Funderingar, MC och jobbet

Lite filosofiska funderingar, inte särskilt djupa men tänkvärda ändå.

Tänk om vi alla  kunde lära oss lite levandskonst av undulat-släktet.

 Vi har 2 stycken hemma hos oss, en gul liten dam och en blå herre.

 För det första så är de ALLTID glada, sjunger och kvittrar och skuttar runt av hjärtans lust. De älskar varandra och vill sitta nära och kuttra och tala vackra ord.

De gör det mesta tillsammans i stort samförstånd, de flyger ner till den fyllda matskålen och äter från varsitt håll utan att kolla vem som får mest. De sitter uppe på det lilla huset i buren och hackar och knackar tillsammans, jag tror det är för att hålla näbbarna i trim.

 Som sammanfattning visar de glädje över livet, kärlek, generositet och samarbetsvilja. Inga dåliga egenskaper för att vara små fåglar.

Värre är det med jyckarna i huset. Där bevakas matskålen ilsket av både små och den store. Kom inte nära MIN mat, den är bara min. Själviskhet, revirtänkande och avundsjuka är tyvärr väldigt vanligt också bland oss tvåbenta varelser. Vi vill vara bäst, vackrast, duktigast, ha rest mest, ha flest vänner på Face Book, ha det finaste huset ochden tuffaste bilen, den klyftigaste ungen osv osv....

Igår söndag var Thord och jag ute på en KORT tur med motorcykeln. Det var en härlig upplevelse att känna lite fartvind blåsa in i under visiret. Men ärligt talat är jag en väldigt feg åkare så det blir nog inga längre turer för min del. Men visst ser det tufft ut på kortet och det var det som var meningen. Här föll jag i min egen fälla....jag vill verka tuff......

Nu tar vår lilla förskola form inne på Hills of Grace området. Maricel, en av staffen är en hejare på att måla så nu ser det väldigt barnvänligt och inbjudande ut.

Veckan som gick var jag ute på en tur till Shining Light Learning Center och där hälsade jag på ett av fadderbarnen som går på skolan. Utanför deras hus låg denna enorma Jack Fruit. Den luktar inte gott men den är söt och god om man håller för näsan....

Nya hus, kyrkfest och Operation Vägning

Nu har spadarna satts i jorden för bygget av ytterligare två familjehus. Barnbyn Open Heart Childrens Village växer sakta upp.De hus som är på gång nugörs ” för hand”, ingen stor grävmaskin  tar sig dit för platsen ligger i en backe. Så man gräver för hand, cementsäckarna bärs på ryggen och många byggarbetare får därmed  arbete och är lyckliga och tacksamma för det.

Light of Christ Church, församlingen som hyr lokaler på West Crame i Sigward Wallenberg Building firade sitt 4-års jubileum igår söndag .Det var en stor andlig fest med sång, dans, glädje och förkunnelse.

Idag har jag varit ute på ” Operation Timbang”. Vi har vägt och undersökt 58 barn upp till 6 år i vårt närmaste grannområde till Hills of Grace. Vi gick omkring med en megafon och kallade på mammorna som bodde utspridda i skogen att komma med sina små barn. Det finns mycket att göra precis runt hörnet och vi är beredda.

Denna lilla kille hade svåra variga infektioner i båda öronen.



Nu har våra volontärer Johannes Mämecke och Johannes Larsson åkt tillbaka till Sverige. De har jobbat hårt och bra och har aldrig klagat. Tack grabbar för ett bra jobb.

Söndagen den 13 Maj var det Mors Dag på Filippinerna och den 16 Maj var det min mamma´s födelsedag. Därför vill jag avsluta denna blogg med att hylla hennes minne. Hon är sedan många år tillbaka i himlen men i mitt hjärta lever oändligt många minnen kvar av en underbar mor till min  syster och mig.

Hon föddes i den lilla byn Lauker , 3 mil från Arvidsjaur men vid 30 års ålder reste hon som missionär till Mongoliet och Kina. Där träffade hon min pappa, de gifte sig och min syster föddes. Andra gången de for till Kina var jag med och vår lilla familj på 4 pers. bodde på en kinesisk gård där det byggdes en kyrka och en klinik.

Jag är så tacksam för min mamma och hennes exempel av ärlighet, gott humör, social kompetens, kärlek till sina medmänniskor och tro på Gud.



Min mamma sitter i den högra " buren". De rider genom Gobi öknen.




Mamma med sina döttrar och en mongol kvinna.



Lägerdags igen, vatten på Hills of Grace och undernäring

Lägerdags igen

I onsdags invaderades Hills of Grace igen av lägerdeltagare, denna gången high-school elever i åldern 12-16 år. De är alla med i ett sponsor program där de får ekonomisk hjälp till sin skolgång. Organisationen ABC-Island har under många år stöttat detta projekt och är värda ett stort och varmt TACK för sitt trogna stöd.

 Alla ungdomar var upprymda och taggade för att bo i tält även om det riskerade att regna. Det kom en del stänk under de 3 dagarna som lägret varade men det gick bra ändå. En del aktiviteter hölls inomhus och en del utomhus. Man bildade lag och grupper som tävlade mot varandra och de flesta satsade för allt vad de var värda. Sen finns det alltid de ungdomar som helt blasé håller sig vid sidan om och bara seglar med. Med på lägret var också ett litet ” Maffia-gäng”, problem barn som jämnt ställer till det, men alla typer fick vara med.

