Två funderingar och många julfester

Dags för den sista bloggen innan jul.

Två Funderingar:

Banken ska man INTE gå till denna veckan och inte nästa heller för den delen enligt bank killen jag pratade med. Jag var där för att förnya mitt visa kort som desintegrerat i filippinsk värme. Banken var absolut full av folk och många av dem var gamla med rullatorer. De har ju oftast inte internet. Vad jag tänkte var att det skulle funnits många fler möjligheter till sittplatser åt dessa samhällets trötta medborgare.

Jag har gått  förbi Hemköp vid Triangeln några gånger och när det var som allra kallast, snöflingor yrde och vinden trängde in i märg och ben, satt där en kvinna nerhukad med kappans kapuschong nerdragen över ansiktet. Hon satt alldeles tyst och stilla i kylan  med sin plastburk framför sig där förbi ilande människor med julpaket i famnen då och då la en slant . Märklig syn i ” välfärdsverige”.

Mina två veckor i Sverige har fyllts av olika slags aktiviter men mest har det varit Familjen så klart. Att få vara med sitt lilla barnbarn och lära känna henne är en gåva.

Men jag har också varit i ständig kontakt med Thord angående de många programmen i Missionen som är aktuella just i december. Med det mångfaldiga arbete som bedrivs så blir det också många julfester. Jag tror det är 18 stycken iår.  Ska bara nämna om 2 av dem.

Uppe vid Sitio Pintor, Rodriguez soptipp ordnades en fest med juldrama och utdelning av kläder till både barn och vuxna.

Alla tittar och lyssnar intensivt när juldramat spelas upp. Nedan De Vise männen.

Under festen är det tävlingar och lekar som engagerar alla.

På Hills of Grace samlades förskolebarnen och de 8 små killarna i Barnbyn till julfest. Antagligen var det första gången överhuvudtaget som denna lilla grabb fått en julklapp. Vilken lycka!!!

Så blir det då jul igen, en jul som inte ser likadan ut på olika platser i världen. I Muslimvärlden firas den t.ex. inte alls. På Filippinerna firar man stort, det är ju ett katolskt land, men där finns inga granar, ingen snö, inga advents ljus och det är 28 grader varmt.

För oss i Skandinavien är julen en tid då ljuset som saknas ute tänds inne. En Ljusets högtid.

Så allt gott till dej och glöm inte varför vi firar denna högtid.

Skolbarnens julkonsert på Europaporten i Malmö

Kaaaalla Sverige, tyfonen och nya pojkar

BRRRRR vad kallt det är i Sverige. Nog brukar det kännas skillnad i antal grader när man landar i Skandinavien och kommer från Asien, men denna gången var det extremt speciellt. När jag kom dragandes på min gamla resväska delvis full med kepsar för Barnmissionen så yrde snöflingorna omkring mig och marken var vit. Sonen Micke mötte med en extra fleece kofta som genast togs i bruk.

Ja så var man ” hemma ” i Sverige. Efter snart 8 år på Filippinerna vet man knappt vad som är mest ”hemma”. Jag har landat i att man faktiskt kan ha mer än ett ” hemma”, en plats där man kan känna igen sig, där man har vänner och där man har en uppgift.

 Just nu befinner jag mig alltså i Sverige för att vara med mitt lilla barnbarn samt att vara med  i förberedelserna  för den yngsta dotterns bröllop i januari.

”Hemma” i Manila finnsThord som har fullt upp med arbete, möten och planering inför nästa år. Vi har kontinuerlig kontakt över internet, välsignade internet när det gäller kommunikationer.

