Grace och här finns det också hur mycket som helst att göra.

När vi landade i Köpenhamn möttes vi helt överraskandes av  Barnmissionens chef Bosse Wallenberg och flera från kontoret. Vi kände oss verkligen varmt välkomnade.

Veckan som gått har varit ganska full av möten med familj och vänner. I söndags var det barnvälsignelse i kyrkan för vårt yngsta lilla barnbarn Evin.

Igår torsdag hade vi förmånen att få tala till vänner i Värnamo på en RPG träff både om Bangladesh och Filippinerna.  Det är uppmuntrande att se att människor är intresserade och engagerade i vad som händer långt ifrån den egna tröskeln.  På lördag blir det en tur till Linköping där det blir samtal om missionsfrågor gällande Bangladesh.

När vi var ute och körde igår, Thord och jag,  och såg den underbara höstprakten  kom vi på att dessa färger har vi inte sett på 11 år eftersom vi inte varit i Sverige den årstiden på lika länge. I ett tropiskt land som Filippinerna  är det grönt året om......

Ett sista ryck !!!

Ett sista ryck !!!!

I måndags tog Thord flyget ner till Tacloban för att titta till getprojektet en sista gång innan vi lämnar landet. Naturen var underbart vacker och de små plantorna som var små i mitten av september har vuxit sig höga och stora. Get- huset som blir ganska stort reser sig sakta upp i backen där man valt att lägga det. Planer finns nu också att starta en datakurs för ungdomar i Scandinavian Village, det blir i den nyrenoverade byggnaden nära högstadieskolan.

Flygplatsen i Tacloban

På det blivande gethusets tak

Så här stora är plantorna nu

Idag  torsdag bär det iväg. Det känns som om jag  haft en lång och utdragen tids avsked härifrån. Förra sommaren flyttade vi från det hem vi haft i 10 år och som jag älskade att bo i. Innan sommaren iår sa vi adjö till våra hundar, Sigge och Bobby. När vi kom tillbaka till Hills of Grace i juli flyttade vi till ett annat boende inom området. De sista två veckorna har det varit farväl från olika vänner. I förrgår kväll samlade jag barnen i Barnbyn till en liten fest. Vi lekte, pratade, barnen dansade, vi tittade på bilder och barnen fick var och en sin egen kudde som jag quiltat under en ganska utdragen tid. Det har varit en bra sysselsättning under de långa bilresorna genom ett supertrafikerat Manila.

Barnen dansar på festen

Igår fyllde Joyce år. Hon är ekonomi-ansvarig på Barnmissionen och är en väldigt duktig medarbetare. Vi var bjudna till hennes hem på lunch tillsammans med flera andra. Jag kom på att jag är en riktig filipinare som äter med sked ....

Det är med oräkneliga minnen som vi lämnar Barnmissionen på Filippinerna.  Nytt kapitel börjar nu och det blir också spännande. 

It is not to say Goodbye......

Det har dröjt ett tag sedan jag sist skrev på min blogg. Jag har nämligen funderat....

På Hills of Grace har man denna utsikt när man gått en bit ovanför husen där barnen bor.

 Sedan bloggens start 2012, har jag i huvudsak berättat om Barnmissionens arbete på Filippinerna som Thord och jag varit engagerade i, sedan 2004.Det har blivit många rapporter av olika slag, det har varit glada nyheter och det har varit tragiska nyheter, precis som själva livet är. Mina funderingar har rört sig omkring frågan: vad ska jag nu skriva om när jag inte är på Filippinerna längre ???

Vi har levt och andats Barnmission och vår uppgift här har fyllt våra tankar, många gånger dygnet om. Vi har haft sömnlösa nätter när problemen hopat sig och vi har hoppat jämn-fota av glädje när vi sett framgång och  ibland rena mirakel ske.

Med enorm tacksamhet ser vi tillbaka på dessa 11, 5 år, men nu är de slut. Notera : VI är inte slut.....åren här är slut. Och det känns onekligen overkligt:

 Inget mer krypandes fram i snigelfart genom en stad som idag har 2,5 miljoner bilar. Inget mer gnuggande av geni-knölarna för att komma på lösningar på uppkomna problem. Inget mer pustande i 36 graders värme. Inget mer hjärta som bankar av oro för barn och barnbarn  långt borta.

Trafiken utanför grindarna till Hills of Grace

Men heller inga dagliga möten med fantastiska medarbetare i missionen. Inga fler samtal med dem som blivit mina nära vänner, en gemenskap där skratt och gråt blandats utefter vägen. Inga fler kramar från barnen i Barnbyn som intagit mitt hjärta.

Och ändå  vet vi att det är precis i rätt tid som vi lämnar över stafetten till Eva-Mari och Torbjörn Blomqvist. Vi önskar dem all framgång, lycka och välsignelse i uppdraget att leda Barnmissionen på Filippinerna vidare.

För vår del reser vi till Sverige den 15 oktober. Vi kommer att ta en lång ledighet i höst innan vi bestämmer oss för nästa kapitel i våra liv. Mycket kommer att handla om att umgås med barn och barnbarn men det finns även en del planer på att arbeta vidare med mission. Hur kan man låta bli ?

I måndags den 28 september hölls en fin avskedsfest för oss och temat var ” This is not Goodbye it is to Thank you.”