Sista dagen fick alla deltagarna en blå T-shirt.

En Brunn

Utgrävningen av grunden till nya byggnaden är klar och i fredags kom de stora cementbilarna och gjöt grundpelarna. Vid utgrävningen hittades en djupborrad brunn på 162 meter som vi vetat om fanns på tomten men ingen visste var. Nu kan vi framöver pumpa upp vatten och aldrig riskera att stå utan denna så viktiga del av livet – VATTEN. Samtidigt kan vi spara in vattenkostnaderna till det allmänna nätet.

Här kommer brunns röret upp i dagen.

Undernäring

I fredags dök det upp en liten familj med sitt oerhört undernärda lilla barn, Juveline på 2 år. Det är inte så jätteofta vi ser barn i detta status men de finns. På Filippinerna är undernäring bland barn ett stort problem. Barnen i de fattiga familjerna får mat, men ofta fel sorts mat och för lite. Lilla Juvelines föräldrar flyttade till Manila i jakten på ett levebröd efter att deras hem brunnit ner ute i provinsen. Här hamnade de med sina 6 barn vid soptippen i Rodriguez där de sorterar skräp.

Personligt - Hundars beteende.

Sen vi fick hit Jackson och Cooper, valparna som ska till Hills of Grace så småningom, har labradoren Sigge uppfört sig på ett helt nytt sätt. Han är enormt avundsjuk på de små och om jag klappar dem och gosar med dem, får de sig ett tjuvnyp av Sigge när jag går därifrån, de ska minsann inte tro att de är något...de ska veta sin plats och det är INTE hos matte, för den är reserverad för honom själv.



Sigge och enögda Bobby i lugn kontemplation



Det gäller att hitta en lugn och sval vrå där man kan vara ifred., att det råkar vara i mattes rabatt är inte så noga.

Matkultur och barn kommer och går

Idag ska jag  börja min blogg med att berätta om mat, filippinsk mat. ” Filipinos LOOOVE to eat” var något av det första jag fick lära mig när jag kom hit 2004. Och det är sant, mat står högt på prioriterings-listan när det gäller vad som är viktigt i livet. Därför gör myndigheterna regelbundet gallup-undersökningar bland den fattiga befolkningen och frågor hur många mål mat de äter. Är det mindre än 3 per dag så är man fattig. Punkt slut !!

 Det filippinska köket är en blandning av influenser från flera olika länder och världsdelar: kinesisk, spansk och amerikansk. Basfödan är RIS , man äter ris 3 gånger om dagen -  om man har råd vill säga. Har man inte ätit ris en dag har man inte ätit alls, var det en av missionens amställda som sa till mig en gång. Att Thord och jag börjar dagen med en smörgås och cornflakes är en gåta.

 Nationalrätten heter adobo, den är spanskinspirerad och är en kyckling eller fläskkött-rätt  stekt i vinäger, pepparkorn, lagerblad och hela vitlökar.

Pancit heter en noodles-baserad kinesisk rätt som finns i otaliga variationer, jag har en hel kokbok full av olika recept på pancit. Sinigang är en rätt som innehåller kött, fisk eller räkor plus grönsaker kokta i vinäger, grön mango och tamarind. Lumpia är en variant på kinesiska vårrullar. Efterrätterna har nästan alltid cocos som bas. Filippinerna är världens största exportör av olika cocos produkter. En annan gång ska jag berätta om alla roliga frukter som finns här.

Ja det var lite matkultur, en viktig fråga för oss alla. (Tala inte om det för någon men Thord och jag längtar ofta efter den kryddstarka curryn från Bangladesh.)



"Inasal" är en lokal restaurang- kedja som går mycket bra. Thord och jag äter där ibland. Riset serveras på bananblad. Miljövänligt till max eller hur ???



Denna melon har vuxit på Hills of Grace





Vi har haft hjälp ett tag av Tore Langmo, el-ingeniör och missionär från Växsjö att bla installera ett kök åt missionen, denne energiske man på 77 år är full av humor och glädje. Han har slitit och svettats i värmen och vi säger stort TACK med tårtan nedan.





Den här bilden ser tråkig ut men den är väldigt viktig. Grävmaskinerna började jobba i veckan inför bygget av en servicebyggnad på Hills of Grace, blivande yrkesskola.




Denna lilla flicka är två år gammal och ser frisk ut. Men ack vad skenet bedrar. Hennes runda kinder är orsakade av ödem, dvs vätska som samlas i kroppen när barnet inte får tillräckligt med protein i sin kost. Hon vistas just nu på Malward, undernäringscentrat på Hills of Grace. Mamma är 32 år gammal och har 7 barn under 9 år.

Lille Dominador här med sin pappa fick åka hem till sin familj i fredags, frisk och rehabiliterad.

    

Vaktundar

Jackson och Cooper heter dessa små blandras-valpar som införskaffats för att så småningom bli “ vakthundar” på Hills of Grace. De är bröder men visar redan stor skillnad på karaktärsegenskaper. Cooper är sävlig och lunkar fram oberörd av omständigheterna omkring sig, Jackson är livlig och pigg men lite rädd av sig så han springer iväg och gömmer sig när han tror faror lurar. Pappan till valparna har  pitbull i sig, bara så ni vet ....



Cooper till vänster och Jackson till höger



Bäst att ligga och sova nära vattenskålen när det är så varmt.....33 grader....