Många har undrat över den tragiska katastrofen med tyfonen Pablo som orsakade död och förödelse nere på södra Filippinerna för ca en vecka sedan. Den kom aldrig in över ön Luzon med sina tättbefolkade städer, bl.a. Manila. Men nöden är enorm där den slog till. Det ÄR ett utsatt land, Filippinerna, där det ligger utslängt med sina 7000 öar mellan två världshav. En del människor säger till mig: varför låter man folk bo på så utsatta platser? Ja, det är en bra fråga. Om de äger marken, vart ska de flytta? De kanske bott i generationer på samma plats, åkrar och planteringar ger skördar som ger pengar.  De flesta vet att de bor farligt men ser ingen annan lösning på sin tillvaro. Regeringen och lokala myndigheter har i alla fall skött sig mycket bra under katastrofen, varningar gick ut i tid så folk kunde sätta sig i säkerhet , annars hade tyfonen kostat ännu fler människoliv.

Nu har vi 8 små goa pojkar i Barnbyn. De sista fyra kom strax innan jag lämnade Manila. De har oehört tragiska öden och uppgifterna om de enskilda barnen  är såklart konfidentiella, men så mycket kan jag berätta att en liten kille lämnades av sin mamma vid en busshållplats med löfte om att hon skulle komma tillbaka men hon kom aldrig. Ingen vet var pojken bodde. En annan var misshandlad och har ärr på kroppen av det. Nu har de kommit ”HEM”.

Nu är det jul i Barnbyn

I  San Isidro, ca 5 km från Hills of Grace  håller en helt ny lokal att göras iordning. Vi får låna den gratis av de lokala myndigheterna. Där kommer en liten yrkesskola igång under januari månad.

Byggnaden vi får låna

Advent, besök i Sitio Pintor och "Dinner for a cause"

Först vill jag önska dig som läser min blogg en Glad och Välsignad Adventstid som ju börjar idag den 2 december. På Filippinerna firas inte advent och inte heller i de flesta andra länder i världen. Jag tror det är en väldigt svensk och kanske skandinavisk tradition, en väldigt fin sådan. Jag hoppas att adventstiden blir en tid då många annars icke kyrkvana svenskar besöker en gudstjänst. Vi är otroligt avkristnade i vårt svenska samhälle. Nu får man enligt skolverket inte berätta om Jesu födelse, stallet,änglarna och de vise männen för skolbarnen nu till jul. Det är så man inte tror sina öron.  Där skiljer sig Filippinerna på ett föredömligt sätt. Gud och tron är en aktiv del i allas vardag. Man börjar dagen med bön ända upp på myndighetsnivå. Överallt på restaurangerna ser man folk som ber bordsbön. Och ingen skäms för Gud.

Veckan som gått har innehållit två intressanta inslag.

 I onsdags var jag med vårt hälsoteam upp till Sitio Pintor, slumområdet som vuxit upp runt Rodriguez soptipp. Där bor idag ca 4000 människor. Familjerna har många barn och föräldrarna sliter hårt för att få livet att gå ihop. Man jobbar med sopsortering i dalen där lastbil efter lastbil tömmer sopor från Manila. Man kan tjäna upp till 35 kronor om dagen.

Barnen kan inte börja skolan förrän de är 10 år gamla för först då får de åka uppe på sopbilarna till skolan som ligger 4 km bort. Mödrarna föder sina barn i ” skjulen” med hjälp av traditionella barnmorskor, dvs utan formell utbildning. I detta område har vi vägt barnen och det visade sig att en tredjedel var mer eller mindre undernärda. Efter det har missionens hälsoarbetare gjort hembesök och hållit mammakurser och det fortsätter vi med under december. Det kommer också att bli en härlig julfest i Sitio Pintor med utdelning av kläder.

”Dinner for a cause”

I torsdags kväll var vi på en ”Fundraising Dinner”. Missionen som nu byter namn från Scandinavian Children`s Mission till Children`s Mission Philippines behöver hitta lokala stödjare, filippinare som har pengar eller som äger företag och som  vill vara med och ge till sitt eget folk.  Det finns många människor med stort hjärta och full plånbok, det gäller bara att hitta dem och få dem med på tåget. Vi bjöd folk att köpa biljetter till en måltid på en restaurang för att informera om vad Childrens Mission gör i landet. Det var också en konsertkväll med flera fina musikaliska inslag. Man fick skänka pengar på plats eller ge ett löfte om stöd. Vi har inte facit i handen ännu men hoppas på ett bra resultat.

