Veckan har gått i byggnationens tecken, dvs fortsatt omläggning av delar av taket. Allt sådant tar betydligt mer tid än man tror innan man börjar, det vet alla som är frimodiga nog att ge sig på sådana projekt egenhändigt.
En paus tog vi dock en kväll och åkte ner till Ringsjön. En liten rodd-båt skulle man kanske ha så småningom och kunna fiska upp sin egen aborre tänkte jag. Det kan komma kärva tider då det kanske inte finns nån fisk att köpa.
Nu följer tre reflexioner. Ingen av dem är särskilt djupsinnig, förresten varför ska det alltid vara djupsinningt? Om det överhuvudtag är tankeväckande så är jag nöjd.
Reflexion ett:
I förrgår var det damfotboll Sverige-Tyskland. TV´n stod på under matchen och mina i vanliga fall helt fotbolls-ointresserade blickar drogs dit gång på gång. Så duktiga de var, så energiska och så hårt de jobbade. Ja, båda lagen förstås. Men det blir alltid en som till slut vinner och det blev inte Sverige, tråkigt nog tycker vi svenskar så klart. Till och med mina i vanliga fall helt fotbolls-ointresserade ögon vättes av att se Lotta Schelins tårar av besvikelse och sorg samt den modiga marschen som laget gjorde runt planen efter förlusten.
Mina tankar gick osökt till att allas våra liv är ett jagande mot olika mål. Vi jagar efter lycka, vi jagar efter kärlek, vi jagar efter pengar, vi jagar efter berömmelse, vi jagar efter rätt utseende, vi jagar efter bekräftelse, vi jagar efter inre frid, ja listan kan göras hur lång som helst.För mig är det sista det viktigaste. I Bibeln står det om att
” vila i Gud” och det vill jag göra.
Reflexion två:
Jag går gärna en promenad i skogen där vi sommarbor. Träden, stigen och omgivningarna ser ut på ett visst sätt. Efter en stund så vänder jag och går samma väg tillbaka men nu ser jag en helt annan bild. Det är samma träd, samma stig, samma omgivning och ändå ser det annorlunda ut. Precis så är det med våra åsikter och vårt synsätt. Vi tror att alla andra ser vad vi ser och då ska de tycka vad vi tycker. Vi har så lätt för att dömma andra för att de inte gör som vi. Ja jag säger ”VI”, jag får ofta skärpa mig och tänka på att det jag ser är mitt perspektiv. Jag är begränsad till vad jag vuxit upp med, vad jag lärt mig under resans gång och vad jag upplevt som är helt mitt eget. På samma sätt är det med alla jag möter, de har alla sin vinkel, sitt perspektiv och jag vill kunna möta dem med ett öppet och förstående sinne.
Reflexion tre:
Det är allmänt kännt att det är bra att hålla sin blick uppåtriktad av flera olika skäl. Annars kan man lätt snubbla och bryta benet, man kan missa en bekant som möter en och sen tycker man är mallig som inte hälsar, man kan helt enkelt bli överkörd av en cykel eller en bil.
Men ibland kan det vara en fördel att titta neråt. Som idag. Jag gjorde just det och upptäckte ett smultronställe med de största smultron jag någonsin sett. De dolde sig under sina löv men det lyste ändå vackert rött, så de kunde inte gömma sig för mig. Jag plockade dem såklart och trädde upp dem på ett strå. Ni minns väl sången som ofta sjöngs på skolavslutningar ” Barfota utan strumpor och skor ska jag vandra med dej.....jag plockar smultron vid vägens kant och trär sen ut dem på strå...”
Men uttrycket ” lika som bär” har jag ingen förståelse för. Inte ett enda av smultronen är likt det andra. Var och en har sin färg, sin form och sin storlek. Sen har jag på slutet trätt på fyra små skogshallon. Passar de där ? ja det är klart. Mångfald ger bredd.
En fortsatt bra sommar !!!
No comments:
Post a Comment