Läger dax

Från vår avlägsna horisont, långt ifrån Europa ser vi dagligen på TV de strömmar av flyktingar som kämpar sig fram på vägar, järnvägsspår, åkrar, under stängsel, på båtar och tåg. När ska kriget sluta då människor slipper fly ifrån allt de äger, familj de älskar, mat man vuxit upp med, sin kultur och sitt språk.

Läger-dax ( ja, jag vet att det inte stavas så)

Förra veckan var det extra liv och rörelse på Hills of Grace. Det var tid för 2 dagars läger för barn som varit med i barnmötes-verksamheten. Det krävs mycket planering ifrån de  tre ledarna med Jayann i spetsen för att allt ska fungera bra. En del av barnen skulle hämtas med bil ända från Macabud som ligger långt uppe bland kullarna i Rodriguez. Alla kom fulla av förväntan i sina bästa och ibland sina enda finare kläder, sin lilla ryggsäck med tallrik och sked, handduk och extra ombyte. Så spännande att vara tillsammans, både med kompisarna  man känner och träffa nya vänner. Ingen av barnen hade någonsin varit på läger tidigare. Dagarna varvades av undervisning, sånger, tävlingar, en brasa på kvällen med filmvisning och sist men inte minst GOD MAT.

 Vad jag önskar att alla dessa barn ska få med sig goda värderingar som hjälper dem fram i livet och en trygghet i en tro på Gud.                             

 Barnen lyssnar uppmärksamt.

Till höger lagas det mat i stora lass.

Glädjen i barnens ögon går inte ta fel på-

Det hehövs många ledare på ett läger, här är de !!!!

Här sover man gott på natten

Nu ska det tävlas 

Födelsedagar är viktiga på Filippinerna.

Thord fyllde år den 13 juli och vi återvände till Manila och Hills of Grace den 15. Personalen hade ordnat en födelsedags fest med pancit ( nudlar med grönsaker)  och tårta. Han fick också ett kuvert med en gåva från arbetskamraterna. Det var en biljett med en tur med Sun Cruises i Manila bukten inkl. mat på båten. Först i lördags, efter olika förhinder bl.a. Thords dengue feber, kunde vi göra den trevliga utflykten. Det var intressant att se Manila från havet, en stad som växer så det knakar med nya höghus överallt. Tyvärr försvinner inte de stora kåkstäderna i samma takt och många många har det fortsatt svårt. Därför behövs Barnmissionen fortfarande i detta land.