Ibland får man en riktig glädje chock. Det hände i förrgår! Jag både hoppade högt och grät en tår.
Thord och jag jobbar på distans med ett projekt i Bangladesh som heter ”Learn for Life”, Lära för livet.
Vi har själva bott och arbetat i Bangladesh i 11 år och har kvar ett stort hjärta för detta land och dess folk. Vi kom till Dhaka strax efter inbördeskriget med Väst-Pakistan 1973. Vi var unga, oförvägna och trodde fullt och fast att vi åtminstone i liten skala kunde förändra världen. Men det är längesen nu.
”Learn for Life” är ett projekt där man hjälper fattiga barn på landsbygden med läxläsning. I de statliga skolorna får barnen långt ifrån den undervisning de behöver för att klara av sin skolgång. Den extra hjälp barnen får genom s.k. Tutorial Schools är ovärderlig. Det finns idag över 2000 barn i detta projekt både i nord-västra och i södra delarna av Bangladesh. Under många år har ekonomin lösts med svenska faddrar som betalat in en summa regelbundet. Av olika skäl har detta stöd minskat och iår har det varit en kamp på kniven att överhuvudtaget få ihop det hela.
Igår fick vi besked om att en givare skänkt 25 000 svenska kronor till projektet. Min glädje satt i hela kvällen och jag vaknade dagen efter med ett leenden på läpparna. Jag kan inte tacka denne generöse givare för jag vet inte vem det är. Jag önskar i alla fall honom eller henne välsignelse och allt gott.
Om det går som vi planerat gör Thord och jag en resa till Bangladesh i november. Barnmissionen har ett åtagande uppe i Birgonj i norr där vi stöder ett skolinternat med över 200 barn så det kommer fler färska rapporter framöver om detta också.
Om du känner att du vill stödja ”Learn for Life” projektet kan du maila så tar jag kontakt med dig
learnforlife.bangladesh@gmail.com
Nytillskott på Hills of Grace, en liten killing
No comments:
Post a Comment