Sorg i tre år, vad hände sen, nya hus

Den 23 november är ett sorglig och oerhört tragiskt datum för 58 filippinska familjer. Den dagen för tre år sedan mördades kallblodigt deras familjemedlemmar i en massaker utan motstycke i modern tid.  Det var den största attacken någonsin mot mediabevakare och journalister. Den skedde nere på ön Maguindanao. Där har under flera decennier funnits en släkt som regerat enväldigt, krigsherrar med egen armé och egna vapen. För tre år sedan utmanades guvernören som tillhör den clanen av en rival om guvernörsposten. Det kunde man inte tolerera. När rivalen skulle registrera sin kandidatur inför valet gav han detta uppdrag till  sin hustru och flera andra kvinnliga släktingar, eftersom han blivit hotad till livet. Han tänkte att våra kvinnor kan ju ingen skada, det är mot vår muslimska kultur.

Med i bilkonvojen fanns ca 30 mediabevakare plus en del andra personer. När konvojen kommer en bit på väg möts de av en  armé av tungt beväpnade män. På några timmar likviderades varenda en , ingen överlevde. 58 döda lämnades utströdda i gräset, en del försökte man hastigt begrava i en stor grop.

Idag sitter mer än 100 personer häktade sen 3 år tillbaka för detta grymma brott. Rättsväsendet på Filippinerna är en katastrof och ingen vet hur länge det kommer att dröja innan domar faller.

Vad hände sedan?

Är det någon mer än jag som alltid undrar efter en katastrof: vad hände sen? Hur ser det ut i Chengdu i Kina efter jordbävningen där, vad har hänt i Pakistan efter översvämningarna som drabbade miljoner, hur löste man krisen i Burma mellan muslimer och buddister? Media bevakar bara dagens händelser, sällan hör man någon uppföljning.

I vår dagstidning Daily Inquirer läste jag i veckan att det fortfarande finns 4000 människor som bor i evakueringsläger efter tyfonen Habagat i augusti iår. De bodde utefter stränderna av  sjön Laguna de Bay och deras hem står fortfarande under vatten. Vilka öden och vilka problem de har. Men vi har alla glömt....och går vidare känns det som. Nu tror jag myndigheterna har planer för dessa familjer, men lätt är det inte. De ska kanske flyttas till ett helt nytt område. Ute i Rodriguez, där Hills of Grace ligger finns det tusentals familjer som fått flytta från sina kåkstäder och skjul bl.a. efter tyfonen Ketsana 2009.

Faximil från veckans tidning

 Nu till lite gladare nyheter.

På Hills of Grace byggs det vidare nu med två familjehus till som snart är färdiga. Området är så vackert med det gröna gräset och mangoträden som snart kommer att börja blomma.



Ingången till Hills of Grace har blivit rikigt fin efter trädgårdsmästare Ramonitos insats

I onsdags var det dags att utexaminera 90 elever från yrkesträningen på Molfrid . De har lärt sig olika hantverk och är nu beredda att börja söka jobb. De som har lättast att få jobb är eleverna från kosmetologi kursen samt svetsningen.

Undrar vad de här härliga små killarna vill bli när de blir stora.....

Veckans gåta ovan. Vad är detta, data spel uppe och levande vita möss nere?

Brandövning, Light in Sight, fototapet och kennel hosta

I tisdags var det brandövning på Hills of Grace. Det var brandkåren i Rodriguez som tog initiativet för att, bl.a. visa hur man använder en brandsläckare. Det var inte många av oss som visste hur en sån fungerar, ja bara ett par stycken. Barmissionens center är välplanerat för en eventuell utrymning, det finns sprinklersystem i taket och brandsläckare på många platser.

Så här gör man med en brandsläckare...

Rhealina sprutar energiskt på den uppgjorda brasan

Joice har lite fel vinkel på munstycket men det är ju bara på lek....

 Jag kan inte låta bli att tänka på de otaliga bränder som varje år drabbar kåkstäder och slumområden inne i Manila. Man kan på långt håll se hur rökpelaren ringlar sig upp i atmosfären och då vet man att nu brinner det någonstans. Senast i april förra året var det en stor brand i kvarteret där Barnmissionens gamla kontor låg. Hundratals människor blev hemlösa och förlorade allt de ägde. I dessa kvarter kommer ingen brandbil in för det är alldeles för smala gränder mellan husen.



Folk försöker rädda det som räddas kan av sina ägodelar



Pastor German de la Cruz går runt och tittar på bedrövelsen. Flera medlemmar i hans kyrka drabbades av branden.

Under veckan som gått har ögonprojektet ” Light in Sight” kommit igång i liten skala. Vi har fått kontakt med Sören C. som är optiker i Bjärred och som känner starkt för att hjälpa fattiga barn med synfel. Vi fick ut över 50 barn-ramar gratis av honom. Drygt ett hundratal skolbarn på Molfrid Center kollades och 22 av dem hade problem. En filippinsk optiker, också hon med ett hjärta för dessa barn, ställde upp och undersökte dem. Så nu har 16 av dessa fått glasögon. De flesta barnen var närsynta.