Hem till Sverige.

På tisdag natt sätter jag mig på flyget och drar till Sverige. Vi har två döttrar som behöver lite extra hjälp under december månad, en med barnpassning och den andra med förberedelse inför sitt bröllop. Så jag överger Thord som kommer efter först den 23 december, i grevens tid för att fira jul med familjen. Jag tycker det ska bli speciellt att komma till Sverige i adventstid för det är faktiskt första gången på 8 år. Jo, vi har varit hemma flera jular men alltid kommit precis innan jul och därmed missat advent. Jag gjorde i alla fall en liten adventsljusstake åt oss här men det blev det fulaste jag sett...Varje sommar tänker jag ta med en fin ljusstake från Sverige men då är ju all jul nerpackad och ingen affär säljer julsaker i juli eller hur ????

 Men ljus i trädgården har vi i alla fall .

Igår lördag stod jag i köket och lagade mat och frös ner till Thord som inte är så kulinariskt sinnad. Antingen kommer han hem till Sverige som ett benrangel eller överviktig efter all junkfood han ätit när han varit ensam. Inget av det är att rekommendera. Han kommer att ha fullt upp med arbete i december, den nya yrkesskolan i San Isidro ska rustas färdig, möten och sammanträden avlöser varandra och missionens olika julfester ska besökas där han ska tala och uppmuntra.

Sorg i tre år, vad hände sen, nya hus

Den 23 november är ett sorglig och oerhört tragiskt datum för 58 filippinska familjer. Den dagen för tre år sedan mördades kallblodigt deras familjemedlemmar i en massaker utan motstycke i modern tid.  Det var den största attacken någonsin mot mediabevakare och journalister. Den skedde nere på ön Maguindanao. Där har under flera decennier funnits en släkt som regerat enväldigt, krigsherrar med egen armé och egna vapen. För tre år sedan utmanades guvernören som tillhör den clanen av en rival om guvernörsposten. Det kunde man inte tolerera. När rivalen skulle registrera sin kandidatur inför valet gav han detta uppdrag till  sin hustru och flera andra kvinnliga släktingar, eftersom han blivit hotad till livet. Han tänkte att våra kvinnor kan ju ingen skada, det är mot vår muslimska kultur.

Med i bilkonvojen fanns ca 30 mediabevakare plus en del andra personer. När konvojen kommer en bit på väg möts de av en  armé av tungt beväpnade män. På några timmar likviderades varenda en , ingen överlevde. 58 döda lämnades utströdda i gräset, en del försökte man hastigt begrava i en stor grop.

Idag sitter mer än 100 personer häktade sen 3 år tillbaka för detta grymma brott. Rättsväsendet på Filippinerna är en katastrof och ingen vet hur länge det kommer att dröja innan domar faller.

Vad hände sedan?

Är det någon mer än jag som alltid undrar efter en katastrof: vad hände sen? Hur ser det ut i Chengdu i Kina efter jordbävningen där, vad har hänt i Pakistan efter översvämningarna som drabbade miljoner, hur löste man krisen i Burma mellan muslimer och buddister? Media bevakar bara dagens händelser, sällan hör man någon uppföljning.

I vår dagstidning Daily Inquirer läste jag i veckan att det fortfarande finns 4000 människor som bor i evakueringsläger efter tyfonen Habagat i augusti iår. De bodde utefter stränderna av  sjön Laguna de Bay och deras hem står fortfarande under vatten. Vilka öden och vilka problem de har. Men vi har alla glömt....och går vidare känns det som. Nu tror jag myndigheterna har planer för dessa familjer, men lätt är det inte. De ska kanske flyttas till ett helt nytt område. Ute i Rodriguez, där Hills of Grace ligger finns det tusentals familjer som fått flytta från sina kåkstäder och skjul bl.a. efter tyfonen Ketsana 2009.

