Mellan världar: Snart slut på sommaren och storyn om Jemuel, 11 år

Det känns som om det vore bloggdags !!!

Lägg till bildtext

Fulltofta naturpark

Våra dagar i Sverige går sakta mot sin avslutning, om ca en vecka bär det av igen till Manila. Dagarna i fädernelandet har bjudit på kontakter med familj, släkt och vänner. Vi har njutit av härliga dagar med promenader i bokskogen i Mittskåne, det har blivit flanering i Västra Hamnen i Malmö som blivit ett charmigt stråk där gamla, unga, barn och hundar samsas om trädäcken som vetter mot Köpenhamn.

Västra Hamnen i kvällsljus

Mörkret sänker sig över Malmö stad

Vi har också upplevt ett översvämmat Malmö i söndags, vilket på Filippinerna är en ganska vanlig företeelse men HÄR ??? nej det kunde man inte tro att det kunde bli så våldsamt. Äldsta sonens källare hade ca 40 cm vatten så det blev till att röja och slänga. Kanske nyttigt i och för sig. Någon har sagt att har man inte behövt en sak på 2-3 år så kan man troligen vara utan den. En sanning med modifikation.

I detta blogg inlägg delar jag med mig av en artikel som jag skrev till en tidning men som inte blev publicerad. Här kommer den istället.

JEMUEL

”Det brinner i vårt slumområde !!!! Skynda er, rädda er!! ” Ropen från människorna som bodde i San Roque gick från hus till hus. ” Ta med er vad ni kan bära, men skynda er för nu sprider sig elden.” Ingen vet hur elden började men någon kan ha lämnat ett tänt stearin ljus eller så har man haft en oisolerad elledning och plötsligt är katastrofen där. Folk tar sina barn och springer genom de smala gränderna för att hinna ut och rädda sig. De flesta hinner ut men inte alla. Men alla har förlorat det lilla man hade i sitt skjul.

Detta scenario blev familjen Vasquez verklighet 2009. Efter branden flyttades familjen ut till San Isidro, ett s.k. ”relocation area” där myndigheterna byggt tusentals små radhus på 25 kvadratmeter åt delvis tvångsförflyttade familjer. Det ser i mina ögon ut som ett stort getto.

Familjen Vasquez har under årens lopp utökats och idag består den av 10 barn under 17 år. I det minimala huset bor det 12 personer: föräldrarna, dottern Eliza, 17 år, änka med sin baby, Mark, Joemer, Jemuel, Gabriel, Jasper, Jasmine och Jessabel. Ett av syskonen blev tidigt bortadopterat till ett barnlöst par.

Ingen av föräldrarna har något fast arbete. Pappan är dagarbetare på husbyggen, när det finns något sådant. Mamman säljer lotter. Familjen lever långt under existensminimum där barnen får högst 2 mål mat om dagen. Om barnen vill ha frukost också, får de ut och samla skräp som de sedan säljer och köper bröd.

Fyra av syskonen Vasquez kommer regelbundet till Barnmissionens ”Drop in Center” som öppnade sina portar i februari iår. Där får de leka, spela spel, fika, läsa läxor, titta på film eller bara vara. Mamma Johanna känner sig trygg när hon vet att barnen är där. Under maj månad fick Jemuel, 11 år vara med på ett 3-dagars läger på Hills of Grace. Han trodde nog han hamnat i himlen: så mycket mat han bara orkade äta, lekar och tävlingar med nya kompisar och när alla de 70 lägerdeltagarna åkte till en stor badbassäng och fick härja i vattnet i flera timmar var det nog ingen som var gladare än Jemuel. Han strålade som en sol hela tiden, han hade aldrig haft så roligt i hela sitt 11-åriga liv.

När du är med och stöttar Barnmissionen är det just sådana barn som Jemuel som du ger ett gladare och bättre liv.