Optiker Teresita kollar barnen

Det blir spännande att få glasögon, då kan jag se bättre på svarta tavlan...( som är grön här )

En sen kväll dekorerades personal-matsalen på Hills of Grace med en stor fototapet. Så här såg det ut när Thord och volontärerna Anna och Hanna klistrade upp den och fint blev det. Man kan fantisera om sval och frisk luft från bergen när det är 31 grader, det kanske hjälper.  

Våra två hundar har fått ”kennel hosta”. Det betyder att de hostar och harklar sig stup i ett. Jag har försökt få i labradoren Sigge lite honung ikväll men det var inte särskilt populärt. Bobby däremot, glupsk som han är, slickade glatt i sig. Får se om de håller sig lugna inatt.....

All Saints Day, Getter och bebisen

All Saints Day är över.

Det har gått en vecka sedan det var Allhelgona-Helg. Här på Filippinerna är det en stor och viktig helg då miljoner människor reser hem till sina provinser för att hedra de döda som är begravda där. På en av begravningsplatserna här i norra Manila var det en miljon besökare under 2 dagar. Det är en väldig kommers involverat i detta med försäljare som sätter upp sina stånd utanför gravplatsen och säljer blommor, stearinljus och färdiglagad mat. De flesta familjerna har dock egna matkorgar med sig och hela släkten samlas omkring graven eller ”väggen” där den döde finns. Sen äter man och dricker och sjunger och umgås en längre stund. Det är ett tillfälle för släkt att träffas, diskutera och prata om sina liv.

De rika har hela mausoleer att gå till och de mindre bemedlade har en ”cementburk” där namnet på den döde står inskrivet. Man cementerar upp hela väggar med plats för en kista i varje avdelning. Fotona nedan kanske klargör min lite luddiga beskrivning.

Getprojekt

Förra fredagen var Thord ute på en lång bilresa norrut, 45 mil fram och tillbaka, för att titta på ett forskningsprojekt omkring getter. Det är knutet till ett universitets område där man avlar fram olika stammar av  getter och får för att få fram tåliga sorter som klarar klimatet här. Intressant. Eventuellt ska Barnmissionen köpa en del getter av dem framöver som sen ska delas ut till familjer som bor på landsbygden.

Alla de här fåren har svarta huvuden. Fina eller hur ?

Nya bebisen

I måndags fick jag träffa lilla Hillary Grace som föddes på Hills of Grace en vecka tidigare. Hon är ett vackert barn med ett ”lurv” av svart silkeslent hår. Hennes mamma är 24 år och detta är hennes tredje barn.

Det skulle vara underbart att få följa detta lilla liv åtminstone ett tag framöver.

Svar på gåtan angående denna bild:

Detta är elmätare som man sätter högt uppe i luften för att det ska bli svårare att tjuvkoppla el vilket är väldigt vanligt i kåkstäderna. Detta drabbar alla oss ordentliga medborgare som betalar våra elräkningar. Vi har en viss procent på räkningen som heter ” System loss”. För ni tror väl inte att Meralco, det enda elbolaget i landet, står för den kostnaden ????

Vilken vecka !!!!

Det har varit en väldigt spännande vecka med besök av Göran och Birgitta Grosskopf som är sponsorer för vårt hälsoarbete i Rodriguez. Sedan febr. 2010 har vi fått stöd från dem till klinik-verksamheten för barn och gravida mammor. Och det är många, många som fått hjälp för sina olika behov under denna tiden. En del patienter har helt enkelt räddats till livet genom en snabb och effektiv insats av den medecinska personalen. Det har varit att diagnosticera en bristande blindtarm, ge dropp till nyfödda som fått lunginflammation, hitta dengue-feber fall som remitterats till sjukhus, ta hand om diarréer som snabbt kan torka ut och ta livet av ett litet barn samt många andra sjukdomar, likt och olikt, listan är lång.

Idag har vi två hälso-center igång och ett tredje i vardande. Dessutom bygger vi nu upp en liten enkel födsloklinik på Hills of Grace för de kvinnor som regelbundet går på graviditets-kontroller hos oss.

I tisdags var det dags för oss att visa våra gäster runt på de olika aktiviteterna i missionen. På Hills of Grace väntade personal, förskolebarn och barn från Barnbyn. Mitt i denna glada samling människor står barnmorskan Ann Jimelle och håller en liten nyfödd flicka som fötts under natten på Hills of Grace. Jag blev helt emotionell av att se det lilla livet, kunde inte hålla tårarna tillbaka. Allt hade gått jättebra, mamman var så nöjd och glad och den lilla ska heta Hillary Grace....vad annars.

Sen blev det en tur ut till Rodriguez soptip, där vi just nu gör hembesök för att finna undernärda barn, Erap-kliniken där vi träffade Dra Yu och dagens patienter, San Isidro och den blivande Skills Training byggnaden, San Jose-kliniken där tandläkare Mae stod och drog ut tänder samt en rundvandring på Hills of Grace och Barnbyn. På eftermiddagen besökte vi Molfrid Center, där barnen på förskolan tog emot med flaggor och sång. Mundus Skills Training var i full sving med elever överallt. Eftermiddagen avslutades med en liten tur ner till floden där man tvättar plast plus ett besök hemma hos ett av förskolebarnen.



Alla är glada för lilla Hillary Grace



Sitio Pintor är ett speciellt ställe.....





Här tar Molfrid barnen emot med sång och dans