Faximil från veckans tidning

 Nu till lite gladare nyheter.

På Hills of Grace byggs det vidare nu med två familjehus till som snart är färdiga. Området är så vackert med det gröna gräset och mangoträden som snart kommer att börja blomma.



Ingången till Hills of Grace har blivit rikigt fin efter trädgårdsmästare Ramonitos insats

I onsdags var det dags att utexaminera 90 elever från yrkesträningen på Molfrid . De har lärt sig olika hantverk och är nu beredda att börja söka jobb. De som har lättast att få jobb är eleverna från kosmetologi kursen samt svetsningen.

Undrar vad de här härliga små killarna vill bli när de blir stora.....

Veckans gåta ovan. Vad är detta, data spel uppe och levande vita möss nere?

Brandövning, Light in Sight, fototapet och kennel hosta

I tisdags var det brandövning på Hills of Grace. Det var brandkåren i Rodriguez som tog initiativet för att, bl.a. visa hur man använder en brandsläckare. Det var inte många av oss som visste hur en sån fungerar, ja bara ett par stycken. Barmissionens center är välplanerat för en eventuell utrymning, det finns sprinklersystem i taket och brandsläckare på många platser.

Så här gör man med en brandsläckare...

Rhealina sprutar energiskt på den uppgjorda brasan

Joice har lite fel vinkel på munstycket men det är ju bara på lek....

 Jag kan inte låta bli att tänka på de otaliga bränder som varje år drabbar kåkstäder och slumområden inne i Manila. Man kan på långt håll se hur rökpelaren ringlar sig upp i atmosfären och då vet man att nu brinner det någonstans. Senast i april förra året var det en stor brand i kvarteret där Barnmissionens gamla kontor låg. Hundratals människor blev hemlösa och förlorade allt de ägde. I dessa kvarter kommer ingen brandbil in för det är alldeles för smala gränder mellan husen.



Folk försöker rädda det som räddas kan av sina ägodelar



Pastor German de la Cruz går runt och tittar på bedrövelsen. Flera medlemmar i hans kyrka drabbades av branden.

Under veckan som gått har ögonprojektet ” Light in Sight” kommit igång i liten skala. Vi har fått kontakt med Sören C. som är optiker i Bjärred och som känner starkt för att hjälpa fattiga barn med synfel. Vi fick ut över 50 barn-ramar gratis av honom. Drygt ett hundratal skolbarn på Molfrid Center kollades och 22 av dem hade problem. En filippinsk optiker, också hon med ett hjärta för dessa barn, ställde upp och undersökte dem. Så nu har 16 av dessa fått glasögon. De flesta barnen var närsynta.

Optiker Teresita kollar barnen

Det blir spännande att få glasögon, då kan jag se bättre på svarta tavlan...( som är grön här )

En sen kväll dekorerades personal-matsalen på Hills of Grace med en stor fototapet. Så här såg det ut när Thord och volontärerna Anna och Hanna klistrade upp den och fint blev det. Man kan fantisera om sval och frisk luft från bergen när det är 31 grader, det kanske hjälper.  

Våra två hundar har fått ”kennel hosta”. Det betyder att de hostar och harklar sig stup i ett. Jag har försökt få i labradoren Sigge lite honung ikväll men det var inte särskilt populärt. Bobby däremot, glupsk som han är, slickade glatt i sig. Får se om de håller sig lugna inatt.....

All Saints Day, Getter och bebisen

All Saints Day är över.

Det har gått en vecka sedan det var Allhelgona-Helg. Här på Filippinerna är det en stor och viktig helg då miljoner människor reser hem till sina provinser för att hedra de döda som är begravda där. På en av begravningsplatserna här i norra Manila var det en miljon besökare under 2 dagar. Det är en väldig kommers involverat i detta med försäljare som sätter upp sina stånd utanför gravplatsen och säljer blommor, stearinljus och färdiglagad mat. De flesta familjerna har dock egna matkorgar med sig och hela släkten samlas omkring graven eller ”väggen” där den döde finns. Sen äter man och dricker och sjunger och umgås en längre stund. Det är ett tillfälle för släkt att träffas, diskutera och prata om sina liv.

De rika har hela mausoleer att gå till och de mindre bemedlade har en ”cementburk” där namnet på den döde står inskrivet. Man cementerar upp hela väggar med plats för en kista i varje avdelning. Fotona nedan kanske klargör min lite luddiga beskrivning.

Getprojekt

Förra fredagen var Thord ute på en lång bilresa norrut, 45 mil fram och tillbaka, för att titta på ett forskningsprojekt omkring getter. Det är knutet till ett universitets område där man avlar fram olika stammar av  getter och får för att få fram tåliga sorter som klarar klimatet här. Intressant. Eventuellt ska Barnmissionen köpa en del getter av dem framöver som sen ska delas ut till familjer som bor på landsbygden.

Alla de här fåren har svarta huvuden. Fina eller hur ?

Nya bebisen

I måndags fick jag träffa lilla Hillary Grace som föddes på Hills of Grace en vecka tidigare. Hon är ett vackert barn med ett ”lurv” av svart silkeslent hår. Hennes mamma är 24 år och detta är hennes tredje barn.

Det skulle vara underbart att få följa detta lilla liv åtminstone ett tag framöver.

Svar på gåtan angående denna bild:

Detta är elmätare som man sätter högt uppe i luften för att det ska bli svårare att tjuvkoppla el vilket är väldigt vanligt i kåkstäderna. Detta drabbar alla oss ordentliga medborgare som betalar våra elräkningar. Vi har en viss procent på räkningen som heter ” System loss”. För ni tror väl inte att Meralco, det enda elbolaget i landet, står för den kostnaden ????

Vilken vecka !!!!

Det har varit en väldigt spännande vecka med besök av Göran och Birgitta Grosskopf som är sponsorer för vårt hälsoarbete i Rodriguez. Sedan febr. 2010 har vi fått stöd från dem till klinik-verksamheten för barn och gravida mammor. Och det är många, många som fått hjälp för sina olika behov under denna tiden. En del patienter har helt enkelt räddats till livet genom en snabb och effektiv insats av den medecinska personalen. Det har varit att diagnosticera en bristande blindtarm, ge dropp till nyfödda som fått lunginflammation, hitta dengue-feber fall som remitterats till sjukhus, ta hand om diarréer som snabbt kan torka ut och ta livet av ett litet barn samt många andra sjukdomar, likt och olikt, listan är lång.

Idag har vi två hälso-center igång och ett tredje i vardande. Dessutom bygger vi nu upp en liten enkel födsloklinik på Hills of Grace för de kvinnor som regelbundet går på graviditets-kontroller hos oss.

I tisdags var det dags för oss att visa våra gäster runt på de olika aktiviteterna i missionen. På Hills of Grace väntade personal, förskolebarn och barn från Barnbyn. Mitt i denna glada samling människor står barnmorskan Ann Jimelle och håller en liten nyfödd flicka som fötts under natten på Hills of Grace. Jag blev helt emotionell av att se det lilla livet, kunde inte hålla tårarna tillbaka. Allt hade gått jättebra, mamman var så nöjd och glad och den lilla ska heta Hillary Grace....vad annars.

Sen blev det en tur ut till Rodriguez soptip, där vi just nu gör hembesök för att finna undernärda barn, Erap-kliniken där vi träffade Dra Yu och dagens patienter, San Isidro och den blivande Skills Training byggnaden, San Jose-kliniken där tandläkare Mae stod och drog ut tänder samt en rundvandring på Hills of Grace och Barnbyn. På eftermiddagen besökte vi Molfrid Center, där barnen på förskolan tog emot med flaggor och sång. Mundus Skills Training var i full sving med elever överallt. Eftermiddagen avslutades med en liten tur ner till floden där man tvättar plast plus ett besök hemma hos ett av förskolebarnen.



Alla är glada för lilla Hillary Grace



Sitio Pintor är ett speciellt ställe.....





Här tar Molfrid barnen emot med sång och dans



Ny yrkesträning och Blommor i Tagaytay

Ett av de projekt som ingått i missionens vision för arbetet i Rodriguez, har varit att starta en filial till yrkesskolan i Molfrid, Payatas. Att kunna ge yrkesträning till ungdomar som hoppat av skolan är en verklig prioritering i detta land med så hög arbetslöshet. Vi fann redan förra året en mycket lämplig lokal i San Isidro utflyttningsområde. Den är byggd av myndigheterna just för livelyhood projekt men inget kom igång. Lokalen stod tom månad efter månad. Vi lade in en ansökan om att få hyra den gratis och starta yrkesträningen där.

 Byråkratin har varit helt otrolig. Besök på kontor, olika skrivelser, olika namnteckningar, olika som ska godkänna, påminnande telefon samtal, nya papper, nya underteckningar, fler besök på kontor. Man blir bara så trött. Häromdagen, närmare bestämt den 16 oktober, efter ett år, fick vi ett MOA dvs ett tillstånd att ta lokalen i bruk. Nu är det bara resterande duster kvar. Vi behöver el och vatten i byggnaden. Tålamod är en Andens frukt som man får be om. 

Vad har dessa barn för framtid ?

Att vara sopsorterare är ett tungt och smutsigt arbete, men det är ändå en möjlighet till inkomst och överlevnad för tusentals familjer.



Att få lära sig ett yrke istället för att arbeta vid en soptipp måste kännas väldigt tillfredställande



Emy, Zeny, Thord och Mr Banez håller upp det efterlängtade MOA

Fredagen den 26 oktober deklarerades av presidenten som helgdag på Filippinerna för att fira muslim-högtiden Eid-ul-Adha. Thord och jag bestämde oss för att åka iväg ett par dar och se något annat än hemma-turfen. Det där sista  ordet skapade jag precis. ”Turf” på engelska betyder område eller territorium. Sagt och gjort, vi gav oss gladeligen iväg mot Tagaytay medvetna om att en tyfon var på gång. Vi är ju vana vid sånt så lite regn ska väl inte hindra oss, tänkte vi. Nu blev det inte LITE regn utan MYCKET regn. När vi kom fram till gästhuset och skulle ta in våra pinaler blev vi helt genomdränkta trots paraply. Efter att ha bytt kläder från topp till tå blev vi sittandes hela dagen och kunde överhuvudtaget inte gå ut. Det vräkte ner timme efter timme och sen började det blåsa. Det blev en arbetsdag vid laptoppen som ju alltid är med vid våra utflykter.

Dagen efter var ovädret över, bortsett från dimslöjorna som låg kvar eftersom Tagaytay ligger lite högt, högsta punkten 700 meter över havet. Staden ligger på en bergskam med utsikt över världens minsta vulkan som ligger i Taalsjön. Väldigt vackert.

Vi kör in på en Petron för att tanka bilen och här tycker man det är så kallt att ylleluvan och jackan åker på. Det är ju bara 25 plus grader.

Vi hade ett ärende med att åka just till Tagyatay för där finner man de mest underbara blommor och orchidéer till bra pris. Man kan också köpa billig frukt för ananas och bananodlingar sprider sig överallt på kullarna.

Vi köpte en hel del blommor för att ta med och plantera på Hills of Grace. Just nu har vi mest gröna växter där så lite färg i rabatterna blir bra.

Blomsterprakt



Thord prutar på priset förstås....



Bananpalmer



Jag köpte två enorma ananas och en hel stock bananer för ca 30 sv. kr.

Filippinarna ler alltid och skrattar,  men har man munskydd mot avgaser i trafiken så det inte syns , ja då får man rita dit ett leende.

Jag ler utan munskydd, lättast så.

 Vad tror ni detta är? Alltså de två stolparna. Svar kommer i nästa blogg.